- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
35

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (942.) 17 januari 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 3

SVENSK LÄRARETIDNING.

35

vis på Berlinbefolkningens
naturvetenskapliga bildningsbehof, att en sådan inrättning
uppstått och så förkofrat sig. De mera
vetenskapliga stora experimentalföreläsningarna
hållas i den äldre lokalen, de populära
förevisningarna i Taubenstrasse-byggnaden.
Mycket allmänna och omtyckta där äro
astronomiska och geografiska föredrag med
skioptikonbilder. Efter ett dylikt astronomiskt
föredrag kunna åhörare, om det är klart
väder, gå upp på anstaltens observatorium
och betrakta månens kratrar eller en
solförmörkelse på Jupiter eller Saturni ringar.
»Vetenskaplig teater» kallas Uranias stora
sal. Den eftermiddag, jag besökte
anstalten, fick jag på kvällen tillfälle åhöra ett
rätt målande och stämningsfullt föredrag om
»fjordarnes land», interfolieradt med 20
präktiga skioptikonbilder. (Icke minst genom
»resekejsarens» sommarfärder till Norge är
detta land nu för tiden i Tyskland föremål
för föredrag, skildringar och åskådliga
framställningar.) Till ytterligare orientering voro
i korridorer och foyer kartor öfver Norge
upphängda, och för 40 pf. kunde man i
teaterluckan köpa föredragets text.

Sällskapets förvaltande myndigheter
utgöras dels af ett »Aufsichtsrat» af 15
personer, dels af en direktion (4 personer),
dels-af sällskapets of ver tjänstemän för de olika
naturvetenskapliga hufvudafdelningarna.

For föreningar och korporationer (äfven
skolungdom) föranstaltas särskilda
föreställningar till nedsatta pris, och huru dessa
tagit fart, synes af följande siffror:

Arbetsåret 1890 - 91 voro samtliga besökare
90,943, däraf vid de särskilda
föreställningarna (inalles 30) 7,561. Under året 1894-95
äro siffrorna 138,408 (samtliga besökare) och
37,600 (besökande vid de särskilda
föreställningarna, som inalles voro 94).

Innan jag för denna gång nedlägger
pennan, vill jag ägna några ord åt

»Die Volks-Unterhaltungsabende»,

»folkaftonunderhållningar», såsom det skulle
låta på mindre vacker och ledig svenska.
Denna form af folkbildning har vunnit
mycken anklang och mycket omhuldats af en
mängd goda krafter inom alla klasser och
båda könen, krafter af olika slag: talare,
föreläsare, musici, sångare, deklamatörer,
skådespelare o. s. v. Den 13 och 14
november 1898 hölls i Berlin den första tyska
kongressen för »Volksunterhaltung» på
inbjudan af ledaren för Schillerteatern
därsammastädes, d:r Löwenfeld. Programmet
för dessa folkaftnar angafs af honom vara:
dana motvikt mot öfveransträngande
kroppsarbete genom konstens tillhjälp. 1891
stiftades »föreningen för folkaftnar» (Verein
fur Volksunterhaltung), hvars syfte är att
afhjälpa intellektuellt armod - det
materiella armodets lindring har ju sina
målsmän.

I Berlin är Schillerteatern-en medelpunkt
för dessa vackra folknöjen. Detta är ingen
vanlig aktieteater och är ej ställd på
peku-niär vinst. För 30 pf. inträde får man där
bevista en »Dichter- öder Tondichter-Abend»,
då först ett kort föredrag hålles, hvarefter
den skildrade skaldens eller musikerns
lifsgärning framträder i deklamations-, sång-

och musiknummer. Äfven klassisk musik
af framstående artister bjudes där åt alla
konstbehöfvande, som icke hafva råd att
besöka dyra teatrar, icke vilja nöja sig ined
varietéernas drafvel, men åtrå ädel
vederkvickelse. Ej sällan hyres hela teatern af
någon arbetare- eller
handtverkarekorpora-tion till ett pris af 30-35 pf. (omkring 25
-30 öre) pr person. Jag åhörde där
We-bers »Friskytten». Det var en vacker
afton: god musik och sång, hyggliga män och
kvinnor ur småborgarnes klass, stor glädje
och tacksamhet. Ute i teaterträdgården var
under bar himmel anordnad materiell
väl-fägnad: korf, smörgåsar och bier, bier -
naturligtvis!

»Skaldeaftnarna» (»Dichter-Abenden») i
rådhuset äro också mycket omtyckta.
Re-dan en timme före början är hvarje plats
upptagen.

I städer som Dusseldorf, Frankfurt a. M.
o. s. v. har jag sett, att dylika
aftonunderhållningar kunna vara besökta af ända till
2,000 deltagare. Folkskolans gossar och
flickor få biträda; musikkapell, solosång,
blandade körer, manskvartetter,
skioptikonbilder, deklamation, föredrag - allt
möjligt förekommer på de ofta utmärkt
rikhaltigt anordnade aftonprogrammen. I
Tilsit (Ostpreussen) hafva 20 damer
samman-slutit sig för att bereda arbeterskor,
butiksflickor o. a. vackra aftonuppfriskningar, l
Nurnberg verkar en kvinnoförening af icke
mindre än 2,400 medlemmar för samma
syfte. Där komma 900 personer tillstädes
af alla klasser, omkring 1/s från de högre,
2/3 från de s. k. lägre klasserna.

Man anser - tvifvelsutan med full rätt -
dessa samkväm hafva en icke ringa socialt
utjämnande betydelse. Man söker anordna
dylika nöjen ute på landsbygden, där
andlig ödslighet ofta är mera tryckande och
försoffande än den materiella nöden.

»Groda förströelser för den ur skolan
utgångna, mera mogna ungdomen är den bästa
uppfostran», säger man. Präster och
skollärare i främsta rummet borde låta sig
angeläget vara att på alla sätt antaga sig denna
del af folkets uppfostran samt planmässigt
ordna den. Ett skioptikon med bilder borde
finnas i hvarje socken.

Ju mera konsten, ej minst poesien,
nedstiger till hela folket, dess mera folklig
varder också konsten samt frigör sig från
den ensidiga salongsprägel, den bismak af
att vara blott en läckerbit för estetiska
fin-smakare, som förslappar och snedvrider
den. Museernas konstsamlingar böra göras
till föremål för sakkunnig förevisning för
de arbetande klasserna, konsten bör i
lämplig form inträda i skolorna, kyrkokonserter
böra bli allmännare (i Berlin besöktes en
dylik, då Mattheus-passionen utfördes, af
12,000 arbetare, hvaribland en mängd
socialdemokrater, och alla voro gripna, många
blefvo religiöst påverkade).

Ja, vare lösensordet: klara hufvuden och
varma hjärtan!

En intressant vägledning i detta ämne är
»Die Unterhaltuogs-Abende nach
Bedeut-ung, Entwickelung und Einrichtung»
(Berlin 1898. Verlag der Abegg-Stiftung).

Nya skolhus i
hufvudstadens närhet.

en $ dennes invigdes ett nytt skolhus
i ^undbyberg. Detta var den andra
invigningsfesten, som hållits inom Bromma
församling på kortare tid än ett år. I
början af april sistlidet år flyttade nämligen
skolan vid Alvik in i ett nytt hus, som i
allt väsentligt är likt det nu senast
uppförda. Enär det senast tillkomna ej hunnit
blifva färdigt utvändigt, låter det sig ej
afbildas i tidningen, utan återgifves i stället
här bilden af Alviks skola.

Alltså till Alvik för att se på skolan!

Skolhuset är beläget nära
Drottningholmsvägen på väl afpassadt afstånd från Al viks,
Sandviks och Svartviks fabriker. Tomten
är skänkt af firman Lars Montén genom
dess hufvuäman, fabrikör Karl Bergstedt.

Det är möjligt, att man i vissa afseenden
kunnat önska ett bättre läge för skolan,
men om en omgifning af löf- och
barrskog - hvilket senare t. o. m. allt för
mycket framträder på vår bild - i
förening med utsikt öfver »glittrande
mälarvåg» är ägnad att skänka trefnad, då får
man medgifva, att skolhuset fått en
förträfflig plats.

Huset, som är uppfördt af tegel,
omfattar tvänne afdelningar, skolaf delningen
och bostadsliiSelnmgen, hvilka hvar för sig
utgöras af, såsom synes, två våningar.
Redan utifrån märker man, att de båda
afdelningarna på ett lyckligt sätt blifvit förlagda
under samma tak. De hafva fått hvar sin
särskilda ingång.

Om vi inträdt genom den större
ingången, så få vi redan i den stora förstugan
med dess rutade golf, och breda stentrappa
intrycket af något gediget, omsorgsfullt, och
detta intryck varar nog under hela besöket
och en god stund därefter. Till höger om
förstugan inkonmia vi i ett rymligt
afkläd-ningsrum, som begagnas af tvänne
skolklasser. Golfytan har en storlek af 3,5 X
10 meter. Ljuset infaller från salens båda
ändar. I ett af hörnen upptäcker man
något, som väl ännu ej hör till det vanliga i
våra skolor på landet: ett tvättställ med
tillbehör. Innanför avklädningsrummet ligga
tvänne skolsalar, hvardera beräknade för 50
barn. Hvardera golfytans storlek är 9 X
9 meter. Ljus inströmmar genom tre breda
fönster å östra (sydöstra) sidan. Väggarna
äro målade i matt grön färg, katedrar och
bänkar (tvåsitsiga) i ek. Väggen ofvanför
katedern i ena salen prydes af fabrikör
Karl Bergstedts porträtt, som skolrådet låtit
uppsätta såsom en tacksamhetsgärd för det
icke obetydliga mecenatskap, som han
utöfvat mot Bromma kommuns skolor i
allmänhet och Alviks skola i synnerhe t

Rummen uppvärmas med Vimanska
ventilationsugnar; och luftväxlingen i öfrigt
ombesörjes af trummor i enlighet med de
i Nikolai folkskola i Stockholm använda
(»Nilssonska systemet»), ganska prydligt
anbragta. Tydligen har vid skolans inredning
den principen följts: »Endast det bästa är
godt nog».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free