Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (939.) 29 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 52
SVENSK LÄRARETIDNING.
865
samhällsklassens intressen i motsats till
den andras och alstrar afund och klasshat;
den senare ser i samhällsklasser och i
individerna med hvarandra organiskt
förbundna lemmar, hvilka befrämja sitt eget och
samhällskroppens bästa genom samförstånd,
samhörighetskänsla och samverkan. Den
förre ser i den lagstadgade
folkskoleundervisningen en i det stora hela onödig eller rent
af skadlig lyx eller betraktar den på sin höjd
såsom en yttring af en välmenande men
missriktad filantropi; den senare ser i
nämda undervisning ett utöfvande af en af
samhällets mest maktpåliggande plikter, den
nämligen att söka i högsta möjliga grad
bidraga till främjandet af den rent
mänskliga utvecklingen hos den enskilde, hans
fysiska, intellektuella och moraliska krafter,
och därmed ock bidraga till hela folkets
lyftning och förädling.
Den skarpa motsättningen mellan dessa
båda åskådningar har under det nu flydda
året flitigt kommit till uttryck bland annat
i den periodiska pressen. A ena sidan
hafva de hänsynslösaste angrepp riktats mot
det förmenta »folkskoletyranniet», under
hvars tryckande ok svenska folket för
närvarande lärer sucka med längtan efter snar
befrielse; å andra sidan har den rätta halten
af dessa anfall blottats, så att den, som
med uppmärksamhet och intresse följt
striden, icke bör haft någon svårighet att
välja sin ståndpunkt i förhållande till
densamma.
Vid flera af årets större skolmöten har
ock den ideella uppfattningen af folkskolan
och dess uppgift med stor klarhet och kraft
häfdats och det med en enhällighet och
entusiasm, som varit den goda saken fullt
värdiga. Detta ådagalägger oförtydbart, att
lärarekåren i sin helhet ar ganska klart
medveten om det stora och betydelsefulla
i folkskolans uppgift och att den äfven är
sin öfvertygelse i detta fall trogen. Den
torde därför vara en synnerligt otacksam
jordmån för den ena af de här ofvan berörda
lifs- och samhällsåskådningarna.
Ett ytterligare tecken på den ädlare syn
på skolarbetet och dess uppgift, som allt mer
gör sig gällande inom lärarekåren, är det
växande intresset för studiet af pedagogisk
litteratur. Särskildt har barnpsykologien
tilldragit sig mycken uppmärksamhet. Vid
åtminstone två af sommarens större skolmöten
förekom detta ämne och omfattades af
mötesdeltagarne med den lifligaste sympati.
Bildandet af Sveriges allmänna folkskollärare
förenings pedagogiska litteratursällskap är ock ett
af de mera glädjande tecknen på ökadt
pedagogiskt intresse, som under året framträdt.
Detsamma ådagalägges ock genom den
stora tillslutning, som från
folkskollärarekårens sida under detta år, liksom under
de närmast föregående, kommit
universitetssommarkurserna i Uppsala till del. Då
ingen afmattning i fråga om frekvensen af
besöken vid dessa kurser förmärkts, borde
äfven de mot detta bildningsmedel mest
skeptiska blifvit alltmera öfvertygade om, att
dessa kurser icke - såsom på åtskilliga
håll från början antogs - voro ett
stundens hugskott och ett opraktiskt jobbande
af bildningsfantaster, utan i verkligheten
utgjort ett af klar insikt ledt
tillmöteskoni-mande af ett förefintligt behof och en
ingalunda oviktig länk i kedjan af
samtidens bildningsfaktorer samt tillika ett
talande vittnesbörd om
universitetsmännens känsla af samhörighet med arbetarne
på det stora folkupplysningsfältet. Det
lifliga intresse, hvarmed de omfattats af
folkskollärare och lärarinnor, af hvilka de
ojämförligt flesta måste underkasta sig
jämförelsevis dryga uppoffringar för att kunna göra
dem sig till godo, berättiga till den
förhoppningen, att den tid ej måtte vara allt för
aflägsen, då dylika kurser vinna allt
kraftigare understöd af statsmakterna, då svenska
lärare kunna få glädja sig åt hvad våra
danska bröder länge haft under namn af
»Statens Laererkursus».
Om vidgade andliga vyer på uppfostrans
område vittnar ock den i år för första
gången till öfverläggning på ett större
skolmöte (stiftsmötet i Jönköping) upptagna
frågan om »konstens betydelse för
folkuppfostran», en fråga, hvars betydelse för den
moraliska uppfostran hittills varit allt för
mycket både biförsedd och underskattad.
Äfven vid ofvannämda sommarkurser
förekom detta viktiga ämne genom docenten
B äger-S j ögrens föreläsningar öfver ämnet:
»om uppfostran till och genom det sköna».
Att bereda barnen tillfälle till god och
sund, särskildt för dem afpassad läsning är
en angelägenhet af så stor vikt, att man
endast kan förvåna sig öfver, att icke långt
före detta mera blifvit gjordt i den
riktningen. Där ungdomens naturliga
vetgirighet och fantasiverksamhet icke blifvit rent
af förkväfda genom skolläxor och
oförnuftiga undervisningsmetoder, där söka de på
ena eller andra hållet finna näring, och
dess värre äro de sämre medlen härför allt
för många och lätt åtkomliga. Det har
därför allt mer framstått som en bjudande
plikt för en hvar, som har öga och sinne
för ungdomens utveckling i god riktning,
att efter förmåga medverka till att leda
ungdomen till sunda och goda källor för
befrämjandet af det hos densamma kraftigt
spirande föreställnings-, fantasi-, känslo- och
viljelifvet. Ett betydelsefullt steg i den
riktningen har under året tagits genom det
på grund af samverkan mellan Svensk
Läraretidnings förlagsaktiebolag och
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening utgifna barnbiblioteket »Saga».
Det tillkommer nu ock föräldrar och lärare
att se till, att detta tillfälle till
åstadkommande af lämpliga barn- och
ungdoms-bibliotek måtte begagnas. Den
intellektuella hungerns kraf äro lika väl värda att
blifva beaktade och tillgodosedda som den
lekamliga hungerns. För denna
angelägenhet har ock ett vaknande intresse försports
och under året tagit sig uttryck bl. a. i
riksdagsmotioner angående socken- och
folkbiblioteken.
Den känsla af samhörighet och
gemensamt ansvar, som är ett grundvillkor för
samfällda andliga sträfvanden, har, af flera
tecken att döma, varit stadd i kraftig
tillväxt. Härom tala lärareorganisationerna, de
större som de mindre, liksom äfven sommarens
många och talrikt besökta större
läraremöten - ej mindre än åtta - ett tydligt
språk. Men det har icke stannat vid
sammanslutningar inom eget land: gemensam
-hetskänslan har vidgat sig till att omfatta
äfven stamförvanterna på andra sidan
Kölen och Sundet. Egentligen är det dock i
Danmark detta tydligast kommit till
uttryck genom bildandet af »Nordisk
förening», en organisation, soin ställer sig
alldeles utanför de politiska spörsmålen och
som uppställt som sitt egentliga mål att
verka för den andliga odlingen och i
allmänhet den nordiska kulturens främjande
och värn. l afsikt att verka för
anslutning till denna förening och dess idéer
uppträdde under september månad den
framstående danske pedagogen och
vetenskapsmannen professor Poul la Cour i åtskilliga
af vårt lands större städer.
Såsom andra uttryck för denna sträfvan
efter ett närmande mellan de nordiska
landens lärare till vänskaplig förbindelse och
ömsesidig förståelse och samverkan må
nämnas det under året åstadkomna
uppslaget till brefväxling mellan lärarne i de
skandinaviska länderna äfvensom det s. k.
lärarebytet, bestående i att svenska lärare
och lärarinnor undervisat längre eller
kortare tid i danska skolor och tvärtom. Huru
dessa försök utfallit eller hvilka frukter de
medfört, därom är det emellertid för tidigt
att ännu kunna hafva någon mera
upplysande erfarenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
