Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (974.) 29 augusti 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
588
detta lilla häfte som handledning torde hvem
som helst kunna leta sig fram i ordboken.
Slutligen utdelades en tysk text,
utgörande ett utdrag af »Das deutsche Land»
af prof. J. Kutzen med anmärkningar af
föreläsaren. Denna text upptager 36 sidor,
och är afsedd att genomgås på tre
månader. Af gif ten för deltagande i kursen är
10 kronor. Inga andra böcker behöfva
anskaffas än tysk-svensk ordbok. Deltagare
i kursen har att enligt den metod, som af
föreläsaren framställts, genomgå den tyska
texten. Då han i denna påträffar något,
som han ej trots alla ansträngningar kan
få bukt med, uppskrifver han å ett bref kort
ifrågavarande tyska mening samt utsätter
öfver hvart ord dess svenska betydelse.
Därefter understryker han det ord eller den
fras, soin enligt hans mening vållar svårig
heten, och insänder brefkortet till ledaren
af kursen. Denne meddelar sedan
erforderliga upplysningar. Då ofvannämda tyska
text blifvit grundligt genomgången, torde
deltagaren kunna själf reda sig med hvilken
icke allt för svår tysk text som helst.
Naturligtvis komma nya kurser att anordnas
som fortsättning på denna, om deltagarne
så önska.
Som bekant hafva dessa kurser tagits
upp på sommarkursernas program i följd af
en hemställan från Sveriges allmänna
folkskollärareförening. Vi kunna icke annat
än vara synnerligen tacksamma för det
välvilliga tillmötesgående, sommarkursernas
anordnare härigenom visat. Vår tacksamhet
måste än ytterligare ökas, sedan vi sett,
huru förträffligt denna sak af docenten
Kjederqvist förberedts, dels genom hans
utmärkta föreläsningar och dels genom de af
honom författade grundlinjerna. Ingen möda
har sparats. Hvilken betydelse
korrespondenskurserna komma att få, därom är det
naturligtvis omöjligt att nu döma. Allt nytt
har ju svårt att arbeta sig fram. Säkert
är emellertid att både sommarkursernas
anordnare och föreläsaren gjort allt, som kan
begäras, för att sätta saken i gång.
Karl Olofsson.
Docenten John Olof Gerhard Kjederqvist,
hvars fader var köpman i Lund, föddes
därstädes 1863, blef student 1882, fil. kandidat
1886, fil. licentiat 1892 och samma år fil. d:r
samt 1896 docent i tyska språket. Dessutom
är han adjunkt vid Lunds högre allmänna
läroverk jedan 1896.
Vid flera tyska universitet har han idkat
språkstudier och har utgifvit flera arbeten af
grammatiskt och pedagogiskt innehåll dels i
bokform, dels ock i tidskrifter.
Om rättens grund och vasen
höll den bekante professorn J. Thyrén
inalles 7 föreläsningar. De två första höllos i
en af lärosalarna/ men tillströmningen af
åhörare blef så stor, att de återstående
måste hållas i aulan. När klockan slagit,
förkunnande, att den akademiska kvarten
tilländalupit, ser man den högväxte,
Ijus-lagde föreläsaren med säkra steg vandra
fram till talarestolen. Efter en lätt
bugning för auditoriet läggas armarna i kors
öfver bröstet. Stödd på dessa intager
sedan professorn en nästan liggande ställning
Öfver katedern. Hållningen är sålunda
något underlig, men man märker den ej eller
finner den naturlig, när föreläsningen väl
börjat. Utan den minsta anteckning till
stöd för minnet behandlar föreläsaren sitt
ämne. Orden flöda öfver läpparna i rask
takt; icke ett enda tages tillbaka; det hela
framföres med kraft och kläm. Allt
vittnar om ovanlig förmåga som föreläsare och
om ovanlig intelligens. För att belysa och
inpränta de olika momenten i
föreläsningarna användas rikliga exempel. I förmåga
att välja sådana är han liksom i så mycket
annat en mästare. Auditoriet försättes
esomoftast i munter sinnesstämning, när de
enkla men dock så belysande exemplen
framdragas. Få föreläsningar torde därför
efterlämna en varaktigare behållning än
professor Thyréns.
I den hållna föreläsningsserien
behandlades till att börja med rättens grand. En
från andra isolerad människa har ej med
rätten att skaffa. Först i människans
samlif med andra uppkommer denna. Den
ursprungliga källan till rätten ha vi i
människans samvete. Så t. ex. har ett gifvet
löfte liksom en inre mystisk kraft i sig,
och, när ett brott begåtts, uppröres ens inre
däraf. Hos de gamla folken sammanflöto
så att säga Sed, moral och rätt. Först då
staten förklarade, att den ville tvinga
människan till det ena eller andra, och, om
hon ej lydde, straffa henne, utbröt sig
rätten och antog form af lagar. Dessa
af-fattades i äldsta tider på vers, och under
dö enkla förhållanden, som då rådde, kunde
man lära sig dem utantill. Lagen kom dock
ej ensamt att bestämmas efter moralens och
éedens bud. Man måste vid tillämpandet
af densamma taga hänsyn till vissa
bekvämligheter, och därjämte fick makten och
våldet ofta rätt stort inflytande på
densamma. Människornas sträfvanden under
tidernas lopp ha dock gått ut på att allt
mer och mer inskränka dessa
sidoinflytelser.
Rättens väsen utgöres af rättsfakta,
bestående i mänskliga handlingar, såsom brott,
aftal m. m., och af mot dessa rättsfakta
svarande rättsverkningar. Föreläsaren kom
så in på och redogjorde rätt utförligt för
olika slags rätt, såsom sakrätt,
obligationsrätt, familjerätt m. m., men utrymmet torde
ej medgifva mig att närmare redogöra
härför. K. V. Palmer.
Professor Thyrén finnes afbildad i n:r 36
af Svensk Läraretidning för 1894, där äfven
biografiska data om honom meddelas.
Sveriges litteratur vid 18OO-talets
midt.
Så lydde ämnet för sex föleläsningar, som
höllos af docenten Otto Sylwan. Till
föreläsningarna lämnades »grundlinjer» med
bio-och fotografiska uppgifter samt uppgifter
om tillgänglig litteratur i ämnet, som för
dem, hvilka vilja vidare fördjupa sig i studier
af detsamma, kan tjäna till ledning.
Föreläsningarnas innehåll antydes härmed
i korthet. Först redogjordes för pressen
och de politiska förhållandena. Härvid på-
pekades pressens betydelse, som tydligt
framträder därigenom, att litteraturhistoriens
skeden sammanfalla med pressens. Ar 1830
kan sättas som begynnelseår för en fri och
själfständig svensk press, ty d. å. i
december framträdde L. J. Hierta med sitt
Aftonblad, som på visst sätt omskapade
pressens karaktär. De tidningar, som förut
funnos, voro genom sitt lärda skrifsätt och
innehåll främmande för allmänheten och
lästes därför föga. Hierta insåg, att om
tidningarna skulle kunna bibringa folket
intresse för och insikter i dagens brännande
frågor, så måste innehållet vara så
lättfattligt som möjligt. Denna grundsats följde
han i sin tidning. Aftonbladet blef ock
populärt från och med sitt första
framträdande. Vidare omnämdes flera af samtida
tidningar, såsom Argus, Dagligt Allehanda,
Freja m. fl. Bland publicister från denna
tid omtalades M. J. Crusenstolpe, Aug.
Blanche och C. J. L. Almqvist. Vid
skildringen af Crusenstolpes historiska
författarskap påvisades, hurusom han kritiklöst följde
för honom tillgängliga historiska handlingar
och understundom - efter eget tycke -
»förbättrade» historien med den följd, att
han inför eftervärlden förlorat anseendet
som pålitlig historiker.
En på tvänne föreläsningar fördelad
skildring ägnades åt Almqvist såsom människa
och författare, hvarvid ock vidrördes
orsakerna till hans sorgliga öden under de sista
lefnadsåren. Fredrika Bremers lif och
verksamhet behandlades under en föreläsning.
Under ingen tid har den svenska
litteraturen så flitigt öfversatts till främmande språk
som då, i synnerhet Fredrika Bremers
skrifter. Hon har ock blifvit kallad »Karl
XII inom litteraturen». I en föreläsning
behandlades de öfriga romanförfattarna
under denna tid, såsom friherrinnan von
Knorring, Emilie Flygare-Carlén, Gr. H. Mellin
och Onkel Adam, hvarjämte utförligare
behandlades Blanches betydelse som
skådespels-och lustspelsförfattare.
Den sista föreläsningen ägnades åt den
lyriska diktningen under denna period.
Såsom representanter för den stå W. von
Braun, Joh. Nybom, Grunnar Wennerberg,
C. V. A. Strandberg, O. P. Sturzen Becker
och B. E. Malmström. Den sistnämde
intager dock en tämligen afskild ställning från
de öfriga diktarne. Vemod och tungsinthet
äro framträdande drag i hans diktning.
Dock behärskas den af en manlig
värdighet.
Dessutom omnämdes några litterära
tidskrifter från denna tid, t. QX. Eos,
utgifven af C. J. Lénström i Uppsala. Kort
och bestämdt tecknade karakteristiker öfver
de olika författarne lämnades af föreläsaren,
hvarjämte han påvisade, huru deras egen
utveckling spåras i deras arbeten. Studiet
af skönlitteraturens alster bör således ej vara
»blott för nöjes skull».
De’ första föreläsningarna höllos i
universitetets aula, hvarvid mycket för
åhörar-ne gick förloradt till följd af den dåliga
akustiken därstädes. Annars hade de
säkerligen varit ännu talrikare besökta.
Nils W ester gr en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
