Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (940.) 3 januari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r l
otroligt är, att det var den liflige och
impulsive J. Carlsson i Jönköping, med
hvilken Elming ofta var tillsammans. Men det
blef den senare, som gaf tanken form och
verklighet. På hans initiativ utfärdades
inbjudning till stiftandet af en
folkskollärareförening i Jönköping den 20 maj 1849. Den
var afsedd för hela södra Vättersbygden, och
under de två första åren slöto sig de flesta
lärarne där till densamma. Andreas Elming
blef ordförande. Han uppsatte
diskussionsämnen, höll föredrag och sökte på
hvarjehanda sätt befordra föreningens utveckling.
Men ej nog därmed, han ställde sig äfven
i förbindelse med lärare i andra delar af
landet och sökte förmå dem att bilda
liknande föreningar. 1849 höll han ett
föredrag vid ett möte med lärare i
Falköpingsbygden.
Men denna Elmings verksamhet sågs ej
med blida ögon af ortens prästerskap. Snart
uteftlefvo de flesta medlemmarne från
sammanträdena. Endast inbjudarne till
föreningens stiftande höllo ut, men stundom
kommo icke ens alla dessa med. Elming
afgick som ordförande, och denna plats intogs
i stället af J. Carlsson. Stadsläraren har
alltid en mera oberoende ställning än
läraren på landsbygden. Man fann, att planen
för föreningen var något för stort tilltagen,
och begränsade därför dess
verksamhetsområde till Tveta och Vista härad, och
senare bildades inom Vista härad en särskild
förening, hvarefter föreningen i
Jönköpingsorten kallades såsom än i dag Tveta härads
folkskollärareförening. De ledande
personerna inom denna voro alltjämt desamma
som i början af 50-talet, och några af dem
stå ännu kvar såsom hedersledamöter.
Föreningens arbetsplan har också under hela
tiden i hufvudsak varit densamma.
Om den förste ordförandens senare lif
må följande meddelas. 1855 kallades han
af patronus grefve Hamilton till organist
och klockare i Skärstad och innehade denna
tjänst till sin död 1882. Hans änka lefver
ännu, 85-årig, på deras gård Lilla Berghem
i samma församling. Deras äldste son
Jonas Leander är organist och skollärare i
Norrland, en annan är faderns efterträdare
i Skärstad.
I Skärstad åtnjöt Andreas Elming samma
anseende och förtroende som i Ödestugu. Han
var ordförande i kommunalstämman,
komruu-nalnämden och fattigvårdsstyrelsen ända till
sin död. Endast på ett område blef han
icke använd i sin kommuns tjänst, det för
hvilket han var mest intresserad och bäst
kvalificerad, nämligen skolans.» Det är
tyvärr ofta så, att skolrådets ordförande
ogärna släpper in i skolrådet personer med
särskild sakkunskap och intresse i fråga om
skolan.
En mångårig vän till Elming gaf för ett
par dagar sedan följande omdöme om
ho-m kraf tio, beslutsam,
kun-och samvetsgrann
I sammanhang med ofvanstående biografi
torde det ej vara ur vägen att här göra
åtskilliga erinringar och tillägg till den i n:r
51 förra året införda skildringen af Tveta
härads folkskollärareförenings femtioårsfest
i Jönköping.
Den i Gustaf 11 Adolfs tid så
kraftfulle kyrkoherden i Jönköping var ej
Dry-zelius utan Johan Baazius, sedermera biskop
i Växjö. Från denne mans biskopstid finnas
i flera kyrkoarkiv visitationsprotokoll, som
äro ytterst intressanta och upplysande i
flera afseenden.
Erland Dryzelius var däremot en af
Karl XI:s män. Det är han, som i svenska
kyrkohistorien fått så hög berömmelse,
därför att han inom sitt prosteri, d. v. s.
Jönköpingsorten, dref fram innanläsningskonsten.
Dessa förhållanden äro närmare skildrade af
K. A. Hultkvist i Vrigstad uti de
kall-studier till Vrigstadsortens
folkupplysningshistoria, som 1890 voro införda i
Jönköpings-posten och sedan inlämnats till S. A. F:s
samlingar.
Den namnkunnige gustavianen Gudmund
Göran Adlerbeth torde för högst få vara
känd i egenskap af vän och befordrare af
folkupplysningen. Men en sådan var han
verkligen: han skänkte icke blott 1807 ett
eget hemman inom sin församling, Svartorp,
till lärareboställe, inredde skolan för egna
medel o. s. v., utan hvad mera vill säga:
han undervisade själf ofta och med
framgång i skolan och examinerade. Skolans
stiftelseurkund finnes införd i Växjö
stiftstidningar för 1797.
Huskvarna skola grundades 1822 af
brukets dåvarande ägare, baron Sture. Läraren
Nordlander var då student och blef präst
först 1827. Strax efter skolans
grundläggning började unge män, hufvudsakligen
organister och klockare, resa dit för
inhämtande af lankastermetoden. På grund
däraf kunde en af festens talare med skäl
benämna den Nordlanderska skolan i
Huskvarna för ortens första
folkskollärareseminarium. Kedan 1834 hade 43 elever
utexaminerats, och som skolan fortgick till
Nordlanders flyttning 1842, blef hela antalet
säkerligen ganska betydligt.
J. P. Lundström i Jönköping utgaf en
mängd kistebref och skillingstryck, som på
sin tid hade en oerhördt stor spridning i
landet och säkerligen icke ringa inflytande
på det i Jönköpingsorten uppväxande
släktets läslust och lässkicklighet. Man
behöfver blott erinra sig Viktor Kydbergs
»Träsnittet i psalmboken». Glädjande nog har
d:r Hazelius till Nordiska museets
samlingar från förgängelse och glömska
räddat exemplar af nästan allt
Lundströmstrycket.
Jönköpingsorten innehåller säkerligen i
arkiv och protokoll en mängd upplysningar,
som skulle sprida ny och rikare dager öfver
folkupplysningens gryningstid, dem, som då
lefde eller kämpade, gingo under eller vunno
segrar. Det var detta, som hr Hultkvist i
sitt tal vid jubileet ej minst ville
framhålla, på det äfven yngre lärare, som älska
forskning, måtte göra nya och värderika
upptäckter.
A)U slår där stum, du slöjomsvepta sfinx,
som sakta in på världsarenan skrider
med 1900 på din vapensköld,
och siarn spanar skygg, hvad tiden lider.
v år framtid ligger dold, vår blick år skum,
och dock som barnen tro vi hvad vi hoppas,
fast seklers rad oss borde hafva lärt,
att sällan ostörd sällhet här kan knoppas.
ett vi bedja blott, du nya tid:
var blid, var öm emot de veka barnen!
Slå dörren opp till skolans ljusa sal
och stäng dem icke in i »Grottekvarnen»!
s J em lär, att samme fader alla skapt
med kraf på rätt, på frihet och på lycka;
att idealet blott är lifskamp vardt,
att slaf är den, som syndens bojor trycka.
dJem gif på lifvet denna ljusa blick,
som endast kärlek, tro och kunskap amma!
Och när de efter fadren tagit arf,
en båttre dag skall upp för Sverige flamma !
jJå skall ej mer vår lifskraft nötas bort
på tom partistrid och på lumpen äflan -
Ej mer skall allas strid mot alla stå,
når alla varda ett i ädel täflan.
Henrih Wranér.
Gör ett försök
nu vid årsskiftet att förmå hvarje hem
anmäla sig som postprenumerant på ett
exemplar af barnbiblioteket SAGA. Detta
är enklaste distributionssättet så för
läraren som för expeditionen och för
subskribenten. För hvarje
helårsprenumerant, som anskaffas, fås i ersättning
30 öre. Se vidare meddelandet
angående skolornas subskriptionsvillkor å
sista sidan i n:r 50 år 1899!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
