Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (974.) 29 augusti 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 35
Sommarkurserna i Lund,
På utsatt tid togo sommarkurserna i Lund
sin början, och voro de anordnade efter det
på förhand tillkännagifna programmet med
den lilla af vikeisen, att professor M.
Weibull blef hindrad att föreläsa och
domprosten P. Eklund i stället höll tre
föreläsningar om den evangeliska trosläran. I
dessa framhölls värdet af Luthers lilla
katekes, under det att långkatekeser af lärare
och präster kritiserades.
Af de föreläsare, som ej förut varit
porträtterade i denna tidning, lämna vi å första
sidan bilder, hvarjämte korta biografier
förekomma här nedan i sammanhang med
redogörelser för deras föreläsningar.
Psykologi.
Det ämne, som vid 1900 liksom 1898 års
sommarkurser fått sig största antalet
timmar tilldeladt, var psykologien. Man ville
väl härigenom tillmötesgå lärarekårens
varma intresse för vidgade insikter i denna
gren af vetenskapen. Föreläsare i ämnet
var liksom för tv.å år sedan docenten Axel
Herrlin, och den uppgift, han ställt sig före,
var i viss mån densamma: att gifva en
kortfattad öfversikt af hela psykologiens innehåll.
Att föreläsaren tagit sin uppgift på
allvar och ville göra behållningen af kursen
så stor som möjligt, ådagalade äfven de till
föreläsningarna utarbetade synnerligen
utförliga »grundlinjerna». Dessa utgjorde
nämligen ett häfte om 36 sidor och bildade
alltså en hel liten lärobok i ämnet.
I ett afseende var dock planläggningen
af föreläsningarna en annan än 1898. De
voro nämligen afsedda att utgöra grundval
för fortsatta studier i ämnet, särskildt
korrespondenskurser. I de arbeten, hvilka
föreslogos som lämpliga för själfstudier, som
kunde vara grundläggande för dessa kurser,
äro vissa delar af psykologien mera
knapphändigt behandlade. Åt dessa ägnades
därför under föreläsningarna särskild
uppmärksamhet. Framför allt var detta fallet med
den fysiologiska psykologien eller
psykofy-siken. Så redogjordes mycket fullständigt
för själslif vets fysiologiska underlag:
nervsystemet, speciellt stora hjärnan, dess
byggnad och funktioner, vidare för
sinnesförnimmelserna, i synnerhet syn- och
hörselförnimmelserna. En ingående framställning
lämnades ock angående det omedvetna
själslifvet, som ju särskildt uppenbarar sig i vissa
abnorma tillstånd men äfven äger stor
betydelse för det normala medvetandet.
Andra afdelningar, i hvilka det är lättare att
på egen hand förvärfva kunskap såsom
idéassociationen, fantasien, känslo- och viljelifvet,
behandlades mera antydningsvis.
Som redan antydts, ansåg föreläsaren, att
åhörandet af föreläsningarna ej kunde bilda
tillräcklig grundval för de
korrespondenskurser i ämnet, som det är meningen att
få till stånd, utan att därtill erfordras
särskilda själfstudier. Som lämplig litteratur
för dessa rekommenderades i första hand
K. Kromans »Grrundtraek af Sjaelelaeren»
med docent Hans Larssons »Lärobok i
psykologi» vid sidan som sammanfattning,
vidare Hara$ Höffdings »Psykologi i Omrids».
Skulle någon finna ett eller annat ej
tillräckligt tydligt eller fullständigt framstäldt i
dessa skrifter, ville föreläsaren gärna stå
till hjälp med att anvisa speciell litteratur
och för Öfrigt lämna råd och upplysningar.
Sedan de grundläggande studierna blifvit
afslutade, är det meningen, att de, som ämna
deltaga i fortsatta korrespondenskurser, skola
ägna sig åt någon särskild del af
psykologien åt gången. För dessa mera ingående
studier lämnas ock litteraturanvisningar af
föreläsaren, Deltagarna skola sedan i och
för granskning till honom insända af dem
författade uppsatser öfver det genomgångna.
Härigenom kunna ju så anledningar gifvas
till en diskussion pr korrespondens.
Man må väl hoppas, att det uppslag, som
sålunda gifvits vid föreläsningarna i
psykologi - liksom vid planläggningen af
själfstudier i tyska språket - skall verka
dithän, att 1900 års sommarkurser skola göra
en ny insats i vår folkbildning, i det de
skola hafva till följd en förbindelse mellan
universitetslärare och kursdeltagare långt
utöfver de dagar, själfva kurserna räcka. Hvad
här i fråga varande ämne beträffar, skall
ju pä detta sätt åt de många, som
intressera sig för ökade kunskaper i detsamma,
lämnas ett högeligen värdefullt bistånd, som
kan i hög grad underlätta och fullständiga
studierna på egen hand.
Men psykologiens betydelse får ej
öfver-skattas. Docenten Herrlin betonade också
kraftigt i sin sista föreläsning, att grundliga
insikter däri ej bilda läraren, att man
måste vara försiktig, då man skall tillämpa
den teoretiska forskningen på den praktiska
pedagogiken; villkoren för att blifva en god
lärare och uppfostrare skola alltid förblifva
medfödda anlag, kärlek till kallet, förmåga
af människokännedom och af skarp
uppfattning utaf lärjungarnas olika individualitet,
pedagogisk takt m. m.
Men å andra sidan kan man väl ock
påstå, att psykologiens betydelse såsom
supplerande är stor. En klar insikt i lagarna
för själens lif och verksamhet kan kanske j
tydligt visa läraren vägen, då den
omedelbara känslan ej är tillräcklig. Väl skall
äfven den psykologiskt skolade läraren i de
flesta fall handla så, som han skulle gjort
utan vidare psykologiska kunskaper, men
han skall handla med klart medveten insikt
i stället för mer eller mindre instinktivt.
Särskildt skall psykologien kunna bidraga
till att lära honom tålamodets för läraren
så nödvändiga dygd, i det den visar honom,
att mycket, som han tillräknade barnens
elakhet och onda uppsåt, har sina helt
naturliga förklaringsgrunder.
N. O. Bruce.
Docenten Per Axel Samuel Herrlig son af
kyrkoherden i Östra Vemmenhög M. C.
Herrlin, föddes därstädes 1870, undergick
mogenhetsexamen i Malmö 1887, blef fil. kandidat
1889, fil. licentiat 1891 och fil. d:r 1892. Han
medhann således på ovanligt kort tid sina
akademiska examina, vardt 1892 docent i
teoretisk filosofi och förestår professuren i
detta ämne sedan 1898.
Han har företagit flera utrikes studieresor
och utgifvit åtskilliga arbeten af filosofiskt
och etiskt innehåll.
Planläggning af själfstudier i
tyska språket.
Korrespondenskurser hafva först i år stått
på sommarkursernas program. Deras
betydelse i England och Amerika har förut
påpekats i Svensk Läraretidning. Hvad är nu
målet, och hvilken är arbetsmetoden vid den
korrespondenskurs i tyska språket, som det
här har ifrågasatts?
Hvad menas med att kunna ett språk?
frågade föreläsaren docenten J. Kjederqvist
vid sin första föreläsning och gaf därpå
ungefär följande svar. För en person
betyder detta »kunna» att kunna läsa, skrifva
och tala språket korrekt, för en annan att
kunna läsa och skrifva men ej tala det,
för en tredje åter att kunna läsa och förstå
det rnen ej behandla det i tal och skrift,
för en fjärde betyder det kanske endast att
kunna tala det. Häraf framgår, att i
»kunnandet» af ett språk ingå flera olika
färdigheter, hvilka, ehuru de hafva mycket
gemensamt, dock kunna förefinnas oberoende
af hvarandra.
Vid själfstudier är döt kanske af större
vikt än annars att icke sätta målet allt för
aflägset. Man måste därför se till, hvilken
språkfärdighet som har den största praktiska
betydelsen för oss folkskollärare. De tillfällen,
då vi behöfva tala eller skrifva tyska, torde
vara ytterst få, men hvad vi känna behof
af mycket ofta, är färdigheten att läsa och
förstå en tysk bok, ty ha vi den
färdigheten, så ha vi nyckeln till hela den rika
tyska litteraturen. Häraf framgår, att
såsom mål bör sättas färdigheten att läsa en
tysk text.
Huru skall nu detta mål uppnås?
Utgångspunkten för studierna utgör den tyska
texten. Genom ett noggrannt studium af
denna vinnes dels gloskunskap med hjälp
af ordboken, dels formkännedom med
tillhjälp af formläran och dels kännedom om
speciellt tyskt språkbruk. Grloskunskapen
och formkännedom möjliggöra en ordagrann
öfversättning och ett första förstående.
Nästa steg blir att med stöd af
kännedomen om speciellt tyskt språkbruk gifva åt
tanken en svensk dräkt.
Huru denna metod bör tillämpas visade
föreläsaren, då han genomgick den tyska
text, som fanns i grundlinjerna. Det, som
alltid mest afskräcker nybörjaren, är de
långa torra minnesläxorna i grammatik, men
lyckligtvis kunna dessa inskränkas till ett
minimum, då det blott är tal om att läsa
tyska. Mycket af den tyska språkläran kan
utan fara alldeles uteslutas, t. ex. läran om
konjunktivens användning, genusregler o. d.,
andra delar kunna rätt betydligt förkortas.
I de med mycken omsorg utarbetade
grundlinjerna fanns upptagen så pass mycken tysk
grammatik, som kan behöfvas för
uppnåendet af det uppställda målet.
En rätt stor svårighet för nybörjaren är
alltid användandet af ordboken. För att
afhjälpa denna svårighet utdelades ett litet
häfte »Om den tysk-svenska ordbokens
användning», Utarbetadt af föreläsaren. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
