Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (994.) 16 januari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
SVENSK -LÄRARETIDNING.
N:r 3
En petition
från
tikets organister och kan«
torer.
Klockar(einstitutionen bör afskaffas.
Såsom förut meddelats, hafva rikets
organister och kantorer genom 35
stiftsvis utsedda ombud till k. m:t ingifvit
en petition angående några för nämda
kår och för kyrkomusiken viktiga
frågor. Då ärendet just nu blifvit
aktuellt, i det att utlåtanden öfv^r
petitionen infordrats från vederbörande
myndigheter, återgifva vi hela petitionen.
Deri lyder:
Till Konungen.
Undertecknade, stiftsvis på offentliga
möten utsedde representanter för rikets
organister, kantorer och klockare, vända sig
härmed i djupaste underdånighet till Eders
k,....m:t..-i en för dessa kårer synnerligen
viktig angelägenhet; och våga vi hoppas, att
Eders k. m:t täckes beakta vår
underdåniga framställning.
Under senare åren har märkts en allt
lifligare sträfvan att höja kyrkosången och
kyrkomusiken i vårt land. Så har t. ex. ny
auktoriserad mässmusik blifvit utgifven, och
såväl föreningar som enskilda personer ha
gjort berömvärda ansatser att afhjälpa de
musikaliska bristerna vid det offentliga
guds-tjänstfirandet. Och då organisterna och
kantorerna (i stället för den nu, officiella
benämningen kyrkosängare användes öfver allt
i det följande titeln kantor, hvilken
längesedan vunnit haf d inom större delen af
landet) närmast hafva hand om och bära
ansvaret för den kyrkliga musikens och
sångens ledning inom församlingarna, yrka allt
flere röster på, ; att dessa kyrkotjänare måtte
få en bättre utbildning för sina
maktpåliggande kall. I detta syfte - särskildt hvad
den musikaliska insikten och färdigheten
angår - önskar ju Musikaliska akademien
skärpt kontroll öfver organist- och
kantorsexamina i landsorten.
Dessa fordringar måste emellertid, synes
det oss, på det närmaste sammanhänga med
ett rätt ordnande af de nämda
församlingstjänares sociala och ^ekonomiska villkor,
hvilka f. n. äro allt annat än
tillfredsställande. Om än den äkta kyrkomusikern
lika litet som den rättsinnade prästen
ser i sitt kall allenast en utkomst, så är
det dock å andra sidan visst, att
»arbetaren är sin lön värd», och att man ej kan
begära, det någon skall vilja bestå sig
grundlig och kostsam utbildning för ett kall, som
hvarken åtnjuter tillräcklig aktning eller
lämnar sin man en anständig bärgning.
Hvad nu först de nämda kyrkotjänarnes
sociala ställning angår, så tillåta vi oss fästa
Eders k. m:ts uppmärksamhet på en syssla,
som kyrkomusikern vanligen mot sin vilja
och till verkligt hinder för sin egentliga
uppgift ännu flerstädes^nödgas att._inneha.
Vi mena den s. fe. klockarébefättningen,
hvilken under mansåldrar varit det svåraste
hindret för utvecklingen på det
kyrkomusikaliska området. Organist- och
kantorstjänsterna betraktas .enligt lag blott såsom bihang
till klockaresysslan, hvadan ock de
lönebelopp, som utgå för skötandet af nämda
sysslor i förening, hufvudsakligen anslagits åt
klockaren, under det, litet eller t. o. m. alls
intet tillfaller tjänsteinnehafvaren i hans
egenskap af kyrkomusiker. Att så är
förhållandet framgår tydligt af »Bidrag till
Sveriges officiella statistik X)
Aflönings-och pensionsstatistik 1: 6», sid. 85-158
(utg. 1889), Det har t. o. m. händt, att
församlingar förklarat klockaretjänsten
ledig »med skyldighet för blifvande
klockare att utan särskild ersättning spela
orgel i församlingens kyrkor». Se
handlingarna rörande klockareval för Bårslöfs
och Fjärrestads församlingar i Lunds stift,
afgjordt genom Eders k. m:ts utslag den 26
sept. 1884! Dylik praxis måste naturligen
genom sina konsekvenser leda till
kyrkosångens och kyrkomusikens förfall.
Hvari bestå då klockarens göromål,
eftersom .han åtnjuter betydligt större aflöning
än de andra nämda kyrkotjänarne
organisten och kantorn, ja, lefver på deras
bekostnad, och hvilka kompetensfordringar ställer
lagen på klockaren? Den s. k. klockaren
var ursprungligen, undejr katolska tiden,
ingenting annat än ringkarl och kyrkobetjänt.
Däraf benämningen klockare, som alltså
betyder klockringare, ringkarl. Först efter
reformationen tillkommo för honom en hel
del andra åligganden. I kap. 24 af 1686
års kyrkolag stadgas sålunda:
»Klockaren - - - - .skall vara ärlig,
trogen och flitig, boklärd och kunna sjunga
och skrifva, så att han däruti kan undervisa
församlingens ungdom. Han t>\&\\–––––-
- sörja för ringningen och klämtningen, på
behöriga tider ställa timklockorna samt taga
allt det i noga akt och förvar, som honom i
händerna antvardas och anförtros. Desslikes
skall han vara prästerna vid gudstjänsten,
skriftermålen och, när det befalles, uti
sockenbud samt annan kyrkotjänst vid handen;
men ingalunda genom någon kyrkoherdens
enskilda tjänst hindras eller afhållas från den
plikt honom åligger, med all Hit och trohet
drifva barnaläran. Han skall ock bära
kapitlets, prostens och kyrkoherdens bref till
prosten, när de honom tillhanda komma, till
nästa klockare, och där sådant försummas,
till skadan, som däraf timar, svara. I det
öfriga, hvad hans ämbete angår, så rättar
han sig efter den förordning, som biskopen
och konsistorium honom föreskrifna.»
Dessa kyrkolagens stadganden rörande
klockarens tjänstgöringsskyldigheter ha
emellertid under tidernas lopp blifvit antingen
genom lagar och prejudikat upphäfda eller
ändock i praktiken afskaffade.
Föreskriften i § 31, att klockaren skall
vara boklärd och kunna sjunga och skrifva,
så att han däruti kan undervisa
församlingens ungdom, jämte stadgandet i § 32 att
han med flit och trohet skall drifva
barnaläran, är naturligen upphäfd genom 1842
års folkskolestadga, hvarjämte k. m:ts
utslag af den 16 juni 1859 och 17 maj 1861
visa, att klockare icke är skyldig meddela
undervisning utan särskild ersättning.
Däremot .föreskritvea .ingenstädes i kyrkolagen,
att klockaren skall leda församlingssången.
Ett par prejudikat af senare data ha t. o. m.
fritagit honom från föreskriften, att han
skall kunna sjunga. Den 18 jan. 1884
fastställde Eders k. m:t ett klockareval i
Gällstads och Sams församlingar, ehuru den
valde (en f. d. bankkamrer) saknade alla
slags betyg i musik och sång; och den 3
okt. 1884 gafs prejudikat på, att en person,
hvars enda examensbetyg (från den s. k.
Krafftska skolan) visade, att mannen i fråga
saknade sångförmåga, dock vore kompetent
att inneha enbart klockarebefattning i
Storkyrkoförsamlingen i Stockholm. Att
klockaren icke heller behöfver vara boklärd eller
ens styrka sig ha inhämtat en vanlig
folkskolekurs är vidare genom Eders k. m:ts
utslag den 30 juni 1899 tydligen ådagalagdt.
Föreskriften, att klockaren skall sörja för
ringningen, och klämtningen, har genom k.
m:ts utslag af den 6 nov. 1874 samt den
2 juli 1880 och den 27 jan. 1893 förklarats
innebära allenast, att han skall »tillse, det
ringning i behörig ordning och på bestämda
tider verkställes». Genom Eders k. m:ts
utslag den 9 juli 1869 är vidare fastställdt,
att klockaren icke har någon annan
skyldighet att biträda pastor i
expeditionsgöro-målen än att deltaga i anteckningen af
nattvardsgäster. Stadgandet om klockares
bref-bäringsskyldighet har vidare genom lag af
den 21 sept. 1888 upphört att gälla. Hvad
angår föreskriften i § 32,, att klockaren
skall vara prästen följaktig vid sockenbud,
så har densamma under åtminstone en
mansålder aldrig blifvit tillämpad.
Men slutligen heter det i kyrkolagen, att
klockaren i öfrigt »skall rätta sig efter den
förordning, som biskopen -och konsistorium
honom föreskrifva». På grund häraf ha
ock i olika stift utfärdats s. k.
klockarestadgar, hvilka gifvit klockaren en
myckenhet af bestyr. (Vi tillåta oss härvid att
hänvisa till sid. 39-60 i »Stadganden
angående organister, klockare m. fl.» utg. af
Vilh. Beskow.) Skulle dessa stadganden
efterlefvas, blefve, följden den, att
ofta-nämda kyrkotjänares anseende inom
församlingarna, för så vidt de tillika äro
folkskollärare eller organister och kantorer,
fullkomligt undergräfdes. Man fordrar med rätta
i våra dagar, att personer, som fått det
viktiga uppdraget att vara ungdomens fostrare
eller att leda sången och musiken vid
guds-tjänsterna i Herrens hus, icke åläggas att
utföra vaktmästaresysslor.
Dessa stadganden ha emellertid aldrig
kunnat efterlefvas, utan de i desamma
nämda göromålen utföras allmänt af
kyrkovaktaren. Då klockaren tillika är organist eller
kantor, kan han icke ens biträda prästen
med en ,del göromål, som utföras under det
sången pågår, utan kyrkovaktaren måste träda
i hans ställe. Klockareinstitutionen är
sålunda föråldrad och i praktiken på de allra
flesta ställen upphäfd. Till klockaresysslan
fordras numera ingen kompetens, och
klockaren är icke skyldig att aflägga något som
helst prof för sin befattning; han behöfver
blott hafva medborgerligt förtroende.
Men då kyrkovaktaren, som val numera
finnes i hvarje församling, utför alla eller
större delen af de göromål, som ursprung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
