Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (978.) 26 september 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
653
Ingen skall kunna säga, att W.
eftersträfvade sådan berömmelse, ty med
orädd-het i den kamp, hvartill människokärlek
var den innersta drifkrafter!, förenade han
äkta barnslig ödmjukhet.
Sedan 1833 var W. förenad med sin
trogna maka Matilda Katarina Rosenqvist,
som öfverlefde honom i icke mindre än 17
års tid. Af barnen märkas tre söner,
hvilka hvar på sitt område gjort sig
bemärkta, nämligen bibliotekarien och
skriftställaren Harald Wieselgren, chefen för
rikets fångvårdsväsende, generaldirektör
Sigfrid Wieselgren samt kyrkoherden i St.
Lundby af Göteborgs stift Magnus
Wieselgren. Döttrarna äro alla aflidna. Tre af
dem blefvo gifta, den äldsta med professor
C. Y. Skarstedt i Lund, den andra med
kyrkoherden N. J. Mohlin i Älfkarleby och
den yngsta med den kände
historieskrifvaren d:r Otto Sjögren. J. J-n.
P.
Till domprosten
Wieselgrens minne.
Ren många somrar blomsterstrött hans graf,
och tidens läkarhand har ärrlagt såren,
som $b’den slog, då han tillredde båren
för denne man, som kärlek vann och gaf.
Dock lefver friskt bland oss än minnet af
den ädle herden, bleknadt ej af åren.
Där fram han gått, väl skönjas ännu spåren,
till efterföljd med maning och med kraf.
Hur kraftigt ljöd hans stämma ej mot allt,
som sluter mänskans bröst och gör det kallt
för hennes höga mål, för Herrens rike!
Det riket sökte han att vidga ut
med redlig håg, tills lifvets kamp tog slut,
och med en nit, som sällan ser sin like.
Han var en hjälte båld på andens fält,
där ingen vapenhvila hejdar striden.
Han troget stod, tills döden kom med friden,
i ljusets här, där han sig tidigt ställt.
Där mörka makter månget vinträd fällt,
och lastens vilddjur tillredt sina iden,
han sådde ädel säd, tills dag var liden,
och mången issjäl för hans eldsord ’smält.
Som Paulus han i heligt trosnit brann,
och som Johannes gick i kärlek han
att hela sår och samvetssmärtor stilla.
Han var ett >världens ljus», ett »jordens salt»;
han såg på Herrens ära framför allt
och för hans sanning stred mot flärd och villa.
J- J-n.
»Tills vidare»!
Enligt folkskolestadgans § l mom. 2
bör folkskola helst vara fast, »men där
medellöshet eller lokala förhållanden
hindra inrättandet af fast folkskola,
må tills vidare barnaundervisningen
besörjas i flyttande folkskola».
Häraf framgår sålunda, att
folkskolestadgan betraktar de flyttande
folkskolorna - mindre folkskolor och
småskolor antagligen häri inbegripna -
endast såsom en öfvergångsform till
de fasta, ett. »nödvändigt ondt»,
hvarifrån den i en snar framtid önskar
och hoppas varda befriad.
Att lärarekåren af fullaste hjärta
instämmer i denna önskan, om den
också icke ännu dristar fröjda sig i hoppet,
våga vi försäkra. Emellertid kan det
vara af intresse att se, i hvad mån
önskningarna uppfyllas och
förhoppningarna förverkligas under ett
decennium, för hvilket ändamål
ecklesiastikdepartementets berättelse om
folkskolorna för år 1897 får tjäna såsom
»sibylla».
Enligt denna publikation, som torde
få anses fullt tillförlitlig, funnos
följande antal flyttande skolor:
l 1887: 1897:
Folkskolor....................._____ 809 696
Mindre folkskolor _____......-. 513 627
Småskolor..................._______ 1,861 1,464
Summa 3,183 2,787
Antalet flyttande skolor i sin helhet
har sålunda under ifrågavarande
10-årsperiod minskats med 396 eller i
medeltal med 39,6 om året. Fortginge
minskningen i samma proportion, skulle
alltså de 2,787, som återstodo år 1897
vara i det närmaste försvunna - om
70 år, d. v. s. år 1967. Dessförinnan
torde emellertid den nuvarande
folkskolestadgan behöfva omarbetas en
eller annan gång, hvadan orden »tills
vidare» äro tämligen öfverflödiga -
tills vidare.
Taga vi de flyttande folkskolorna
ensamt, ha dessa under samma tid
minskats med 113 eller i medeltal 11,3
om året. För att bli dem kvitt erfordras
visserligen en tidrymd af endast 61,6
år, men äfven denna synes väl lång
- tills vidare.
De flyttande småskolorna ha under
samma tid minskats med 397, d. v. s.
39,7 om året, hvadan de örn cirka 37
år skulle vara »ett minne blott».
Antagligen komma de dock äfven
därefter att existera - tills vidare.
Värre gestaltar sig förhållandet med
de flyttande mindre folkskolorna, hvilka
i stället för att minskas tvärtom visa
tendens att ökas till antalet. De ha
nämligen, som synes, under
10-års-perioden ökats med 114 eller 11,4 om
året. Fortgår ökningen på detta sätt,
skulle deras antal om 50 år (1950)
uppgå till något öfver 6,000. Må vi
dock hoppas, att »utvecklingen» ej
kommer att gå i denna riktning -
tills vidare!
# -
Månne de flyttande skolorna i
allmänhet äro betingade af de villkor,
som folkskolestadgan förutsätter för
dylika skolors bibehållande »tills
vidare»? Dessa skulle vara
medellöshet eller lokala förhållanden.
Vi rådfråga åter vår »sibylla», som
upplyser oss om, att det största
absoluta antalet flyttande skolor, nämligen
409, kommer på Värmlands län,
hvaremot Kronobergs län har att uppvisa
det största relativa antalet eller 76 %
af länets samtliga skolor. Därnäst
kommer Jämtlands län med 66 %,
Värmlands med 65, Västerbottens med
64, Jönköpings med 63,
Västernorrlands med 50 °£ o. s. v.
Inom samtliga öfriga län
understiger de flyttande skolorna 50 % af
hela antalet skolor. Inom Uppsala,
Gotlands och Malmöhus län finnas inga
flyttande skolor; inom Södermanlands,
Örebro och Skaraborgs län utgör
antalet resp. 2, 5 och 9.
Nu kan man »tills vidare» betvifla,
att Kronobergs län kan af lokala
förhållanden tvingas att ha så många
flyttande skolor, då länets folkmängd
vid 1897 års slut utgjorde 159,169
invånare och ytvidden 8,907 kvkm.,
alltså omkring 18 personer pr kvkm.
Låtom oss härmed jämföra
exempelvis Kopparbergs län, af hvars 712
skolor endast 44 eller sex procent äro
flyttande. Sistnämda län har en
ytvidd af 28,150 kvkm. och en
folkmängd af 210,712 personer, sålunda
icke fullt åtta personer pr kvkm.
Föga fördelaktigare ställer sig
jämförelsen mellan Kronobergs och
Norrbottens län för det förra länet.
Visserligen äro 47 % eller 166 af
Norrbottens läns 356 skolor flyttande; men
detta finner sin naturliga förklaring
däri, att länets folkmängd, 121,312
personer, är utbredd på en yta af
99,166 kvkm., hvadan icke stort mer
än en person kommer på hvarje kvkm.
Härmed torde vara ådagalagdt, att
de flyttande skolorna icke rätta sig
efter lokala förhållanden - Ulls vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
