Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (975.) 5 september 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
en kartstång tjänstgör medelst isatta krokar
på samma gång såsom uppbärare af
planscher, som vid undervisningen användas;
kartan sättes nämligen då halfupprullad.
I fråga om skolbänkarna har vidtagits en
förbättring, som utom användande af mera
hygieniska måttförhållanden afser
frambringande af en fullkomligt jämn bordyta,
i hvilket syfte bläckhornsfacket försetts med
ett i bordytans linje skjutbart lock af oxel.
Hela .byggnaden afser att kunna inrymma
1,500 barn eller 300 mera än
Slottsvångs-skolan. Byggmästarens entreprenadsumma
uppgick till 323,000 kr., och fullt färdig
beräknas byggnaden komma att betinga en
kostnad af omkring en half million.
Belysningen besörjes öfverallt i
byggnaden af Auerlampor, och trapporna mellan
de olika våningarna äro af huggen kalksten.
Byggnadens ytterväggar äro uppförda af gul
Rögletegel.
Det nya skolhuspalatset, till hvilket
ritningarna uppgjorts af arkitekten A.
Hellerström, ligger ståtligt och dominerande på
Söders höjder, och från fönstren i
lärosalarna hafva skolbarnen en sällsynt härlig
utsikt öfver det blånande Öresund med sitt
myllrande lif af seglare från alla land och
Öfver Själlands skogomkransade kust. Det
höga läget medför ock friska vindar samt
bidrager i sin mån till förbättrade hygieniska
förhållanden.
Utanför det gamla skolhuset vid Grustaf
Adolfs-kyrkan samlades den 23 augusti de,
som af skolrådet inbjudits att öfvervara det
nya skolhusets invigning, såsom
prästerskapet och kyrkorådet, statens och stadens
folkskoleinspektör, lärarepersonalen och ett
hundratal skolbarn.A
Alla dessa afgingo i procession till den
nya skolan, där invigningen ägde rum å
den festsmyckade sångsalen. Kyrkoherden
Cl. Johansson höll invigningstalet.
Han påpekade däri dagens betydelse för
Helsingborgs samhälle och skolväsende,
uppdrog en historik öfver den nya byggnadens
tillkomst, tackade församlingen för visad
offervillighet och uttalade sin förhoppning, att
Herren ville välsigna äfven det viktiga
andliga byggnadsarbete, som i dessa salar skulle
utföras. Men förnämsta villkoret härför vore,
att detta lades på den enda rätta grunden:
en sann och lefvande kristendom. Talrn
vände sig därpå till barnen med en maning,
att de måtte redligt arbeta samt slöt med att
viga byggnaden till ett folkbildningens
tempel, en den kristliga undervisningens och
uppfostrans helgedom.
Skolbarnen sjöngo en sång, hvarpå en
blandad kör af lärare och lärarinnor utförde
ett sångnummer.
Från nordiska skolmötet
i Kristiania.
5.
Kraften i skolan.
Första frågan på nordiska skolmötets
program handlade om kraften i skolan
(lärarens moraliska personlighet) och utreddes
i ett föredrag af sogneprsest Th. Frölich
under högskoleföreståndaren J. N0rregaards
ordförandeskap.
Hr Frölich betonade till en början, att
lärarens moraliska personlighet vore den
egentliga kraften i skolan, men själf måste
läraren hämta kraft från ofvan, från ljusets
fader, och sedan utfylla denna kraft under
sitt skolarbete.
Så snart ett nytt kulturområde skall
uppbrytas, måste läraren gå i spetsen som
banbrytare. Så är förhållandet i Norge, så
äfven i de öfriga nordiska landen. De
gamla arbetarne på skolans fält hade haft
många svårigheter att bekämpa och
öfvervinna. Halta och lytta hade de gått från
hem till hem för att tjäna - 7 öre om
dagen. Deras kunskapsförråd var icke stort,
men genom sin trohet i det lilla, sin
kärlek till skolan och sin hängifvenhet för
kallet kommo de många af nutidens lärare
på skam. »Ära vare dem!»
Det nuvarande lärareståndet vore i många
afseenden lyckligare lottadt. Det hade erhållit
bättre utbildning för sitt kall och lefde
äfven under gynnsammare ekonomiska
villkor, och likväl vore många af nutidens
lärare små i jämförelse med de äldre.
Hufvudsaken vore icke en större eller
mindre fond af kunskaper utan att älska
målet: kristendom och kultur. Det måste
i skolan läggas största vikt på, att läraren
är en verklig lärarepersonlighet med den
rätta ansvarskänslan, den nödiga fonden af
kristendom och kultur. En så utrustad
lärare är en verklig lärare.
Talaren framhöll med värme lärarekallets
betydelse och höghet. Allt, som kunde
förrycka läraren från hans egentliga
lifsgärning, borde aflägsnas. I den nya norska
skollagen vore inrymd en bestämmelse, som
tilläte läraren att vara »formand»
(ordförande) i skolstyrelsen. Talaren beklagade
tillvaron af denna bestämmelse och yrkade
på dess borttagande, då läraren ej kan vara
sin egen inspektör.
Läraren borde vidare undvika allt sådant
extraarbete, som kunde draga hans intresse
från skolan Sålunda borde han t. ex. icke
vara klockare. »Förr sköttes
klockaresysslan mest af odugliga studenter; det är f ära
vardt, att den hädanefter kommer att blifva
ett monopol för odugliga seminarister.»
Ofta vore det lefvebrödet, som droge
läraren bort från skolan, följakligen måste han
vara tillräckligt aflönad för att odeladt kunna
ägna sig åt sitt kall. De lärare, som lefde
med folket, behöfde dock sällan lida någon
brist.
För att visa, huru en del lärare kunna
motarbeta skolans intressen, uppläste
talaren ur »Dagbladet» för den 17 maj (norska
nationaldagen) en artikel, som han uppgaf
vara författad af en lärare. Det vore
sorgligt menade han, att höra sådant af en
lärare, hvarför vi måste protestera däremot i
kristendomens och kulturens namn.
Föredraget afslöts med en varm önskan
om lycka och framgång för Nordens
lärarestånd, hvarefter sångerna »Du gamla, du
friska», »Der er et yndigt land» och
»Suo-mis sång» af sjöngos.
Någon diskussion förekom ej, ehuru helt
visst mera än en af de närvarande önskat
i vissa punkter inlägga en gensaga mot
talarens åsikter. A. K.
Fortsättnings skolan
var den andra frågan på nordiska
skolmötets program. Den inleddes af
folkskollärarinnorna Anna Holsen och Anna Hogstad
från. Norge. Ordförande var seminarierektor
Arcadius i Växjö.
Fröken Holsens föredrag upptog cirka
l l/2 timme, hvadan endast 15 minuter
återstodo för det andra föredraget och
diskussionen, som på grund häraf blefvo skäligen
knapphändiga.
Fröken Holsen framhöll till en början
fortsättningsskolan såsom en följd af
barnskolans utveckling och betonade starkt dess
nytta och betydelse för ungdomen.
Fortsättningsskolans mål vore att gifva
ungdomens utbildning en praktisk riktning, men
man måste möta de många förslag, som
härutinnan uppdyka, med en viss
försiktighet och underkasta dem nödig kritik. A
ena sidan måste man tillse, att folkskolan
icke mister sin särskilda prägel, å den andra
gäller det att värna om ungdomen och icke
släppa den ur sikte äfven sedan
folkskolekursen är afslutad.
Vidare framhölls fortsättningsskolans sociala
betydelse, som särskildt visade sig i Norge,
där man hade ett slags fortsättningsskolor
i form af aftonskolor, indnstriskolor och
handtverksskolor, hvilkas tillvaro vittnade
om behofvet af en undervisning, som sträckte
sig utöfver den vanliga folkskolekursen.
Fröken H. ville icke medgifva, att
barndomsskolan kan vara en skola för lifvet.
Den moderna pedagogiken kräfver tvärtom,
att den skall vara en skola för barnen.
För den skull måste man slå en bro mellan
barndomsskolan och lifvet; en sådan bro
vore fortsättningsskolan. Ungdomen bör
ej under jäsningsperioden af sitt lif lämnas
åt sig själf. Lärarne må därför icke
förhålla sig passiva gent emot
fortsättningsskolan, ty allt, som är obestämdt och oklart,
verkar till att förlänga denna period. Här
vore mycket försummadt af skolan, som
gifvit stenar i stället för bröd och låtit
ungdomen gå sina egna vägar. Därför har
också förbrytarnes antal betydligt ökats i
trots af den stigande upplysningen. Skolor
för ungdomen vore lika nödvändiga som
barnskolan. Alla förmögenheter hos barnet
måste utvecklas med tanke på samfundet;
endast därigenom kunde de styras mot ett
bestämdt mål.
Försummadt inskärpande af
samfundsplikterna vore till stor del orsaken till
ungdomens dåliga uppförande, men denna brist
kunde fortsättningsskolan afhjälpa. Hittills
hade man lagt allt för stor vikt på
ungdomens litterära utbildning och. en ensidig
fackundervisning. Men det vore ett
missförstånd att tro, det fackbildningen kunde
undvara allmänbildningen.
Fortsättningsskolornas uppgift vore att förbereda för
fackskolorna. De borde upptaga lifvet själft
och dess strid såsom undervisningsmedel.
Sedan tal:n i korthet omnärnt, huru hon
tänkt sig undervisningen i fortsättningssko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
