Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (980.) 10 oktober 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 41
SVENSK LÄRARETIDNING.
695
rit omöjligt för kommittén att utsända de
nämda häftena.
Då sålunda ingenting från kommittén
af-hörts under sommaren, kan det ju synas,
som om kommittén under senare tider varit
overksam, och det skulle icke alls förvåna,
om en eller annan medlem af
litteratursällskapet dragit denna slutsats. Kommittén
har emellertid ingalunda för en mött
svårighet kastat yxan i sjön, hvilket snart skall
visa sig. Under afvaktan på den nämda
afhandlingens afslutande har den utsändt
sitt första häfte för 1900, utgörande
»Det sociala medvetandets utveckling hos
barn. Bidrag till barndomens psykologi och
pedagogik» af Witt. S. Monroe, professor i
psykologi och pedagogik vid statens
lärarinneseminarium i Westfield, Mass., U. S.
A. Öfversatt af J. Engdahl, folkskollärare
i Malmö.
Arbetet utgör ett prof på den statistiska
metod, som användes vid de
barnpsykologiska undersökningarna i Amerika.
Enär vidare fullbordandet af 1899 års
skriftserie icke längre kan uppskjutas,
kommer ett byte att göras mellan 1899 och
1900 års skrifter, så att
»Rättskrifnings-metodik» af Lay byter plats med
Bager-Sjögrens afhandling. Den förra är redan
färdigtryckt och utsändes om några dagar,
hvarigenom 1899 års skriftserie blir
komplett. De öfriga häftena för 1900 skola
komma raskt efter, och det är kommitténs
förhoppning, att hela serien for 1900 skall
vara utsänd före nyår. Ingen bör således
låta af h alla sig från prenumeration för
innevarande år.
För 1901 års skriftserie har kommittén
redan under förliden sommar påbörjat sina
förarbeten. Fortfarande mottager den dock
med tacksamhet förslag på arbeten,
lämpliga till öfversättning, liksom anbud på
öfver-sättningsarbete.
Lund den 6 oktober 1900.
J. Franzén.
S. A. Hedlund
och folkskolestadgan.
Under redaktör Hedlunds
riksdagsmannaverksamhet på 1870- och 80-talen - då han
som gäst mestadels hade sitt tillfälliga hem
hos sin mångårige, ännu kvarlefvande vän,
folkskoleinspektören C. J. Meijerberg,
hvilken jag på den tiden biträdde med
statistiska arbeten m. m. - kom jag tidtals i
daglig beröring med dessa båda
gråhårsman, som i sin krafts dagar hvar på sitt
sätt utöfvat ett så väsentligt inflytande på
den svenska folkskolans utveckling. Från
denna tid anser jag mig böra meddela
följande minnesanteckning, som möjligen torde
intressera Svensk Läraretidnings läsare.
Vid riksdagen 1881 hade redaktör
Hedlund plats i det s. k. skolutskottet, d. v. s.
andra kammarens tillfälliga utskott n:r 1.
En kväll i början af riksdagen kom han
tämligen sent från ett sammanträde, just
som min chef och jag efter slutadt
dagsarbete stodo färdiga att gå ut.
- Det var bra, att jag träffade er,
började H. Nu följer jag med, så kan jag
få höra er mening i en skolfråga, som vi
haft före inom utskottet i kväll. En
landtman från Norrland (P. Ericsson från
Gäfleborgs län) har väckt motion om en
omarbetning af vår folkskolestadga. Abraham
Rundbäck, den egentlige folkskolemannen
inom utskottet, tog till orda vid
föredragningen och ville, att motionen utan vidare
skulle afstyrkas. Rundbäck eikände
visserligen, att 1842 års folkskolestadga undergått
rätt många .partiella ändringar, men han
höll tillika före, att motionens syfte redan
kunde anses tillgodosedt, alldenstund
vederbörande i ecklesiastikdepartementet tid efter
annan gåfve ut från trycket en väl ordnad
samling af hithörande författningar.
- Nu är jag, som jag ofta offentligen
erkänner, fortsatte H., en sådan ärkekättare,
att jag aldrig tror blindt på de s. k.
sakkunnige. Jag misstänkte, att den olärde
landtmannen möjligen i detta fall dömde
bättre än den sakkunnige lektorn och
folkskoleinspektören. Jag begärde alltså
motionen på bordet till nästa sammanträde. Om
någonting skall göras åt saken, får jag
naturligtvis åtaga mig att skrifva betänkandet,
men det gör jag gärna. I alla händelser
vill jag nu höra er mening.
I det svar, han genast fick, gjordes från
de tillspordas sida icke det minsta försök
att öfverskyla den då befintliga oredan i
folkskolelagstiftningen, och en af de närmast
därpå följande dagarna ställdes dessutom
till H:s förfogande en promemoria i ämnet,
hvarpå denne med sin vanliga arbetsglädje
och fart uppsatte ett utlåtande, som i
riksdagstrycket upptog 7 kvartsidor (motionen
hade upptagit ungefär en half sida). Efter
den utförliga motiveringen, som vid
justeringen ytterligare i ett par väsentliga
punkter kompletterades af utskottets ordförande,
hr Adolf Hedin, hemställdes, att andra
kammaren för sin del måtte besluta en
skrifvelse till k. m:t med anhållan, att
stadgan af den 18 juni 1842 måtte varda så
omarbetad, att alla nödiga lagbestämmelser
rörande folkundervisningen blefve i en redig
ordningsföljd och så fullständigt som möjligt
i den nya författningen till ett helt
sammanförda.
När efter andra kammarens bifall ärendet
kom till den första, utlät sig därom
vederbörande utskott (under ordförandeskap af
själfve ärkebiskop A. N. Sundberg) i
följande ordalag:
Då de många af andra kammaren godkända
skäl, som ovedereägligen tala till förmån för
motionärens förslag, redan hafva blifvit
utförligt framställda i nyss anförda tillfälliga
utskotts utlåtande och det torde vara
öfverflödigt att här återupprepa, hvad där finnes
meddeladt, får utskottet, med hänvisning till
sagda utlåtande och åberopande af där
anförda skäl, hemställa, att första kammaren
ville instämma i medkammarens beslut o. s. v.
Hedlund begränsade emellertid icke sitt
inlägg i denna fråga till blotta
utskottsutlåtandet. Under arbetet med detta kom
han på den tanken att såsom bilaga
tillfoga ett formligt förslag till ny
folkskolestadga. Då under samtal härom från vår
sida uttalades betänkligheter i anseende till
den knappa tiden, vardt han förvånad och
utbrast: »Jag skall åtaga mig att skrifva
en folkskolestadga på tre dagar.» Andra
arbeten kommo dock hindrande emellan.
Men H. fullföljde sin afsikt vid första
lägliga tillfälle, och efter riksdagens påskferier
samma år inlämnade han enskildt sitt
förslag i folkskolebyrån, där det emellertid
mottogs med en viss kylighet af dåvarande
byråchefen, som utan att läsa förslaget lät
förstå, att en sådan ledning vid arbetet
mycket väl kunde undvaras.
Ecklesiastikministern (C. Gr. Hammarskiöld), som
Hedlund träffade några dagar senare, hyste
däremot en helt annan uppfattning. Han hade
med nöje läst förslaget, var tacksam för
detsamma och förklarade, att det, för
såvidt på honom berodde, skulle komma till
vederbörlig användning, hvilket ock skedde.
Så kom sig, att den reviderade
folkskolestadga, som utfärdades den 20 januari 1882,,
om än icke så mycket till ordalagen, dock
till uppställningen och ämnets anordning
väsentligen kan anses som Sven Adolf
Hedlunds verk. 8-dt.
Nytt i bokhandeln.
Kyrkosången, Sällskapet Kyrkosångens
vänners årsskrift. N:r 1.
Viktor Rydbergs skrifter. Sthm. Albert
Bonnier. Haft. 79 o. 80 ä 50 öre.
Samlade skrifter af Zacharias Topelius. II:
Fältskärns berättelser. Haft. 15 o. 16 ä 50
öre. III: Saga och historia. Haft. 15 o. 16
å 50 öre. Sthm, Albert Bonnier.
Kriget i Kina. Sthm, Albert Bonnier. 2:a
haft. 50 öre.
Nytt illustreradt zoologiskt album med
upplysande text af d:r Anton Stuxberg. Sthm,
Albert Bonnier. Haft. 21 o. 22 å 25 öre.
A. Lindqvist "f*. Den 3 dennes afled
efter ett par års lidande af astma en af
den äldre lärarekårens mest verksamma och
dugande män, f. d. folkskolläraren och
organisten i Hvarf, Östg., August Lindqvist.
Född i I^inderås 1827, tog han 1847
folkskollärareexamen i Linköping samt två år
senare i samma stad organist- och
kyrkosångareexamen. Redan 1847 blef han
folkskollärare i Hvarf och Styra samt
efterträdde några år senare sin fader som
klockare i samma församlingar. Från
folkskolläraretjänsten tog han afsked med pension
år 1898 och lämnade samtidigt sina öfriga
befattningar.
Lindqvist, hvars bild vi jämte utförlig
biografi meddelade i n:r 47 för 1898,
hvartill vi hänvisa, var en synnerligen duglig
lärare och en mångsidig, mycket anlitad
kommunalman, anlade de vackra och
lummiga planteringarna kring kyrkan och
skolan i Hvarf, ifrade redan för 40 år tillbaka
för träslöjdens införande i skolorna och sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
