Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 2. (941.) 10 januari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
SVENSK IÄRARETIDMNG.
N:r 2
där han trifves allra bäst. Och detta är
icke underligt. Den, som haft förmånen,
ja, lyckan att något vistas i detta hem, kan
säga, att han sett ett sådant i dess bästa
bemärkelse. En fin, nobel ton, grundad på
gudsfruktan, sanning och kärlek, är där
rådande. Om någon i S:s sällskap skulle
göra sig skyldig till förtal eller en omild
dom, far han af värden en ogillande blick,
som talar bättre än ord. På grund af »de
lokale forhold» är hemmet trångt, hvad
utrymmet beträffar. Men det finns, hvad
bättre är, »hjärterum», och ordningens,
kärlekens oeh förnöjsamhetens tomtar äro där
bofasta. S. är den allra artigaste och
älskligaste värd.
Detta sällsynt trefna hem har han dock
ej skapat ensam. I snart 50 år har han
i det lyckligaste äktenskap varit förenad
med Charlotte Särnblad, dotter till
framlidne komminister Särnblad och kusin till
folkskoleinspektören med samma namn.
Genom sin stora praktiska duglighet har fru
S. hushållat med den åtminstone till en
början ganska knappa lönen, så att »debet
och kredit» gått ihop och detta oaktadt
herrskapet S. visat stor gästfrihet och
gifmildhet.
I en följd af år hade S. en s. k.
pension, där gossar och flickor ur burgnare hem
fingo sin utbildning i vanliga skolämnen
samt i språk och musik. En bland hans mest
framstående lärjungar var sedermera
professorn O. Olsson vid Augustana-synoden
i Amerika.
I sitt äktenskap har S. fyra barn, af
hvilka sonen ar komminister i Skara stift.
Till sina förmän och församlingsbor har
S. alltid stått och står fortfarande i det
bästa förhållande. De hysa stort förtroende,
ja, man kan säga vördnad för honom, l
många år har han varit ledamot i skolrådet,
och flera andra förtroendeuppdrag hafva
kommit honom till del.
Poststationsföreståndare har S. varit alltsedan stationen
inrättades i Fredsberg. För flera år sedan
erhöll S. af k. m:t vedermäle för långvarig
och trogen tjänst.
Mycket mera skulle kunna vara att
till-lägga, särskildt om den sunda, sant kristliga
och fosterländska andan i S:s undervisning,
men det sagda må vara nog. Skolan har för
honom varit allt. Han har icke splittrat bort
sin tid eller sina krafter på något, som dragit
honom bort från denna. Många vänner,
församlingsboar och f. d. lärjungar både
nära och fjärran sända honom, den sant
kristlige, kärleksfulle och ödmjuke
barnaläraren, på hans 71 :a födelsedag sina
hjärtligaste lyckönskningar med förhoppning om,
att han måtte i ostördt lugn få lefva ännu
i många år till glädje för sina närmaste
och till gagn för ännu flera lärjungar.
Anders Fredrik Sedström är född i
Askersund den 15 jan. 1830. Efter en
genomgången 6-årig kurs vid ett elementarläroverk,
hvarunder han såsom informator för yngre
kamrater också arbetade i musik, tog han
organist- och kyrkosångareexamen vid
musikaliska akademien i Stockholm 1847 och 1848,
folkskollärareexamen vid Stockholms
seminarium 1848, blef simmagister 1848 och
erhöll jubelkransen 1898; -extra lärare vid Stor-
kyrkoförsamlingens handtverks- och
borgare-skola samt i privata Nya elementarskolan på
söder i Stockholm 1849. Var vikarierande
organist och skollärare i Askersund ett år och
erhöll sedan en dylik plats i Fredsbergs
församling af Skara stift 1850, den han såsom
ordinarie tillträdde den 15 aug. 1852 och ännu
innehar.
.En. f. d. lärjunge.
Från Tvetakretsens
50-års-jubileum.
Såsom i vårt referat i n;r 51 blifvit
nämdt, framfördes vid Tvetakretsens
50-års-fest en hälsning från en f. d.
föreningsledamot, beledsagad af en redogörelse för tvänne
besök vid Jönköpings folkskollärareförenings
möten år 1850. Då önskningar om
offentliggörande af denna vid festen upplästa
berättelse blifvit framställda,, hafva vi
förskaffat oss densamma och meddela den här
såsom ett litet bidrag till kännedomen 001
ställningar och förhållanden inom svenska
folkskollärarekåren för ett halft århundrade
sedan.
Ett par skolmötesbesök för femtio
år sedan.
Också en intervju.
- Ja, det kan du väl tänka dig, huru
mycket jag skall kunna komma ihåg af
de där sakerna efter ett halft århundrade.
Den som så talade var min far, förre
slöjdinspektören A. Berg. Jag hade fått
ett bref från min vän Alfred Dalin, däri
han »på förekommen anledning» frågade,
huruvida min far möjligen varit med vid
Jönköpings folkskollärareförenings första möten
och erinrade sig något därifrån. Och den
frågan hade jag nu framburit.
Svaret var ju inte vidare hoppgifvande,
men med kännedom om huru starkt
78-åringens minne i många stycken är, gaf
jag ingalunda spelet förloradt utan svarade
blott:
- Nej nej, det kan ingen heller begära
att få upplysningar efter så lång mellantid.
Men nu sätter jag mig här och antecknar
hvad Far säger, och så få vi se, hur pass
mycket det blir.
Han gick och plockade fram några gamla
bref, satte sig sedan i sin gungstol och
funderade samt berättade så ungefär som
följer.
Jag var för femtio år sedan lärare vid
norra folkskolan i ödeshögs annexförsamling
i södra Östergötland. Min närmaste
yrkeskamrat var Erikson, som var anställd i
moderförsamlingen Stora Åby.* Ödeshög
och Stora Åby äro ju gränstrakter till
Småland och hade den tiden sitt kulturcentrum
i den stora päronstaden Grenna. Med
folkskolläraren G. Berggren i Grenna voro där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
