Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (983.) 31 oktober 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
737
lifvet, så måste skolråden och lärarne sörja
för att den meddelade undervisningen får
mera omedelbart förhållande till. dettas
fordringar, sådana de gestalta sig på olika orter.
Ett hinder däremot är den för hela riket
enhetliga organisationen med bestämda
läroämnen och for alla lärjungarna
gemensamma lärokurser. Fortsättningsskolans uppgift
blir därför hufvudsakligen att lämna en ofta
välbehöflig utfyllnad och utvidgning af
folkskolans undervisning.
För den praktiska utbildningen erbjuder
ett annat slag af skolor större fördelar.
De lägre tekniska yrkesskolorna, som äro
afsedda för den från folkskolorna utgångna
ungdomen, som redan börjat arbeta i olika
yrken, gifva undervisning i sådana ämnen,
som äro af omedelbart gagn for
yrkesarbetet, och medgifva lärjungarna att välja
de ämnen, som de finna vara för sin
verksamhet mest behöfliga. Därför hafva
också dessa skolor, som nu finnas i omkring
30 städer*, stort lärjungeantal, och deras
undervisning omfattas med stort intresse
af de undervisade. Hvarje stad kan ordna
sin skola efter sina behof och välja de
läroämnen, som för dess yrkesidkare äro
af mesta gagn. Statsunderstöd erhålles med
ett belopp lika med stadens anslag till
skolan. Undervisningstiderna ordnas så, att
lärjungarna icke af sin skolgång hindras att
arbeta i sina yrken. Vanligen fortgår skolan
två timmar om dagen på aftnarna efter
arbetstidens slut.
En sådan skola har funnits i Växjö men
för omkring tio år sedan nedlagts. Orsaken
till dess upphörande var elevantalets
minskning. Utan tvifvel berodde denna icke blott
på arbetsgifvarnes oginhet utan ock på en
organisation, hvarigenom påräknadt gagn för
eleverna syntes uteblifva. Men om sådana
skolor med nytta för yrkesidkarne pågå i
våra grannstäder, hvarför skulle en sådan
icke få framgång i Växjö?
De läroämnen, som, praktiskt bedrifna,
skulle blifva till mesta gagn för den
yrkesarbetande ungdomen i vår stad (Växjö), äro
frihandsteckning och linearritning med dess
tillämpningar, räkning, bokföring och
skrifning. Ett ämne, som är upptaget i de
bästa tyska fortsättningsskolorna, är
yrkeskunskap och afser meddelandet af
kännedom om arbetarens och arbetsgifvarens
ömsesidiga rättigheter och plikter, de
viktigaste lagbestämmelser, som röra industrien,
förhållandet mellan arbetet och kapitalet,
materiallära, maskinlära, samfärdsel och
samfärdsmedel. Hvad man i främsta rummet
måste tillse är, att undervisningen ansluter
sig till praktiska öfningar, som hafva
afseende på lärjungarnas yrkesverksamhet.
Därför bör undervisningen i yrkeskunskap gifva
anledning till skriftliga arbeten, ja, icke
vara annat än förberedelser till sådana.
Såsom exempel på sådana skriftliga arbeten
må nämnas: platsansökningar, kontrakt,
betyg, inlagor till offentliga myndigheter,
kommunala skrifvelser, reverser, växlar,
fullmakter, annonser, rekvisitioner, räkningar,
* Dessutom redan på två platser å
landsbygden, nämligen i Hessleholm och i
Kopparberg i Örebro län. Red. anm.
affärsbref, fraktsedlar, adresskort,
postanvisningar, kostnadsförslag m. m.
I dessa lägre tekniska yrkesskolor pläga
äfven kvinnliga lärjungar mottagas. Det
lider intet tvifvel, att den kvinnliga
yrkes-idkande ungdomen skulle hafva gagn af
tecknings-, räknings-, bokförings- och
skrifnings-undervisningen. Våra bokhålleriskolor lida
icke brist på kvinnliga elever, och alla de
flickor, som söka butiksplatser, skulle nog
med glädje begagna sig af den tekniska
skolan. Emellertid är huslig verksamhet
det yrke, för hvilket alla våra flickor i
första rummet behöfva utbildning. Både
husmödrar och tjänarinnor skulle hafva
fördel af att deras praktiska erfarenhet
grundades på någon insikt om en förnuftig
hushållnings grunder. Hvarför skulle det då
icke gå an att med en teknisk skola
förena ett skolkök, där från folkskolan
utgångna flickor erhölle handledning i
matlagning och bakning, öfning i spiselns
skötsel och kökskärlens vård samt
undervisning om de särskilda födoämnenas värde
och lämplighet för hushållningen, deras
tillvaratagande, om kläders behandling,
bostadens ordnande och renhållande m. m.?
Låtom oss likväl för de behof af
undervisning, vi framhållit, icke glömma den från
skolorna utgångna mon omogna ungdomens
viktigaste behof, behofvet af moraliskt stöd
i kampen mot de frestelser, som människor
na och förhållandena lägga i deras väg!
De unga äro allt för mycket lämnade åt
sig själfva och åt dåliga ledare.
Arbets-gifvarne och föräldrarna bry sig ej om dem
eller äro icke i besittning af de moraliska
egenskaper, som skulle gifva dem större
inflytande. Ungdomen förstår ej att rätt
använda sin fritid, och om den skulle önska
en god användning af densamma, har den
ej något medel därför till hands. En god
yrkesskola skulle gifva sysselsättning och
tankearbete åt ungdomen ej blott på
skoltimmarna. Täflingslusten skulle upptagas
mindre af råa idrotter och mera af
framtidsidéer. Den bättre ungdomen skulle få
ett öfvertag Öfver den sämre, och den
moraliska andan skulle höjas i samhället, på
samma gång som yrkesarbetet skulle blifva
bättre och ekonomiskt mera gifvande.
Då de penningar, som utgifvas för
sådana ändamål, ingalunda äro bortkastade,
skulle stadsfullmäktige säkert icke tveka
att anslå medel för skolans upprättande.
Lärarekrafter skola väl också kunna
uppletas, fastän lärareduglighet och erfarenhet
i praktiska yrken icke alltid äro förenade.
Helt säkert finnas hos stadens yrkesidkande
medborgare den allmänanda och den blick
för deras egen välförstådda fördel, att de
med nöje bereda sina unga arbetare ledig
tid för begagnande af skolan. Om sålunda
förutsättningar finnas för handen for ett
återupptagande af den tekniska yrkesskolans
verksamhet, så hoppas vi, att det icke skall
dröja länge, innan den åter är i full gång.
Hvad här anförts synes oss vara ett
ord i rätt tid. Såsom vi ofta haft
anledning framhålla, är det ur flera syn-
punkter ett trängande behof att bereda
öfvergångsålderns ungdom tillfälle till
fortsatt praktisk utbildning. De hittills
varande fortsättningsskolorna hafva fört
ett tynande lif, emedan de varit allt
för snäft reglementerade och allt för
mycket haft karaktären af
repetitionsskolor. Den inom vidsträckta kretsar
långe härskande föreställningen, att
det för ungdomens uppfostran till
arbetsskicklighet är nog att låta den så
tidigt som möjligt inträda i
industriarbetet, bör väl numera hafva gifvit med
sig under inverkan af erfarenheten
från vårt eget land och af föredömena
från utlandet. Rätta medlet är
otvifvelaktigt en på den allmänna
folkskole-bildningens grund byggd
yrkesundervisning. En sådan borde redan nu
kunna åstadkommas icke allenast i
städerna utan ock flerstädes i
landsorterna.
Löneregleringar
för folk- och småskollärarepersonalen
hafva under de senaste dagarna blifvit
beslutade på åtskilliga ställen. Följande
redogörelser härför hafva inkommit.
Sundsvall.
Som i ett föregående nummer omnämts,
hade folkskolans manliga lärarepersonal
begärt följande lönegrader: e. o. 1,300 kr.;
ordinarie 1,600, 1,900, 2,200 och 2,500 kr.
efter resp. 5, 10 och 15 års oförvitlig
tjänstgöring. Småskolans lärarinnor hade begärt
700, 800, 900 och 1,000 kr. efter resp. 5,
10 och 15 års tjänstgöring.
Skolrådet, som låtit utreda saken genom
en kommitté, tillstyrkte i enlighet med
kom-mitterades förslag de gjorda
framställningarna i deras helhet. Dessutom föreslog
skolrådet en fjärde lönegrad för folkskolans
ordinarie lärarinnor å 1,500 kr., så att
folk-skollärarinnornas löner från och med 1901
skulle komma att utgå med följande
belopp: e. o. 1,000 kr., ordinarie 1,200, 1,300,
1,400 och 1,500 efter resp. 5, 10 och 15
år. Ordinarie tjänstgöring å annan plats
får tillgodoräknas äfvensom e. o.
tjänstgöring i Sundsvall (det senare dock endast för
dem, som f. n. äro ordinarie å platsen).
Sundsvalls Tidning och Sundsvalls
Dagblad hade i synnerligen välvilliga ordalag
talat för lärarekårens ansökan och
skolrådets förslag. I Sundsvalls-Posten hade
däremot dagen före stämman en insändare, som
tydligen står skolan och lärarne mycket
nära, fått införd en allt annat än välvillig
uppsats.
Diskussionen å stämman sistlidna söndag
rörde hufvudsakligen den frågan, huruvida
icke äfven folkskollärarinnorna borde få sina
löner ytterligare höjda i mera lämplig
proportion till de öfriga lärarnes och
lärarinnornas lön.
Redaktör Gr. R. Peterson föreslog att
lärarinnelönerna måtte höjas med 150 kr. i
hvarje lönegrad.
Stämmans ordförande samt rektor
By-stedt - hvilken senare städse gjort sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
