Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (940.) 3 januari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LARAÄETIDKING.
N:r l
med höjda ropen på folkskolans och
folkskoleundervisningens afstympande
till sist skulle kunna göra sig gällande.
Men så småningom hafva
erfarenhetens och eftertankens vittnesbörd
lyckats tillvinna sig gehör, och under
inflytande häraf har det blifvit allt mer
klart, att de påståenden om
sedlighetens och arbetsduglighetens förhållande
till skolan å ena sidan och lönearbetet
å den andra, som folkskolans
motståndare framkastat, innebära en upp- och
ned-vändning af det verkliga
förhållandet. Det är icke det trägna
skolarbetet, som alstrar »ligapojkar», utan
det är långt mer det moderna
barnproletariatet med dess bråd m ögnad och
dess brist på ledning, och
förutsättningen för våra näringars framtid
ligger ingalunda däri, att arbetarne få
börja sin kamp för uppehället redan
vid 9 eller 10 års ålder, utan fast
hellre däri, att de vid inträdet i
arbetet äro i besittning af någorlunda
utvecklade krafter samt en öfvad och
odlad intelligens.
Vill man på allvar motverka den
sedliga förvildning hos en stor del af
vår tids ungdom, hvaröfver man med
rätta beklagar sig, så finnes svårligen
något kraftigare botemedel än att låta
skolans uppfostrande inflytande
komma till sin fulla rätt. Man måste då
motarbeta alla sträfvanden, som vilja
inskränka folkskolans allmänna kurs
inom en knappare tid eller beröfva
henne något eller några af de
bildningsmedel, som hon för närvarande
har till sitt förfogande, och man måste
i stället främja sådana bemödanden,
som afse den egentliga folkskolans
fullkomnande samt beredande af fortsatt
undervisning genom upprättande af
olika slags Öfverbyggnader på denna
skola.
Samma medel är i själfva verket
äfven en nödvändig förutsättning för
arbetsduglighetens höjande. Efter
näringsfrihetens genomförande har det
varit en mycket allmän klagan, att
yrkesskickligheten befunne sig i
sjunkande. Den planmässiga
undervisning, som skråtidens mästare kunde
bereda sina lärlingar, äro nutidens
arbetsgifvare på grund af förändrade
förhållanden icke i tillfälle att lämna
sina minderåriga arbetare. Härtill
kommer, att på grund af den allt
jämt stegrade konkurrensen krafvet
på utbildad yrkesskicklighet nu är
mera trängande än någonsin. Inom
de på näringslifvets område mest
framskridna nationerna har man ock
längesedan blifvit öfvertygad därom,
att den utdaning, som det gamla
lärlingsväsendet medförde, ovillkorligen
kräfver en ersättning, och denna har
man sökt dels i en högre
allmänbildning, vunnen genom goda folkskolor,
dels i en förberedande fackbildning,
bibringad genom praktiska
fortsättningsskolor (yrkesskolor med
läroverkstäder e. d.).
Såväl af etiskt-pedagogiska som ock
af national-ekonomiska skäl kommer
man alltså till den slutsatsen, att
barn-proletariatet måste, så långt
förhållandena det medgifva, begränsas genom
en verksam skyddslagstiftning mot de
minderårigas allt för tidiga indragande
i lönearbetet. Det minsta, man ur
uppfostrans synpunkt i detta hänseende
måste fordra, är, att barn icke få
anställas i dylikt arbete, innan de
genomgått den egentliga folkskolans kurs,
samt att de minderåriga arbetarnes
verksamhet under de första åren efter
anställningen så regleras, att de kunna
draga fördel af den fortsatta
undervisning, som för dem bör anordnas.
Sedan flera år tillbaka har det för
folkskolans utveckling varit ett
önskemål, att man äfven i vårt land måtte
få anordnad en allmänt medborgerlig
examen, beräknad att afläggas af dem,
som vid 15-16 års ålder utgå i det
praktiska lifvet, och åsyftande att
vitsorda en öfver omfånget af folkskolans
verksamhet utsträckt allmänbildning
samt medförande kompetens för inträde
på vissa praktiska lefnadsbanor.
Detta önskemål, som centralstyrelsen
vid flera tillfällen förordat och som ett
par af dess ledamöter upprepade gånger
framhållit inom riksdagen, har denna
under innevarande år ändtligen
upptagit såsom sitt, och regeringen har
uppdragit åt en kommitté att med
anledning däraf utarbeta ett förslag till
läroverksreform.
Kommer i enlighet härmed en dylik
reform till stånd, så har därigenom
blifvit fastslaget, att det endast är
läroverkets gymnasialafdelning, som har
karaktären af speciell lärdomsskola,
samt att läroverket för öfrigt åsyftar
bibringandet af allmänt medborgerlig
bildning, d. v. s. har väsentligen
samma mål som den egentliga folkskolan
jämte folkskolans högre afdelning och
högre folkskolan.
Under sådana förhållanden måste
det anses axiomatiskt, att rättigheten
att låta sina lärjungar aflägga den
ifrågavarande allmänt medborgerliga
examen icke kan förbehållas de
»allmänna läroverken» utan måste
tillerkännas äfven folkskolans högre
afdelning och högre folkskolan,, där
nämligen dessa båda skolarter vunnit den
härför nödiga utvecklingen. Att från
en pröfning för allmänt medborgerlig
bildning utestänga de enda skolor, som
samhället inrättat uteslutande för
bibringande af just dylik bildning, skulle
innebära en allt för påtaglig
själfmot-sägelse.
Såvida man vid fastställandet af
fordringarna i den ifrågavarande
pröfningen icke lämnar allt för mycket
utrymme åt den böjelse för mångläseri,
och särskildt för mångläseri i språk,
hvaraf vårt allmänna läroverk redan
nu lider, skall reformen utan tvifvel
komma folkskolan i hög grad till godo.
I de städer, som äga allmänna
läroverk, skall folkskolans högre afdelning
blifva i tillfälle att under något så när
lika förutsättningar kunna upptaga den
tryckande konkurrensen med dessa,
och på de orter, där allmänt läroverk
saknas, skall folkskolan i långt högre
grad än hittills kunna tillvinna sig det
intresse och den omvårdnad från de
inflytelseägande samhällsklassernas
sida, som fordras för att hon skall blifva
något mer än en torftig fattigskola.
Men med bestämdhet måste betonas,
att öm vid reformens genomförande
den i vårt land-gängse frestelsen för
uppskrufvade examensfordringar får
taga öfverhand, så måste icke allenast
reformens praktiska syfte väsentligen
förfelas, utan folkskolan blifver
därigenom försatt i en så svår ställning,
att hennes utveckling för långliga tider
hämmas.
En lycklig lösning af den nu under
utredning varande läroverksreformen är
sålunda för svenska folkskolan en
verklig lifsfråga.
Till de organisationsspörsmål, som i
öfrigt äro af större betydelse för
folkskolans ställning, höra frågorna om
beredande af lämplig uppfostran och
undervisning åt sådana barn, som ej med
fördel kunna i den allmänna folkskolan
bibehållas, nämligen dels de i
intellektuellt hänseende synnerligen bristfälligt
utrustade, dels ock framför allt de
vanartade och i sedligt afseende
försummade. Frågan om de senare har under
det gångna året närmat sig sin lösning, i
det den af k. m:t för ändamålet tillsatta
kommittén därom afgifvit ett
betänkande, som dock ännu ej blifvit för
allmänheten tillgängligt. Först då detta
skett, torde man blifva i tillfälle att
bedöma, i hvad mån de af kommittén
anvisade utvägarna kunna vara ägnade
att undanröja ett af de svåraste
missförhållanden, hvaraf vårt samhälle och
icke minst vår folkskola hittills lidit.
Ett rikt material
för lönefrågans bedömande har under
den gångna månaden blifvit insamladt
genom Sveriges allmänna
folkskollärareförenings kretsar. Att döma af hvad
som redan inkommit till centralstyrelsen
blir detta material det fullständigaste
som någonsin från lärarekåren kommit
till stånd, och att frågan blifvit så allsidigt
utredd, har just berott därpå, att öfver
200 lärarekretsar i skilda delar af riket
nu på en gång verkställt en utredning
efter alldeles enahanda principer.
Tyvärr finnes det ännu trakter inom
landet, där lärarekretsar saknas och
hvarifrån sålunda utredningar komma
att uteblifva. Med skäl kunna
riksdagsmännen från dessa orter säga: »Hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
