Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (947.) 21 februari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 8
inrättandet af ett nytt seminarium för
utbildande af folkskollärarinnor kunde vara af
behofvet påkalladt samt inom hvilken del
af landet ett sådant seminarium, om det
befunnes erforderligt, lämpligast borde
förläggas.
Utlåtanden i ärendet inkommo från
domkapitlen och Stockholms stads konsistorium
samt från samtliga seminarierektorer och
folkskoleinspektörer i riket.
Innehållet i dessa utlåtanden återgåfvo
vi i flera af fjorårets nummer och påpeka
därför endast i korthet följande:
I några utlåtanden framhölls, att ett nytt
kvinnligt seminarium ej vore af behofvet
påkalladt, då det rådde brist på lärare, ej på
lärarinnor, och det redan befintliga antalet
lärarinneseminarier vore fullt tillräckligt; det
nya seminariet kunde inom någon tid
möjligen bli öfverflödigt; utbildningen af ett större
antal lärarinnor och dessas anställning vid
skolor, där lärare förut tjänstgjort, kunde
vålla, att ej få af de män, som ägnat sig åt
lärarekallet, kunde bli utan anställning. Då
lärarinnan fortare förbrukar sina krafter än
läraren, vore det orätt att inlocka flera unga
kvinnor på en bana, där de i förtid blefve
utslitna. De kunde ock genom inrättande af
ett nytt seminarium föranledas att till
förfång för andra förment oansenligare och
mödosammare värf samt till skuldsättning och
framtida bekymmer för egen del låta utbilda
sig för en bana, där de sent eller törhända
aldrig funne användning.
Enligt en annan åsikt borde de gamla
seminarierna utvidgas: denna utväg ledde
hastigare till det åsyftade målet, vore mindre
kostsam och hade i pedagogiskt hänseende
företräde därför, att då flera lärare anställdes
vid seminariet, kunde mera hänsyn tagas till
deras intellektuella begåfning.
Andra förordade inrättande af ett nytt
kvinnligt seminarium. Parallellklasser vore
blott en provisorisk åtgärd, och utvidgades de
gamla seminarierna, skulle antalet lärjungar
bli så stort, att lärarne ej kunde
vederbörligen öfvervaka och vårda dem. Det vore af
flera skäl önskvärdt, att lärarinnor till större
antal än hittills anställdes vid folkskolan.
Antalet af de kvinnliga lärarekrafterna
tillväxte också starkare än de manligas antal,
och de förra omsattes raskare genom
giftermål, val af annat’ lefnadsy*ke, snabbare
förslitning och tidigare afgång från skolan.
Särskildt ansågos lärarinnor lämpliga, då en
flyttande skola förändrades till två fasta utan
underlag af småskolor. Således kunde
ingenting med fog invändas mot inrättande af
ett dylikt seminarium under förutsättning att
samtidigt åtgärder vidtoges för utbildande af
större antal lärare än hittills.
Våra läsare hafva säkerligen i friskt
minne den ifriga täflan, som mellan flera
skånska städer uppstod för att få inrymma
det nya seminariet, samt huru de flesta
förtröttades, så att vid täflingens slut det gällde
blott, huruvida Landskrona eller Helsingborg
skulle hemföra segerpalmen. Samtidigt
framställdes liknande anspråk och gjordes
likartade erbjudanden af tomtplats m. m.
äfven af den gamla stiftsstaden Strängnäs.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 17 januari detta år framhåller chefen
för ecklesiastikdepartementet rörande denna
fråga först och främst, att den lärarebrist,
som han i fjor konstaterade hafva
förefunnits vid slutet af år 1896, sedan dess ej
obetydligt ökats och att efterfrågan visat
sig större än tillgången icke endast då det
gällt lärare utan äfven lärarinnor. Härom
yttrar statsrådet följande:
Under tioårsperioden 1887-1896 hade
antalet nyinrättade och ledigblifna tjänster med
minst 89 öfverskjutit antalet af de lärare,
som under samma tidsskede sökt anställning
vid folkskolan. Därjämte hade under år 1896
erfordrats omkring 114 lärare för att
uppehålla deras befattningar, som af sjukdom voro
urståndsatta att själfva tjänstgöra. Efter år
1896 har bristen på lärare blifvit än stfirre.
Under år 1897 uppgick nämligen antalet
nyinrättade och ledigblifna tjänster till 288.
Ungefär lika stort var antalet af dem, som
samma är ingingo i folkskolans tjänst, men
antalet af dem, som erfordrades till
uppehål-landeo af sjuka lärares tjänster, ökades med
15. År 1898 torde ledigblifna och
nyinrättade tjänster kunna beräknas till 269 och
antalet af dem, som sökte anställning vid
folkskolan, till 280. Härvid är att märka, att
under år 1898 ett ovanligt litet antal lärare
sökte afsked med pension, enär så många
som möjligt ville stå kvar vid sina tjänster
till följande år. Till följd af den år 1898
beviljade löneförhöjningen kunde de nämligen
då komma i åtnjutande af högre
pensionsbelopp än om de afgått från sina befattningar
under sistnämda år. Enligt de
sannolikhetsberäkningar, som kunnat anställas, kommer
under år 1899 antalet af dem, som
öfverflyt-tas till pensionsstat, att uppgå till omkring
125. Antager nian, att under nämda år lika
många lärare som under det närmast
föregående, eller 80, komma att genom döden
eller af annan anledning lämna sina
befattningar samt att 150 nya tjänster inrättas,
skulle antalet af ledigblifna och nyinrättade
befattningar vid folkskolan under
ifrågavarande år uppgå till 355. Af de 299 elever,
som vid slutet af vårterminen 1899 togo
afgångsexamen, torde högst 290 hafva ingått i
folkskolans tjänst.
Efter år 1896 kan sålunda antalet
ledigblifna och nyinrättade tjänster med all
sannolikhet antagas hafva med omkring 50
öfverskjutit antalet af dem, som under samma tid
efter genomgången lärokurs vid seminarium
tagit anställning vid folkskola. Detta antal
kommer dock att något minskas, om man
tager med i beräkningen sådana, som
förklarats behöriga att innehafva tjänst vid
folkskola, ehuru de icke genomgått
folkskollärareseminarium. Härtill kommer, att man
torde med all sannolikhet kunna antaga, att
minst 125 lärare årligen erfordras för att
uppehålla deras tjänster, som af sjukdom äro
hindrade att själfva sköta dem.
Sedan år 1896 har lärarebristen sålunda ej
obetydligt ökats, och efterfrågan har visat sig
större än tillgången, ej endast då det gällt
lärare, utan äfven då fråga varit om
lärarinnor.
Under åren 1889-1898 utexaminerades från
de kvinnliga seminarierna 1,081 elever. Af
dessa torde omkring 980 hafva ingått i
folkskolans tjänst. Nyinrättade och ledigblifna
befattningar för lärarinnor torde under
ifrågavarande tid hafva uppgått till ungefärligen
samma antal, hvarvid dock är att märka, alt
antalet lärarinnor, som afgingo med pension
år 1898, var af orsak, som jag förut
omförmält, mycket litet. Därjämte kan man
beräkna, att de lediga vikariaten för sjuk
lärarinna, åtminstone efter år 1894, årligen
uppgått till minst 50, till hvilkas uppehållande,
om man antager, att hvarje vikariat räckte
4 månader, erfordrades 25 lärarinnor.
Behofvet af lärarinnor för uppehållande af
lärarinnebefattningarna vid folkskolan har i
någon mån fyllts af dem, som Eders k. m:t
medgifvit rätt att innehafva
lärarinnebefattning vid nämda skola, ehuru de ej genomgått
seminarium.
Helt visst skulle ännu flere tjänster vid
folkskolor besatts af lärarinnor, om sådana
funnits att tillgå. Under de senare åren har
nämligen visat sig en allt större benägenhet
att använda lärarinnor. År 1888 funnos 1,228
ordinarie och extra ordinarie folkskollärarin-
nor; år 1897 uppgick deras antal till 1,900.
Under samma tid hade antalet lärare ökats
från 4,326 till 4,673. Och det är icke endast
i städerna antalet lärarinnor tillväxt utan
äfven på landsbygden. °\. r 1888 tjänstgjorde 505
folkskollärarinnor på landsbygden och 723 i
städerna; år 1897 voro motsvarande tal 849
och 1,051.
Statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet påpekar därefter inrättandet af
parallellafdelningar vid seminarierna i
Kalmar och i Göteborg men att denna åtgärd
ej är tillräcklig för att hafva den
förefintliga lärarebristeu. De nuvarande
seminarierna torde efter utvidgningen med
parallellklasserna kunna utexaminera 325 elever
årligen, af hvilka omkring 310 ingå i
folkskolans tjänst, men antalet af under året
nyinrättade och ledigblifna tjänster torde
uppgå till 320., hvartill komma de
befattningar, som under innehafvarnes sjukdom
måste uppehållas af vikarier.
Helst borde två nya seminarier, ett
manligt och ett kvinnligt inrättas, men för
kostnadernas skull anser statsrådet, att man till
en början bör nöja sig med ett nytt
semi-parium och att utvidga ett gammalt med
en parallellklass.
Han bemöter därefter de farhågor, som
uttalats mot det föreslagna seminariet. Om
lärarinnor förr slitas ut än lärare, kunna
de också tidigare än dessa lämna sin
befattning, då de för sitt lifsuppehälle kunna
nöja sig med af kortad pension.
Lärarinneverksamheten torde dessutom ej vara
menligare för hälsan än åtskilliga andra
kvinnliga sysselsättningar. Intet skäl synes
föreligga för farhågan, att anordnandet af ett
nytt lärarinneseminarium skulle medföra att
åtskilliga af dess elever först sent eller
måhända aldrig skulle vinna anställning i det
kall, hvartill de utbildats. Blefve verkligen
öfverflöd på lärarinnekandidater, kunde ju
efter behof parallellafdelningarna vid de
gamla seminarierna indragas. Det afsedda
ändamålet kan lika fort vinnas genom ett
nytt seminarium som genom parallellklasser
vid ännu ett gammalt, om man ej väntar
med att sätta det nya i gång, till dess
erforderliga byggnader blifvit uppförda, utan
så .anordnar, att första seminarieklassen och
småskoleafdeluingen af seminariets
öfningsskola träda i verksamhet redan vid början
af läsåret 1900-1901 samt att vid början
af följande läsår intages en ny första klass,
sedan den förutvarande första blifvit andra
klass, o. s. v. Erforderliga lokaler torde
kunna erhållas i den stad, där seminariet
förlägges. Efter fyra år skulle utbildade
elever kunna utgå, sedan seminariet två år
efter börjad verksamhet fått inflytta i egna
lokaler.
Kostnaderna för det nya seminariet under
läsåret 1900-1901 samt höstterminen 1901
torde komma att uppgå till 17,800 kronor
enligt följande beräkning:
Arvode till en tillförordnad
rektor efter 3,500 kronor för år kr. 5,250: -
Arvode till en lärarinna med
adjunkts tjänstgöring
höstterminen 1901 efter 1,800 kronor
för år................................. » 900: -
Arvode till en lärarinna i
öfnings-skolans småskoleafdelning
efter 1,500 kronor för år......... }) 2,250: -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
