Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (994.) 16 januari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r S
SVENSK
37
för Strängnäs stift: Cyrus Granér;
för Västerås stift: F. Edén och Georg
Ekman;
för Växjö stift: Alb. Wideman, J. B.
Ahlgren, S. A. Andersson och P. Borgh;
för Lunds stift: J. N. Hollander och S.
J. S. Erman;
för Göteborgs stift: A. O. Assar och C.
H. Olsson;
för Kalmar stift: Gust. Johansson, Julius
Rydström, Joh:s Éhrnstrpm och G. Roséen;
för Karlstads stift: C. V. Rendahl, A.
Fr. Carlstedt och J. Görling;
för Hernösands stift: J F. Jansson, Erik
Nordin, P. Bergqvist, H. Fahlander och
Bernh. Vahlberg;
för Vispy stift: Carl Lambére, A. E.
Thimgren, L. Vald. Andersson och Elof
Wisselgren.
De 12 stiftsombud, hvilka den 6
sistlidna juli uppvaktade konungen och
därvid till honom öfverlämnade ett
tryckt exemplar af petitionen, finnas
upptagna å.bilden på första sidan. Det
är en reproduktion af en fotografi, som
togs omedelbart efter besöket hos
konungen och som alltså visar »den
första deputation^ som å Sveriges
organisters och kantorers vägnar haft
företräde för landets konung».
Deputationen utgjordes af följande
personer: domkyrkoorganisterna C. V.
Rendahl i Karlstad (ordförande), Gust.
Johansson i Kalmar och J. F.
Janson i Hernösand, domkyrkokantorn A.
O. Assar i Göteborg, organisterna och
kantorerna Georg Ekman i Köping
och J. N. Hollander i Bjärnum
samt folkskollärarne, organisterna och
kantorerna J. Gerdelius i Bromma, K.
A. Andersson i Mjölby, Cyrus Granér
i Brännkyrka, .Fi- Edén i Svedvi, P.
Borgh i Lekaryd och L. Väld.
Andersson i Tofta.
Normala och icke normala
skolformer.
Såsom synes af artikeln i föregående
nummer, äro i 1900 års normalplan fem
former af småskola upptagna. Af
dessa hafva två full lästid, åtta
månader årligen, för hvarje barn; det är de
gamla formerna med en lärarinna för
hvarje årsklass eller en lärarinna för
småskolans båda årsklasser. I dessa
skolor är kursen beräknad till två år
liksom i föregående editioner af
normalplanen.
Två af de återstående hafva en ärlig
lästid af blott fyra månader för hvarje
barn. De äro: småskola med
hvaran-naiidags- eller s. k. afdelningsläsning,
samt på två stationer flyttande
småskola. Dessa småskolor med half
lästid skola hafva treårig kurs utom i de
undantagsfall, att barnantalet är
»mycket ringa», då lärotiden kan få
inskränkas till två ål*.
Sammanlagdt tolf läsmånader är nog
den kortaste tid, hvarpå
småskolekursen kan inläras någorlunda ordentligt.
Att detta åtminstone i princip blifvit
i normalplanen erkändt, kan ej annat
än väcka tillfredsställelse.
I 1889 års edition fanns ett
mellanting mellan småskola och folkskola:
treklassig småskola som underlag till
treklassig folkskola, sålunda med
småskolans tredje årsklass motsvarande
folkskolans första årsklass. Denna
skolform utsattes för nedgörande kritik. Den
finnes visserligen ännu upptagen men
får endast användas, »då lokala
förhållanden sådant påkalla och ett ringa
barnantal i småskolans två årsklasser
det kan medgifva». Den är sålunda
med skärpa angifven som en
undantagsform. De för denna skolform
uppgjorda läsordningarna synas ock så
betydligt förbättrade, att en duktig
lärarinna kanske kan åstadkomma ett
nöjaktigt resultat utan att öfveranstränga
sig, om nämligen barnantalet verkligen
är ringa.
Skolformen »småskola flyttande på
tre stationer», hvilken infördes i
föregående upplaga af normalplanen, ehuru
den utdömdes som olämplig i första
upplagan, är nu åter utesluten för att
- såsom vi väl våga hoppas - aldrig
mera upptagas i någon »normalplan».
Folkskolan är framställd i åtta olika
former. Halfva antalet afser att lämna
hvarje barn åtta månaders årlig
undervisning. Dessa äro desamma som i
den gamla normalplanen: en lärare för
hvar och en af fyra årsklasser, en
lärare för två, för tre och för fyra
årsklasser, samtidigt undervisade.
Så att säga midt emellan de två sista
ligger en ny form; de tre högre
folkskoleklasserna undervisade samtidigt af
en lärare och första klassen af en
särskild lärare eller lärarinna. Denna form
framträder dock endast i en
anmärkning. Det är icke lätt att inse, hvad
som skulle motivera en anordning af
sistnämda beskaffenhet.
Treklassig småskola och treklassig
folkskola förklaras vara en lämplig
skolform, där flera småskolor med litet
barnantal utgöra underlag till en
centralt liggande folkskola med stort
barnantal. Om i en sådan organisation
barnen i tredje skolåret få gå till den
centralt belägna folkskolan och där
mottaga undervisning af en särskild
lärare eller lärarinna, så måste de
komma att bilda en skolafdelning, som i
regel blott är tredjedelen så stor som
de tre tillsammans undervisade högre
klasserna, och dessa senare måste
därtill i alla ämnen bilda minst två
läxlag. Hvarför skulle man icke i detta
fall ordna folkskolan enligt den näst
bästa typen: två årsklasser samtidigt
undervisade af samma lärare hela
läsåret? Folkskolans afdelningar blefve
då ungefär lika stora och i de flesta
ämnen kunde lärjungarna hållas ihop
i ett läxlag - två fördelar så betydande,
att det vore Oförsvarligt att ej
tillvarataga dem, hvarhelst de stå att vinna.
Kanske är det meningen, att
folkskolans första "klass skulle undervisas
af en småskollärarinna, men äfven detta
borde ej utgöra något hinder, ty är hon
lämplig ätt undervisa i första, så kan hon
ungefär lika bra undervisa andra
årsklassen ; kurserna i dessa utgöra på sätt
och vis ett helt för sig. Det lider
intet tvifvel, att, med litet omtanke, för
sådant arbete kvalificerade
småskollärarinnor kunna anskaffas, förutsatt
att de få det stöd, som kan och bör*
lämnas af folkskollärareii for de högre
klasserna och af skolrådets ordförande.
Men kan församlingen förmås att
anslå lön till en folkskollärarinna, så är
det naturligtvis bättre. *
Detta försök att onödigtvis tillskapa
en ny skolform synes vara en kvarlefva
af normalplanens gamla svaghet att,
utan tillräcklig kritik, på sina blad
upptaga projekt af inspektörer,
visserligen nitiska och kunniga men utan
den förtroliga bekantskap med
folkskolearbetet, som är så nödvändig för
att kunna på lämpligaste sätt
organisera det.
Ett annat’liknande försök är
förslaget om folkskola med tre eller fyra
årsklasser, samtidigt undervisade af en
lärare, men med åtta månader för en
del barn och sex månader för’’de-
öfriga. Det lär vara en eftergift åt
bet-odlingens målsmän. Förslaget haf dock
icke fått taga gestalt i någon ny sköl^
form utan har blifvit hänvisadt till någon
af de former, som hafva full lästid.
De barn, som äro ute på arbete två
månader af lästiden, skola då gå i
skolan, en dag i Veckan, medan deras
kamrater hålla på med lärokursens
repetition. Att detta måste verka högst
menligt på hela skolans verksamhet
ligger i öppen dag.
Om en sådan ! abnorm anordning är
oundviklig någonstädes, så behöfde den
väl ej därför flyttas in i en af
regeringen sanktionerad plan for skolorna.
Olämpliga anordningar kunna nog
vinna utbredning, utan att de af
myndigheterna godkännas och annonseras.
I fyra former för folkskolor få
barnen endast half lästid. Dessa äro:
folkskola med en lärare för två klasser,
undervisade på olika tider, en lärare
för fyra årsklasser, två och två
undervisade på olika tider, en lärare for sex
årsklasser med småskolan och
folk&kb-lan på olika tider samt på två stationer
flyttande folkskola.
De sorgliga formerna: sex årsklasser
samtidigt och folkskola flyttande på tre
stationer hafva vi nu blifvit af med i
normalplanen. Måtte de äfven i
verkligheten försvinna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
