Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (992.) 3 januari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r l
SVENSK LÄRARETIDNING.
försedt med ändamålsenlig eldstad och
hållas lika rent och ventileradt som skolsalen.
Skolsalens storlek bör beräknas efter
antalet af de barn, som där skola undervisas.
För hvarje barn bör beräknas en golf yta af
l1/2 kvadratmeter eller 17 kvadratfot samt
ett ruminnehåll af 5 kubikmeter eller 200
kubikfot. Mer än 45 barn böra ej gärna
undervisas i en sal. För detta antal bör
salen vara 10 meter (331/2 fot) lång, 7
meter (23*72 fot) bred och 8,5 meter (12 fot)
hög. Bäst äro dock de skolrum, som äro
blott 9 meter långa och 6 meter breda,
emedan belysningen och öfverskådligheten
blifva bättre. De rymma dock ej mer än
40 barn.
Väggar och tak få ej klädas med papper
eller tapeter. Nedra delen af väggarna bör
alltid vara boaserad till ll/z meters höjd,
öfra delen af väggarna samt taket antingen
reveterade eller träklädda. Hörnen och
kanterna mellan väggar, golf och tak böra vara
afrundade för att lättare kunna rengöras.
Väggarna skola vara glatta och olje- eller
limfärgade, så att de kunna tvättas.
Väggarnas färg bör vara ljust grå, gul eller
grön, såsom nyttigast för barnens ögon,
takets färg rent hvit för belysningens
jämnare spridning.
Fönstrens storlek, antal och placering är
af stor vikt. Vanligen göras de blott 6 fot
höga, och för att det oaktadt få tillräckligt
ljus i rummen sätter man dem på tre sidor
af rummet. Följden däraf är, att barnen
måste sitta vända mot fönster, något som i
hög grad besvärar deras genom läsningen
och skrifningen ansträngda ögon. Dessutom
kommer solljus vid klar himmel alltid
in från någon sida och måste utestängas
genom gardiner, hvarigenom en del af
rummet förmörkas. Af dessa skäl böra fönster
finnas endast på en sida af skolrummet, och
en sida, som icke är utsatt för vinkelrätt
infallande solljus och icke heller alldeles
saknar sol. Fönstersidan bör därför helst
vara åt sydost eller sydväst. Barnen skola
kunna placeras så, att de få ljuset från
vänster, på det att de icke må skymma sig
själfva vid skrifning, räkning och teckning.
Är rummet mer än 7 meter bredt, kan
det vara nödvändigt att sätta fönster äfven
på den sida, som är bakom barnen. På
två motsatta sidor böra aldrig fönster
sättas, emedan dagsljuset då skimrar på taflor,
kartor m. m. och hindrar barnen att se,
på samma gång som det plågar ögonen.
Men om fönster finnas på endast en sida,
måste de vara tillräckligt många och stora
för att kunna insläppa behöfligt ljus.
Då det ljus, som kommer uppifrån, är
behagligast, böra fönstren med sin nedra
post sitta 1,2 meter eller 4 fot öfver
golfvet och med den öfra gå till blott l eller
2 decimeter från taket. Fönstrens höjd bör
vara minst 7 fot eller 2,i meter och
bredden minst 4 fot eller .1,8 meter.
Mellanrummen mellan fönstren böra ej vara för
stora för att icke kasta för mycken skugga.
Alla fönster, yttre och inre, måste sitta
på gångjärn. Numera sätter förståndigt folk
äfven i enskilda boningsrum sina innan-
fönster på gångjärn och får dem att sluta
tätt utan klistring. De öfra fönsterrutorna
sättas på gångjärn i nedra kanten och
anordnas så, att de kunna fällas inåt och
insläppa frisk luft under lektionstimmarna.
För beräkning af fönstrens antal och
storlek har man den regel, att
fönsteröppningarna^ yta skall motsvara -1/5 e^er helst l/±
af rummets golfyta. Från hvarje barns
plats skall man kunna se någon del af
himmelen.
Uppvärmningen och ventilationen måste
ställas i förbindelse med hvarandra. I båda
afseendena begås ofta stora fel. Som
eldstad användes ofta en öppen spis eller en
järnkamin. Den förre ventilerar duktigt
genom det stora rökfånget men håller icke
värme utan ständig eldning och suger in
den yttre luften genom ventilhål, väggar,
fönster och golf såsom kallt luftdrag.
Kaminen alstrar en stark värme, så länge den
eldas, men när eldningen upphör, blifva
rummet och väggarna genast kalla, och
luften förnyas alls icke i rummet utan
förblifver alltid skämd och obehaglig, hvartill
också oset från det genom luftrörelsen
upp-hvirflade och på kaminens yta brända
dammet bidrager.
De ämnen, som afgå från
människokroppen genom utdunstning och andning, äro
verkliga giftämnen, som äro högst skadliga
att inandas, hvarför luften i ett rum, där
människor vistas, måste ständigt omsättas
med frisk luft. I ett rum, där få personer
vistas, kaii behöflig luftomsättning erhållas
genom den s. k. naturliga luftväxlingen
genom väggar och smäspringor vid fönster
och dörrar, där alltid s. k. drag råder.
Men i ett rum, där 20-40 personer
uppehålla sig, blifver luften outhärdlig, om den
icke genom särskilda anordningar oftare
ombytes, än som kan ske genom den
naturliga ventilationen.
Kunde man hålla fönstren öppna, så skulle
nog genom dem en god luftväxling erhållas,
men under den kallare årstiden skulle ett i
högsta grad ohälsosamt drag åstadkommas,
hvarför detta sätt för luftväxling endast
kan begagnas, då barnen äro ute på
lof-tiderna. Men då de icke kunna sitta inne
en timme i slutet rum utan att blifva sjuka
genom den uppkommande luftförskämningen,
så bör sådan tillställning göras, att den
skämda luften fortgående utsläppes, och ren
luft fortgående insläppes, men uppvärmd, så
att den ej utkyler rummet Detta sker
genom begagnande af den naturlagen, att
uppvärmd luft är lättare än kall luft och att
i följd däraf den varma luften sträfvar att
komma ut ur ett varmt rum och den kalla
ytterluften sträfvar att komma in. Den
skämda rumsluften är varm och vill ut.
Om man då har en 6 tums ventil i
skorstenspipan, så söker den sig utväg där, i
synnerhet som luften i skorstenen alltid är
varm och i uppgående rörelse. Den
utgående luften ersattes af inträngande kall
luft. Om man då passar på att gifva den
fritt inlopp genom en trumma, så kommer
den denna väg och ej genom springor och
hål. Men för att den ej skall kännas som
ett kallt drag, lägges trumman antingen
under rummets tak fram till skorstensmuren,
hvarigenom luften uppvärmes af denna,
eller under rummets golf till eldstaden, som
då bör utgöras af en mantelkamin
(ventilationsugn), hvarvid luften utsläppes inom
manteln och uppvärmes af ugnen, innan den
går ut vid dess öfre del och utbreder sig i
rummet. Under golfvet bör trumman läggas
af saltglacerade lerrör, under taket kan den
göras af järnplåt. I hvilket fall som helst bör
den hafva en kvadratfots cirkelformig eller
kvadratisk genomskärning. Har den mindre
genomskärning, gör den ingen nytta i ett
skolrum. Af det sagda förstås, att de
vanliga ventilhålen i väggarna göra föga eller
ingen nytta.
Af eldstäder äro kakelugnar bra, men de
passa bättre för boningsrum än skolrum,
emedan de svårligen förmå uppvärma de
senare, om ständig ventilation skall äga
rum, utan ofta upprepad eldning.
Järnugnar, försedda med mantel och förbundna
med lufttrumma, s. k. ventilationsugnar, äro
bättre, emedan de med ringa bränsleåtgång
kunna hållas ständigt eldade och så
vidmakthålla värme och ventilation samtidigt.
Men ugnar utan mantel duga icke, emedan
de afgifva för stark, strålande värme och
framkalla os. Icke heller mantelugnar utan
lufttillförsel utifrån, s. k. cirkulationsugnar,
duga för skolor, lika litet som de duga för
kyrkor. Någon luftomsättning åstadkommes
nämligen ej genom dem. .
Härmed torde det viktigaste vara nämdt
om skolhusens beskaffenhet. Oin det yttre
behöfde nog också något nämnas, men då
detta icke är fullt så viktigt som den inre
anordningen och för öfrigt mera ligger för
allmänheten, så får den saken vara, på det
att ej tidningens utrymme må för mycket
upptagas. A.
En varm vän af folkskolan
har vid slutet af det flydda året gått
hädan. Fredagen den 2J december afled
nämligen plötsligt af hjärtförlamning i sitt hem
i Karlskrona f. riksdagsmannen,
underlöjtnanten Edvard Svensson.
Han var född år 1838 och blef 1852 in-’
skrifven som skeppsgosse vid flottans station
i Karlskrona. År 1886 nådde han
flagg-underofficersgraden och erhöll 1894 begärdt
afsked. Två år senare utnämdes han till
underlöjtnant i flottans reserv.
Stor är den förlust, Karlskrona
samhälle lidit genom Svenssons frånfälle, ty
gagnande var hans verksamhet på skilda
områden. I 17 år, till sin död, var han
ledamot af stadsfullmäktigs; i många
allmänna och enskilda inrättningar var han
en nitisk styrelsemedlem.
Åren 1889-99 representerade han
Karlskrona stad i riksdagens andra kammare,
där han vid sin afsägelse fick till
efterträdare nuvarande statsministern frih. von
Otter.
För folkskolan har Edv. Svensson arbetat
nitiskt och framgångsrikt. Sedan 1872
ledamot af amiralitetsförsamlingens skolråd,
sökte han under 28 års verksamhet städse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
