Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 4. (943.) 24 januari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 4
några dagar eller en eller annan vecka
blifva nämligen icke synnerligen kännbara
för den sjuke läraren, och man undgår
därigenom de besvär och svårigheter, som
särskildt vid kortvariga sjukdomsfall
kontrollen öfver att villkoren för erhållande af
hjälp till vikariens aflöning äro uppfyllda
och rekvisitionen af de för ändamålet
erforderliga medlen måste medföra. Dessutom
utsättes läraren, om han vid kortvariga
sjukdomsfall ensam måste aflöna vikarie, om
sådan blifver förordnad, icke för frestelsen
att äfven vid sjukdomsfall, som äro så
lindriga, att de icke utgöra verkliga hinder
för ett nöjaktigt utöfvande af tjänsten,
begära tjänstledighet. Då det beträffande
ordinarie lärare vid folkskolan blifvit
stadgadt, att en månad är den kortaste
tidrymd, hvarunder han måste på grund af
sjukdom oafbrutet vara tjänstledig och
vikarie för honom förordnad, för att rätt till
hjälp vid vikariens aflöning skall inträda,
synes mig samma föreskrift böra tillämpas,
äfven då frågan gäller icke ordinarie lärare
vid folkskolan. Vidare synes det mig
lämpligt, att hjälp till vikaries aflonande vid
sjukdomsfall bör lämnas endast för högst
åtta kalendermånader af året, eller för så
lång årlig tid, som lönetillskott af
statsmedel utgår till lärarens aflonande.
Äfven med hänseende till maximitiden,
under hvilken de icke ordinarie lärarne vid
folkskolan böra få göra sig till godo den
rätt, hvarom nu är fråga, torde de böra
likställas med de ordinarie lärarne.
Visserligen kan häremot invändas, att, om de icke
ordinarie lärarne vid inträffad sjukdom år
efter år få hjälp till aflonande af vikarie,
tillskyndas både skoldistrikt och stat
betydande utgifter, och skolan kommer att
skadas genom täta ombyten af lärare. Till
bemötande af en sådan invändning tillåter jag
mig fästa Eders k. m:ts uppmärksamhet därpå,
att skoldistriktet är skyddadt genom sin rätt
att uppsäga den sjuke läraren från hans
befattning, och att, om skoldistriktet gifvit
honom den fastare anställning, som omtalas
i § 24 inom. 3 af gällande folkskolestadga,
skoldistriktet ju frivilligt bundit sig genom
de bestämmelser, det infört i reglementet
för sina skolor. Staten åter synes mig i
det fall, hvarom nu är fråga, hafva samma
skyldighet mot de icke ordinarie lärarne
som mot de ordinarie, helst som de flesta
af de icke ordinarie under hela sin
tjänstetid ej kunna få ordinarie anställning, så
vida icke skoldistrikten, i hvilka de
tjänstgöra, s j älf villigt besluta att gifva dem en
med de ordinaries likartad ställning.
Beträffande de olägenheter för skolan, som
komma däraf, att lärarebefattningar vid
henne under längre tid uppehållas af
vikarier, har hon ju att kämpa med samma
svårighet, äfven om den sjuke läraren har
ordinarie anställning. Man kan dessutom
vara öfvertygad, att åtminstone den icke
ordinarie lärare, som ännu ej upphunnit det
för erhållande af ålderdomsunderstöd erfor
derliga antal tjänsteår, icke skall begagna
sig af rätten att, när sjukdom inträffat,
förskaffa sig tjänstledighet och få hjälp till
vikariens aflonande längre än behöfligt är;
ty för att blifva berättigad till ålderdoms-
understöd får han räkna sig till godo
endast den tid, då han själf tjänstgör.
Enligt nådiga kungörelsen den l juni 1894
skall ordinarie lärare, som uppnått sextio
års ålder och i vederbörlig ordning
förklarats berättigad till hel pension, då på
grund af sjukdomsfall behof af vikarie
inträder, ensam utgöra vikariens
aflöningsför-inåner. Samma bestämmelse torde böra
tillämpas äfven på icke ordinarie lärare.
| Det har visserligen ifrågasatts, att då de
flesta af dem, som tjänstgjorde vid mindre
folkskola och småskola äfvensom vid
folk-| skola i egenskap af biträdande, vore
lärarinnor, och kvinnor, efter hvad erfarenheten
lärde, tidigare sletes ut af skolarbetet än
män, de, som icke hade ordinarie
anställningar, borde förklaras skyldiga att redan
vid femtiofem års ålder ensamma aflöna
vikarie, när de för sjukdom urståndsattes
| att själfva sköta sina befattningar; men det
torde vara onödigt att i detta hänseende
göra någon skillnad mellan ordinarie och
icke ordinarie, då skoldistrikten ju hafva i
sin makt att uppsäga dem, sorn icke
anställts som ordinarier, från deras
befattningar, när de finna sig af en eller annan
anledning böra göra det.
Arvode till vikarie för extra ordinarie
folkskollärare bör, enligt de sakkunniges
förslag, utgå med samma belopp som
dennes minimilön, så att vikarie för extra
ordinarie folkskollärare med 500 kronors
kontant lön bör i arvode hafva nämda belopp
och vikarie för dylik lärare med 600
kronors kontant lön ett till lika stort belopp
uppgående arvode. Jag har mot detta
förslag intet att erinra. Lägre torde nämligen
vikariatsarvodet ej böra sättas, då på
vikarierna ställas den fordran, att de skola
vara behörigen examinerade och således
hafva genomgått samma utbildningskurs som
tjänsteinnehafvaren, och då
lefnadskostna-derna för vikarien äro lika höga som
åtminstone för en ogift innehafvare af
tjänsten. Högre torde arvodet ej heller böra
sättas, då det i allmänhet ej kan vara
lämpligt att gifva vikarie högre lön än den,
för hvilken han tjänstgör, helst då de båda
äga samma behörighet.
Beträffande storleken af arvodet till
vikarie för öfriga icke ordinarie lärare beder
jag först få fästa uppmärksamhet därpå, att
för anställning vid folkskola som biträdande
lärare, äfvensom för anställning vid mindre
folkskola och småskola fordras antingen att
hafva aflagt afgångsexamen vid vederbörligt
seminarium eller att hafva undergått inför
l folkskoleinspektör sådan pröfning, som
om-j talas i § 6 af nådiga kungörelsen den 5
! juni 1885 angående lönetillskott af allmänna
j medel till lärare vid folkskolor m. m. eller
att hafva inför vederbörande skolråd
pröf-vats på sätt, som i § 23 af folkskolestadgan
den 10 december 1897 omförmäles. Sådana,
som förvärfvat behörighet till nu
ifråga-j varande anställningar på något af de två
i först angifna sätten, torde jag få
samman-1 föra under benämningen examinerade; de
j åter, som blifvit behöriga till nämda
an-I ställningar genom pröfning inför skolrådet,
torde jag få kalla oexaminerade. De
examinerade äro berättigade till en aflöning af
minst 300 kronor samt, efter 10 års
oförvitlig tjänstgöring, af ett ålderstillägg af 50
kronor, hvarjämte de skola förses med
bostad och vedbrand eller bekomma i
ersättning därför 50 kronor om året.
Oexaminerad lärare åter är berättigad att erhålla en
kontant lön af minst 250 kronor samt
bostad och vedbrand eller i ersättning därför
50 kronor. När biträdande lärare vid
folkskola eller lärare vid mindre folkskola eller
småskola af sjukdom är förhindrad att själf
sköta sin tjänst och vikarie är för honom
förordnad, bör vikarien, om han är
examinerad, enligt de sakkunniges förslag erhålla
i arvode 300 kronor förutom bostad och
vedbrand eller lagstadgad ersättning därför;
är han däremot oexaminerad, bör arvodet
utgå med 250 kronor jämte husrum och
vedbrand eller ersättning därför. Äfven i
detta förslag anser jag mig böra instämma.
Visserligen kan det, om förslaget godkännes,
inträffa, att vikarien får högre lön än
tjänsteinnehafvaren, men denna oegentlighet torde
motvägas af den omständighet, att vikarien
i sådant fall har högre kompetens än den,
för hvilken han tjänstgör.
Däremot kan jag icke instämma i de
sakkunniges förslag därom, att, där för
examinerad tjänsteinnehafvare examinerad
vikarie sökts, men ej erhållits, det högre
årsarvodet å 600 eller 300 kronor skulle vara
vikarien tillförsäkradt, så vida inspektören
intygat, att vederbörligen examinerad
vikarie ej kunnat erhållas samt att vikarien
befunnits duglig. Detta förslag strider
nämligen mot grundsatsen, att
vikariatsarvodets storlek bör bestämmas äfven med
hänsyn till arten af den behörighet, vikarien
äger. Dessutom skulle, om förslaget
fastställes, det kunna komma att inträffa, att
oexaminerad vikarie finge högre lön än
examinerad sådan. Det synes för Öfrigt, som
om det föreslagna stadgandet vore onödigt.
Redan i omförmälda nådiga kungörelse den
l juni 1894 är föreskrifvet, att för
erhållande af statsbidrag till aflonande af vikarie
för sjuk ordinarie folkskollärare hinder ej
må möta däraf, att vikarie icke aflagt
afgångsexamen vid seminarium, så vida
vederbörande folkskoleinspektör vitsordar, att
examinerad vikarie ej kunnat erhållas samt att
vikarien befunnits duglig. Denna föreskrift
torde böra tillämpas äfven då fråga är om
icke ordinarie lärare, så till vida, att som
villkor för erhållande af statsbidrag till
aflonande af vikarie för icke ordinarie lärare
bör foreskrifvas, att inspektören, om
oexaminerad förordnats till vikarie, skall intyga,
att vikarien befunnits duglig.
Som villkor för att ordinarie lärare skall
få åtnjuta den förmån, hvarom här är tal,
är vidare stadgadt, att sjukdomen, på grund
af hvilken tjänstledighet sökes, skall enligt
läkarebetyg vara af den beskaffenhet, att
densamma gör läraren oförmögen att
vederbörligen uppehålla sin tjänst utan att dock
för all framtid hindra hans återinträde i
tjänstgöring. Då det för läkare är omöjligt
att i hvarje fall med bestämdhet kunna
förutse, om eu sjukdom är botlig eller
obotlig, hafva de sakkunnige föreslagit en sådan
förändring i fråga om läkarebetygets
innehåll, att i detsamma skulle intygas allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
