Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (945.) 7 februari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Viktor Rydbergs filosofiska föreläsningar. 1.
Materialism och idealism. Sthm, Albert
Bonnier. 4:e häft. l kr.
Katekesförklaring af J. P. Dahlstedt. Lund,
Håkan Ohlsson. 5:e häft. 50 öre.
Verdandi. 6:e häft. — Nordisk tidskrift.
8:e häft. — Dagny. Häft. 2. — Hälsovännen.
N:r 3.
—
Till Sveriges organister
och kantorer
har utsändts följande cirkulär:
Växjö stifts organister och kantorer voro
under sistlidna oktober månad inbjudna till
offentligt möte i stiftsstaden för att
öfverlägga om den frågan: hvad bör och kan
göras till kyrkosångens höjande? Vid
besvarandet af frågans första del betonades
med eftertryck bland annat, att organisters
ocb kantorers (kyrkosångares) lönevillkor
behöfva förbättras. För att utreda och
befrämja denna icke allenast för stiftets utan
jämväl för hela rikets organistkår så viktiga
angelägenhet utsågs en kommitté af fem
personer. Dessa kommitterade hafva
beslutat att utsända föreliggande cirkulär och
därå afvakta svar, innan en petition i
ämnet uppsattes och till statsmakterna
öfverlämnas. Och hysa kommitterade den
åsikten, att endast en enig samverkan mellan
kår medlemmarna kan föra till önskvärdt godt
resultat.
Kommitterade, som fattat sitt uppdrag
icke uteslutande från ekonomisk synpunkt,
hafva öfvervägt de för kyrkobetjänte
gällande stadganden och därvid utan
meningsskiljaktighet kommit till det resultat, att
den gamla klockareinstitutionen rnåste anses
dels föråldrad och dels för
kyrkosångsfrågan hinderlig. Såsom stöd för det första
påståendet framhålles, att de mångahanda
göromål, som genom kyrkolagen i särskilda
instruktioner åläggas dessa kyrkobetjänte,
numera mestadels utföras af kyrkvaktaren,
och i församlingar, där en sådan
öfverflyttning af klockaregöromålen ännu icke
faktiskt skett, torde med god vilja å
vederbörandes sida inga större svårigheter möta
för en dylik anordning. Det senare
påståendet åter motiveras därmed, att de
kompetensfordringar, som fordom varit fastslagna
för innehafvare af klockarebefattningar,
numera i själfva verket äro afskaffade; ty
kungl, prejudikat visa, att klockaren, som
ej är att förväxla med kantor (eller
kyrkosångare), hvarken behöfver vara boklärd
eller kunna sjunga; han är icke skyldig att
underkasta sig något som helst prof; med
ett ord: till ensamt klockarebefattning kan,
liksom till kyrkvaktare, väljas hvilken
person som helst, blott han har medborgerligt
förtroende. Annorlunda är det vid
organist- och kantorstjänster. För dessa äro
bestämda icke allenast verkliga examina
utan ock prof för innehafvande af en
särskild syssla. Därför synes klockaresysslans
förening med de sistnämda äfvensom med
folkskolläraretjänst vara högst olämplig.
Äfven bör kanske påpekas, att de senast
utkomna stadganden om förening af
folkskolläraretjänst med organist- och
klockarebefattningar, som ju haft till syfte att
reglera dessa tjänsters inbördes förhållande,
varit till mera skada än fromma för de
förenade tjänsternas innehafvare både i
socialt och ekonomiskt afseende, och detta
särskildt i följd af klockareinstitutionens
bibehållande i oförändrad och otidsenlig form.
Detta anförda jämte det sakförhållandet,
att klockarebestyren, om också ej själfva
ansvaret, på de flesta ställen redan
öfverflyttats på kyrkvaktaren, synes för kommitterade
vara fullt skäl för den önskan, att hela
klockareinstitutionen må afskaffas, att i hvarje
församling inrättas förenade organist- och
kantorstjänster eller ensamt kantorstjänst,
då orgel saknas, samt att de sedan länge
gällande examensfordringarna för dessa
tjänsters innehafvande verkligen följas — allt
detta i syfte att kyrkosången må kunna
höjas vid församlingens gudstjänster.
Skulle klockareinstitutionens afskaffande
möta oöfverstigliga hinder, anse
kommitterade något vinnas, om den blir reformerad
efter tidens fordringar (och helt och hållet
skild från folkskollärare-, organist- och
kantorstjänsterna?).
Äfven vilja kommitterade hafva uttalat
som ett önskemål, att folkskolläraretjänst
må vara förenad med organist- och
kantorsbefattningar endast i mindre församlingar,
då ju de sistnämda befattningarna, om de
skola med allvar och intresse kunna skötas,
kräfva icke allenast fortgående musikaliska
studier utan äfven öfning, hvartill
tjänsteinnehafvaren, om han tillika är
folkskollärare med en trägen tjänstgöring kanske vid
en flyttande skola, icke har behöflig tid.
Kungl. förordningen af den 2 november
1883 afsåg blott reglering af klockarelöner och
och nämde ingenting om ersättning till
organister och kantorer. Tiden synes oss därför
vara inne, att äfven dessa senares löner
blifvit genom lag bestämda. Önskligt vore
dock, att därvid icke samma obegränsade
frihet lämnades åt församlingarna, utan att
en viss minimilön genom lag fastställdes.
Påverkade af förestående synpunkter hafva
kommitterade tänkt sig följande
bestämmelser såsom lämpliga:
A) Där organist- och kantorstjänsterna
blifva förenade med folkskollärarebefattning:
minimilön 300 kr. i församlingar, som hafva en
folkmängd på 1,000 personer och därunder,
med 100 kronors ökning för hvarje fullt
500-tal personer, intill dess lönen uppgår till
600 kr. Därefter böra enligt kommitterades
mening organist- och kantorstjänsterna icke
vara förenade med folkskolläraretjänst.
B) Där organist- och kantorslönerna äro
sins emellan förenade men skilda från
folkskolläraresyssla, böra organist- och
kantorslönerna tillhopa ej understiga 800 kr. förutom
bostad vid en folkmängd af intill 2,000
personer med tillökning i minimilön af 100 kr.
för hvarje fullt 500-tal personer däröfver.
Om klockareinstitutionen upphäfves, böra
boställen och jordar, som innehafts af
klockare, icke borttagas utan i stället anslås åt
organisten och kyrkosångaren, hvarvid
skäligt arrendevärde måtte beräknas såsom
minskning i ofvannämda kontanta lönebelopp,
så vidt detta senare öfverstiger
arrendevärdet. I motsatt fall skulle boställe
ändock bibehållas åt organisten och
kyrkosångaren (= kungl. förordn, den 2 nov.
1883 § 3, blott med utbyte af ordet
klockare mot organist eller kantor).
Då vidare den föreslagna lönen för
organist- och kantorstjänsterna icke kan anses
mer än skälig ersättning för gjord
påkostning till utbildningen och för det arbete,
som är förbundet med tjänsternas tillbörliga
skötande, samt ej medger någon besparing
för kommande dagar, vilja kommitterade
framhålla behofvet af en pensionskassa
äfven för organist- och kantorskåren. Denna
pensionering bör gälla alla organister och
kantorer inom svenska statskyrkan, således
äfven dem, som tillika äro folkskollärare.
För dessa senare blir pensioneringen blott
en naturlig konsekvens af kungl. stadgan
den 4 maj 1894, hvars § 6 utan vederlag
beröfvade dem deras forna rätt att
innehafva organist- och kantorstjänsterna för
lifstiden [1]. Pensionskassan bör bildas genom
samverkan af staten, församlingarna och
tjänsteinnehafvarne, och pensionen torde böra
beräknas till 50 procent af löneinkomsterna,
då folkskollärare-, organist- och
kantorstjänster äro förenade, men till 75 procent
eljest. Sextio lefnads- och trettio
tjänsteår böra berättiga till full pension, då
tjänsterna ej äro förenade. Vid förenade
tjänster gälle samma bestämmelser som i fråga
om folkskollärares pensionering, på det att
uttjänt folkskollärare ej må till skada för
skolan behållas längre än oundgängligen
nödigt är vid de förenade tjänsterna.
Afkortad pension må kunna njutas vid
otjänstbarhet före uppnådda fulla lefnads- och
tjänsteår.
Den petition, som förut omnämts, anse
kommitterade böra framlämnas af en
deputation, bestående af en lämplig person från
hvarje stift.
Ändtligen tro kommitterade, att det skulle
hafva god verkan för frågans lyckliga
lösning, om Musikaliska akademien och
Sveriges prästerskap och särskildt de bland
prästerna, som tillhöra sällskapet Kyrkosångens
vänner, kunde på lämpligt sätt intresseras
för här föreliggande angelägenhet.
I anledning af hvad som nu anförts
anhålla vi vördsamt, att Sveriges organister
och kantorer, vare sig de äro organiserade
till föreningar eller icke, ville före den l
nästa april till undertecknad, ordförande i
kommittén, inkomma med benäget svar,
afgifvet vid ett allmänt stiftssammanträde,
huruvida de vilja ansluta sig till en petition
i angifna syfte och hufvudsakligen på
anförda grunder och för dennas framlämnande,
som bör ske omkring den l juni, utse
lämplig person, äfvensom bemyndiga några
personer att å föreningens vägnar underteckna
den petition, som af oss kommer att
uppsättas, samt att, om gynnsamma skriftliga svar
genom organistföreningarnas försorg kunna
förväntas från prästsällskap i de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
