Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (948.) 28 februari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
SVENSK LÄRARETIDMNG.
N:r 9
vänner». Summan af dessa afgifter uppgick
till 245 kronor.
Styrelsen hade hos k. m:t gjort ansökan
om framställning till innevarande årb riksdag
om ett anslag för 1901 af 3,500 kronor. I
statsverkspropositionen har emellertid k. m:t
för ändamålet endast begärt samma belopp,
som af förra årets riksdag beviljades.
Boksamlingen har ökats dels genom inköp,
som dock på grund af inskränkta tillgångar
varit färre än vanligt, dels genom gåfvor och
depositioner från icke mindre än 84 olika
håll, däribland flera myndigheter, verk och
inrättningar i Stockholm samt Education
Department i London och Volta Bureau i
Washington. Dessutom skänkte några förläggare
som vanligt sina artiklar, och åtskilliga
läroanstalter insände sina årsredogörelser.
Antalet band, hvarmed biblioteket ökades,
kan uppskattas till ungefär 1,000, oberäknadt
dubbletter och småtryck till minst samma
siffra, och innehåller biblioteket nu ungefär
summa 17,000 band.
Af tidskrifter funnos under året 33
tillgängliga; en del af dem voro gåfvor till
biblioteket.
De af biblioteket förvärfvade utländska
arbetena hafva upptagits i den af k. biblioteket
utgifna årgången af Sveriges offentliga
biblioteks accessionskatalog för 1898.
Reglemente för biblioteket fastställdes den
23 oktober.
Som föreståndare tjänstgjorde 1899 d:r
La-gerstedt, som bibliotekarie fröken Laura
Löwenhielm med biträde af läroverks kollegan
Hj. Wallberger och fröken Berta Sohlman.
Under innevarande år hålles biblioteket
öppet alla söckendagar utom lördagarna tvänne
tider på dagen: dels kl. 11,30-12,30
middagen, dels kl. 6-8 e. m.
Bilden å föregående sida föreställer
bibliotekets större läsesal, tillika dess låne- och
expeditionsrum. Den öppna dörren under
Comenii porträtt leder in till ett något
mindre rum. Detta är inredt till ett slags
förmak, så att besökande där kunna mera
ostörda af kommande och gående sysselsätta
sig med de studier, till hvilka biblioteket
erbjuder tillfälle.
Såväl begagnande på stället som boklån
äro kostnadsfria. För boklån kräfves
skriftlig borgensförbindelse af ordinarie lärare
eller lärarinna vid allmänt läroverk,
offentligt seminarium eller folkskola eller lärare
eller lärarinna med full tjänstgöring vid
högre flickskola eller samskola, allt i
Stockholm. Lån till landsorten utlämnas endast
åt lånesökande personligen eller åt hans
" eller hennes befullmäktigade ombud,
Till tjänst för dem, som vid resor till
hufvudstaden, vilja göra ett besök i Pedagogiska
biblioteket, må nämnas, att det fortfarande,
liksom under alla föregående år, har sin
lokal i läroverkshuset Regeringsgatan 79.
Barnets arbete och
barnets lek.
2.
I föregående nummer lämnades en
sammanträngd redogörelse för den första
af de föreläsningar öfver förestående
ämne, sorn hållits härstädes af fröken
Anna Quittenbaum från Jena. Hennes
andra föredrag hölls sistlidna onsdag
samt var till sina hufvudpunkter af
följande innehåll.
Den förste, som gjort barnets
verksamhetsdrift, dess lek och arbete, till grundval
för hela sitt pedagogiska system, är Friedrich
FröbeL Hans främsta uppgift blef därför
att anvisa de medel, som vid en uppfostran
genom lek och arbete lämpligen kunde
användas.
Dessa medel äro ingalunda något konstigt
eller märkvärdigt. Fröbel har icke
uppfunnit dem, han har blott funnit dem. Hvad
han ville gifva barnen och mödrarna, var
i grunden endast hvad han af barnen och
mödrarna själfva lärt.
Hans första fråga var: Genom hvilka
medel hafva vi alla såsom barn fått gifva
uttryck åt vår verksamhetsdrift, vårt begär
att skapa? Hvarmed hafva sedan urminnes
tider och bland skilda nationer barnen fått
sysselsätta sina händer, sin vilja, sin tanke?
Svaret är enkelt. Hvarje barn gräfver
gärna i sanden och bygger däraf vallar,
murar och torn. Här har man alltså det
första, af lifvet anvisade materialet för
barnets lek och arbete, för utvecklandet af
dess fantasi och formsinne. Vilja hem och
skola följa naturens anvisning, måste de
alltså först och främst förse barnen med
tillräckligt gestaltningsmaterial: en stor
sandhög på gården, lera och vax inom hus.
Gestaltningsformer erbjuder den
omgifvande världen i oändlig mångfald. Men
alldeles öfverlåtet åt sig själft drunknar
barnet i deras kaos. Det behöfver därför
ledning; man måste följaktligen göra ett urval
af lämpliga formenheter och gfåva dessa en
ändamålsenlig ordning.
Med hvilken formenhet bör barnet enligt
naturens anvisning först göra bekantskap?
Ja - med hvilket föremål leka all
världens barn? Svar: med bollen. Gif
därför, säger Fröbel, barnen bollar af olika
ämnen, olika storlek, olika färger, till olika
antal, låt dem spela boll, kasta och fånga,
låt dem rulla med kulor, låt dem själfva
tillverka bollar och kulor, kort sagdt: låt
dem handskas ined ifrågavarande formenhet
på alla möjliga sätt, och de skola därigenom
ej blott tillfredställa sin rörelse- och
skapelsedrift utan ock vinna en mängd
grundläggande sinnesförnimmelser och åskådningar.
- Den andra formenhet, som
mänskligheten uppfunnit, är tärningen, som ju är
typ för en ofantlig massa föremål i det
hvardagliga lifvet. - Den tredje är
cylindern, som uppkommer, då man låter
tärningen rotera kring en axel, och som
likaledes återfinnes hos de oss omgifvande
tingen, exempelvis hos de allmännast
förekommande hushållskärlen.
Ändamålet med det gestaltningsmaterial
och de gestaltningsfonner, som sålunda böra
i hem och skola användas, är naturligtvis
icke, att barnen skola förvärfva ett visst
mått af geometriska och fysikaliska
kunskaper. Enligt Fröbel är det själfva
grundvillfarelsen i den häfdvunna undervisningen, att
den väsentligen afser bibringandet och
inpräglandet af kunskapsstoff. Detta försvinner
förr eller senare, men hvad som icke
försvinner, i fall det någonsin blifvit
förvärf-vadt, det är förmågan att genom
själfverk-samhet göra iakttagelser och erfarenheter
och att sålunda inhämta kunskaper. Vid
uppfostran är det icke det tillfälliga
kunskapsmålet utan snarare vägen dit, som utgör
det verkliga målet.
Den gestaltande verksamhet, hvartill
Fröbel ville gifva barnen tillfälle, utbildar både
deras formsinne och talsinne samt blir en
grundval såväl för geometriundervisningen
som för räkneundervisningen. Den
tillgodoser äfven barnens rörelsedrift och närmar
sig därigenom den gymnastiska leken. På
denna lade Fröbel stor vikt såsom ett
ypperligt medel att pä naturligt sätt utveckla icke
blott kroppen utan ock viljan.
I samband med formgifningsöfningarna
ställde Fröbel teckningen, hvilken han fann
ligga barnet långt närmare än skrif ningen.
l hvarje hem och hvarje skola borde en
svart tafla samt krita stå till de smås
förfogande. Men liksom man låter barnen
tala barnsligt, så bör nian ock låta dem
teckna barnsligt. I intetdera afseendet får
de vuxnas måttstock anläggas. Hvarje barn
borde dessutom få flitigt handskas med
papper och sax. Flätnings- och vikningsarbeten
vore ock af stor betydelse, bland annat för
räknefärdighetens säkra grundläggning.
Men de tillfällen till lek ocli arbete, som
Fröbel ville bereda barnen, finnas hvarken
i det nutida hemmet eller den nutida
skolan. Äfven där föräldrarna ej äro
medellösa, sakna de i allmänhet blick för barnets
utvecklingsbehof. Och hvad den stora massan
angår, hindras den af fattigdomen. Vår
tid bygger stora kaserner eller palats för att
låta barnen sitta stilla och höra på.
Framtiden kommer att gifva mänskligheten de
stora välgörare, som skola skänka barnen
^hvad Fröbel unnade dem: verkliga
barnträdgårdar, där de kunna lefva i samlif
med ett stycke natur och erhålla hvad de
för sin uppfostran behöfva, nämligen
utveckling s frihet.
Härmed är för det första den frågan
besvarad, hvad Fröbels pedagogik har att bjuda
hemuppfostran.
Den bereder barnen möjlighet att friare
och klarare lägga sin medfödda, genom
ärftlighet erhållna art i dagen. Den vänjer
dem vidare vid själf verksamhet,
själfständighet och s j älf ansvarighet - idel
egenskaper, som ej gifva dem en utifrån påtryckt
stämpel utan inre dygder, hvilka de föra
med sig genom lifvet. Den möjliggör
slutligen, genom det vidsträckta spelrum, som
själfbestämmelsen erhåller, den individuella
variation, som danar karaktären.
Men barnträdgårdarna afse ej blott att
hjälpa hemmet, de vilja äfven verka
omdanande på skolupp f ostran. Genom de
tillfällen till fri rörelse, såväl i kroppsligt som
själsligt hänseende, som de erbjuda, sätta
de uppfostraren i stånd att iakttaga och
lära känna barnens ärfda anlag. Han kan
i dem gifva barnen ej blott vanan vid yttre
ordning och punktlighet utan ock vänja dem
vid mycket, hvartill hemmet endast i
ringare mån bereder möjlighet, nämligen vid
att känna sig såsom lemmar af en helhet, en
större lifsgemenskap. Den samfälda leken
och det samfälda arbetet vänja den enskilde
att taga hänsyn till andra. Att tidigt få
lära sig uppfatta det gemensamma goda
såsom ett »vårt», icke såsom ett »mitt», är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
