- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
374

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (962.) 6 juni 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374

SVENSK LÄEAEETIDN1NG.

N:r .23

Lön ef r aga n

in lör fö r s t a kam m ar e n.

VI antaga, att det skall intressera
tidningens läsekrets . att erhålla
fullständig kännedom om den korta, men
delvis rätt märkliga diskussion, som
uppstod i första kammaren den 5
sistlidna maj vid föredragning af
sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande
angående folk- och
småskollärarepersonalens löner. Efter det justerade
protokollet återgifva vi därför denna
diskussion i sin helhet.

I mom. a) af, utskottets utlåtande
föreslogs, som bekant, -att kofodret
skulle ersättas med 100 kr. samt att
ett nytt ålderstillägg skulle utgå för
såväl folkskolans som småskolans lärare
och lärarinnor. Efter föredragning af
nämda moin. erhölls ordet af

hofmarskalken J. P. F. 0. von Strokirch,

som yttrade: Detta betänkande, hvaruti
utskottet, på initiativ af enskild motionär,
tillstyrker en årlig förhöjning i anslaget till
folkskollärarekårens aflöning med icke
mindre än 800,000 kr., synes mig vittna om en
väl långt gången välvilja såväl mot
kommunerna som folkskoleinstitutionen, helst då
vi besinna, atttfolkskollärarnes löneförmåner
under de senare 15 åren och sist år 1898
undergått en väsentlig höjning. Då man
jämför riksdagens tillvägagångssätt mot dessa
lärare med dess behandling af lärarne vid
statens elementarläroverk, är det en ganska
stor skillnad. Dessa senare, då de efter
mångåriga och kostbara studier stå färdiga
att ^begynna sitt ansvarsfulla kall,
tillbakasättas i viss mån såväl i afseende å
löneförmåner som hvad beträffar
befordrings-u&sikter och äfven i samhällsställning,
hvaremot folkskollärarne^ efter en fyraårig kurs
i och för sin utbildning, lätt nog erhålla
anställning, dels såsom ordinarie och dels
såsom tillförordnade och extra ordinarie samt
.biträdande lärare. Det vill därför synas, som
om denna motion, hvarmed nu afses att
, ytterligare förhöja dessa folkskollärares
löner, icke borde af riksdagen godkännas, så
mycket mindre, som riksdagen afslagit k.
m:ts proposition i afseende å löneförhöjning
eller dyrtidstillägg åt våra tjänstemän, och
detta, hvarom nu är fråga, i själfva verket
icke är annat än ett maÉfefadt
dyrtidstillägg. Mig synes därför, som om denna
motion ej bort behandlas på sätt nu skett,
utan att frågan lämpligen bort uppskjutas
till en kommande tidpunkt under afbidän
på en efter i vederbörlig ordning skedd
utredning om behofvet framlagd k. proposition.
Utskottet har emellertid ansett
annorlunda och i sitt betänkande andragit skäl,
som enligt dess åsikt skulle tala för att en
löneförbättring måtte komma dessa
folkskollärare till del. Utskottet säger, att ett
dylikt behof gåfve sig mest till känna för de
äldre inom denna kår, i följd af nödiga
utgifter för familj, för barnens uppfostran och
underhåll, och utskottet har därför valt
formen af ett ytterligare ålderstillägg. Jag

vill icke tillmäta detta utskottets skäl någon
större betydelse, det förefaller mig mera
såsom en fras än ett verkligt skäl, och jag
anser därför, att hvad det ifrågasatta
ålderstillägget vidkommer det icke bör för
närvarande beviljas.

Därefter kommer utskottet in på frågan
om kofodret. Här föreslår utskottet, att
det skulle utbytas mot en lösen af 100 kr.
att tilläggas grundlönen, hvarefter hela
grundlönen skulle faktiskt uppgå till 700 kr.,
allt i afsikt att därmed underlätta
möjligheten till förhöjd pension, och för den
orsaken skulle ytterligare erfordras en höjning
med 120,000 kr. i det nu för
folkskollärarnes pensionering utgående statsanslaget.

Det kan ju möjligen vara skäl att
förvandla kofodret till 100 kr. kontant, men
detta är likväl en principfråga, hvilken
borde först afgöras, helst utskottet föreslår,
att staten skulle med två tredjedelar
deltaga uti inlösen af detta kofoder, och denna
principfråga hade enligt mitt förmenande
bort uppställas såsom en särskild punkt i
utskottets betänkande för att inom
riksdagen debatteras och afgöras. Denna fråga
är nämligen af den art, att om man börjar
gifva sig in på den vägen, så drager den
konsekvenser med sig i form af förnyade
framställningar uti enahanda riktning. Om
riksdagen nu beslutar sig för denna inlösen,
ligger det antagandet nära till hands, att
vederbörande inom kort komma med
pretentioner på f att staten på samma villkor äfven
skall lämna lösen för öfriga naturaförmåner,
såsom husrum och vedbrand m. m.; men
huruvida det kan vara lämpligt att slå in
på en sådan princip, vill jag lämna
därhän. En vacker dag skulle vi kanske få
kunna emotse framställning om att t. ex.
medellösa barn af folkskollärare borde
bekomma af staten ett uppfostringsbidrag af
två tredjedelar; har man väl börjat med
att taga första steget, kommer snart det
andra efter.

Helst skulle jag vid denna punkt hafva
yrkat återremiss för att få berörda fråga
utbruten från själfva klämmen, men då
detta kanske endast skulle tjäna till att
utan framgång uppehålla tiden,- anhåller jag
»^endast att å den nu föredragna punkten få
yrka afslag. <

Biskop G. Billing; I åtskilligt af det,
som den siste talaren anfört, kan jag gifva
honom rätt, och det så mycket hellre, som
en del af hvad han anfört emot ufcskattets
förslag äfven af mig mer än en gång här
i riksdagen framställts som ^käl för afslag
å framställningar, som varit i viss mån
likartade med det här nu föreliggande
förslaget. Jag vill erkänna, att det kan hafva
sina betänkligheter att på grund af en
enskild motion besluta beviljandet af hvad
som nu här blifvit föreslaget. Men å andra
sidan får man väl medgifva, dels att
framställningar angående det för folkskollärare
utgående kofodret lämpligen endast kunna
komma från enskildt håll, ty af regeringen
har man väl icke anledning att begära eller
vänta någon sådan framställning, och dels
att, så vidt jag minns, riksdagen med
afseende å förhöjning eller förbättring af folk-

skollärarnes löneförmåner vid föregående
tillfällen bifallit sådana förhöjningar på grund
af enskilda motioner.

Jag vill likaså medgifva, att den siste
talaren kan hafva rätt däruti, att, då det
icke är längre än två år sedan
folkskollärarnes aflöningsförhållanden förbättrades
genom beviljandet af ett andra älderstillägg,
det är något oväntadt, att redan i år nya
framställningar om löneförbättringar
framkommit. Åt denna tanke har
utskottet också i sitt betänkande gifvit ett
uttryck. Slutligen . har den siste talaren
framhållit de skäl, som många gånger förut
- äfven af mig – anförts mot yrkande
på att kofodret icke längre skulle utgå
in natura eller endast lösas af kommunerna,
utan att staten därvid skulle bidraga med
samma proportion som i afseende å den
kontanta aflöningen. Jag erkänner äfven, att
dessa skäl fortfarande stå kvar och hafva
sin relativa giltighet.

Frågar mig då den siste talaren, hvarför
jag för min del i alla fall kunnat gå in på
hvad här nu är föreslaget, skall jag därom
lämna honom följande besked.

Här föreligga nu vid denna riksdag i
berörda ärende framställningar af trenne
slag.

Först hafva vi motioner därom, att hvad
som nu är folkskollärarnes maximilön
hädanefter skulle blifva deras minimilön eller
med andra ord, att begynnelselönen skulle
blifva 800 kr., samt att aflöningen med två
ålderstillägg skulle uppgå till 1,000 kr.

Vidare föreligga här motioner ifrån
enskilda ledamöter af andra kammaren, att
staten skulle åtaga sig hela kostnaden för
ålderstilläggen, och att kommunerna således
skulle vara befriade ifrån att deltaga i
denna kostnad.

Slutligen föreligger äfven den gamla
frågan om kofodret. Det förekom oss inom
utskottet, som om det kunde vara skäl uti
att nu, när så många olika framställningar
förelågo, söka ernå en definitiv lösning af
dessa frågor. Och skall jag säga, hvad
som för mig varit det väsentliga skälet att
nu gå in på hvad som här är föreslaget,
så vill jag nämna, att det helt enkelt varit
det, att jag ansett, att tiden nu kunde vara
inne för att gå de mycket enhälliga och
ihärdiga önskningarna inom andra
kammaren till mötes i fråga om kofodret. Jag
har ansett denna fråga vara af den
beskaffenhet, att man både kan och bör göra
ett medgifvande, därför att det är
otvifvelaktigt, att det finnes goda grunder å ömse
sidor för de särskilda yrkanden, som i denna
fråga framkommit.

Detta är det hufvudsakligaste skälet, som
förmått mig att gå in på hvad som här nu
föreslagits, och detta har jag ansett mig så
mycket hellre kunna göra, som första
kammaren för hvarje riksdag visat sig allt mer
och mer benägen att gå de här framhållna
önskningsmålen till mötes.

Vidare har det synts mig, som om man
nu borde vidtaga en definitiv eller
åtminstone en för en längre tid definitiv lösning
af folkskollärarnes aflöningsförhållanden.
Utskottet har därvid ansett, att det, för att
man skulle få en sådan definitiv lösning till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free