Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (988.) 5 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADT VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 49.
(988.)
STOCKHOLM, 5 DECEMBER 19OO.
19:e årg.
Prenumerationspris^
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2 kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid: 10-6. Allm. tel. 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
.förläggare:
Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idv.ni Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid : hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
10 öre för en millimeters höjd på enkel spalt. Födelse-, f örlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Gn
ig foll<sl(ollärarevcteran.
l^juttio år fyllde i går en af den
nuvarande folkskolläraregenerationens
verksamma föregångsmän, den på sin
tid så ryktbare »korporal Blom».
Jon Blom föddes den 4 december 1830 i
Kättviks församling i Dalarne. Föräldrarna
voro ett fattigt bondfolk. Under uppväxtåren
hade han ej tillfälle att inhämta mycket
af hvad man plägar kalla bokligt vetande.
Först i slutet af 1840-talet tillägnade han
sig under en välvillig prästmans ledning de
första grunderna i de numera vanliga
folkskoleämnena, särskildt räkning och skrifning.
På egen hand har han sedan förskaffat sig
de kunskaper han äger. Om någon, är han
sålunda autodidakt. År 1852 antogs han
till småskollärare i sin födelsesocken. Tre
år förut hade han ingått som soldat vid
Dalregementet. Länge arbetade sedan B.
om vintrarna i skolan, om somrarna ute på
excercisfältet. År 1859 befordrades han till
e. o. lärare vid Kättviks då enda folkskola.
Åtta år senare, då en ny folkskola
inrättades inom församlingen, blef han ordinarie
därstädes efter att hafva erhållit k. m:ts
dispens.
Folkskolan, som, när B. började, var en
obetydlig planta, hann under hans
tjänstetid nå en storartad utveckling. I stället för
de gamla bryggstugorna upplätos åt den nya
ändamålsenliga lokaler med en rikedom af
materiel, hvarom knappast någon vågat
drömma. De stora afdelningarna delades. Så
småningom tillkommo nya ämnen, och de
gamla kräfde efterhand en djupare och
allsidigare behandling. På sina tjänare ställde
den allt större fordringar. Till de
efterblifna af dessa hörde dock aldrig B. Med
sin begåfning följde han ständigt med
och satte sig med lätthet in i nya
metoder. Hans käraste ämne var historien. De
däruppe i friskt minne lefvande historiska
sägnerna, framför allt om kungen,
»som gick i våra dalar, som tröskat på vår
strand,
som hvässte våra pilar, som lossat våra band»,
hade redan värmt hans barnasinne, och vid
våra häfders studium hade han som vuxen
JON BLOM.
erhållit de djupaste intrycken. Han ville
därför i synnerhet med detta medel väcka
och lifva andra. Mäktigt gripande voro
hans skildringar af våra stora minnen. Med
tårfyllda ögon lämnade han ofta katedern.
Något, som B. dessutom omhuldade med
mer än vanligt intresse, var
trädgårdsskötseln. Hans förträffliga, väl vårdade
anläggning för undervisningen i detta ämne
var säkert en af de främsta i sitt slag.
Ordningen i B:s skola bar en militärisk
prägel. Ofta såg man honom å skolgården
deltaga i och leda lärjungarnes lekar. För sina
elever hade han städse ett faderligt intresse.
Ännu korresponderar han med måDga af dem.
Ej så litet motstånd från bönderna mötte
B. i sin skolverksamhet. Länge var det
nästan omöjligt att få andra läroböcker än
katekes och biblisk historia använda. I
»pratböcker» - spenamnet för alla de andra
- förbjödo föräldrarna i början formligen
barnen att läsa.
Att B:s vakna, rastlösa ande äfven skulle
sträcka sin verksamhet till andra områden
är ja helt naturligt. Under det många af
hans lärarekamrater handhade en mängd
inkomstbringande »länsmanssysslor», ansåg han
alltid sin uppgift vara att deltaga i arbetet
för det, som kunde främja det allmännas,
hembygdens, fosterlandets utveckling. Ortens
järnvägsfråga, sparbanksidén och
skarpskytterörelsen hade i honom städse sin nitiske
förkämpe. När han tyckte det vara till
gagn, for han ofta från by till by och
talade för sin sak. Ansåg han
sammanslutning nödig, bildades föreningar, för
hvilka han i de flesta fall blef ledare. De
mest verksamma af dessa torde hafva- varit
Kättviks skyttegille, där han var
öfverbefälhafvare åren 1863-1894, samt Rättviks
husbondeförening, med uppgift att verka för
insättningar i sparbanker. Kommunala
förtroendeuppdrag tilldelades honom i mängd.
Bland annat var han åren 1875-77
landstingsman.
År 1881 hade B. som korporal lämnat den
militära banan. Åtta år senare eller 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
