Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 26. (965.) 27 juni 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 26
SVENSK LÄRARETIDNING.
431
äro fart i läsningen samt sträfvan efter
största möjliga kunskapsmått vunna genom
den föreslagna examen för alla, så kan man
sedan utan fara lämna en viss valfrihet på
gymnasiet och hoppas att på tre år
medhinna lika mycket som fordom på fyra.
För öfrigt var rektor Almquists försvar för
valfriheten den mest entusiastiska delen af
hans anförande, men också den, som af de
tviflande ansågs innebära betänkliga
öfver-drifter.
Frågan 4, om val af lefnadsbana,
framkallade två motsatta meningar. Inledaren,
rektor Enar Sahlin, ansåg det böra göras
ganska tidigt och i samband med anlagens
Öfning på försök samt hufvudsakligen efter
andra grunder än de svärbedömliga anlagen.
Hans föredrag gick egentligen ut på att
framhålla svårigheterna, att ej säga
omöjligheten af att välja efter anlag, och att
betona, hurusom arbetsamhet, energi och
intresse spelade en vida större roll för
framgången i lifvet än begåfning och anlag. Han
framhöll ock, att ekonomiska förutsättningar
för en viss lefnadsbana samt den familjs
tradition, vanor och sociala ställning, hvari barnet
vuxit upp, gjorde nödvändigt, att en sådan
lefnadsbana valdes, som ej inneburo, en för
stark brytning mot ynglingens föregående lif
och därigenom läte honom framdeles känna
sig olycklig i ett yrke eller med en
verksamhet, som äfven för en begåfvad son af
ett torftigt hem kunde skänka en
afunds-värd lycka och tillfredsställelse.
Den motsatta åsikten förfäktades af d:r
A. Bendixson. Han ansåg det vara
uppfostrarens skyldighet att vårda anlagen
genom allsidig och omsorgsfull undervisning
ända fram till den tidpunkt, som för de
fleste nog en gång kommer, då anlagen
bryta fram och taga ut sin rätt. Och då
bör den unge få välja själf, efter egen
pröfning af sina utvecklingsmöjligheter, om än
med föräldrar och uppfostrare till rådgifvare.
Därför bör ock skolan ordnas så, att valet
af lefnadsbana uppskjutes i det längsta.
Frågan 8, om ett fyrlinigt gymnasium,
inleddes af lektor Johan Bergman med ett
positivt förslag,, föregånget af kritik öfver
den obenägenhet, som mötet dittills visat
att ställa sig på en grund, som lämnade
någon rimlig utsikt till läroverkens reformering
på den väg, som riksdagens beslut och det
senaste årtiondets pedagogiska diskussion
anvisade. Han ställde frågan på sin spets
genom att käckt förorda ensidighet framför
ytlighet. Är undervisningen mot slutet af
skoltiden genom de kraf på intensitet och
mångsidighet, som ställas på densamma, på
väg att öfveranstränga lärjungarne och kan den
dock ej lämna dem den utrustning, som de
för det praktiska lifvet behöfva, så finnas
blott två medel däremot att välja: det ena,
inskränkning af fordringarna eller minskning
af lärostoffet, leder till ytlighet; det andra,
begränsning af ämnenas antal, leder till
ensidighet. Men det senare är obetingadt att
föredraga.
Kraftspänningen och i vissa fall
öfver-ansträngningen äro minst lika stora på den
reala som på den klassiska linjen. Detta
visar, att botemedlet ej kan ligga i de
klassiska språkens aflägsnande ur skolan.
De lärare äro få, som önska den gamla
enhetsskolan tillbaka, men ingen kan å andra
sidan neka, att den med sin ensidiga
bildning skapade kraftiga, solida kulturbärare.
Låtom oss taga lärdom häraf och ej frukta
för litet mera »ensidig» bildning än den
nuvarande, som gör alla bildade alltför lika
i vetande!
Nederskolan bör få en organisation, som
ger en god allmänbildning, lämplig både för
lifvet och för att bygga vidare på. Men
denna påbyggnad bör göras så, att den
lämnar en tillräcklig valfrihet ej mellan
enstaka ämnen, utan mellan ämnesgrupper med
sins emellan besläktade ämnen. Ur dessa
förutsättningar framgår osökt ett gymnasium
med fyra linjer:
1) helklassisk: klassiska språk, modersmålet,
historia;
2) hal/klassisk: latin, franska, historia ( +
geografi), modersmålet ;
3) halfreal: modersmålet, engelska, geografi
(+ historia), en naturvetenskapsgren,
matematik;
4) helreal: modersmålet, engelska, en
naturvetenskapsgren, matematik och möjligen äfven
teckning.
Såsom synes ingår modersmålet i alla
fyra linjerna, engelska i två och franska i
en (tyskan bör hinna afslutas i nederskolan);
öfriga ämnen äro de, som ge hvardera
linjen dess säregna prägel. Att ett så »nytt»
förslag skulle väcka mångahanda farhågor
af både praktisk och teoretisk art, var ju
gifvet. Vi hörde dock ingen invändning,
på hvilken ej förslagets upphofsman hade
ett minst lika bevisande svar till hands.
Och i det hela blef debatten öfver denna
fråga den lifaktigaste, den mest principiella
under hela mötet.
En rätt liflig debatt framkallade äfven
frågan 21, som lydde så:
Är en utvidgad inspektion af läroverken
genom fackinspektörer önskvärd, och om så
är fallet, huru bör den ordnas?
De flesta talarne voro ej vänner af
utsträckt inspektion. I detta afseende är
ställningen densamma som för 16 år sedan,
då ungefär samma fråga framkallade en
ännu lifligare debatt vid det då hållna
läraremötet i Stockholm. Nu som då sattes
frågan i . .samband med önskvärdheten af
en centralstyrelse för läroverken, en styrelse,
som väl behöfdes för att varna om lärarnes
intressen. Ur annan synpunkt föreslogs en
utvidgning af censorsinstitutionen till ett
undervisningsråd, som äfven skulle inrymma
en del lärare och ha inspektionen om händer
samt kunna åstadkomma både mera jämnhet
i läroverkens ledning, mera enhetlig
till-lämpning af befordringsgrunderna, mera
likformighet och rättvisa i betygsättning och
fordringar för mogenhetsexamen, ja äfven
en hälsosam täflan mellan olika läroverk.
Vid mötets slut voro anmälda 257
deltagare, däraf 105 från Stockholm och 152
från andra delar af riket.
J. P. V.
Från l juli
till årets slut
kostar
SYEHSK * * ^
LÄRARETIDNING,
Sveriges STÖRSTA och MEST SPRIDDA skolblatl,
endast
två (2) Kronor.
HVARJE LÄRARE OCH LÄRARINNA
bör för egen räkning hålla sig med
ett exemplar af
SVENSK LÄRARETIDNING.
Kvartals- och
halfårs-prenumeranter
torde snarast möjligt förnya prenumera=
tionen för undvikande af afbrott i
tidningens försändning. Prenumerationen
sker alltid på närmaste postanstalt.
De prenumeranter,
som funnit sig belåtna med tidningen,
kunna visa sin erkänsla genom att för
kamrater och skolvänner framhålla Svensk
Läraretidning och förmå dem att taga
tidningen åtminstone på prof under
tredje kvartalet.
Om organisationens betydelse
för en kår erinrar det nyligen i
hufvudstaden hållna allmänna svenska
läraremötet, ehuru visserligen på ett
negativt sätt. Detta betonas också
uttryckligen i en ledande artikel i Nya
Dagl. Allehanda.
Dessa möten äro tyvärr, säger
tidningen, såsom representation för de
allmänna läroverkens lärarekår ej hvad
de borde vara och till äfventyrs en gång
varit, oaktadt alla aktningsvärda
bemödanden och i trots af det lifliga intresse,
som många af mötesdeltagarne lägga
i dagen. »Det är bristen på organisa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
