Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (951.) 21 mars 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 12
motiveras därmed, att
folkskoleuiider-visningen mångenstädes är »så
anordnad, att undervisningen endast pågår
fyra månader af året, under det
skolbarnen den återstående delen af året
åtnjuta ledighet».
För denna uppfattning skulle
onekligen starka skäl finnas, såvida
tillämpningen af folkskolestadgans
bestämmelser vore oberoende af
inkräktningsför-sök från industriens sida. Chefen för
civildepartementet synes hafva
förbisett, att så ingalunda är förhållandet.
Öppnar man en möjlighet för
industriens rnän att f å använda skolbarn
under ferierna, huru långa dessa än må
vara, så har man naturligtvis gjort dem
lifligt intresserade för en sådan
anordning af folkskoleunderyisningen, att
ferierna blifva åtta månader och lästiden
fyra. Inom de större städerna, där
specialintressen af sådan art hafva svårare
att göra sig gällande, där folkmeningen
är mera vaken och inflytelserik, och
där vederbörande alltid måste taga en
viss hänsyn till allmänna opinionen och
tidningarna, är det visserligen ingen
synnerlig fara för att dylika planer skulle
kunna genomföras. Men i de många
kommuner, som behärskas af ett
mäktigt industriellt intresse, representeradt
af enskilda fabriksägare eller
fabriksbolag, där ligger det mycket nära till
hands, att skolrådet och kyrkostämman
samt därmed hela
folkskoleorganisationen måste böja sig under samma
intresse.
Ehuru den ifrågasatta
bestämmelsen om tillåtligheten af industriellt
feriearbete icke formellt innebär någon
inkräktning på skolans område, skulle
den alltså faktiskt, så allmänt som den
nu är hållen, öppna porten på vid
gafvel för en hel rad af dylika
inkräktningar af synnerligen svår beskaffenhet.
Skall ett medgifvande om feriearbete
för barn af viss ålder göras, så måste
det i alla händelser begränsas till de
egentliga sommarmånaderna; eljest har
man, under sken af att lagstifta om
ferierna, på en omväg desorganiserat
undervisningen.
På alldeles samma sätt förhåller det
sig tyvärr med den förmenta garanti
för skolan, som skulle ligga i
bestämmelsen om inhämtande af det s. k.
minimum såsom villkor för anställning
i industriellt arbete. För hvar och en,
som haft anledning att närmare följa
vårt folkskoleväsendes utveckling under
de båda senaste årtiondena, är det en
välbekant sak, att inom flertalet
kommuner, där industri-intressena äro
förhärskande, en stark sträfvan gjort sig
gällande bland industriens målsmän att
söka få folkskoleväsendet så ordnadt,
att det bäst passar för deras behof af
minderårig arbetskraft. Visserligen skall
enligt folkskolestadgan »skolåldern»
räknas »från och med det kalenderår,
under hvilket barnet fyller sju, till och
med det, under hvilket barnet fyller
fjorton år». Men där hos de med höga
kommunala röstetal försedda en liflig
önskan förefinnes att så tidigt som
möjligt ställa barnen till industriens fria
förfogande, möta härför inga svårare
hinder. Hvarje barn, som af sin
målsman förmenas att inhämta denyanliga,
ordinarie folkskolekursen, anses,
naturligtvis här uppfylla det i
folkskolestadgans § 48 för tidigare afgång uppställda
villkoret att af »fattigdom» hindras
att begagna undervisningen till dess
nämda kurs är genomgången. Någon
pröfning af dess »fattigdom» kommer ej
i fråga; det är nog, att dess målsman vill
ha det in på en fabrik. Den knappare
kurs, som det då i stället måste hafva
inhämtat, omfattar endast katekes, biblisk
historia och sång (hufvudsakligen
kyrkosång) samt litet innanläsning, skrifning
och räkning, och fordringarna i dessa
ämnen äro så obestämda, att vederbörande
ofta varit af den meningen, att äfven med
endast fyra månaders undervisningstid
pr år afgång med »minimum» ganska
väl skulle kunna vinnas före fyllda
elfva år, i synnerhet om den uti
pedagogiskt afseende alldeles förkastliga
praxis införes, att barnen skola börja
sin skolgång redan vid sex års ålder.
Den bestämmelse i det nu framlagda
förslaget som fastställer minimiåldern till
tolf år (§ 2), samt i vissa fall till elfva
år (§ 8 mom. 2), innebär följaktligen en
stark och farlig uppfordran för
industrimännen inom de olika skoldistrikten
att söka få »minimikursen» införd och
genomgången före 12 års ålder samt i
gruf- och sågverkstrakter fore 11 års
ålder. r;:;
Vill man sålunda bereda skolan en
garanti mot allt för starka
inkräktningar från industriens sida, så gifves
härför, enligt vår öfvertygelse, intet
annat medel än fastställande af
minimiåldern till fyllda 13 år. Skulle
härifrån det undantag göras, att skolbarn
af 12 års ålder finge sysselsättas ined
industriarbete under ferierna, så måste,
såsom redan förut blifvit påpekadt,
åtminstone någon begränsning i tiden
äga rum. *
Blefve denna fordran uppfylld, så
behöfde det alldeles icke befaras, att
det af chefen för civildepartementet
omtalade mellanrummet mellan
-»skolans område» och »industriens område»
skulle uppkomma. Frestelsen att låta
barnen afgå i förtid har faktiskt sin
grund i möjligheten att redan vid 12
års ålder få dem använda i lönearbete;
där denna möjlighet bortfaller, där
bortfaller äfven frestelsen.
Fastställande af 13 år såsom minimiålder skulle
icke nödvändiggöra någon ändring af
nu gällande folkskolestadga.
Att ofvannämda fordran från vår sida
på intet sätt kan sägas vara ytterligt
gående, torde en jämförelse med
förhållandena i andra land tydligen visa.
Enligt schweiziska förbundslagen af
den 23 mars 1877 är allt fabriksarbete
förbjudet för barn under fyllda fjorton
år, likaså enligt österrikiska lagen af
den 8 mars 1885. Den tyska
arbetareskyddslagen af den l juni 1891
fastställer fyllda tretton år såsom
minimiålder med den ytterligare
begränsning, att till och med efter uppnåendet af
denna ålder barnen icke få användas
i fabriksarbete, såvida de ej fullgjort
sin skolplikt, hvilket i allmänhet icke
är händelsen före fyllda fjorton år.
Den engelska lagstiftningen sätter
visserligen, i likhet med den franska,
minimiåldern till fyllda tolf år, m$q för
att ens delvis kunna fritagas från
skolgång fordras att antingen hafva aflagt
en examen, hvarmed vår pröfning af
»minimum» icke kan på långt håll
jämföras, eller ock under 5 års tid
bevisligen hafva bevistat skolan 300
dagar om året. För öfrigt pågår i
England en oaflåtlig rörelse till förmån för
»de små hvita slafvarne i Lancashire
och Yorkshire», och knappast någon
parlamentssession förflyter, utan att
något steg blir taget, som afser de
minderåriga proletärernas återbördande
åt hemmet och skolan.
Af särskildt intresse synes oss det
»Forslag til Lov om Arbejde i
Fabrik-ker og dermed ligestillede
Virksomhe-der samt det offentliges Tilsyn
dermed», som den 18 sistlidna december
framlades för danska folketinget af
inrikesministern Bramsen.
Bestämmelsen om minimiåldern (§ 4) lyder där
sålunda:
B0rn - hvorved förstaas Personer, som
ikke have fyldt 14 Aar eller, uagtet de have
opnaaet denne Ålder, endnu ikke ere
lovligt udskrevne af Skolen - maa ikke
an-vendes til det i § l, Iste Stykke,
omhaDd-lede Arbejde.
Denne Bestemmelse finder dog ikke
An-vendelse paa Drenge, der have fyldt 13 Aar,
for saa vidt de i Medf0r af Bestemmelsen
i Lov Nr. 47 af 24de Marts 1899 om
for-skellige Forhold vedr0rende Folkeskolen § l,
naestsidste Stykke, ere lovligt udskrevne af
Skolen.
Huru ringa räckvidd detta
medgifvande äger framgår af följande
uttalande i inrikesministerns motivering:
Efter ät Lov af 24de Marts 1899 er
traadt i Kraft, vil den i naervserende
Paragraf foreslaaede Undtagelse for Drenge, der
ere lovligt udskrevne af Skolen, kunne finde
Anvendelse paa 13 Va aarige B0rn, idet
Loven af 1899 § l tillader Forseldre ät
ud-skrive et Barn af Skolen, naar det tf ed den
senest afholdte Foraarspr0ve har godtgjort
ät have Daaet Skolens Maal og i det
paa-f01gende Sommerhalvaar fylder 14 Aar samt
i 0vrigt paa Betingelse af, ät saerlige
Forhold i Hjemmet efter Skolekomtnissionens
Sk0n tale derför.
Vi veta mycket väl, att hvad
Danmarks högerregering sålunda föreslagit,
skall i vårt land ännu länge räknas
såsom utopier. Vi få därför nöja oss
med mindre. Men vi kunna icke se
något skäl, hvarför Sverige i omvård-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
