Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (939.) 29 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 52
Härmed äro i korthet antydda de
viktigaste af de andliga lifsyttringarna på skolans
och folkbildningens område under det nu
tilländalupna året. Härtill må nu fogas
väl icke en redogörelse för men ett
uppräknande af öfriga för folkundervisningen
betydelsefulla företeelser, hvilka förtjäna att
ihågkommas.
I främsta rummet må då nämnas den
skolorganisatoriska frågan, som väl
egentligen och närmast gäller läroverken, men
som utan tvifvel äfven kommer att genom
sina praktiska konsekvenser inverka på
folkskolans ställning såsom den för hela
nationen gemensamma barndomsskolan. Den
af professor E. Carlson vid årets riksdag
väckta skolmotionen har tilldragit sig så
allmän uppmärksamhet och är till sina
hufvuddrag och till sitt syfte så allmänt känd, att
hvarje antydning härom torde vara
öfverflödig. En af dess viktigaste
grundprinciper, den, att skolorganisationen äfvensom
undervisningen skall i första hand
bestäm-mas af de i psykologiskt hänseende olika
utvecklingsskedena i den unges lif, har
såväl inom de flesta fackmannakretsar som
inom pressen och ändtligen äfven inom
riksdagens båda kamrar vunnit bifall, och
där-I med torde den ock hafva de bästa utsikter
att blifva fastslagen såsom den högsta
normerande regeln för både skolorganisation,
läroämnen och lärotider.
Statsmakternas villighet att främja
folkskollärareutbildningen och den pedagogiska
bildningen öfverhufvud har ådagalagts dels
genom riksdagens bifall till E.
Hammarlunds och F. Bergs motion om beviljandet
af 4,000 kronor till pedagogiska
resestipendier åt folkskollärare och lärarinnor, dels
genom beviljande af ett anslag af 19,400 kr.
för anordnande af parallellklasser vid två
seminarier, dels slutligen genom ett beviljadt
statsanslag af 2,400 kr. till Pedagogiska
biblioteket i Stockholm.
Bemödanden att åstadkomma förbättring
i lärarekårens existensvillkor hafva icke
saknats, och flera af dem hafva krönts med
framgång. I främsta rummet må nämnas
riksdagens bifall till E. Hammarlunds och
H. Anderssons i Nöbbelöf motion om en
skrifvelse till k. m:t angående rätt för
lärare och lärarinnor vid småskolor och
mindre folkskolor samt biträdande och extra
ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor
att under sjukdom få behålla en del af sin
lön. En proposition från k. m:t rörande
denna sak kan alltså snart förväntas och
sålunda ett viktigt önskemål för
ifrågavarande lärare finna en lycklig lösning.
Icke mindre glädjande för folkskolans
lärarekår äro de löneregleringar, som under
året ägt rum i ett stort antal större och
mindre städer och äfven i en del
landsförsamlingar. På några ställen hafva äfven
tilläggspensioner beviljats. De uppoffringar,
kommunerna därvid underkastat sig,
ådagalägga, att folkskolan betraktas som en
verklig lifsangelägenhet och att man inser, att
ett viktigt medel att främja densamma är
att söka bereda läraren en ekonomiskt
tryggad existens. Grenom föredömets makt
komma nog också dessa redan skedda
löneregleringar att inverka på de håll, där
sådana ännu icke förekommit.
Bland frågor af ekonomisk natur, som
l under årets riksdag varit före men däremot
j ännu icke varit mogna för en slutlig
lösning, äro höjandet af
maximidelaktighets-beloppet i folkskollärarnes
pensionsinrättning samt fördelandet mellan stat och
kommun af kostnaderna för de löneformer, som
kallas kofoder och ålderstillägg.
I den intressenas kamp, som sträcker
sina verkningar in på skolans område och
’omedelbart angår barnen, är den allt mer
utvecklade industriens sträfvan att få lägga
beslag på barnen för erhållande af billig
arbetskraft särskildt ägnad att påkalla
uppmärksamhet från uppfostrarens och
foster-! landsvännens sida. Den fara, som från
l detta håll hotar, må icke underskattas.
l Knappast kan väl någon fosterlandsskada
! vara större än den, som måste följa af att
låta den späda och i utveckling stadda
barnakraften förkrympas och förtvina i
in-I dustriens verkstäder. Det goda har dock
j det nämda sträfvandet med sig, att det
omsider Öppnat ögonen hos mången, som förr
ej så särdeles allvarligt reflekterade öfver
barndomens natur och utvecklingsbehof. Ej
blott inom pedagogiska kretsar utan äfven
på andra håll uppkastas nya frågor, som
! kräfva svar, och uppstå nya kraf, som måste
| tillgodoses. Uppmärksamheten riktas allt
j mera därpå, att en af de viktigaste grundvalarna
! för det nationella lifvets lyckliga utveckling
l och pånyttfödelse utgör en andligen och
! kroppsligen sund och stark ungdom samt att
krafvet i detta hänseende gäller alla
samhälls-j klasser utan undantag.
Häraf förklaras flera af de moderna
peda-1 gogiska Sträfvandena och den entusiasm,
med hvilken de omfattas. Hit hör bl. a.
; sträfvandet att göra skolundervisningen
mind-i re boklig, sträfvandet att utveckla
lärjung-! ens verklighetssinne och s j älf verksamhet, att
leda honom till att förvärfva kunskap
genom omedelbar iakttagelse och egen
eftertanke, sträfvandet att föra barnen ut i
naturen och människolif vet, något som bl. a.
åsyftas genom Skolresor och skolvandringar
- under året med penningeanslag
understödda af Svenska turistföreningen. Vidare
är hit att räkna ifrandet för gymnastik och
idrott och i allmänhet för stärkande
kroppsöfningar, icke minst friluftsleken. Den
hänförelse, hvarmed särskildt denna sistnämda
omfattas, är nog en yttring af något bättre
än en öfvergående vurm. I sammanhang
härmed torde böra erinras om de under
sommaren afhållna tvänne lekkurserna å Nääs
samt kandidat J. F. Åkermarks missionerande
verksamhet för friluftsleken.
Den allt mera kärleksfulla och humana
behandlingen af barnen, den större
uppmärksamhet, som ägnas åt lärarens rent
personliga förhållande till och inverkan på
barnen, äro ock glädjande tecken på huru
blicken allt mera öppnats för det djupa och
väsentliga vid uppfostran.
Härmed hafva nu några af de mest i
ögonen fallande företeelserna på skolans
område under det gångna året blifvit vidrörda.
Huru ofullständig och skissartad den
tecknade bilden än är, torde den dock måhända
kunna för erinringen framkalla åtskilliga drag
af 1899 års kulturkamp, för så vidt den
berört folkskolan och folkbildningen. Denna
kamp mellan ljus och mörker, mellan godt
och ondt, som alltjämt fortgår genom år
och sekler, må väl stämma till allvarliga
betraktelser, men kan aldrig förleda till rö
och hvila. Öfverallt måste krafterna, små
som stora, sättas in i striden. Likgiltighet
och försoffning äro liktydiga ined undergång
och död.
En hvar må känna sig uppfordrad att
göra sin plikt på den plats, där han
blifvit ställd, och hämta kraft, där den allena
står att finna, hos kraftens, vishetens och
helighetens eviga urkälla. Med tacksamma
och ödmjuka hjärtan skola vi då vara i
stånd att kunna blicka tillbaka på den tid,
som är till rygga, och med glädje, hopp och
tillförsikt se framåt mot det nya
århundrade, hvars gryning vi redan se uppstiga
framför oss. Det nya seklet skall, hoppas vi,
medföra lösningen af månget problem, som
det 19:e lämnat olöst, samt ställa fram nya
och åter nya uppgifter, ägnade att föra oss
ytterligare ett steg mot det fullkomlighetens
mål, som det synes så naturligt och
nödvändigt att eftersträfva, men hvilket dock
städse synes lika aflägset och
oupphinne-ligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
