Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (977.) 19 september 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 38
Först sjöngs »Min gärning nådigt skåda»,
hvarpå lärarekårens blandade kör under
anförande af läraren E. Gagner sjöng »Hör
oss, Svea».
Därpå lämnade byggnadskommitténs
ordförande, kyrkoherden C. O. Dalin, några
upplysningar om det nya skolhuset och en
historik öfver dess uppkomst.
Häraf framgick bl. a., att skolhuset
innehåller 2 rum för inspektörsexpeditionen, l
lärare- och lärarinnerum, 19 folk- och 14
småskolesalar och har plats för 1,300 barn. 25/)00
arbetsdagar eller 236,000 arbetstimmar och
1,018,000 tegelstenar hade för arbetet åtgått.
Till byggnaden hade anslagits 329,900 kr. och
25,000 kr. till inventarier.
Till sist öfverlämnade han skolhuset, »det
förnämsta i södra Sverige», till skolrådet och
uppmanade dess ordförande att inviga
detsamma.
Prosten J. A. Olin hälsade de
närvarande välkomna, påpekade de storartade
uppoffringar, som öfver allt i Sverige göras
för höjande icke blott af den högre
bildningen utan ock af folkskolebildningen, samt
framhöll Malmö stads offervillighet då det
gällde att utvidga de gamla skolorna,
uppföra nya, anskaffa undervisningsmateriel och
öka lärarekrafterna. För denna
offervillighet frambar han till vederbörande
myndigheter skolans tack, betonade att hvad som
utgifves till ungdomens undervisning,
återvänder med välsignelse, och nedkallade
öfver skolan, dess lärare och lärjungar den
Högstes välsignelse.
Därpå sjöng den blandade kören en
kantat och Lindblads »Du, som världar har
till rike». Unisont sjöngs därefter sv. ps. 3: 7.
Sist frambar prosten Olin sitt och
skolrådets tack till arkitekt, byggmästare och
öfriga, som haft något med den nya
byggnaden att göra.
Därefter togo de närvarande den nya
byggnaden i betraktande. Alla uttryckte
sin belåtenhet med anordningarna.
Den fortsatta
undervisningen.
Ur folkskoleinspektörernas
sexårsberättel-ser om fortsättningsskolorna meddela vi här
följande utdrag.
Uppsala stift.
Ar 1898 voro inom seminarieadjunkten
Fr. Laurells inspektionsområde 17
författningsenligt ordnade fortsättningsskolor
i verksamhet. Blott i Uppsala och
Norrtälje meddelas den fortsatta undervisningen
i aftonskola.
Inom seminarieadjunkten H. E.
Herr-manssons distrikt funnos samma år 26
fortsättningsskolor (mot 19 år 1882) ordnade
enligt k. kungörelsen den 11 september 1877.
l 6 skoldistrikt förekommer fortsatt
undervisning, fortgående 4, 4 V 2 ä 8 veckor,
vanligen i en följd vid början eller slutet af
året. Eljest stannar det vid en
»repetitionskars», för hvars genomgående man i några
skoldistrikt använder en särskild veckodag,
under det man i en del andra distrikt ge-
nomgår den tillsammans med hela
folkskolan eller dess tredje och fjärde årsklasser,
i början eller slutet af året.
Inom seminarierektor Fr. Lundgrens
inspektionsområde funnos däremot endast 5
fortsättningsskolor.
Skall denna skola blifva till det gagn,
som därmed afses, måste den enligt rektor
L:s förmenande kanske ordnas och helt visst
bedrifvas på ett mera praktiskt sätt. Den
må väl utgöra en påbyggnad på folkskolan
men icke en förlängning af dess kurs. Dess
anordning måste gifva läraren bestämd
fingervisning liksom också lärjungarna det
oaf-visliga intrycket, att det nu är dessas allra
sista tillfälle till skolbildning, och att
minuterna därför måste brukas på det för
lifvet allra mest fruktbringande sättet. Att
här skrifva uppsatser om »biet och dufvan»
eller i allmänhet taget hålla på med sådant,
som endast kan försvaras såsom
»föröfning-ar», det duger icke, menar hr Lundgren.
Folkskoleinspektören Gustaf Insulander,
inom hvars inspektionsområde (Gestrikland)
år 1898 funnos 47 författningsenligt ordnade
fortsättningsskolor, yttrar om dessa skolor:
Behofvet af fortsatt undervisning för de
från den egentliga folkskolan afgångna
barnen framträder med allt större tydlighet
och med allt kraftigare fordran, ju mer
en fullt ordnad undervisning och en
jämnare skolgång medföra tidigare afgång från
folkskolan. Om ock denna på nyssnämda
sätt möjliggjorda afslutning af
folkskolekursen redan vid 12-13 års ålder å ena
sidan må anses fördelaktig såsom öppnande
tillfälle för barnen att i tid vänja sig vid
annat arbete än skolans, så måste den å
andra sidan synas allt för tidig, så länge
icke obligatorisk fortsatt undervisning under
någon kortare tid af de närmast följande
åren finnes i lag stadgad, och så länge icke
yrkesskolor finnas upprättade att mottaga
från folkskolan afgångna barn, som dem
förutan skulle sakna ordnadt arbete och
därför rätt snart förfalla till dagdrifveri och
därmed följande olater. Synnerligen
behöfligt är det därför, att den fortsatta
undervisningen fullständigare ordnas till
underhållande, befästande och utvidgande af de
små i folkskolan vunna mer eller mindre
osäkra kunskaperna och till understödjande
ledning af den lust till läsning och
insikters förvärfvande, som helt visst i skolan
väckts hos åtminstone en och annan af
hennes lärjungar. Tiden torde nu ock vara
inne för ett lagstadgande om i visst
afseende obligatorisk fortsatt undervisning, på
det att anledningarna till vissa mot
resultatet af skolans verksamhet framställda
anmärkningar måtte därigenom undanrödjas.
Dylika anmärkningar göras icke så sällan
af mera bemärkta allmogemän med
påstående, att de under sin skoltid för 30-40
år sedan fingo lära mer, än hvad den
nuvarande betydligt kostsammare skolan
förmår meddela. Sådana påståenden kunna icke
utan vidare tillbakavisas, enär de
©tvifvelaktigt innebära sanning, om också endast till
hälften.
I dessa gamla skolor, obundna af klass-
indelning och årskurser, funnos nog vanligen
några flera eller färre eliter, som under en
till 14-16 års ålder fortgående undervisning
hunno att inhämta åtskilligt mer, särskildt i
modersmålets skriftliga användning och i
räkning, än hvad tolfåringarna i nutidens
folkskolor kunna tillägna sig i dennas fjärde
klass. Finge skolan äfven nu behålla
lärjungarna till ofvan nämda höga ålder, skulle
hon utan tvifvel vara mäktig att jämte
hvarjehanda i den gamla skolan icke
förekommande, bibringa dem tillfredssställande
insikt och färdighet i förut berörda ämnen,
under det hon på samma gång sin plikt
likmätigt sörjde för alla skolpliktiga barns
vederbörliga undervisning. Men nu afgå
alla barn nästan utan undantag, så snart
folkskolans fyraåriga kurs är genomgången;
alla lärjungar erhålla samma undervisning
och lämna i allmänhet skolan vid 12-13
års ålder med någorlunda jämlika
kunskaps-mått. En nivellering med sina såväl
olägenheter som fördelar har äfven inom detta
område gjort sig gällande. Den mera
begåfvade och vetgirige lärjungen, som kanske
genom den fullt genomförda klassindelningen
blifvit något tillbakasatt, borde dock med
säkerhet kunna påräkna ett lätt funnet
tillfälle att något utvidga och framför allt till
större mogenhet och stadga utveckla de i
den egentliga folkskolan vunna kunskaperna.
Ett sådant tillfälle kan han nu allt för
lätt komma att sakna, då skoldistrikt icke
är ålagdt att under vissa förhållanden
anordna fortsatt undervisning. Den allt för
tidiga afgången från skolan, som nu
allmänt förekommer vid en ålder, då ingen
mogenhet är att vänta, gör utan tvifvel
skolans arbete i många fall fruktlöst för
barnens framtida lif och afklipper blott allt
för snart det i sedligt hänseende så
betydelsefulla sambandet mellan skolan och
barnen, och detta just vid en tidpunkt i barnets
lif, då skolans stöd och hjälp ofta så väl
behöfves. Lämpligt ordnad fortsatt
undervisning, fördelad på några efter afgång från
den egentliga folkskolan närmast följande
åren, är alldeles nödvändig, såvida icke
omkostnaderna för skolorna samt dessas
upp-fostrings- och undervisningsarbete skola
göras förgäfves i större eller mindre mån.
Helsinglands folkskoleinspektör J.
Wockatz skrifver bland annat:
Denna skolform har nog i allmänhet ej
ännu erhållit rätt innehåll och riktig form
för meddelandet af detta innehåll. Liksom
läraren mestadels går från att den ena
dagen hafva undervisat i den egentliga
folkskolan öfver till att påföljande dag
undervisa i fortsättningsskolan utan att hafva
eller tagit sig tid att tänka på och sätta
sig in i de nya förhållandena, så fortgår
ock arbetet mestadels på det vanliga sättet
med läxor och mången gång omtuggning af
skolans pensa. - - - Liten skuld häri
har nog normalplanen, som med fördel kunde
gifva rikare anvisningar för denna - utanför
den egentliga folkskolan stående - skolform.
Grossar och flickor borde naturligtvis på
detta stadium helt eller delvis skiljas från
hvarandra. De hafva ju vid denna ålder
väsentligt olika behof och intressen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
