Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (946.) 14 februari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:r 7
SVENSK LÄRARETIDNING.
115
- Ett nidingsdåd föröfvades den 3
dennes vid l O-tiden på aftonen i Nötabråne
skolhus, Asaruna, Blek. Larm och oväsen
uppstodo utanför fönstret, hotfulla ord uttalades
och en sten slungades in genom fönstret.
Lyckligtvis skadades ingen, men naturligt nog
fingo läraren och hans familj en sömnlös natt
och funno mottagande, seder och hyfsning
lite egendomliga på den plats, dit de vid
årsskiftet anländt, fen gosse hade i skolan fått
en välförtjänt tillrättavisning, och
fosterfadern, känd i orten och bråkig äfven mot
företrädaren vid skolan, skulle pä detta sätt
hämnas sin och gossens »kränkta ära». Det torde
komma surt efter för våldsverkaren.
Resestipendier för lärare vid
abnormskolor.
Akademiräntmästaren E. Eklundh,
ledamot i styrelsen för döf
stumanstalten i Lund, har i andra kammaren
väckt följande motion:
Uti en vid 1899 års riksdag af hrr E.
Hammarlund ock Fr. Berg i andra kam
nia-ren afgifven motion (n:r 169) om anslag
för resestipendier till folkskollärare och
folkskollärarinnor anföres bland annat:
»Ett af de kraftigaste medlen för
åstadkommande af en i verklig mening praktisk
och tidsenlig yrkesbildning är som bekant
studieresor.
Med erkännande af denna sanning har man
sedan lång tid tillbaka äfven hos oss ansett
lämpligt, att staten genom utdelande af
stipendier bereder tillfälle för sådana personer,
som under någon tids verksamhet gjort sig
förtrogna med sitt yrke, att härutinnan genom
studieresor ytterligare förkofra sig. Man torde
ock hafva varit ense därom, att staten, då
den på sådant sätt främjat den fort-åtta
utbildningen, väsentligt gagnat icke blott de
enskilda personer, som af stipendierna kommit
i åtnjutande, utan ock hela deras yrke och
såmedelst äfven det allmänna.»
Riktigheten häraf torde en hvar kunna
vitsorda. Af alla, som med intresse följa
våra läroanstalters utveckling, hälsades också
med glädje och tacksamhet det riksdagens
beslut, enligt hvilket, med föranledande af
ofvan anmärkta motion, till k. m:ts
förfogande ställdes ett anslag af 4,000 kr. för
resestipendier åt folkskollärare och
folkskollärarinnor.
Likaledes måste en hvar vän af våra
bildningsanstalter med största tillfredsställelse
se, att k. m:t af innevarande års riksdag
äskat anslag icke blott i ofvan angifvet
syfte utan ock såväl till utveckling af vårt
folkhögskoleväsende Saint till understöd för
utbildning af lärare och lärarinnor vid
folkhögskolor som ock till resestipendier åt
föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor
för kvinnlig ungdom och samskolor.
Om, såsom önskligt och antagligt är,
dessa anslagskraf af riksdagen bifallas, torde
mången anse, att, i sådant syftemål, allt är
väl beställdt; men så är dock icke
förhållandet.
Åtminstone en kategori af lärare och
lärarinnor står fortfarande utom räkningen
och är således i saknad af den stora
förmån, ifrågavarande resestipendier kunna
bereda dem, som däraf komma i åtnjutande,
nämligen lärare och lärarinnor vid rikets
abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor och
idiotanstalter).
Denna lärarepersonal, hvars lifsuppgift
torde vara icke oväsentligt svårare än
exempelvis folkskollärarens, har utan tvifvel lika
mycket, om icke mera än folkskolans
lärarekår, behof af att genom studieresor vinna
ytterligare insikt och skicklighet för sitt
kall samt att tillgodogöra sig de
erfarenhetsrön, som i andra länder vunnits.
För öfrigt skulle det ju vara stridande
mot rättvisa och billighet, om man nekade
abnormskolornas lärare och lärarinnor ett för
resestipendier åt deui erforderligt belopp,
då man för sådant ändamål anslagit medel
åt snart sagdt alla andra lärarekårer i vårt
land.
På grund af hvad jag nu i största
korthet anfört ocli under åberopande af motiven
till ofvanberörda motion (n:r 169), vågar
jag vördsamt hemställa,
att. riksdagen måtte på extra stat för
år 1901 uppföra och till k. m:ts
förfogande ställa ett anslag af 1,500 kronor
att användas för resestipendier åt
föreståndare, lärare ocb lärarinnor vid rikets
abnormskolor (döf s tum skolor, blindskolor
och idiotanstalter) på de villkor och
under de närmare bestämmelser, k. m:t kan
finna skäligt föreskrifva. -
Statsunderstöd för sommarkurser
på landet.
Hr G, Jansson i Krakerud bar ånyo
upptagit det i fjor af honom och hr
E. Sahlin väckta men då af riksdagen
afslagna förslaget om statsunderstöd
till sommarkurser på landet. Motionen
har i år följande lydelse:
Så kallade sommarkurser - d. v. s.
sådana serier af vetenskapliga föreläsningar,
som hållas någon tid under sommaren och,
ehuru afsedda för lärare och lärarinnor i
allmänhet, särskildt * pläga anlitas af
folk-och småskolans lärarekår - anordnades i
vårt land första gången år 1893 dels vid
Uppsala universitet, dels vid Hvilans
folkhögskola i Skåne. Exemplet följdes året
därefter af Lunds universitet samt af
folkhögskolan i Grebbestad. Sedan ha de bägge
universiteten alternerat, så att sommarkurser
nu årligen hållas vid ettdera af dem under
två veckor, hvarjämte under 1896 dylika
hållits vid Värmlands folkhögskola i Molkom
under två veckor och vid Östergötlands
folkhögskola å Lunnevad en vecka, samt år
1898 vid Molkoms folkhögskola två veckor,
vid Örebro läns folkhögskola i Käfvesta två
veckor och i Visby två veckor.
Dessa kursers värde för folk- och
små-skollärarekåren måste sättas mycket högt.
Lärarne föras där af skickliga ledare direkt
in i vetenskapens land, deras kunskapsmått
ökas, blicken vidgas, och de återvända hem
med ny håg och nya krafter till själfstudium
och med ökad kärlek till skolarbetet. Sär-
skildt betydelsefulla äro dessa kurser för
landsbygdens lärare. I städerna gifves dock
något tillfälle till meningsutbyten och
öfverläggningar, till af hörande af föredrag o. d.,
men läraren på landsbygden lefver i regeln
ensam, oftast utan annat umgänge med
bildade personer än vid de gånger på året, då
pastorn ’besöker skolan, ocb han löper därför
mera än andra fara att småningom sjunka ned
i intresselöshet och till att blott mekaniskt
fullgöra undervisningen, tryckt som han
dessutom ofta är af ekonomiska bekymmer och
tröttad som han blir af lång arbetstid ock
kanske också lång skolväg. För honom, blir
därför vistelsen vid någon sommarkurs en
verklig högtid, af hvilken hans skola sedan
får riklig vinst. Och ehuru städernas lärare
i viss mån äro bättre ställda, är dock den
andliga behållningen af sommarkurserna så
stor, att äfven de uppfatta dem på,samma
sätt. Gragnet af sommarkurserna är också
allmänt erkändt af landets lärarekår; liksom
den omständigheten, att vid våra bägge
statsuniversitet professorerna själfva tagit
initiativet till sådanas anordnande .ocb, år
efter år med entusiasm och oegennyttig
ifver offra af sin ferietid till att föreläsa vid
dem, är ett kraftigt erkännande från vår
odlings förnämsta målsmän af deras
betydelse.
Möjligen kunde det tyckas, att
universitetskurserna skulle göra andra kurser öfverflödiga.
Men dels ställa sig resekostnaderna till
Uppsala eller Lund så pass höga för lärare
och lärarinnor i aflägsnare landsdelar, att
det endast är de mera välställda af dem,
som ha råd att bevista dessa kurser, dels
väckes just behofvet af ökad utbildning, när
sommarkurserna flyttas ut i landsorten, de
olika länens lärarekårer in på lifvet. Äfven
besökas landsortens föreläsningskurser af
många andra, och de bli därigenom ett
bildningsmedel för den bygd, inom Hvilken
de hållas. Det är också en af grundtankarne
i »universitets»-utvidgningsrörelsen, af hvilka
sommarkurserna äro en frukt, att
universiteten skola »flytta ut» bland allmänheten,
hvarför vid en diskussion, som hölls under
de första sommarkurserna i Uppsala 1893
om bästa sättet att anordna vetenskapliga
föreläsningskurser vid universiteten och i
landsorten, bland annat det uttalandet
gjordes af en af dessa kursers anordnare,
professor Lundell, att
»utom universitetets (eller universitetens)
kurser kunna och böra dylika kurser i mindre
omfattning anordnas vid folkhögskolor, i
städer och på andra folkrika orter, hvilka äga
nödiga resurser».
Och för denna mening »uttalade mötet
sin sympati». Man kan också göra den
invändningen, att kurserna i landsorten icke
ha detsamma att erbjuda som
universitetskurserna. Detta är sant så till vida^ att
de senare äro tilltagna mera i stort, de ha
ett rikhaltigare föreläsningsprogram och kunna
som åskådningsmateriel använda
universitetens storartade samlingar. Men det bör
betonas, att bägge kurserna begagna sig af
samma slag af föreläsare, nämligen personer
med förmåga att vetenskapligt behandla sitt
ämne. För att belysa detta får jag
hänvisa därtill, att samtliga sex föreläsarne vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
