- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
851

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50 (A). (989.) 12 december 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 50

SVENSK LÄRARETIDNING.

851

våde kunskaper, dels ock däruti
ytterligare förkofra sig, i § 34: 3 att
lärjunge, som före skolålderns slut
inhämtat för afgång erforderliga
kunskaper, skall i regel vara skyldig att
öfvergå till folkskolans högre afdelning
och "där kvarstanna, intill dess han
genomgått samma afdelning eller utträdt
ur skolåldern, samt att för dylik lärjunge
skolgångens upphörande skall vara
beroende på befintligheten af
förhållanden, som sådant påkalla, samt af
»stadigvarande arbete»,i § 46 att lärjunge,
som af »fattigdom» hindras att begagna
undervisningen, till dess han
genomgått hela skolkursen, skall kunna
fritagas härifrån endast under villkor, att
han fyllt 13 år, att »stadigvarande
anställning» i arbete står honom till buds,
att han inhämtat ett »minimum», som
är något större än det i allmänna
folkskolestadgan bestämda, samt att han
fortfarande intill skolålderns slut
begagnar folkskolans undervisning i
ersättningsskolans ämnen eller ock
bevistar ersättningsskolan under minst ett
år, i § 40: 4 och § 49 att
öfverstyrelsen och skolråden skola hafva
förpliktelse och befogenhet att på lämpligt
sätt taga hand om vanartade och
sedligt försummade barn o. s. v.

*



Vid sidan af nu antydda förtjänster,
som äro både många, och betydande,
företer förslaget emellertid åtskilliga
drag, som äro ägnade att väcka
betänkligheter. De viktigaste synas oss
vara följande.

1. I förslagets § 7 mom. 3 och 4
(hvilka motsvara allmänna
folkskolestadgans § 8 mom, 5 och 6) nämnas
tvänne slags sammanträden, vid hvilka
lärarne skola äga tillfälle att rådpläga
med sina öfverordnade. Det ena slaget
sammankomster skall afse frågor
angående »folkskoleväsendet» ocb hållas
inför öfverstyrelsen s ordförande; det
andra skall afse frågor om
»undervisning, ordning och tukt» och hållas
inför folkskoleinspektören eller
vederbörande öfverlärare. I själfva karaktären
af de förra sammankomsterna ligger,
att de hufvudsakligen skola gälla
distriktet såsom ett helt, och i första
hand lämnas därför ock den
anvisningen, att de skola hållas med »ombud
för de vid skolorna anställda lärare».
Men efter denna principiella
bestämmelse göres tyvärr följande tillägg:

Om så anses lämpligt, må i stället hållas
särskilda sammanträden med olika afdelningar
af lärarne jämte folkskoleinspektören.

Den rätt, stadgan velat inrymma åt
distriktets folkskollärarekår att vid
inhämtandet af dess mening rörande
distriktets folkskoleväsende såsom en
sammanhörande enhet -själf få
uppträda såsom en dylik enhet, skulle
genom denna tilläggsbestämmelse blifva
helt och hållet beroende på
öfverstyrel-sens godtfinnande. Sådant kan väl
svårligen anses riktigt. Vi instämma i af-

seende härå med de kommitterade, som
för några år sedan hade att afgifva
förslag till ordnande af
folkundervisningen i vissa städer, och som i
sitt den 6 december 1895 afgifna
betänkande (sid. 90) bland annat
yttrade: »Att hålla särskilda
sammanträden med olika grupper (af lärarekåren)
torde komma att blifva allt för
tidsödande och dessutom i vissa fall, då
det kan vara fråga öm att erhålla ett
gemensamt uttalande af hela lärarekåren,
befinnas vara äfven i öfrigt olämpligt.»

2. I allmänna folkskolestadgans § 15
föreskrifves såsom villkor för samlad
skoldag (d. v. s. den »längre
ledighetens» inskränkning intill en
half-timme), att småskolas dagliga
undervisningstid ej får öfverskrida fyra timmar,
folkskolas ej fem, hvarjämte för
småskolan föreskrifves femton minuters
ledighet mellan hvarje lärotimme. I
motsats härtill medgifver förslagets § 17 sex
timmars samlad skoldag för folkskolans
högre klasser och fem timmars dito för
de båda lägre, och detta fastän ej ens
de senare tillförsäkrats längre ledighet
mellan lärotimmarna än tio minuter.
Vi betvifla, att regeringen skall finna
en samlad skoldag af sådan
utsträckning hygieniskt försvarlig.

För öfrigt torde det väl vara nödigt
att vid fastställandet af dessa
tidsbestämmelser göra ett uttryckligt
undantag för den till eftermiddagen förlagda
slöjden, helst meningen tyckes vara, att
slöjden skulle inordnas i raden af
såväl deri egentliga folkskolans som ock
den högre afdelningens obligatoriska
undervisningsämnen.

3. Enligt § 22: 4 skulle
öfverstyrelsen äga rätt att, »när skolans bästa det
kräfver», förflytta en ordinarie lärare
från en Ull en annan församling.
Denna bestämmelse skall antagligen
motsvara allmänna folkskolestadgans §
22: 4, som gifver skolråd i stad rätt
att, »när skolans bästa det kräfver,
förflytta en ordinarie lärare från en tjänst
till en annan inom distriktet».
Härvid synes dock böra märkas, att
sistnämda föreskrift har en fullt tillräcklig
motsvarighet i öfverstyrelseförslagets §
22: 5, som bemyndigar öfverstyrelsen att,
»när förhållandena det påkalla, vidtaga
nödiga förändringar uti lärares
tjänstgöring inom den församling, där han
är anställd». Hufvudstadens flesta
församlingar motsvara i storlek våra
större städer, och den synnerligen
vidsträckta rättighet, öfverstyrelsen på
grund häraf för närvarande har att
förflytta lärare »från en tjänst till
en annan», torde knappast tarfva
någon utvidgning. Detta så mycket
mindre, som öfverstyrelsen för
åstadkommande af nödiga omflyttningar har
till sitt förfogande en hel liten armé
af extraordinarier. Den ifrågasatta
nya rättigheten synes oss alltså icke
motiverad af något verkligt behof.
För lärarekåren skulle den innebära

en fara eller, om man så vill, en
hotelse, om hvars allvar inan kan göra
sig en föreställning, då man tänker
på hufvudstadens allt jämt fortgående
utvidgning och på de förstadssamhällen,
som den förr eller senare torde komma
att med sig införlifva.

För öfrigt synes det uppenbart, att
om den ifrågasatta iorflyttningsrätten
af k. m:t skulle beviljas, så äro
läraretjänsterna därmed faktiskt, om ock ej
nominellt, lösryckta från sitt samband
med församlingsindelningen och gjorda
till gemensamma för hela distriktet.
Men i så fall bortfaller hvarje
anledning att gifva församlingarnas skolråd
något inflytande vid vissa tjänsters
tillsättning, och den genom § 19: 7 åt
dem inrymda rättigheten att härvid
afgifva yttrande förlorar all logisk grund.

4. Enligt förslagets § 26 skulle det
åligga öfverstyrelsen »tillse, att lärare
icke åtager sig annan befattning, som
hindrar honom att samvetsgrant
uppfylla sina plikter såsom lärare».

Denna bestämmelse förefaller i flera
hänseenden egendomlig. För det första
är den ineffektiv, enär den icke gifver
öfverstyrelsen någon annan verklig
makt än öfverstyrelsen oberoende häraf,
genom den i och för sig alldeles
tillräckliga § 31, har sig tillerkänd. För
det andra motsvarar den icke på minsta
sätt den paragraf i allmänna
folkskolestadgan, som genom densamma skulle
utan fattligt motiv utträngas från sin
plats. Om det ansetts lämpligt att
genom allmänna folkskolestadgans § 26
gifva domkapitlet befogenhet att pröfva,
»huruvida läraretjänst i folkskola må
förenas med prästerlig befattning», så
torde det vara lika lämpligt att för
hufvudstaden inrymma åt dess
konsistorium en liknande rätt. Äfven de i
allmänna stadgans § 27 förekommande
bestämmelserna borde väl hafva något
slags motsvarighet i den för Stockholm
gällande förordningen.

5. Bestämmelsen om felaktiga
lärjungars bestraffning har i förslagets §
40: 3 erhållit samma lydelse som i
allmänna folkskolestadgans § 42: 3. Af
ofta anförda skäl anse vi, att den
lydelse af nämda moment, som
tvångs-uppfostringskommittén enstämmigt
föreslagit, är obetingadt att föredraga.

6. Enligt förslagets § 1: 2 skulle
vara fastställdt, att af lärarne vid
folkskolorna minst tre fjärdedelar borde
vara anställda såsom ordinarie. Ifall
emellertid, såsom vi tro, erfarenheten
redan gifvit vid handen, att det för
undervisningens behöriga ordnande icke
är nödvändigt, att proportionen mellan
extra och ordinarie är som l till 3,, så
vore det utan tvifvel ur flera
synpunkter fördelaktigt, om nämda proportion
kunde sättas åtskilligt lägre.

Äfven i fråga om åtskilliga andra
punkter kunde förbättringar i
föreliggande förslag vara önskvärda, men de
nu anförda synas oss höra till de vik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0855.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free