Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (986.) 21 november 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
788
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 47
de nyss fattade löneregleringsbesluten
i städerna återverka på lönerna å
landsbygden. Gifvet är nämligen, att hvarje
skoldistrikt, som vill förvissa sig om
att få de bästa lärarekrafter, som stå
till buds, måste i fråga om
lärarelönerna något så när följa med och taga
hänsyn till ej blott de lönebelopp, som
beviljas lärare inom andra samhällen,
utan ock till de förmåner, som af
personer i motsvarande ställning åtnjutas
på andra lefnadsbanor.
Att kyrkostämmorna särskildt i
städerna visat sådan välvilja mot
folkskolan och hennes lärarekår, är ett
glädjande tecken och ett bevis för att
arbetet i folkskolan vunnit allt större
erkännande. Helt visst skola dessa
löneförbättringar hafva en gynnsam
inverkan på det dagliga arbetet i skolan
och göra, att läraren med gladare mod
och tillförsikt går till sitt ansvarsfulla
värf.
Stadsfullmäktige om
»barna-vårdsnämderna».
I de uttalanden, som landstingen
afgifvit rörande
Tvångsuppfostringskommitténs förslag om behandlingen af
vanartade och sedligt försummade barn,
har den åsikten allmänt gjort sig
gällande, att de af kommitténs flertal
förordade »barnavårdsnämderna» icke vore
praktiska.
Samma uppfattning synes delas äfven
af de stadsfullmäktige, om hvilkas
yttranden i frågan man hittills genom
pressen erhållit någon kännedom. Särskildt
beaktande förtjäna härvid de
utlåtanden, som afgifvits från de stora
industristäderna, enär erfarenheten om de
vanartades och sedligt försummades
lämpliga behandling där gifvetvis måste
antagas vara störst.
I Norrköping, som ju är vår
fabriksort par preference, hafva
stadsfullmäktige, enligt hemställan af sitt
beredningsutskott, nu bestämdt uttalat sig
mot de obligatoriska
»barnavårdsnämderna».
Om ett antagande af lagförslaget, sådant
detta nu föreligger, skulle hafva till följd -
yttrade härom beredningautskottet - att den
skyldighet och rättighet att öfva tillsyn och
vård öfver vanartade eller i sedligt afseende
försummade barn, sum för närvarande
tillkommer skolrådet, skulle fråntagas detsamma
och i stället tilldelas särskilda
barnavårdsnämder, finner beredningsutskottet en sådan
förändring icke vara lycklig. På grund af
sin sammansättning och sin befattning med
folkskolorna torde nämligen skolrådet bättre
än någon annan myndighet vara i tillfälle att
förvärfva sig kännedom såväl om den
allmänna sedliga ståndpunkten hos de
minderåriga som ock särskildt om de vanartade eller
sedligt försummade individerna bland
ungdomen.
Visserligen framhålla kommitterade i sin
motivering, att afsigten med det föreliggande
lagförslaget ingalunda är att beröfva
skolrådet något af dens myndighet i ifrågavarande
afseende, utan att underlätta dess arbete
genom att vid dess sida ställa en särskild
barnavårdsnämd.
Huruledes det skall varda möjligt för
skolrådet att i dylika fall fortfarande utöfva samma
myndighet som hittills, synes likväl
beredningsutskottet något ovisst, då själfva
grunden för denna skolrådets nuvarande
myndighet, nämligen stadgandet uti mom. 4 af
paragraf 42 i folkskolestadgan, skulle samtidigt
med antagandet af lagen om
barnavårdsnämder ändras på ett sådant sätt, att allt tal om
skolrådets befogenhet i afseende på
omhändertagandet af vanartade barn skulle ur
momentet utgå.
I hvilket fall som helst är det påtagligt,
att gränserna för skolrådets och
barnavårds-nämdens resp. disciplinära befogenhet icke
skulle kunna med tillräcklig tydlighet
uppdragas.
Utskottet delade äfven den åsikten,
att inom flertalet af landets kommuner
»barnavårdsnämdens» årliga göromål
skulle erhålla en allt för ringa
omfattning för att lämpligen kunna utgöra
föremålet för en särskild myndighets
verksamhet. De invändningar, hvilka
blifvit gjorda mot tanken att
fortfarande låta skolstyrelsen vara den
kommunala myndighet, som toge hand om
moraliskt vanvårdade eller vilsekomna
barn under 15 års ålder, fann
utskottet litet vägande.
Väl har - yttrade det - gent emot en
förening af de åligganden, som för närvarande
tillkomma skolrådet, och dem, som enligt
lagförslaget skulle tilläggas barnavårdsnämd en,
erinrats att genom densamma skolrådets
befogenhet skulle utsträckas till att omfatta
äfven de barn, som ännu icke uppnått
skolåldern, och dem, som öfverskridit denna
ålder. Men de farhågor, som ur detta
förhållande knnna uppstå, synas irke vara så
be-aktansvärda. Skolåldern räknas, som bekant,
från och med det kalenderår, under hvilket
barnet fyller sju, till och med det, under
hvilket barnet fyller 14 år. Men, såsom också
kommittén själf påpekar, inom de spädaste
åldersklasserna torde knappast förekomma
någon vanart af sådan beskaffenhet, att den kan
berättiga ett ingripande i barnets uppfostran
från det allmännas sida, under det att å andra
sidan jämlikt k. förordningen den 18 nov.
1881 jämväl minderårig mellan 14 och 15 år,
som användes i fabrik, handtverk eller
annan handU-ring, fortfarande skall delvis
begagna undervisningen i folkskolan och förty
fortfarande stå under skolrådets
öfverinseende; och om denna förordning i någon mån
ändras, kan ju skolrådets befogenhet
härutinnan ändock bibehållas.*
Inom de flesta skoldistrikt vore
sålunda, enligt beredningsutskottets
förmenande, en »barnavårdsnämd» alldeles
obehöflig. Däremot kunde en dylik
myndighet vara af nöden på enstaka
orter, t. ex. i de stora städerna, där
skolstyrelsens göromål vore synnerligen
omfattande och antalet vanartade
jämförelsevis stort. Här borde det därför
vara tillåtet att skilja tvångsuppfostran
från öfriga uppfostringsangelägenheter
och öfverlämna den förra åt en
särskild nämd. Men icke heller i fråga
om dessa orter vore kornrnittéflertalets
förslag att i allo rekommendera. Dels
borde nämligen inrättandet af en dylik
nämd icke verka inskränkning i den
skolstyrelsen jämlikt folkskolestadgans
* Så har ock skett genom § 3 i lagen
angående minderårigas och kvinnors
användande till arbete i industriellt yrke af den
17 oktober 1900.
§ 42 tillerkända, befogenheten; dels
borde nämden äga inom sig utse
ordförande, enär eljest ingen lindring
kunde vinnas i den arbetsbörda, som
kyrko-herdarne på orter af ifrågavarande slag
hafva sig pålagd.
Då beredningsutskottets utlåtande
föredrogs inom stadsfullmäktige, yttrade
sig bland andra kyrkoherden Sandberg.
Han anförde, att han funnit åtskilligt i
förslaget, som vore väl förtjänt att upphöjas till
lag, men fann det betänkligt att ge
landsbygdens skoldistrikt rätt att tillsätta en
särskild nämd. Den makten kunde missbrukas
till barnens och samhällets skada. Endast de
större städerna borde äga dylik rätt. Vidare
borde, på det att skolråden och nämderna
skulle komma i välbehöflig samverkan med
hvarandra, skolrådet äga rätt att insätta en af
sina medlemmar i nämden. Att kyrkoherden
skulle vara själfskrifven ordförande höll
talaren ej så strängt på, ehuru han fann det
lämpligt, enär det kunde vara bra att ha en
person med ämbetsställning på den platsen.
Från utskottets sida förklarades, att
man gärna ginge med på ett
förtydligande af yttrandet därhän, att
stadsfullmäktige skulle formligen uttala, att
det endast i större städer borde vara
tillåtet att efter af kyrkostämman
härom fattadt beslut tillsätta en särskild
barnavårdsnämd. Med denna skärpning
blef utskottets förslag af
stadsfullmäktige godkändt.
Uttalandet utgör en kraftig
opinionsyttring till förmån för den stora och
viktiga grundsatsen, att folkskolan och
folkskolans myndigheter hafva att skaffa
icke blott med undervisningen utan
framför allt med uppfostran, hvaraf
följer, att omhändertagandet af de sed*
ligt försummade eller vilsekomna
barnen icke utan nödtvång bör göras till
en för folkskolan och hennes
verksamhet främmande angelägenhet.
Endast nio dagar återstå.
Alla, som vilja medverka till
åstadkommande af stipendier för
lärarekårens fortsatta utbildning, understöd åt
sjuka småskollärarinnor m. m., kunna
göra detta genom att före den 30
dennes direkt till Svensk Läraretidning
insända beställning å Jultomten och
Tummeliten.
Ytterligare två Jultomtesånger
bringa vi i dag till lärarekårens och
folkskolebarnens kännedom genom de
på första sidan intagna melodierna
och en textvers till hvardera. Den
ena melodien, smekande och
drömmande, är vida känd som en af
Italiens vackraste barcaroler under namn
af »Santa Lucia», och till den har den
finske skalden Rafael Hertzberg
skrifvit ett stämningsfullt poem med ett
vackert, af fosterlandskärlek glödande
omkväde. Endast melodien har fått
plats i Jultomten, men meddelas här
äfven ett lätt ackompanjemang. Den
andra är en kry och munter visa af
den oförgätlige Z. Topelius, och till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
