Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (948.) 28 februari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
143
en stor medborgerlig vinning, en moralisk
skatt för lifvet. Och i det otvungna
sam-lifvet finner den individuella variationen sina
bästa förutsättningar, ty det är just under
ett dylikt samlif, som den egna
personligheten rikast utvecklar sig.
Lek och arbete i enlighet med Fröbels
grundsatser skalle alltså kraftigt bidraga att
gifva våra barn det bästa, de kunna få:
en god uppfostran.
#
Äfven detta föredrag hälsades med
ett bifall, som visade, att föreläsarinnan
lyckats vinna sitt mål: att väcka intresse
för en pedagog, som i vårt land varit
allt för litet känd och - hvad kanske
ännu värre är - allt för mycket
misskänd.
Fröbels »Kindergarten» hafva haft
namn om sig att vara anstalter, där
systematiseriiigs-rnanien (»tyskeriet»,.
som det understundom hos oss kallas)
firar sina orgier, där barnen dresseras
att »leka efter logiska kategorier» och
att »glädja sig i filosofiska former».
Men deras vanrykte har sin
hufvudsakliga grund i den ofullständighet och
det pedanteri, hvarmed Fröbels förslag
blifvit af okritiska efterhärmare
utförda, samt till någon del äfven i den
tungt spekulativa dräkt, hvari han
enligt tidens sed höljde sina tankar. I
och för sig äro dessa både sanna och
enkla, och de skola allt mer och mer
vinna erkännande i samma mån som
man inser, att verksamhetsdriften är
grundkraften i barnanaturen liksom
den är det r människonaturen öfver
hufvud.
Trettio år i folkskolans
tjänst.
Folkskolan gjorde en stor vinst, då den
fick bland sina arbetskrafter räkna kvinnan;
därigenom kunde skolan taga i anspråk dessa
skatter af uppoffrande hängifvenhet, ömhet
och hjärtlighet, som så många af de i
fattigdom och socialt elände uppväxta,
nedtyngda små mer än annat behöfva. Dock
förnekar . ännu mången, att kvinnan inom
skolans väggar är på sin rätta plats.
Hennes krafter slitas ut för tidigt, säger man;
skolluften bleker kinden och nedtynger
sinnet, utplånar det kvinnligt veka och alstrar
något kärft och hårdt, som ej hör till
kvinnans väsende. Kanhända har man rätt.
Många af våra älskvärda kvinnliga kolleger
jäfva emellertid ett sådant påstående; många
stå efter ett 20- eller 30-årigt skolarbete
med bibehållen andlig spänstighet och fysisk
kraft beredda att ännu måhända under
årtionden utföra sitt välsignelserika arbete.
Det | vill man åtminstone hoppas om fröken
Charlotte Hallengren, som i dag har afslutat
det trettionde arbetsåret vid Kristianstads
folkskolor.
Då folkskolan i mediet af 60- och början
af 70-talet började få allt fastare fot så
inom Kristianstad som inom öfriga delar af
vårt land, och det blef allt mer vanligt att
antaga äfven kvinnliga arbetskrafter,
skyndade flera burgna borgaredöttrar att skaffa
sig inträde på det nya verksamhetsfältet.
Flera af dessa ha sedan blifvit sin kallelse
trogna ända in i våra dagar; några ha
stannat kvar och troget verkat i fädernestaden,
andra ha skaffat sig en vidsträcktare
verkningskrets. Kristianstads folkskolor ha
sålunda haft äran räkna bland sina första
lärarinnor den sedermera så bekanta fröken
Hulda Lundin, som emellertid snart
förflyttades till hufvudstaden. Fröknarna
Charlotte Kruse och Charlotte Hallengren, som
stannade kvar, ha sedan outtröttligt verkat
i skolans tjänst. Fröken Kruse erhöll
redan 1895, då hon tjänstgjort i 30 år,
»tap-perhetsmedaljen», och i morgon kommer
samma vedermäle att tilldelas fröken
Charlotte Hallengren.
Det är en synnerligen vacker lifsgärning,
på hvilken fröken H. kan se tillbaka.
Utgången från ett borgerligt hem, utan annan
utbildning än den, som kunde erhållas i
Dahlska flickskolan, en donationsskola för
borgareklassens barn, förordnades hon redan
den l mars 1870 vid 20 års ålder till
småskollärarinna "i Kristianstad. Hennes
framstående duglighet och medfödda
uppfostraretalang uppskattades snart af vederbörande,
hvarför hön redan 1872 erhöll förordnande
som biträdande lärarinna i den egentliga
folkskolan, en befattning, som hon allt
sedan dess innehaft. Hon har under denna
tid undervisat både gossklasser och
flick-klasser, under de senare åren en afdelning
af första klassens flickor.
Det är en högtidsstund att få åhöra
undervisningen i fröken H:s klass. Enkelt
och okonstladt leder hon sina unga disciplar
till allt djupare insikt, ömt och hängifvet
följer hon deras utveckling. På elevernas
frimodiga blick och utmärkta hållning ser
man, att här inne råder den utmärktaste
disciplin utan anstrykning af dressyr eller
hårdhet. Fröken H:s förmåga att handleda
sina flickor i skrifning och ritning gränsar
hart när till det otroliga. Mången
utomstående, som vid examenstillfällen beskådat
de utlagda snygga och prydliga skrif- och
rithäftena, har gjort sig själf den frågan:
»Hur är det möjligt, att den lilla späda
handen har kunnat åstadkomma något
dylikt? Det tycks, som man här hade att göra
med en hel samling af små kalligrafer och
artister». Förklaringen ligger i lärarinnans
nit och skicklighet att undervisa.
Fröken H:s framstående duglighet har ock
tagits i anspråk vid många tillfällen så inom
som utom skolan. Hennes förmåga att
ordna och organisera har alltid värderats.
Då Kristianstad redan år 1892 utsände sin
första skollofskoloni, bestående af 9 flickor,
utsågs fröken H. till de små kolonisternas
vårdarinna. Hon fick således äfven på detta
område bryta bygd.
Långt ifrån att under årens lopp ha
tröttnat af skolarbetet har fröken H. fastmer
med stigande intresse och öppen blick följt
utvecklingsarbetet på skolans mark. Hon
har också haft glädjen att se förbättring
i många afseenden. Många af de
svårigheter, som förr lade hinder i vägen för ett
framgångsrikt arbete, äro nu undanröjda.
Folkskolan betraktas ej längre inom
samhället med misstro utan med förtroende.
Arbetskrafterna ha ökats för hvarje år.
Af-löningsförhållandena ha förbättrats; under
hennes första tjänstgöringstid utgjorde lönen
endast 300 kr. pr år. Samhällets ledande
män hafva intresserat sig för skolan och
fört den framåt. Allt detta i förening med
fröken H:s varma intresse för de små har
gjort hennes arbete lätt, har utvecklat och
befäst hennes kärlek till skolan. På
un-dertecknads fråga: »Ångrar Ni inte, att
Ni offrat Er i skolans tjänst?» kunde
hon därför med värme svara: » Nej, finge
jag välja i dag, skulle jag välja samma
bana.»
Vårt arbete är ett arbete i det tysta och
obemärkta, det mätes ej med vanlig
måttstock. »Vår skörd gror ej i ryktets famn».
Men att ha verkat i det stilla så, att man
vid sitt lifs viktigare gränsstationer kan med
lugn och sinnesfrid se tillbaka på den
tillryggalagda vägen, det är vardt mera Sn alla
granna lof tal. Då man förstått att tillvinna
sig öfverordnades odelade aktning och
förtroende, kamraters vördnad och tillgifvenhet
samt lärjungars hängifvenhet och kärlek, då
har man säkerligen ej tagit miste om
lifsuppgift. Då kan man med glädje,
tacksamhet och hopp fira trettioårs jubileum.
- de -
#
(Vi skulle naturligtvis vid detta tillfälle
rätteligen äfven i tidningen meddelat
porträtt af den värderade lärarinnan, men vi
hafva ansett oss böra respektera hennes
bestämda önskan att slippa bli afbildad.
Red. anm.) !
Barnen och industriarbetet.
En ny förordning örn minderårigas
användande i industriellt arbete är för
närvarande under utarbetning i civil*
departementet och lär under
instundande mars månad komma att
föreläggas riksdagen.
I betraktande af den .genomgripande
verkan, som en lagstiftning rörande
det industriella barnarbetet måste
utöfva på folkskolans arbete samt på
den från folkskolan utgångna
ungdomens sedliga och intellektuella
utveckling, har centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening ansett
det vara sin plikt att före förslagets
definitiva formulerande ingå till k. m:t
med en framställning af de åsikter i
ämnet, som inom folkskollärarekåren
gjort sig gällande, och som vid senaste
allmänna folkskolläraremöte togo sig
ett så bestämdt och enhälligt uttryck.
Centralstyrelsen har för denna sin
åtgärd funnit sig hafva ett så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
