Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50 (A). (989.) 12 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
850
l
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 50
Meningen är väl, att denna examen äfven
skulle få afläggas vid högre folkskolor och
de Öfverbyggnader på folkskolan, sona finnas
inrättade i större samhällen.
Mig synes denna petition innebära
mycket rimliga fordringar. Men äfven om
kommitté och riksdag ej godkänna den,
kommer dock dess syfte att vinnas i alla
fall. Blir en medborgerlig examen
inrättad efter i hufvudsak den plan, som finnes
utkastad på ecklesiastikministerns anmodan,
blir det mycket lätt för gossar, som
genomgått folkskola, att aflägga denna på två år.
Få de ej göra det vid folkskolan, uppsöka
de privatskolor med dimissionsrätt till denna
examen. Säkert kommer tillströmningen
från folkskolan att bli så stor, att staten
till slut känner sig manad att taga hand
om den undervisning, en folkskolans yngling
behöfver för att absolvera den medborgerliga
examen. Men därmed har också folkskolan
blifvit bottenskola för medborgerlig examen.
Och från denna medborgerliga examen kan
man utan hinder fortsätta sina studier på
gymnasiet. Med inrättandet af denna
medborgerliga examen kommer därför enligt mitt
förmenande i alla händelser folkskolan som
bottenskola att rycka fram ett steg. Nästa
steg blir kanhända dess fullständiga seger.
Åtminstone är det min lifliga önskan och
förhoppning, att så må ske.
Svaret på min ofvan framställda fråga
blir sålunda: I de olika skolornas ställning
till hvarandra borde den förändring
vidtagas, att folkskolan gjordes till bottenskola.
Som det emellertid ej är att hoppas
att denna förändring snart kommer till
stånd, önskar jag all framgång åt
centralstyrelsens petition, hvars beviljande enligt
min mening skulle föra mot det rätta målet.
Tre reservationer
äro, såsom i förra numret nämdes,
afgifna mot det af öfverstyrelsen för
Stockholms stads folkskolor utarbetade
förslaget till ny folkskolestadga för
hufvudstaden.
D:r N. Gr. V. Lagerstedt, som ansett, att
tjänstgöringsbetygens utfärdande borde
fortfarande såsom hittills tillkomma icke
skolråden utan öfverstyrelsen efter skolrådens
hörande, andrager såsom hufvudskäl härför
nödvändigheten af att dessa betyg blifva
gifna efter något så när samma grunder.
När en lärare vid Stockholms folkskolor
erhåller tjänstgöringsbetyg - säger ban - går
för närvarande så till, att sedan vederbörande
förete lärare afgifvit förslag, detta
underställes skolrådet, som afgifver sitt förslag, hvilket
sedermera understälJes folkskoleinspektören,
som likaledes uttalar sig, hvarpå betyget
slutligen definitivt fastställes af öfverstyrelsen.
Oftast äro skolrådets och
folkskoleinspektörens betyg enahanda, i hvilket fall de af dem
föreslagna betygen pläga meddelas af
öfverstyrelsen. Rätt ofta händer dock, att
folkskoleinspektören föreslår ändringar i de af
skolrådet meddelade betygen särskildt i syfte
att åstadkomma likformighet i bedömandet af
lärare inom olika församlingar. I sådana fall
afgör öfverstyrelsen mellan de olika föreslagna
betygen efter att hafva pröfvat hvad som till
förmån för det ena eller andra betyget plägar
anföras.
Samme reservant anser det vara en
fördel, att Stockholms folkskolor i afseende pä
läroplan och läsordning äro oberoende af
»normalplanen».
Visserligen anser jag riktigt - yttrar han
härom - att vid uppgörandet af läroplan och
läsordning för folkskolorna i Stockholm i
möjligaste måtto tages hänsyn till den
ifrågavarande normalplanen, liksom jag är öfvertygad,
att så äfven med nuvarande bestämmelser
fortfarande skulle komma att ske. Men då
understundom starka skäl för afvikelse uti en
eller annan punkt från normalplanen kunna
förefinnas, bör, synes mig, stadgans
ordalydelse icke lägga hinder i vägen för en sådan
afvikelse. För närvarande är t. ex. den för
Stockholms folkskolor antagna läroplanen
afvikande från normalplanen i afseende på
läsningen af den antagna utvecklingen till Luthers
lilla katekes, hvilken uti Stockholm till sin
hufvudsakliga del läses på ett mera f ramskri
det stadium. Att uti ett sådant fall hafva
möjlighet att afvika från normalplanen synes
mig vara en fördel, som icke bör uppgifvas.
Tillsammans med pastor
Kiellman-Göran-son har d:r Lagerstedt äfven reserverat sig
mot de föreslagna villkoren för afgång från
den dagliga skolan.
Förslagets § 34 mom. 3 innehåller - heter
det i deras gemensamma reservation - den
bestämmelsen, att en lärjunge, som fyllt 12
år och inhämtat för afgång från den
egentliga folkskolan erforderliga kunskaper, må
under vissa förhållanden, i stället för att öfvergå
till folkskolans högre afdelning, berättigas att
i dess ställe bevista fortsättningsskolan. Då
det på grund icke minst af i Stockholm
vunnen erfarenhet visat sig medföra i hög grad
menliga följder, om barnen för tidigt lämna
skolan, hade det varit synnerligen önskligt,
att minimiåldern för lärjunges rättighet att
öfvergå till fortsättningsskolan bestämts till
fyllda 13 år. En sådan bestämmelse har
emellertid icke ansetts kunna uppställas på grund
af stadgandet i § 2 af lagen ang. minderårigas
och kvinnors användande till arbete i
industriellt yrke ona fyllda 12 år som villkor för
minderårigs användning i industriellt yrke.
Under sådana förhållanden hade dock, synes
det oss, rättigheten att öfvergå till
fortsätt-nirjgeskolan för lärjungar, som icke fyllt 13
år, bort inskränkas till dem, hvilka erhållit
stadigvarande anställning i sådant industriellt
arbete, som i § l af nyss anförda lag
omför-mäles.
Hvad slutligen den tredje, af
grosshandlaren Carl Bengtsson afgifna reservationen
angår, hvilken åsyftar att bereda möjlighet
för en tidigare afgång med
minimikunska-per, saknar den - betecknande nog - allt
slags motivering. Den tankegång, hvarpå
den hvilar, är antagligen den rent
agrarpedagogiska.
Förslaget till stadga för
hufvudstadens folkskolor,
Det förslag till ny folkskolestadga för
Stockholms stad, som vi i föregående
nummer meddelade, är i stort sedt en
glädjande företeelse, hvilken
hufvudstadens folkskollärarekår har anledning
att vara öfverstyrelsen tacksam för.
För det första har förslaget den
förtjänsten, att det troget ansluter sig till
gällande allmänna folkskolestadga och
endast vill vara en för Stockholms
förhållanden afpassad tillämpning däraf.
Genom detsammas antagande skulle
hufvudstaden, hvad
folkskoleangelägenheter angår, blifva solidarisk med
öfriga skoldistrikt samt delaktig af den
fortgående utveckling, hvari landets
folkskoleväsen i det hela är inbegripet.
Hvarje gång intresset för
folkbildningens höjande mäktat framkalla någon
förbättring i den allmänna
folkskolestadgan, skulle motsvarande förbättring
gifvetvis komma att öfverföras äfven
på den för Stockholm gällande stadgan,
såvida nämligen ej alldeles särskilda
hinder lade sig i vägen därför. Och
omvändt skulle det intresse i samma
riktning, som inom hufvudstaden gör
sig gällande, i sin mån öfva inflytande
på svenska folkskoleväsendet i dess
helhet.
Härtill kommer - och
hufvudsakligen just såsom en följd af
anslutningen till allmänna folkskolestadgan
- att de flesta ’nyheter, som förslaget
vill införa i Stockholms
folkskoleförfattning, innebära alldeles afgjorda
framsteg. I stället för de gamla sväfvande
och summariska bestämmelserna, som
kunde hafva sitt berättigande under
det allra tidigaste skedet, då
utvecklingens gång ännu ej med någon större
säkerhet kunde i förväg utstakas, skulle
man nu få åtminstone de stora
grundlinjerna någorlunda klart och noggrant
uppdragna. Medan den hittills gällande
stadgan innehåller endast 13 paragrafer,
omfattar förslaget icke mindre än 59.
I dessa senare lämnas en hel mängd
föreskrifter, som äro för den gamla
stadgan alldeles främmande. Så t. ex.
de som röra folkskolans högre
afdelning, fortsättningsskolan ocli
ersättningsskolan, undervisningsämnena i
dessa skolarter, villkoren för lärjungars
afgång, åtgärderna för tillrättaförande
af vanartade och sedligt försummade
barn, lärarnes rätt att blifva hörda i
fråga om skolväsendets anordning och
om undervisningsböcker m. m.,
grunderna för tillsättning af läraretjänster,
fastställande af en viss proportion
mellan antalet ordinarie och extra
ordinarie lärare m. m.
I flera punkter har förslaget till och
med, såsom afsedt endast för ett visst
skoldistrikt med kända förhållanden,
kunnat frigöra sig från de vaga och
mångtydiga uttryckssätt, som beröfva
åtskilliga af allmänna folkskolestadgans
viktigaste bestämmelser det mesta af
deras effektivitet. Sålunda heter det i
§ 3: l att till folkskolan skall höra en
högre afdelning, i § 3: 2 att för de
lärjungar, som genomgått de för
folkskolan fastställda lärokurserna samt icke
öfvergå till högre afdelningen eller
annan läroanstalt, tillfälle skall beredas
att efter bestämd plan under lärares
ledning dels underhålla redan förvärf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
