Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (946.) 14 februari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 7
SVENSK LÄRARETIDNING.
111
l ekonomisk olikhet, utan den är äfven och
icke minst att söka i de olika kunskaps- och
bildningsvärldar., som människor tillhöra. Så
länge och ännu i stor utsträckning har
bildning varit och är ett rof, ett monopol för
de få, och slikt föder öfversitteri,, falsk
öfverklassanda, medan de mång*as trånga
tankehorisont och fattiga kunskapsförråd
åtföljas af misstroende och afund.
Men är icke all folkbildning ytlig och
half, smulor blott från rike mans bord?
Det är ingalunda säkert. Blott en sak är
i sin art fullständig och för sitt syfte
afpassad, så är den i sitt slag äkta, sann,
hel och icke half. Icke sällan kan
däremot »de bildades» bildning med fullt
skäl kallas halfbildning, ty de uppbygga ej
vidare något på den, de söka ej, hungra och
törsta ej efter »mera ljus», älska och
hänföras ej af de nya rymder, som stå öppna
för en forskande ande. I sitt slag är en
folkbildning hel, om den hos sina målsmän
afsätter ökad lust att söka vetande och gå
framåt, ökad lust att göra det fruktbärande,
kärlek till allt äkta mänskligt, vördnad for
det heliga. Äfven folkbildningen kan vara
både djup och omfattande, fast den rör sig
så godt som uteslutande med ett enda
lefvande språk: modersmålet.
Men göra icke tidningarna folkbiblioteken
öfverflödiga? Nej, en mängd människor
behöfva mera än så; hos många gossar och
unga män mellan 15-25 år röjer sig en
stark ljus- och bildningstörst, som det är
en plikt och en välsignelse att söka
tillmötesgå, på det att de må få en motvikt
mot glaset, kortleken och det råa gatulifvet.
Gif alltså de unga lätta tillfällen till
själf-bildning på billiga villkor! Bjud dem god
läsning i alla ämnesgrenar samt i lätt
tillgängliga; hemtrefliga och inbjudande lokaler!
Vi måste sträfva efter att göra god läsning,
föredrag, sång, musik och vackra manliga
idrotter älskade och eftersökta af vuxen
ungdom, men vi måste då se till, att dessa
saker finnas till hands. Bland de främsta
önskemålen torde folkbibliotek och lässtugor
böra sättas. Där må sanningstörstande och
ljussökande ynglingar och flickor sitta som
lärjungar i en tyst högskola, där
mänsklighetens renaste snillen och ungdomens bästa
vägledare tala till dem om sina yppersta
verk. Ty de stora författarna tillhöra, ju
icke salongernas folk blott, de äro hela
folkets tillhörighet och vilja så vara.
När Manchester-folkbiblioteket den 2
september 1852, öppnades, voro flera af
Englands vittra snillen tillstädes, bland dem
Charles Dickens, som slutade sitt tal med
dessa ord:
Länge har jag inom min sfär flitigt
arbetat för spridandet af kunskap bland
människor af alla klasser och förmögenhetsvillkor.
Jag tror nämligen med all den stytka och
kraft, hvaraf jag är mäktig, att ju mera
en människa vet, dess ödmjukare och mera
troende kommer hon åter till all vishets
källa och lär sig behjärta det stora heliga
budet: »Frid på jorden och människorna en
god vilja».
Med dessa ord slutar jag för denna gång
men tänker fortsätta kapitlet öm
folkbibliotek med några anteckningar från andra
städer än Berlin.
Undervisningsmateriel i
naturkunnighet vid Stockholms
folkskolor.
Af alla skolans läroämnen är det intet,
som ens tillnärmelsevis kräfver så mycken
materiel som naturkunnighet. Och äfven
där fordringarna måste vara de mest
blygsamma, blir denna därför icke obetydlig. I
folkskolor med riklig tillgång på
undervisningsmateriel, såsom t. ex. hufvudstadens,
finner man, såsom ju ock är att vänta, icke
blott planschsamlingar (botaniska, zoologiska,
teknologiska, astronomiska) utan äfven
olikartade apparatserier, ja, till och med rätt
afsevärda naturaliesamlingar.
Så länge den botaniska materielen
utgjordes af ett herbarium, den zoologiska af
en samling djurbilder, den fysikaliska och
kemiska så godt som saknades, inrymdes
utan svårighet det hela i ett icke allt för
stort väggskåp. Så icke nu. Vill man
numera i en lokal sammanföra alla de
hjälpmedel, afseende
naturkunnighetsundervisningen, som finnas i en enda’folkskola i
Stockholm, så blir den lokalen »rikt möblerad»,
den blir ett verkligt naturkunnighetsrum.
En sak är nu, att riklig materiel finnes,
en annan, att den användes. I de fall, där
den är fördelad på flera ruin, är nog fara
vardt, att den icke fullt tillgodogöres. Skall
man t. ex. för en .lektion i botanik låna
herbarium från ett håll, planscher från ett
annat, produkter ur växtriket, tillhörande
det, som skall genomgås, från ett tredje,
så kan det ju tänkas möjligt, att något blir
försummadt. Och kommer därtill, att
materielen, då den behöfves, är utlånad -
man vet kanske icke till hvem - så sporras
sannerligen läraren icke till ett flitigare bruk
af densamma. Detta har också allt mera
blifvit insedt.
I några skolor har därför särskild sal
upplåtits för naturkunnighetsundervisningen.
I denna hafva samlingarna ordnats, och hit
hafva lektionerna i ämnet förlagts.
Därigenom har det blifvit möjligt att alltid och
utan tidspillan finna det, lektionen kraft
Det är väl oek att hoppas, att i alla
blifvande folkskolébyggnader i hufvudstaden
i särskilda naturkunnighetsrum komma att
an-I ordnas.
Men äfven naturkunnighetsrummet kan
mer eller mindre väl fylla sin uppgift, detta
i ej oväsentlig grad beroende på en mer
eller mindre ändamålsenlig gruppering af de
olika föremålen. Den anordning t. ex. af
den botaniska undervisningsmaterielen, som
Stockholms folkskolors lärosal hade att
uppvisa såväl å industriutställningen i
Stockholm 1897 som å skolutställningen i Klara
folkskola för några veckor sedan, måste
anses såsom synnerligen lyckligt funnen, I
samma skåp sågos här ordnade alla i
läroboken upptagna växter äfvensom preparat
och produkter ur växtriket. En praktiskt
uppställd katalog öfver samlingen med
hänvisning till motsvarande planscher visade
möjligheten af att utan minsta tidsutdräkt
ha den för lektionen nödiga materielen klar.
Med samma syfte var den samtidigt utställda
majterielen. för undervisning i kemi ordnad.
Hvar och en som erfarit, huru tidsödande
det är att ur en samling af kemikalier,
prof-rör, bägare, kolfvar o. d. uttaga hvad som
behöfves för ett enda kemiskt försök, måste
tydligt inse fördelarna af att ha all den
nödiga materielen så placerad, att den i ett
ögonblick kan öfverflyttas till
experimentbordet.
På hvilket sätt och ur hvilka synpunkter
materielen i naturkunnighetsrummet än
ordnas, är det alldeles nödvändigt att den ofta,
kanske nästan dagligen, måste öfverses,
såvida den icke mycket snart skall vara bragt
i oordning.
For att materielen skall komma till full
användning, är äfven nödigt, att en
öfver-skadlig förteckning öfver densamma står
läraren till buds. Denna bör ingalunda
utgöra en vanlig inventarieförteckning,
upptagande likt och olikt, som under årens lopp
hopats i skolan; den bör tvärtom undvika
allt, som icke ansluter sig till lärobokens
framställning. För den enskilde läraren
måste det vara af stor betydelse såväl vid
förberedelsen till en följande dags lektion
som vid själfva lektionen att ha kännedom
om hvad af förefintlig materiel, som bäst
illustrerar densamma.
Det torde vara med tanken härpå, som
inspektören för Stockholms folkskolor d:r
C. G. Bergman låtit utarbeta en
förteckning öfver »Undervisningsmateriel i
naturkunnighet, ordnad efter Berg-Lindens
lärobok», hvilken förteckning är afsedd att
utdelas till skolornas lärare och lärarinnor.
Vid ett ett hastigt genombläddrande af det
lilla häfte, som bär nämda titel, finner man,
att de i detsamma upptagna föremålen
ordnats i full öfverensstämmele med läroboken.
I vissa fall är till och med i detalj
angif-vet, hvad af materiel, som kräfves vid hvarje
lektion. Efter de särskilda afdelningarna
märkes en eller annan sida utan text,
afsedd för antecknandet af i skolan befintlig
materiel, som lämpligen kan användas i
stället för eller jämte den, som upptagits i
den tryckta förteckningen.
Som framgår af titelbladet, är meningen
den, att den undervisningsmateriel, som
förteckningen upptager, skulle förvaras i
särskildt naturkunnighetsrum. Där för
närvarande sådant saknas, torde det vara
lämpligt, att den enskilde läraren sättes i
tillfälle: att i förteckningen göra anteckning
öra, i. hvilket rum en planschsamling, en
apparatserie o. s. v. förvaras.
Att en förteckning af den art som
ifrågavarande är ägnad att underlätta lärarens
arbete, på samma gång den för undervisningen
framåt, torde for hvar och en vara
uppenbart.- Lärare.
Våra vänner
ombedjas att godhetsfullt verka för, att
Svensk Läraretidning varder känd bland allt
flera lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsmedlemmar och skolvanner. Profnummer
utdelas gratis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
