Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (979.) 3 oktober 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
tionen, hvilken afdelningen funnit äga
afgjordt företräde. Landstinget gillade detta
afdelningens uttalande.
Norra Kalmars läns landsting hade låtit
ärendet beredas af sitt utskott n:r 2 och
beslöt i öfverensstämmelse med dess
yrkande uttala, att det ansåg § 42 af
folkskolestadgan böra ändras i den riktning
Tvångsuppfostringskommittén föreslagit, hvarjämte
det önskade, att skolråden måtte erhålla
vidsträcktare rätt och plikt att i vissa fall
taga försummade och vanartade barn från
föräldrarna, samt insätta dem i enskilda hem?
barnhem, afsöndringsskolor eller skyddshem;
någon s. k. barnavårdsnämd borde icke
upprättas.
Blekinge läns landsting, som på grund af
den begränsade arbetstiden ej fann sig i
stånd att i detalj behörigen granska
ärendet, ansåg sig emellertid böra uttala »sin
sympati för kommittérades förslag med de
modifikationer i hufvudsak däri, hvilka i F.
Bergs reservation angifvas.»
Äfven Kristianstads läns landsting kom
efter en längre diskussion till det resultat,
att ifrågavarande ärenden borde handhafvas
af skolråden samt i högre instans af
domkapitlen.
Göteborgs och Bohus läns landsting
beslöt i enlighet med af dess
förvaltningsutskott gjord hemställan uttala, att den
beträffande själfva lagförslaget fann intet
annat att däremot erinra, än att den
kommunala uppfostringsmyndigheten inom hvarje
särskildt skoldistrikt bör vara skolrådet,
emedan landstinget håller före, att en ny
kommunal institution såsom den föreslagna
barnavårdsnämden skulle medföra hinderliga
förvecklingar vid lagens tillämpning samt
förorsaka skolråden och deras ordförande
onödigt besvär.
Värmlands läns landsting har i sitt
yttrande tillstyrkt kommittéförslaget, dock ined
den afvikelse, att den ifrågasatta
kommunala barnavårdsoämden syntes onödig och
besvärlig; dess uppdrag borde lämpligen
lämnas åt resp. skolråd.
Västmanlands läns landsting beslöt i
enlighet med hemställan från sitt utskott nlr 2
att tillstyrka antagande af den vid
kommittébetänkandet fogade reservationen af
hr Fridtjuv Berg.
Inom Gäfleborgs läns landsting hade dess
undervisningsutskott funnit kommittéförslaget
i det hela godt men ansett, att den där
omtalade barnavårdsnämden kunde ersättas
af skolrådet. Landstinget instämde.
Inom Jämtlands läns landsting hade
utskottet n:r l påpekat, att länet vore i
afseende å vanartens utbredning jämförelsevis
lyckligt lottadt - ett förhållande, sorn
emellertid, tillade utskottet, icke borde
öfver-raska, då man toge i betraktande, att den
värsta orsaken till ungdomens förvildning,
nämligen storindustrialismen, här icke i
egentlig mening förefunnes. Denna omständighet
fritoge emellertid icke från skyldigheten
att motarbeta det onda, oeh utskottet
föreslog därför, att landstinget skulle uttala sitt
gillande af kommittéförslaget i hufvudsak,
likväl med de af hr Fridtjuv Berg i
reservationen gjorda modifikationer.
Vid ärendets afgörande begärdes ordet af
landshöfdingen friherre Sparre, som ansåg
det mindre lämpligt, att besvär rörande barns
öfverlämnande till skyddshem skulle ställas
till stiftsstyrelsen, hvilket i ett så ofantligt
stift som Hernösands skulle vålla onödig
tidsutdräkt. Han föreslog därför, att besvär
öfver skolrådets beslut skulle behandlas af
länsstyrelsen.
Landstinget godkände emellertid
utskottets hemställan oförändrad.
Västerbottens läns landsting gillade ett af
dess första utskott afgifvet utlåtande,
enligt hvilket de bestyr, som tillärnats den
s. k. barnavårdsnämden, fördelaktigare kunde
anförtros åt församlingarnas kyrkoråd (?)
eller någon dessas underafdelning.
Att döma af de upplysningar rörande
landstingens beslut, som hittills
kunnat erhållas, har förslaget om
obligatoriskt upprättande af en s. k.
barnavårdsnämd ingenstädes vunnit odeladt
gillande, medan däremot öfvervägande
sympatier uttalats för det i
reservationen framställda yrkandet.
Jultomten
skall i år för tionde gången gå ut att
åter träffa sina gamla vänner och
förvärfva nya bland Sveriges barn.
Under årens lopp har han blifvit en kär
gäst i många hem kring allt landet,
och vilja vi därför meddela lärarekårens
medlemmar, att de redan nu kunna
upplysa sina lärjungar, att deras
omtyckta julblad i år skall bli ovanligt
innehållsrikt och konstnärligt utstyrdt
samt bjuda på nya intressanta bidrag
i ord och bild. Prof blad utsändes som
vanligt i denna månad.
Ett föga afundsvärdt hedersrum
intager Kronobergs län i
ecklesiastikdepartementets berättelse om
folkskolorna för 1897, hvarur vi ordagrant
återgifva följande:
Om man med afseende på lärjungarnas
fördelning mellan fasta och flyttande skolor
frånser Stockholms stad samt Uppsala,
G-ottlands och Malmöhus län, hvarest ej
några flyttande skolor finnas, träffar man
likväl så stora skiljaktigheter, att t. ex. i
Södermanlands län 0,3 % undervisats i
flyttande skolor men i Kronobergs län 73,3
%. Närmast sistnämda län komma
Västerbottens med 60,6 % i flyttande
skolor, Värmlands med 56,s, Jämtlands med
56,7, Jönköpings med 52,2, Västernorrlands
med 44,4 och Norrbottens med 39,3.
An-märkningsvärdt är, att Kopparbergs län har
endast 5,i samt således lägre procent än
t. ex. Kristianstads med 7,2 och Skaraborgs
med 8 %.
En brist i folkskolelagstiftningen.
På tal om mindre folkskolor
anmärker folkskoleinspektören Gustaf
Insulander i sin sexårsberättelse:
Rörande befogenheten att upprätta och
med åtnjutande af statsbidrag till lönetill-
skott åt läraren bibehålla mindre folkskolor
uppstår mången gång stor svårighet att
döma, då ingen annan ledning därvid är
gifven, än hvad som säges i k.
kungörelsen den 28 maj 1897, nämligen att sådant
lönetillskott må utbetalas till lärare vid
mindre folkskola, såvida denna är inrättad
under sådana förhållanden, som enligt gällande
folkskolestadga göra densamma berättigad,
och hvad som bestämmes i folkskolestadgan
genom föreskriften i § 3, att, »där byar,
hemman, torp eller lägenheter äro så
aflägsna, att dit hörande barn ej utan
svårighet kunna begagna folkskolan, må för dessa
barns undervisning mindre folkskolor
inrättas». Dessa stadgandens ofullständighet
möter icke sällan folkskoleinspektören, då han
anser sig böra påyrka dylik skolas
förändring till egentlig folkskola. Han ville ofta
taga afgörande hänsyn till en så viktig
omständighet som barnantalet och till åtskilliga
andra förhållanden, såsom det sätt, hvarpå
församlingens skolväsen i allmänhet är
ordnadt m. m., men saknar behöfligt stöd
därför i gällande författningar.
SKO LNYH ETER
Svenska bestyreisen för
åttonde nordiska skolmötet hade i tors
dags sammanträde härstädes, hvarvid 12
medlemmar närvoro.
Mötet i Kristiania hade, på sätt närmare
framgår af denna tidning n:r 33, uppdragit
ät de olika landens bestyrelser att tillsätta
en kommitté med uppgift att taga i
öfvervägande hvad som kan göras för att främja
samarbetet mellan nordens skolor och att
framlägga förslag i denna riktning vid nästa
ordinarie skolmöte samt under mellantiden främja
samarbetet på bästa möjliga sätt. Svenska
bestyreisen valde för sin del till
medlemmar af denna kommitté bestyreisens
ordförande professor Ernst Carlson, den svensko
inledaren af öfverläggningsämnet hr
Fridtjuv Berg samt lärarinnan fröken Lilly
Engström. Suppleanter blefvo centralstyrelsens
sekreterare hr Alexander Jonsson samt
folkskollärarinnan fröken Anna Lessel. (Danska
bestyreisen har i nämda kommitté insatt
skoledirektör Joakim Larsen, skolebestyrer
S. L. Tuxen och folketingsman Harald
Holm med kancelliråd Fr. Thomassen och
skolebestyrerinde fröken Th. Lang som
suppleanter.)
Sedan beslut fattats angående åtskilliga
utgifter, visade det sig, att bestyreisens
behållning utgjorde omkring 100 kr., som skulle
förvaltas för att öfverlämnas till nästa
be-styrelse.
Af skolmötesberättelsen för år 1895
funnos kvar några hundra exemplar, hvilka
skulle öfvertagas af byråföreståndaren med
rätt för honom att gratis utdela däraf till
bibliotek och andra offentliga institutioner
(dock att dessa själfva erlägga porto) samt
att i öfrigt sälja öfverblifna exemplar för
ett pris af 50 öre pr ex. - ett sällsynt
gt pris för en bok om öfver 900 sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
