Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (958.) 9 maj 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19
SVENSK LÄRARETIDNING.
317
där 15 års-åldern nästan enhälligt förordades
som gräns. De gällande bestämmelserna i
de stora industriländerna visade ju tydligen,
att ej industrien behöfde lida af
åldersgränsens höjande till 13 år. Vi komme
härigenom ändå icke längre än att rycka upp bland
de i socialt hänseende efterblifna staterna.
Den kompromiss, som här förelåge, hade
utfallit så nära gränsen för det möjliga, att
det vore blott med tvekan och i förhoppning
om snar revision och förbättring som tal:n
kunde gå med på förslaget.
Gent emot hr Sjö yttrade tal:n, att arbetet
visserligen befordrar välstånd - men i detta
fall icke barnens, utan industriidkarnes. Den
af utskottet föreslagna ökningen af 12
åring-arnes arbetsdag till 8 timmar vore en
eftergift för ett rent af oförsynt kraf, och
anständighetskänslan borde förbjuda andra
kammaren att gå längre i eftergifter än k. m:t gjort.
Hr Ernst Carlson svarade hr Sjö, att denne,
som uttalat sitt förakt för teorier, själf i
hastigheten skapat en alldeles oriktig teori,
nämligen den, att ligapojksväsendet skulle berott
på arbetstidens begränsning för barnen.
Liga-pojksväsendet berodde, såsom erfarenheten
visat, tvärtom i hög grad därpå, att barnen
undandroges det hälsosamma och välgörande
skolarbetet.
Redaktör David Bergström uttalade ett
beklagande däraf, att riksdagen icke fått
tillfälle att taga kännedom om de tillfrågade
myndigheternas, yrkesinspektörernas och
berg-mästarnes utlåtanden in extenso. Härigenom
hade den k. propositionen, naturligtvis helt
©afsiktligt, kommit att lämna rent af
missvisande uppgifter, såsom tal:n bevisade genom
att gent emot påståendet i
statsrådsprotokollet, att alla yrkesinspektörerna tillstyrkt
tio-timmarsdagen för 13 åringar, uppläsa en
yrkesinspektörs utlåtande i motsatt riktning.
Redaktör H. Hedlund replikerade hr Sjö och
betonade skarpt skolans betydelse äfven för
den industriella utvecklingen. Man hade sagt,
att det år 1871 var den tyske skolmästaren
som vann seger; kunde man icke också säga,
att det nu är den tyske skolmästaren, som
står bakom den tyska industriens segertåg?
Industrien fordrade alltmera utvecklade
själsförmögenheter hos arbetarne på grund af
teknikens utveckling, och därför borde man
äfven ur denna synpunkt gifva åt skolan så
mycket som möjligt. (Hr Eriksson i Elgered
instämde.)
\tern meddelade i anledning af hr
Bergströms anmärkning, att samtliga
utlåtanden i ärendet varit in extenso öfverlämnade
till lagutskottet. Uppgiften i den k.
propositionen om yrkesinspektörernas åsikt grundade
sig på deras uttalade mening vid den
konferens de haft med civilministern.
Lofskapten Emil Smith, sorn varit
arbetschef vid ett norrländskt sågverk, hade
dessutom begagnat påskferierna till att göra en
resa i Östergötland och studera förhållandena
vid fabrikerna. Därvid hade han bl. a.
träffat en 87-årig gubbe, som varit ovanligt frisk
och sund, fast han börjat arbeta i fabrik vid
7 års ålder. Väl hade han höjt talas om
exempel på intellektuell öfveransträngning i
elementarläroverken, men aldrig om att något
foarn, som arbetat i fabriken^ ^yit skada
däraf. De fattiges barn måste aå tidigt »om
möjligt växla sin kraft, i mynt; $e| skedde
ju med föräldrarnas fulla vetskap oo^ vUJn,
och föräldrarna vore nog lika ömma öu^ tina
barn som vi. Helst borde ingen åldersgräns
alls bestämmas. Tal:n ville emellertid
tillstyrka bifall till utskottets förslag utan
ändringar. (Bravorop samt instämmanden af hrr
Jakobsson i Karlshult, Ivar Månsson i Trää
och Vahlgren.)
Konsul Lundgren hade räknat ut, att
ar-betsgifvarne skulle enligt denna lag få att
göra med icke mindre än 17 »kontrollerande
myndigheter»; talrn väckte någon munterhet,
då han dit räknade äfven - målsmännen.
Hr Bergström svarade civilministern, att det
vore riksdagen och icke lagutskottet som
lagstiftade. Tal:n upplyste också, att den
yrkesinspektör, som icke gillat tiotimmarsdagen för
13-åringar, på grund af sjukdom var
frånvarande vid den omtalade konferensen, och att
sålunda påståendet, att alla inspektörerna
skulle godkänt tiotimmarsdag för 13-åringar,
i alla händelser icke vore riktigt.
Hr Branting ville uttala sin förvåning
öfver hr Smiths anförande, som blott kunde
ursäktas därigenom, att den nämde tal:n
tydligen på ett mycket sent stadium, kanske ej
förrän nu under påskfärden, börjat sina
studier i ämnet. Redan det yttrandet, att han
ej kände till, att barn lidit men af för tidigt
fabriksarbete, visade tillräckligt graden af
hans insikter i frågan. Hans yttrande borde
konsekvent ha utmynnat i det omdömet, att
här ingen lag alls behöfdes. En sådan
bevisföring som den om den 87-årige gubben
kunde lika väl användas för att bevisa det
hälsosamma i superiet, ty det funnes nog
många, som druckit flitigt och ändå
blifvit mycket gamla. Ett sådant anförande
kunde visserligen inhösta bravorop f rån visst
håll, men det stode knappast i
öfverensstämmelse med hr Smiths löfte till
valmännen i höstas om att verka för
arbetareskyddslagstiftning. Just med hänsyn till dessa
bravorop ville tal:n ha detta anfördt till
protokollet. (Bravorop; hrr Thylander och
Nordin i Hammerdal instämde.)
Härmed var principdebatten afslutad och
kammaren godkände första paragrafen. Vid
behandlingen af den andra, däri
minimiåldern bestämmes till tolf år, lämnades
ordet åt
hr civilministern: Han kunde ej annat än
ägna skolmannens uttalanden det varmaste
erkännande, men då han ej* kunde biträda
deras uppfattning, så berodde detta därpå,
att lagstiftningen ej finge anordna det så, att
en mellantid funnes, då barnen omöjligt kunde
få industriellt arbete. Vår nuvarande
skol-lagstiftning vore sådan, att skolpliktigheten i
allmänhet upphörde vid 12Y2 års ålder. Ej
, heller kunde hr statsrådet följa motionärerna
i deras uppfattning, att man af
iudustriid-karne kunde befara, att de skulle i egna
intressen begagna sin kommunala makt för att
inkräkta på skolans intressen. En längre
skolkurs kunde vara bra, men i så fall borde
den åstadkommas genom förändring af
folkskolestadgan, icke genom denna lag.
Biskop von Schéele förde i ett glänsande
anförande barnens talan. Han vore på det
varmaste intresserad för deras uppfostran till
arbete, men i fabriksarbetet ville han ej hafva
dem för tidigt indragna. Nu gällande
folkskolestadga tryggade icke den rätt, som de
fattiga barnen borde ha att få en lika god
folkskoleundervisning som de mera
bemedlade; i detta afseende hade vid
folkskolestadgans senaste revision en försämring ägt rum.
Yrkade bifall till hr Zetterstrands
reservation, som innehöll att ingen skulle få’an
vändas i storindustriellt arbete före 13 år, såvida
ban ej erhållit fullständigt afgångsbetyg från
folkskolan. (Bravorop och instämmanden af
brr Eriksson i Elgered, Björck, Hedin i
Stockholm, Nydal, Kardell, Trolle, Dahlstedt,
Jansson i Edsbäcken, Hansson i Solberga,
Lundström och Olofsson i Åvik.)
Hr E. Hammarlund framställde ett särskildt
förslag, genom hvars antagande det vid en
blifvande sammanjämkning skulle blifva
möjligt att få fram just hvad hr Zetterstrand i
sin reservation yrkat. För detta ändamål
borde kammaren sätta åldersgränsen till 13
år och k begränsa feriearbetet till’3 månader.
Hr Göthberg däremot försvarade utskottets
förslag. Vid de industriella inrättningarna
på landsbygden vore de hygieniska
förhållandena mycket goda och barnarbetet alls icke
ansträngande. Om gossarne icke finge an-
vändas redan vid 12 år, måste de gå fåfänga
och bli ligapojkar, ty »fåfäng gå lärer mycket
ondt». Hvad skulle landtmannen i denna
kammare säga, om de icke finge låta sina
barn biträda vid förefallande sysslor i
hemmet före fyllda 13 år? (Bravorop;
instämmanden af hrr Sandqvist, _^kerlund,
Antonsson, Andersson i Hasselbol, Johansson i Berga,
Olsson i Frösvi, Bengtsson i Häradsköp.)
Landshöfding Husberg: Skolkursen finge
icke obehörigt förkortas, men garantier
häremot borde införas i folkskolestadgan. Många
barn vore verkligen så fattiga, att de måste
redan vid tolf år genom fabriksarbete bidraga
till sitt uppehälle. Utskottets förslag borde
därför antagas. (Hrr Sjöberg, Sanden och
Nilsson i Skrafvelsjö instämde.)
Ingeniör Biesert var själf industriidkare,
men kunde ej finna, att industrien
oundgängligen behöfde 12-13-åringarna. Bemötte hr
Göthberg och yrkade en minimiålder af 13 år.
(Instämmanden af hrr K. G. Karlsson och
Styrlander.)
Hr A. F. Liljeholm vederlade på grund af
personlig erfarenhet hrr Sjös och Smiths
påståenden, att fabriksarbetet icke inverkar
skadligt på barn.
Rådman Zetterstrand erkände, att
civilministern framlagt ett förslag, som i praktiskt
afseende vore bättre än den nuvarande
lagstiftningen. Tahn hade därför ej i sin
reservation gått längre för att ej äfventyra
förslagets fall. Men det vore statens rätt och plikt
att se till att den blifvande statsborgaren
erhölle en viss grad af kunskap för att rusta
sig för den blifvande existenskampen, och
försvårade föräldrarnas fattigdom detta, vore det
fattigvårdens plikt att träda hjälpande
emellan. Äfven om mångenstädes industriidkarne
lagt sig ofantligt vinn om folkskolan, så
skrefve man ej lagar för de ställen, där det
vore som bäst. De barn, som före 13 år
fullständigt genomgått folkskolan, behöfde väl ej
bli arbetslösa, därför att de ej finge
användas i fabrikerna. Förvånande vore, om
landtmannen inom andra kammaren nu skulle fått
så starka sympatier för storindustrien, att de
på allt sätt ville låta denna obehindradt suga
till sig alla befintliga arbetskrafter.
Eftergifter för industrien kunde nog vara delvis
berättigade,, men de borde icke vara allt för
ensidiga. (Hrr Grundell, Jansson i Djursätra,
Olsson i Mårdäng, Spangenberg och
Pettersson i Södertälje instämde.)
Sedan vidare hrr Thylander, Österberg
och Daniel Persson i Tallberg anslutit sig
till hr Hammarlunds förslag samt hrr Smith
och Arhusiänder talat för utskottets, blef
det senare antaget med 108 röster mot 66.
Minoriteten röstade för hr Hammarlunds
förslag.
De öfriga paragraferna antogos i enlighet
med utskottets förslag med följande
undantag.
I § 3 antogs hr Husbergs reservation,
hvarigenom ströks tillståndet att använda
12-åring i högst 8 timmars arbete om
dygnet i grufdrift m. m. Äfvenså ströks i mom.
3 den af första kammaren förut strukna
sti-pulationen om målsmans önskan. I § 8
ströks på yrkande af hrr Hammarlund,
Branting och Sjö mom. 2, som medgaf
användande af 11-åring i lättare arbete under bar
himmel vid grufvor och sågverk. Hr Sjö
motiverade sitt yrkande därmed, att då
glasbruken icke finge använda 11-åringarna, så
borde ej heller grufvorna och sågverken
erhålla denna förmån.
Det af första kammaren gjorda tillägget
till § 11, att vid besiktning närvarande
fabriksläkare skulle äga rätt att i händelse af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
