Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (978.) 26 september 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ILLUSTRERADT VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 39. (978.)
STOCKHOLM, 26 SEPTEMBER 1900.
19:e årg.
Prenumerationspris;
1/1 år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., 1/4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp.
Kontorstid: 10-6.
All. tel. 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
Förläggare: Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Iduns Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer à 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret
Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid: hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
10 öre för en millimeters höjd på enkel spalt. Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
-
Med dagens nummer följer enligt k. generalpoststyrelsens medgifvande ett cirkulär från Gleerups förlag angående läro- och läseböcker för folkskolan och dess lärare.
-
<i>En bortgången folkbildningskämpe.</b>
1.
Så har då äfven gamle Sven Adolf Hedlund lagt sitt hvita
hufvud till ro. Med honom bortgick en af de andens
stormän, som gjorde folkskolan till en makt inom vårt
svenska samhälle, och hvars namn
svenska folkskollärarekåren därför
alltid skall gömma i trofast och
tacksamt minne.
Betecknande är, att den uppsats,
hvarmed Hedlund tog det första
steget på sin blifvande lefnadsbana, var
en etisk-pedagogisk.
Det var år 1845. Lifvet låg öppet
framför den 24-årige filosofie
kandidaten, ljust och varmt och fullt af
möjligheter. Af den framgång, som
vinnes genom börd och ärfd förmögenhet,
hade han visserligen intet att
hoppas, men så mycket mer af den,
som står att förvärfva genom rika
krafter och en öfverströmmande
arbetsdrift. Efter en glad barndomsålder,
framlefd i Mälaretraktens frodiga och
harmoniska natur, hade han såsom
15-18-års yngling under umgänge
med vakna och begåfvade kamrater
genomgått Stockholms gymnasium samt
därpå med utmärkelse aflagt
studentexamen. De följande sex åren hade
han dels varit lärare i enskilda
familjer, dels fortsatt sina studier i Uppsala.
Mest hade de klassiska språken
sysselsatt honom, men därjämte hade han
fördjupat sig äfven i sådana ämnen
som sanskrit och isländska, ja t. o. m.
lappska och gaeliska, detta till den
grad, att hans rumskamrat Gunnar
Wennerberg gifvit honom binamnet
»polyglotten». En tid hade det varit
hans afsikt att antaga en af professor J. H. Schröder erbjuden
docentur i isländska, men denna tanke hade han uppgifvit efter
afrådan af Israel Hvasser och Erik Gustaf Geijer, hvilka båda
ansett, att han borde bli en »praktisk man sådan som tiden kräfde».
Att gripa in i tidens stora praktiska uppgifter, framför allt på
det sociala området, lockade ock med långt starkare makt än
den akademiska lärdomsvägen hans
handlingslystna håg. Lifvets värde
låge ju dock ej hufvudsakligen i så
kallad »fin» eller »hög» bildning utan
framför allt i ett upplyst och
dugande arbete för människors väl.
I denna stämning befästes han
genom intrycken från den omgifning,
hvari han nu befann sig. Han hade
nämligen för tillfället »kondition» på
Vedevågs bruk i Västmanland hos en
brukspatron Erik Cederborgh, broder
till den några år förut aflidne
brukspatronen och vitterhetsidkaren Fredrik
Cederborgh på Dalkarlshyttan. Trots
skillnaden i ålder voro den gamle
brukspatronen och den unge filosofie
kandidaten de bästa vänner. En dag
medan de sutto och rökte pipa, en
på hvardera sidan om brukstrappan,
drog Hedlund fram en uppsats, som
han nyss skrifvit, och läste upp
den för sin farbroderlige vän. Den
handlade »om bildning». Gubben tog
pipan ur munnen.
– Den uppsatsen, kära Hedlund,
sade han, skall jag skicka min vän
Wallmark i Posttidningen.
Han gjorde så, och under den
närmast följande tiden mottogs
posten på Vedevåg med större spänning
än vanligt. Förgäfves – uppsatsen
syntes icke till. Men en torsdag, då
man som vanligt var på besök hos
släktens äldsta, den mer än 85-åriga
änkefru Cederborgh på Bors bruk i närheten af Vedevåg, mottog
gumman sin son med den underrättelsen, att hon just nyss i
Posttidningen läst en artikel, som hon tyckte var utmärkt; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>