Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 21. (960.) 23 maj 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 21
SVENSK LÄRARETIDNING.
343
Att man åtminstone till någon del
lyckades rädda den gamla
bestämmelsen om fortsatt undervisning för
indu-striarbetande barn, finner han därför
så betänkligt, att han på grund häraf
yrkar hela lagens kasserande. K. m:t
bör helt enkelt neka densamma sin
sanktion, säger han. Visserligen var
det ett af k. rn:t själf uppgjordt
förslag, som riksdagen med ytterst få
förändringar antog. Men detta bör
icke utgöra något hinder, ty k. m:t
begärde endast riksdagens, yttrande öfver
en tilltänkt kunglig förordning, och då
riksdagen härpå svarar med att
förvandla förordningen till en lag, så är
denna endast att betrakta såsom ett
förslag från riksdagens sida, hvilket
förslag det står i k. m:ts fria skön att
efter behag godkänna eller förkasta.
Och enligt författarens mening bör det
afgjordt förkastas.
Hvad som innebär en betydlig
inskränkning i detta riksdagsförslags förtjänster -
säger han - är det, att man åter igen låtit
intala sig, att den s. k. fortsättningsskolan
är alldeles nödvändig för Sveriges ungdom.
K. m:t hade på mycket goda skäl ur den
förutvarande förordningen uteslutit den
bestämmelse, enligt hvilken barn, som hafva
arbete och som genomgått folkskolan, blifva
dömda att trakasseras genom ytterligare
skoltvång. Denna föreskrift skall ytterligare
komma mycket ondt åstad, därest denna fortsatta
anordning trots regeringens uttalande i
ämnet vinner k. m;ts godkännande.
Liksom i sina föregående
folkskolebetraktelser uppträder författaren
äfven nu såsom folktribun, såsom
målsman för de stackars föräldrarna, hvilka
digna unäer oket af »en sig ständigt
utvidgande folkskola».
För svenska folket - säger han - vore
det helt säkert bäst, om riksdagens nya
lagförslag (!) icke vunne k. m:ts sanktion, förrän
riksdagen till ett kommande år därur utrensat
hvad till saken ej hör. Folkskolans fortsatta
förmynderskap kännes tungt i tusentals hem
och är för tusentals unga människors
framtid af högst tvifvelaktigt värde. Ville man
anställa en folkomröstning angående
fortsättningsskolan, skulle man få ett föga
uppmuntrande svar. Betryckta familjefäder och
fattiga änkor i massa skulle kunna göra
omröstningsresultatet till ett utrop af harm
öfver det tryckande förmynderskap, som staten
genom en fortsatt folkskola utöfvar mot de
fattiga.
Alldeles som förut häfdar författaren
äfven denna gång, att det enda, som
folkets barn ha gagn af att lära, är att
läsa, skrifva och räkna. Och alldeles
som förut är det honom äfven nu
ett nöje att påpeka, huru ofantligt
mycket folkskolan kostar. Den senaste
löneförhöjningen för folkskollärarne,
säger han, »borde härvidlag tala ett
vältaligt språk». Betecknande nog för
hans gamla välkända sakkunskap i
de frågor, om hvilka han skrifver,
tillägger han:
Af författningarna i ämnet synes ej vara
rätt klart, huruvida detta skall medföra, för
kommunerna, ett tillskott af den hittills
stadgade tredjedelen (!) I sådant fall kunde detta
beslut komma att innebära en förhöjning af
totalkostnaden med ej mindre än 1,200,000
kronor.
Men om det för vår författare ej är
»rätt klart», huruvida den lindring,
kommunerna erhållit, skall betraktas
som en ökad tunga, så är det honom
däremot fullkomligt klart, att
folkundervisningen är - alldeles för dyrbar.
Äfven ur det allmännas ekonomiska
synpunkt - säger han - föreligga alla skäl
att fara varsamt med en ytterligare
utsträckning af den obligatoriska folkundervisningen,
allra helst som försvaret numera ofelbart
kommer att taga folkets krafter ganska hårdt
i anspråk.
Nu vet alltså regeringen hvad hon
har att rätta sig efter. Hon skall
vägra sanktion å det förslag, hon själf
framlagt, samt ett kommande år förmå
riksdagen att »utrensa» hvarje
bestämmelse, hviken förpliktar arbetsgifvare
»att bereda hos honom anställd
minderårig, som icke fyllt femton år, den
ledighet, som för deltagande i fortsatt
skolundervisning kan erfordras».
Så fordrar den agrariska och
indust-rialistiska pedagogikens språkrör.
Ett stycke skolhistoria.
Folkskoleinspektörernas nyligen
utkomna berättelser om folkskolorna i
riket för åren 1893-1898 kunna
näppeligen räknas till den »underhållande»
litteraturen, då de af naturliga och lätt
förklarliga skäl till stor del måste röra
sig med statistiska uppgifter och
siffror. För folkskolevännen utgöra de
emellertid ett både intressant och
lärorikt studium,, hvarför det vore
högeligen önskvärdt, om de funne väg till
rätt många folkskollärares bibliotek och
icke, såsom nu är fallet, till största
delen stannade i kyrkoarkiven. De
innehålla dock några blad
folkskolehistoria, samlade från sydligaste Skåne
till nordligaste Lappland, hvilka, trots
sin sammanträngda form framställa en
tämligen helgjuten bild af vårt
folkskoleväsen under de sex år de
omfatta.
Ehuru bilden är gjuten i samma
form så till vida, att samtliga
inspektörer haft samma program för sina
berättelser, nämligen sin instruktion,
kan den dock ses från flera sidor och
erbjuder i regeln något nytt från hvarje
sida. De stora grunddragen äro
visserligen desamma, men detaljerna visa
rätt många nyanser.
Klart är, att icke alla berättelser bära
den rena objektivitetens prägel, utan
att man äfven där och hvar kan skönja
en subjektiv uppfattning,, men detta
förringar knappast deras värde, då de
subjektiva meningarna, som gifvetvis
äro tämligen olika, sammanställas och
jämföras med hvarandra.
Äfven till omfång och utförlighet
förete berättelserna väsentliga
olikheter. Medan en del inspektörer nöjt sig
med att i så sammanträngd form som
möjligt konstatera fakta, ha åter andra
- och dessa utgöra flertalet - lämnat
en ganska detaljerad redogörelse för
orsaker och verkningar.
Såsom en röd tråd löper genom alla
berättelserna, att lärarepersonalen på
få undantag när på ett fullt
tillfredsställande sätt fullgör sitt
maktpåliggande värf samt att befogade
anmärkningar mot deras vandel endast
undantagsvis förekomma, och att tillämpning
af folkskolestadgans § 32 ytterst sällan
behöft påyrkas af någon
folkskoleinspektör, Men nästan lika samstämmigt
framhålla inspektörerna, att tillsynen
öfver barnens skolgång från skolrådens
sida ännu lämnar mycket öfrigt att
önska. Nu såsom tillförene är
skolrådets ordförande nästan den ende,
som utöfvar någon kontroll i detta
afseende. Där äfven han af en eller
annan anledning sviker sin plikt, är
tillståndet betänkligt.
Öfver den rådande lärarebristen
klaga äfven en del inspektörer, som
söka orsaken härtill dels i lokala
förhållanden, dels i otillräcklig aflöning,
hvarför de förorda ett tredje
ålderstillägg, som nu blifvit en verklighet.
Somliga inspektörer påpeka också
- och detta med allt fog - det ofta
öfverklagade oskicket, att i synnerhet
småskollärarinnor och vikarierande eller
extra ordinarie lärare samtidigt söka
flera platser för att sedan antaga den,
som faller dem bäst i smaken,
hvarigenom många obehag och mycket
besvär tillskyndas de skolråd, som
blifvit »kuggade».
Vi ha härmed lämnat en kortfattad
antydan om innehållet i
folkskoleinspektörernas sex-årsberättelser och
skola i följande n:r återkomma till en och
annan detalj.
Resestipendier åt 14
folkskollärare och folkskollärarinnor.
Det af riksdagen beviljade anslaget
till resestipendier åt folkskollärare och
folkskollärarinnor har i år för första
gången utdelats af regeringen. Vi
meddelade i förra numret uppgift på årets
stipendiater men fullständiga härjämte
ifrågavarande meddelande. Arets
anslag, 4,000 kronor, har fördelats
sålunda :
folkskollärarinnan Anna Alfrida Rylander
i Stockholm 500 kr. för att under minst
fem veckor i England studera den fortsatta
undervisningen;
folkskolläraren Karl Lorenz Österberg i
Hässjö 500 kr. för att under minst fem
veckor i London, Paris och Tyskland studera
metoderna för undervisningen, disciplinens
upprätthållande och sättet att i öfrigt
handleda barnens uppfostran;
folkskolläraren Vilhelm Svensson i
Norrköping 400 kr. för att under minst fem
veckor i Tyskland äfvensom i Norge och
Danmark studera sångundervisningen i
folkskolan samt taga kännedom om de vid
undervisningen använda sångtabeller och
litteratur ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
