- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
254

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (955.) 18 april 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 16

Skall folkskolans lärokurs
stympas?

»Ersättningsskolan» är det farligaste
af de reaktionära förslag, som
framkommit i samband med omarbetningen
af normalplanen, ty det har största
sannolikheten för sig att bli
realise-radt under de närmaste åren. Det är
dock en annan grupp bland de i detta
sammanhang framkomna spörsmålen,
hvars udd är direkt riktad mot den
nuvarande folkskolans innersta lifsnerv,
den grundtanke, som födt den och fört
den framåt: folkskolans uppgift att
verka för en harmonisk, allsidig
utveckling af barnets själ och kropp. Mot
denna uppgift strider nämligen förslaget
att fixera en bestämd utanläsningskurs
i kristendom, och att alldeles utesluta
geografi, historia och naturkunnighet
eller att blott taga med några notiser
från dessa ämnen.

»Bör icke i normalplanen anvisning
lämnas om, hvilka stycken i
katekesutvecklingen, som behöfva inläras
ordagrant?» Denna fråga låter ju ganska
oskyldig. Den ter sig dock
annorlunda, om vi besinna, att ett jakande svar
från normalplankommitténs sida skulle
fastslå, att alla folkskolans barn måste
lära sig ett visst antal stycken
orda-grant, tö? att de skulle anses »kunna»
sin kurs i kristendom. Detta slag af
kunskap är som bekant särdeles lätt
att kontrollera. Med kännedom om
den ringa tid, skolans öfverordnade
ägna åt undervisningens omedelbara
öfvervakande, framstår det som alldeles
visst, att det blefve den ordagranna
utanläsningen, som främst komme att
utkräfvas. Detta åter skulle medföra,
att de flesta lärare lade största vikten
vid, att lärjungarna ordagrant kunde
de föreskrifna styckena, ty bruste de
däruti, så hade ju läraren ej gjort sin
plikt.

Undersöker man nu närmare, hvad
som försiggår, då ett barn lär sig en
sak ordagrant, så befinnes – den som
sysslat med praktisk barnpsykologi vet
det väl -, att den ordagranna
utanläsningen i högst ringa grad har med
själslifvet att göra och alldeles icke med
dess djupaste område, det religiösa.
Det arbete, läraren direkt lägger ned
på att ordagrant inplugga
katekesstyckena, blir därför ett minus för den del
af kristendomsundervisningen, som går
ut på att hos barnet bilda religiösa
föreställningar och därigenom påverka
dess vilje- och känslolif. Då därtill
kommer, att detta senare slag af
kris-tendornskunskap föga ägnar sig för
uppvisning, så komme den, helst där

barnantalet är stort och lärotiden knapp,
att få stå tillbaka. Följden häraf åter
måste i många fall blifva, att
lärjungarna utginge ur skolan utan någon
verklig kristendomskunskap.

Särskildt under det sista halfseklet
har en oaflåtlig kamp förts emot ett
mekaniskt handhaf vande af
kristendomsundervisningen, och den har
därigenom steg för steg förandligats. Nu
sträfvar hvarje lärare, som förtjänar
detta namn, att införa kristna
föreställningar i barnets själ. Vid arbetet med
att fästa dessa, så att de bli barnens
egendom, inöfva rätt många äfven
lärobokens ord. Det ordagranna inlärandet blir
härvid liksom en biprodukt. Som hvarje
lärare vet, är det emellertid ej alltid de
flitigaste eller de mest begåfvade, som
kunna katekesstyckena bäst utantill.
Nu äger läraren rätt att bedöma
hvarje lärjunge efter hvad denne verkligen
tillägnat sig, oberoende af, om han
kan något ordagrant "utantill eller ej.
En normalplan-katekes skulle däremot
tvinga läraren att göra bisak till
hufvudsak.

Det kan sålunda icke förnekas, att
en bestämmelse i normalplanen af
ifrågavarande art vore ägnad att motverka
i stället för att befordra lärjungarnas
religiösa utveckling.

Härtill kommer, att de till ordagrant
inlärande anvisade styckena lätt blefve
betraktade som en lärokurs för sig.
Där det förut finnes en afgjord
sträfvan att så tidigt som möjligt få
barnen ur skolan, blefve en slik sträfvan
gynnad af denna nya minimikurs i
kristendom. Läraren finge gå rakt på
saken och »traggla» in de anvisade
styckena, så att barnen sedan kunde
få komma ut och »göra nytta för sig»,
såsom det så »praktiskt» heter. En
såväl inre som yttre stympning af
kristendornskursen blefve sålunda
följden af den normalplan-katekes, som
ifrågasatts.

Tanken att från folkskolan utesluta
de s. k. realämnena är en gengångare,
ett arf från de personer, som under
adertonhundratalets förra hälft arbetade
mot uppkomsten af en verklig folkskola.
På den tiden ägde dock dessa ämnen
icke samma betydelse för lifvet som i
våra dagar. Den, som nu är alldeles
okunnig i dem, är så godt som
af-stängd från det högre lif, som rör sig
omkring honom. En sådan människa
af vanlig begåfning uppsnappar ett och
annat, som hon hör eller läser, men allt
är henne obegripligt; hon tror på allt,
äfven det i och för sig orimligaste, eller
hon tviflar på allt, äfven det, som ligger
så nära, att det vore lätt att öfvertyga
sig om dess sanning. Typer af båda
slagen anträffas vanligen i nästan
hvarje något större arbetslag.
Orsaken härtill är, att vi ännu hafva
ett icke litet antal folkskolor, som
föga medhunnit af realämnena. Att

beröfva hela vårt arbetarestånd
tillfälle att från barndomen göra någon
bekantskap med vårt folks historia,
vårt lands olika delar samt den
natur, som omger oss och hvaraf vi
stundeligen äro beroende, det vore så
hjärtlöst, att man måste ropa till dem,
som framkommit med denna plan: »I
veten icke hvad I gören!» Mycket af
det, hvarom arbetaren nu endast i
skolan får någon om än ytlig kunskap, gick
i forna tider i arf från släkte till släkte
eller lärdes genom omedelbar
iakttagelse under husfaderns eller
husmoderns ledning af dagens göromål. Men
i våra dagar är på grund af sociala
förhållanden denna kunskapskälla för
de flesta uttorkad.

Men förevarande ämnen hafva icke
blott en för alla omedelbar praktisk
betydelse. De äro därtill alldeles
oumbärliga för barnens själsutveckling.
Förmågan att i tanken orientera sig i olika
riktningar och på olika platser
upparbetas genom geografien; den utvidgar
därigenom i rummet barnets inre
synkrets. Samma betydelse har historien
för uppfattningen af tiden. Den, som
ej tillägnat sig historiskt vetande,
behärskas i väsentlig grad af det
närvarandes, af ögonblickets kraf, och
hans ansvarskänsla är därför i saknad
af ett naturligt stöd.
Naturkunnigheten öppnar ögonen till iakttagelse och
väcker den sunda kritiska förmågan,
som är så väl behöflig för hvarje
människa.

Realämnena lämna dessutom det för
barnet lättast tillgängliga materialet för
själsarbetet. Många barn, som aldrig
kunna väckas till andlig verksamhet
genom skolans öfriga ämnen, väckas
vid behandlingen af något parti inom
realämnena, så att de sedan få intresse
för och tillägna sig det mesta af
skolans lärokurs.

Från samma ämnen erhålles
slutligen det mesta materialet till
språköf-ningarna. Räkneproblemen röra sig
också ofta på dess område. Äfven för en
sund och fyllig
kristendomsundervisning är deras innehåll och den
utveckling de lämna ett oumbärligt
hjälpmedel.

I den folkskola, där ett eller flera af
dessa ämnen saknas, där få sålunda hela
områden af barnets själslif ligga i trade
till skada för de öfriga. En skola, som
medvetet fördrager detta, har icke rätt
till namnet /byskola.

Örn, sedan dessa ämnen uteslutits
som särskilda föremål för undervisning,
i stället ett och annat af dem
meddelas såsom notiser vid behandlingen af
andra ämnen, så är därmed intet
vunnet, ty hvarje lärare vet, att barn
sorgfälligt glömma notiser af detta slag.
Orsaken härtill är påtaglig:
historiska, geografiska och naturvetenskapliga
fakta få icke sin rätta betydelse och
färg, förrän de ställas i det samband
med hvarandra, som de enligt sin
natur äga, och därförutan kunna de så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free