Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 30. (969.) 25 juli 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
STENSK LÄRARETIDNING.
N:r 30
och medelålders lärarinnorna fått en långt
bättre utbildning för sitt kall än de äldre;
»men det bör i sanningens namn erkännas,
att de äldre i allmänhet hade försteget i
fråga om verklig kärlek till kallet och
trohet i utöfningen af dess plikter.
Dessutom voro de mera enkla, stodo
allmogens vanor och åskådning närmare, ja
- - - de voro i allmänhet mera sant
religiösa.»
Någon bättre utbildning för lärarinnorna
anser han obehöflig, ehuru han visst icke
underskattar den teoretiska utbildningen, i
synnerhet då den vid sin sida har en väl
ordnad praktisk kurs. »Hufvudet har fått
nog, hjärtat däremot behöfver mera. Måtte
det mera allmänt fyllas af trons och
kärlekens andel»
»Hvad beträffar lärarekårens uppförande,
kan däremot i allmänhet icke så mycket
anmärkas, äfven om man icke kan vara
blind för ett och annat drag, som inverkar
smärtsamt på en hvar, som besinnar denna
kårs ansvarsfulla ställning och de menliga
följderna af hvarje minus, när det gäller
det goda, hvarje plus, när det gäller det
klandervärda.» – - -
Flertalet lärare och lärarinnor inom
inspektionsområdet erhålla emellertid det
vitsord, att de föra en »aktningsvärd och
hedrande vandel», och detta med det tillägg
rörande många af dem, att de äfven från
högre synpunkt gjort sig förtjänta af
aktning och heder.
Rektor C. Leidesdorff vitsordar, att de
folkskolans lärare och lärarinnor, som
tillkommit under senaste inspektionsperioden,
i allmänhet ådagalagt goda kunskaper,
metodisk säkerhet och reda samt god
behandling af barnen, »hvarvid lärarinnorna, nu
som alltid, icke gifvit lärarne efter i
afseende å förmågan att upprätthålla god
disciplin. - - - Nit i kallet saknas öfver
hufvud icke hvarken hos lärare eller
lärarinnor, vare sig yngre eller äldre, men
däremot saknas ofta hos de från seminarierna
utgående unga lärarne och kanske ännu mera
lärarinnorna nödig hälsa, nödiga krafter.»
I fråga om folkskolans lärare i allmänhet
hänvisar rektor L. till sin förra berättelse,
där han såsom en frestelse och fara för
många lärare framhåller, att de genom
kommunala och andra uppdrag mer eller
mindre dragas från sitt egentliga kall. För
lärare med stor familj voro dock dylika
extra förtjänster nödvändiga, så länge
endast ett ålderstillägg existerade, hvarför
behofvet af flera sådana framhålles.
Äfven rektor L. framhåller
önskvärdheten af, att pensionsberättigad lärare och
lärarinna skulle vara skyldig att från
tjänsten afgå, så framt icke skolråd och
folkskoleinspektör gemensamt ansåge deras
kvarstående vid skolan nyttigt.
»Hvad slutligen beträffar lärares och
lärarinnors vid de olika skolorna sedliga
förhållande, deras uppförande, har det äfven
under den nu gångna inspektionsperioden i
allmänhet varit godt.» - - -
Äfven folkhögskoleföreståndaren
Strand-mark klagar öfver några fall, »där det
olyckliga sysslandet med befattningar af
enskild eller offentlig natur stulit intresset
från skolarbetet» ; men med undantag af
dessa fall bedrifves undervisningen med ett
nit, som är vardt allt erkännande. »Vore
med detta allmänna nit lika allmänt förenad
en värme och hänförelse, som förmådde
rycka ungdomen med till intresse för
fortsatt utbildning, vore därför mycket vunnet.
Men om än en dylik tanke ofta nog
tvingar sig på åhöraren, måste å andra
sidan billigtvis tagas hänsyn till det
tröttande arbetet med de ännu ofta alltför
barnrika afdelningarna.»
Kalmar stift.
Komminister E. Möllerberg kan om det
öfvervägande flertalet lärare och lärarinnor
lämna det vitsordet, att de arbeta med
mycken trohet och nit såväl för bibringande
af det kunskapsmått, som motsvarar barnens
ålder, som för deras fostrande till dygdiga
människor. Endast undantagsvis har han
funnit skäl till anmärkning i detta hänseende.
»Lärarepersonalen i allmänhet har städse
ådagalagt ett hedrande uppförande och en
oklanderlig vandel.»
Komminister J. A. Johnsson: »Om både
lärares och lärarinnors vandel är det med
glädje jag kan afgifva de bästa vitsord.
Både genom sitt offentliga uppträdande och
sitt enskilda lif tillvinna de sig inom sina
verksamhetsområden aktning och förtroende.
Det är glädjande, att äfven småskolans
lärarinnor, af hvilka många komma unga och
oerfarna med lifvet från andra orter inom
landet, vunnit den aktning för sig själfva
och sitt kall, att de hålla sig uppe,
lämnade som de ofta äro åt sig själfva i
bygderna. - - -
Med vakenhet, intresse och trohet
fullgör den största delen af områdets
lärarepersonal sitt arbete efter den förmåga, som
blifvit den beskärd. Arbetet är
mångenstädes ansträngande och förenadt med stora
svårigheter, som fresta till håglöshet och
slentrian, skilda såsom landsbygdens lärare
lefva från kamrater och ofta utan tillfälle
till bildande och uppryckande umgänge.
Man kan därför till folkskolans fromma
önska, att dessa lärare mer än nu är fallet
ägnade tid och kraft åt fortsatta studier
för att bibehålla andlig vakenhet, vinna
ökade insikter och utbildning och därigenom
vinna ökad skicklighet och kärlek till sitt
viktiga kall. Och naturligt är, att i den
mån folkskolans lärare erhålla sådana
löneförmåner, att de med förståndig
hushållning befrias från oroande näringsbekymmer,
skolan har rätt att fordra, att lärarne icke
vända intresse och kraft till ett
inångsyss-lande förvärf, såsom åtskilliga lärare inom
detta område hittills gjort.»
Seminarierektor J. Vickbom synes
däremot ha gjort ledsamma erfarenheter inom
sitt inspektionsområde, att döma af de
exempel han anför. Han klagar ock öfver en
del lärares okyrklighet och säger bl. a.:
»Att våra lutherska församlingar, såvida
de i någon mån värdera och hålla på sin
tillvaro, icke utan sorg och missnöje kunna
se, att deras folkskollärare, såsom
beklag-ligen skett i ett par församlingar på Öland
under de senare åren, befrämja kyrklig
söndring och okyrkligt väsende, är själfklart.
Då en luthersk församling upprättar skolor
för sina barn, synes den med all rätt kunna
fordra, att barnen ej af dessa skolors lärare
fostras i en annan religiös uppfattning än
församlingens.» - - -
»Det är godt att få betona - fortsätter
han dock - att nu påpekade ledsamma
förhållanden varit undantag; om flertalet
af den öländska lärarepersonalen gäller, att
den sköter sig väl samt arbetar med nit
och trohet i sitt kall. Där detta sker,
där läraren förstår att för sin person väcka
aktning och förtroende samt arbetar troget,
där får folket kärlek till skolan och blir
villigt att göra uppoffringar för densamma.»
Karlstads stift.
Seminarieadjunkten Törneblad anser, att
de yngre lärarne i allmänhet »ligga öfver»
sina äldre kamrater vid själfva
undervisningen, särskildt i vissa ämnen, hvaremot
de äldre i allmänhet besitta ett företräde
framför de yngre i fråga om att
upprätthålla tukt och ordning samt att i öfrigt
leda barnens sedliga uppfostran.
»Om lärarepersonalens nit och trohet i
tjänsten än förefinnes i olika grader hos
olika personer, säger han, kan dock sägas,
att skolrådens och dess ordförandes vitsord
häröfver i allmänhet utfalla särdeles
fördelaktigt. Så äro ock vitsorden om deras
vandel mycket goda. Ingen lärare inom
inspektionsområdet har under dessa sex
åren blifvit varnad enligt § 32 folkskole-
Seminarierektor A. B. Lundblad har
funnit, att lärarepersonalen i Jösse kontrakt
på ett aktningsvärdt sätt sträfvar att vid
sin undervisning tillämpa de i mom. 2 af
folkskolestadgans 29:e § meddelade
föreskrifterna.
Till deras heder nämner han äfven, att
de i allmänhet fullgöra plikten att i skolan
vederbörligen tukta de lärjungar, som gjort
sig skyldiga till förseelser, oaktadt
samverkan mellan hemmet och skolan är på
somliga ställen mycket liten.
Komminister A. J. Cedergren anför sin
företrädares, A. Ekelunds omdöme:
»I allmänhet sköta folkskolans lärare
un-visningen på ett tillfredsställande sätt. Ett
och annat undantag gifves nog, där det är
mycket öfrigt att önska. Bland
småskollärarinnorna träffar man ofta dem, som äro
mycket svaga. Detta är icke så mycket
att förundra sig öfver, då man besinnar, att
deras lärotid är kort.»
Hernösands stift.
Seminarierektor Gr. F. Bucht yttrar: »Om
resultatet af lärarekårens arbete, hvilket med
högst få undantag bär prägel af ett stort
nit, mången gång icke motsvarar
förväntningarna, så beror det till icke ringa del
på den ofta ojämna skolgången och den
jämförelsevis korta undervisningstid, som i
de flesta skoldistrikt kommer hvarje barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
