- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
9

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (992.) 3 januari 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H:r.l

SVENSK LÄRARETIDNING.

svårt att vid behof återgå till dylika, här
och hvar förekommande artiklar, dels torde
de stundom på grund af ett blott flyktigt
studium nedskrifna reseanteckningarna icke
vara fullt tillförlitliga eller framställda på
ett strängt objektivt sätt, och dels äro många
skolförhållanden, om hvilka den vetgirige
läraren önskar upplysning, alls icke föremål
för någon redogörelse i den honom
tillgängliga litteraturen. För lärarens fortsatta
fackutbildning är därför ett arbete behöfligt,
som innehåller en öfversiktlig, men på
samma gång tillräckligt fullständig framställning
af folkskoleväsendets uppkomst, utveckling
och nuvarande ståndpunkt i de förnämsta
kulturländerna inom och utom Europa.

Till en sådan fullständighet hör, att icke
endast det; som rör den egentliga
Jolksko-lan, behandlas, såsom dess historia, hufvud*
grunderna af gällande folkskolelagar och
andra hithörande förordningar, folkskolans
organisation och lärokurser, kostnaderna för
hennes upprätthållande, lärjungarnes skoltid
och afgångspröfning m. m., utan att äfven
andra, i närmare samband därmed stående
saker upptagas, såsom folkskolans
myndigheter, inspektionens ordnande, skolans
sub-ventionering af stat eller eljest,
lärarebildningsanstalterna, Öfverbyggnader på
folkskolan, skolbibliotek, lärarelöner m. m., m. m.,
allt åtföljdt af belysande statistik och
ordnadt så, att ett gifvet ämne blir lätt att
uppsöka.

Att åstadkomma en sådan framställning
af folkskoleväsendet i de olika
.kulturländerna, som här antydts, är ett arbete, som
icke gärna kan inom rimlig tid utföras af
en enda, med daglig skoltjänstgöring
upptagen person. De omfattande studier i
mänga länders skolväsende och de insikter
i flera olika språk, ett dylikt arbete
nödvändigt kräfver, göra det också hart när till
en omöjlighet för en lärare att gå i land
med ett sådant företag. Det ligger under
sådana omständigheter nära till hands att
tänka på Sveriges allmänna
folkskollärareförening, hvilken genom åtgärder af sin
centralstyrelse skulle kunna nå målet på
jämförelsevis kort tid. Beträffande dessa
åtgärder vore det utan tvifvel lämpligt, att
centralstyrelsen ginge i författning om det
ifrågavarande arbetets utförande genom ett
flertal S. A. F. tillhörande medlemmar,
hvilka fördelade sig i mindre arbetslag,
hvartdera sysselsättande sig endast med ett
eller några få närbesläktade lands
folkundervisningshistoria. På det att så stor
likformighet som möjligt skulle kunna
uppnås i framställningen af de olika ländernas
skolväsende, borde antingen ett gemensamt
förarbete äga rum mellan alla de
samverkande kraf terna; eller också ämnets
systematiska anordning meddelas af
centralstyrelsen. Allt nog, huru en enhetlig plan skulle
åvägabringas, blefve en senare fråga, som
icke nu tarfvar någon utredning. Det
behöfver väl icke sägas, att i och för
framställningen af ämnets olika delar blott de
nyaste och pålitligaste källor böra
användas.

I fråga om det nu föreslagna arbetets
utgifning vore det tvifvelsutan
ändamåls-enligast, att det utgafves i häften, ett för

hvarje land eller förening af mindre länder,
och att dessa blefve så billiga, att endast
utgifterna för tryckning, bindning och
dist-ribuering betäcktes.

Sveriges allmänna folkskollärareförening
skulle säkerligen vinna stort och
välberätti-gadt erkännande, om genom dess försorg ett
originalarbete af nämda slag kunde blifva
införlifvadt med den svenska pedagogiska
litteraturen. Enligt gjorda efterforskningar
finnes icke något motsvarande arbete
utgifvet ens på tyska språket. Just nu, då ett
nytt århundrade snart går in, torde en
lämplig tidpunkt vara för handen att utarbeta
en öfversiktlig framställning af folkskolans
utveckling under det svunna skedet i
hennes historia och redogöra för huru hon
gestaltar sig i de olika kulturländerna vid det
tjugonde århundradets början.

På grund af hvad nu blifvit framställdt,
får Gröteborgs skolförening anhålla,

att centralstyrelsen ville vidtaga
åtgärder för utgifvande af en objektiv och
korrekt redogörelse för folkskoleväsendets
utveckling och nuvarande ståndpunkt i de
viktigare inom- och utomeuropeiska
kulturländerna, och att denna redogörelse
utgifves i häften, i regel ett för hvarje
land, samt att hela arbetet blifver
komplett om möjligt inom tre år.

. Gröteborg den 17 november 1900.
Göteborgs skolförening

genom dess styrelse:

K. L. Larsen. A. E. Åkerlund.

J. Emil Björkman. Josefine Schutz. A. Blix.

9. Afkortning af tjänstetiden för erhållande
af pension.

Till centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärare förening.

På grund af Näsums kretsförenings
beslut på möte den 6 oktober 1900 få
undertecknade hos centralstyrelsen vördsamt
anhålla, att centralstyrelsen måtte snarast
möjligt vidtaga de åtgärder, som fordras för
sådan ändring af 16 § i reglementet för
folkskollärarnes pensionsinrättning, att
folkskollärare och folkskollärarinna, som hafva
25 tjänsteår och 60 lefnadsår, måtte med
full pension få afgå från sin befattning.

Som motiv vilja vi anföra följande:

a) Enär åtskilliga af Sveriges
folkskollärare, som för närvarande tjänstgöra,
erhöllo inträde vid seminarium fore den tid,
då det blef i lag stadgadt, att den, som
fyllt 26 år, ej fick inträde utan särskild
tillåtelse af k. m:t, voro vid inträdet
betydligt äldre, ja kanske 40 år eller däröfver,
så inses tydligt, att de vid 60 års ålder ej
ens äro berättigade till af kortad pension.

b) Att om de än vid 26 års ålder vunnit
inträde vid seminarium, de i mindre
lyckliga fall ej utkomma som examinerade, förrän
de fyllt 32 å 33 år, och blifva då efter 30
tjänsteår minst 62 år, innan de äro
berättigade till full pension. Skola de då också
vikariera något eller några år, erhålla de ej
ens afkortad pension vid den åldern.

c) Tänka vi sedan på en del lärare och
lärarinnor, som hafva tjänstgjort som vikarier

i de större städerna en längre tid, 10 eller
12 år och måhända ännu längre, innan de
lyckats blifva ordinarie, så finna vi det
ganska behjärtansvärdt, att ofvannämda §
ändras därhän, att hvarje lärare och
lärarinna, som ej i sina yngre dagar fått vara
likställda med dem, som gynnats af en bättre
lott, åtminstone i sin sena afton efter
ett tungt, mödosamt och träget arbete måtte
få vara mera likställda med sina kamrater
och ämbetsbröder och med mera lugn och
glädje få nedlägga arbetet.

d) Då en församling nödgas mot sin vilja
hafva en lärare eller lärarinna längre, än
till dess han eller hon uppnått 60 års
ålder, så har det redan visat sig, att krångel
och obehagligheter uppstått, ja t. o. m. har
församlingen utan vidare försökt afskeda
dem för att få yngre krafter i stället, och
detta är iu tungt, äfven om läraren
skyddas af lagen. Erkännas måste dock likväl,
att en lärarekraft med 60 år ej kan
motsvara en pä 30 o. s. v. Vore då lag att
vid 60 års ålder få lämna platsen med full
pension, undanröjdes alla tvister i detta
afseende.

e) Tänka vi vidare på att deras hela lif
inom kallet varit en oafbruten kedja af
motgångar och tråkigheter, oaktadt all deras
möda och flit, så synes oss, att de såsom
äldre måtte få bli mera tryggade för sin
ekonomiska ställning.

f) Visserligen kan häremot invändas, att
det dels är sörjdt för att sådana lärare och
lärarinnor skola få någon bärgning, om än
ej tillräcklig sådan, och dels att de äro för
få för att en lagparagraf skulle ändras;
men då svara vi, att ju färre de äro, desto
lättare att få ändring på den grund, att
endast lagen och ej statsanslaget behöfde af
riksdagen ändras och godkännas.

K. Gr. Venander. J. G. Jonasson.

Anna Nilsson.

10. Lifförsäkringsfrågan.

Vid Östra Barakretsens möte den 6
oktober 1900 höll kretsens ordförande,
folkskolläraren P. N. Eklund i Grenarp, ett
föredrag öfver lifförsäkringsfrågan inom Sveriges
allmänna folkskollärareförening. Talaren
framställde därvid flera anmärkningar mot
det mellan Sveriges allmänna
folkskollärareförening och lifförsäkringsbolaget Svecia
upprättade kontraktet angående villkor för
försäkring af föreningens medlemmar samt
sammanfattade slutligen sina önskemål i
följande fem hufvudpunkter:

1) § 14 annulleras. Hvarje krets väljer
själf sitt försäkringsombud, hvilket på P amma
gång är agent för Svecia, såvida ombudet är
villigt och Svecia anser det vara lämpligt
härtill. I motsatt fall vare det bolagets ensak
att antaga någon annan kretsmedlem till
agent.

2) Premierna erläggas kvartalsvis den l
mars, l juni, l september och l december
med en fjerdedel af de i tarifferna angifna
årspremierna.

3) Vid inträdet har försäkringasökanden att
fritt välja försäkring med Svecias vanliga
premier eller billighetsförsäkring enligt de i
årsskriften för detta år intagna tarifferna.
Väljer han billighetsförsäkring, bar ban
därmed afsagt sig rätten till vinstutdelning, dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free