Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (990.) 19 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 51
bildande betydelse för lifvet, än hvad äldre
präster funnit vara verkliga förhållandet.
P. O. Lundkvist.
Den lokala tillsynen öfver skolväsendet
utöfvas i regel uteslutande af skolrådets
ordförande, hvilken i allmänhet visat stort
nit för folkskolans utveckling. Stundom
har han därigenom ådragit sig folkets
misshag. Dock vore det önskligt, att han oftare
besökte skolorna. Enligt mig lämnade
upplysningar erhålla de flesta skolor nästan
aldrig besök af skolrådsordföranden, då de
äro i verksamhet. - - -
Såsom förklaring till skolrådsordförandens
otillräckliga inspektion må emellertid
nämnas, att det erfordras nära två månader för
att ett par timmar besöka alla skolor i
det största skoldistriktet.
Bland skolrådens valda medlemmar äger
skolan en och annan varm vän och kraftig
befrämjare, men gemenligen intaga de en
ganska passiv ståndpunkt. Till
skolrådsledamöter väljas i allmänhet församlingens
ekonomiska styrpinnar, äfven om de icke
äro besjälade af det »nit om
skolväsendet», som lagen uttryckligen uppställer
såsom kompetensvillkor. A. Nordlander.
Den egentliga tillsynen öfver skolorna
utöfvas af skolrådens ordförande, hvilka ock
allmänt visat synnerligt nit med afseende
på skolan och såväl enskildt som offentligt
verkat för undervisningsväsendets utveckling.
Som afstånden mellan pastors bostad och
skolorna mångenstädes äro mycket stora och
vägarna ofta äro nästan of ärbara, är det
likväl mera sällan, som skolorna få besök af
skolrådsordföranden, och naturligtvis är
förhållandet enahanda i fråga om
skolrådsledamöternas besök. Skoltillsyningsmän hafva
"visserligen tillsatts, men i allmänhet förhålla
de sig ganska lamt i fråga om tillsynen.
P. O. Grape.
Visby stift.
Medgifvas måste, att äfven de valda
ledamöterna i skolråden i många distrikt på
senare tiden börjat visa ett mera lifaktigt
intresse för skolväsendets formella
angelägenheter än förut, då sådana angelägenheter
som barnens skolgång, deras uppförande i
och utom skolan samt själfva undervisningen
mera sällan rönte någon själfständig
uppmärksamhet från deras sida. Och sedan
nu förnyade nådiga stadgan angående
folkundervisningen i riket - - - lämnat
detaljerade föreskrifter för hvad som åligger
tillsyningsmännen, hvilka här i regel utgöras
af skolrådsledamöter, och dessa föreskrifter
i de förändrade reglementena blifvit än
ytterligare detaljerade, så kan man hoppas,
att nämda intresse än ytterligare skall komma
att stegras. Men ännu hafva verkningarna
af dessa nya bestämmelser gifvetvis ej
kunnat förspörjas. - -
Den drifvande kraften är skolrådets
ordförande, och dessa ihafva nästan utan
undantag under denna pleriod visat ett
aktnings-värdt nit för skolväsendet. I fråga om
’skolans materiella angelägenheter stödjas de
villigt och verksamt af de valda ledamöterna,
och i allmänhet kan vitsordas, att skolråds-
institutionen fungerar på ett normalt sätt
och är inspektörens kraftigaste stöd.
Johan Odin.
- - - ]\fen framgången i sträfvandet
efter jämn skolgång och en hel mängd andra
viktiga skolans angelägenheter äro dock till
väsentlig del beroende på, om
skolrådsordföranden hyser vänliga känslor mot skolan,
är hennes väu. Visserligen medför denna
vänskap ej så litet obehag, ty på
skolrådsordförandens lott faller ofta folkets ovilja
och bitterhet öfver uppförandet af nya
skolhus, utförandet af större reparationer på de
gamla husen och öfver anskaffandet af
tidsenliga skolmöbler och dyrbar
undervisningsmateriel, liksom det ock är han, som vid
vissa tillfällen får ensam bära ansvaret för
dålig skolgång och för hvad ogina
skolrådsledamöter och en knusslig kyrkostämma mot
hans vilja beslutat. Visserligen har
bestyret att vara skolrådsordförande med sig en
mängd ganska skiftande uppgifter af mer
eller mindre betungande art; men så är det
dock en hög, skön och löftesrik kallelse
att få vara en upplysningens och
bildningens målsman, att få arbeta på det
uppväxande släktets förädling i vår på
kristlig grund hvilande svenska folkskola; och
därför bör han ej låta kärleken till skolan
förkolna, ej låta nitet slappas, ej låta sitt
hjärta fyllas med bitter galla öfver obehaget
och bördan.
Att på en så maktpåliggande men oftast
otacksam plats hafva en person med
ämbets-ansvar synes mig vara alldeles nödvändigt,
och i de allra flesta fall är prästen,
åtminstone på landsbygden, den enda i
distriktet, åt hvilken detta uppdrag kan med
trygghet anförtros, såsom han ock i regel
är skolans bästa stöd och inspektörens bästa
hjälp. Eeinh. Uddin.
En motion i Stockholms
stadsfullmäktige
angående praktiska yrkesskolor
Vid slutet af Stockholms
stadsfullmäktiges sammanträde sistlidna
måndag väckte folkskoleinspektören d:r C.
G. Bergman följande beaktansvärda
motion i en fråga, som allt kraftigare
tränger till sin lösning:
För den uppväxande ungdomens
teoretiska utbildning synes det vara rätt
tillfredsställande ordnadt i hufvudstaden äfven
efter den tid, då föreskrifven folkskolekurs
är genomgången. Vi ha borgareskolan med
dess båda afdelningar, den lägre
hufvudsakligen afsedd för dem, som vilja fullständiga
en försummad folkskoleundervisning, samt
en högre afdelning, afsedd för dem, som
genomgått härvarande folkskolor eller som
kunna visa sig äga motsvarande
kunskaps-mått. Vi ha vidare tekniska skolan med
dess olika afdelningar och hvars ytterligare
utvidgning är ifrågasatt. Dessa skolor
meddela dock hufvudsakligen en teoretisk
undervisning. Praktiska yrkesskolor för
manlig och kvinnlig ungdom, som efter genom-
gångna skolkurser vid omkring fjorton års
ålder lämnar skolan, saknas hos oss helt och
hållet.
Den ledning och fortsatta utbildning, som
skulle kunna gifvas de unga under närmast
följande år, torde dock icke för deras
framtid vara af mindre vikt och betydelse eller
mindre af behofvet påkalladt än den de
dittills erhållit. Läroåren som lärling och
gesäll finnas icke mera; de kunna helt visst
icke heller under samma form återställas,
men de synas böra på något sätt ersättas.
Upprepade kraf på att något i den vägen
göres, kunna icke sakna grund. Vi ha i
ett denna dag behandladt betänkande sett
flera uttalanden i denna riktning af
föreningar såväl af arbetare och arbetsgifvare
som af ungdomens ledare.
Ingen lär kunna förneka, att vårt folk
visar ett rätt lifligt intresse för
undervisningsfrågor. Men man synes mig dock gå
i en väl ensidig riktning, och vi ha icke
med tillräcklig uppmärksamhet följt
utvecklingen i andra länder. Man säger
visserligen, att vårt lands folkundervisning står
högt, ja högre än i många andra
kulturländer, och jag tror, att så är förhållandet
hvad den egentliga folkskolan beträffar. Men
lika säkert är det, att vi stå lika mycket
efter flera andra länder, särskildt de stora
kulturländerna, i fråga om den fortsatta
undervisningen.
I Frankrike, Tyskland, England m. fl.
länder fästes mycket afseende vid och
ägnas mycket intresse åt denna, dels för de
ungas egen skull, men ock af omsorg för
industri- och handtverksarbetets utveckling.
Den, som besökt årets världsutställning, har
kunnat bilda sig en föreställning om, huru
mycket som i detta hänseende gjorts i
Frankrike, och hvilken vikt man där fäster vid
sina écoles professionnelles.
Införandet af maskiner och mekanisk
krafc i verkstäder och storindustrien har
haft till följd en märkbar tillbakagång i den
förra mera individuella arbetareutbildningen,
hvilket icke kunnat undgå att i
industriorter utöfva ett mindre fördelaktigt
inflytande. Arbetaren blir själf nästan en
maskin ; hvar och en uppnår visserligen en stor
färdighet att tillverka en viss detalj, men
han saknar tillfälle att lära sig bedöma och
öfverskåda ett arbete i dess helhet. Han
blir därför ock i saknad af den fortsatta
utveckling, som under andra förhållanden
skulle kunna vinnas genom själfva arbetet.
Vi ha i vårt land goda uch skickliga
vetenskapligt bildade ingeniörer; vi ha
dugliga detaljarbetare, men vi ha brist på
arbetare, som förena teoretisk utbildning med
en mera omfattande och allsidigt
grundläggande praktisk utbildning. Likartadt är
förhållandet inom den mindre eller egentliga
handtverksindustrien, där yrkesskickligheten
gått betydligt tillbaka efter lärlings- och
gesällsystemets upphörande.
I sin skrifvelse till beredningsutskottet
med anledning af arbetareföreningens
framställning till stadsfullmäktige angående
hithörande fråga säger drätselnämdens första
afdelning, efter att ha talat om tekniska
söndags- och aftonskolans samt
borgareskolans verksamhet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
