Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 4. (995.) 23 januari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 4
SVENSK LÄKARETIDNING.
53
en, ha i dagarna till kyrkofullmäktiges
beredningsutskott öfverlämnat det af
dem uppgjorda förslaget. Detta
innehåller följande af allmänt intresse:
Kommitterade referera först i korthet den
af k. m:t år 1861 fastställda stadgan
angående folkundervisningen i Stockholms stad
och kyrkostämmoförordningen af år 1863.
På grund af dessa stadganden har den för
hufvudstadens alla territorialförsamlingar
gemensamma folkskolebudgeten hittills
handlagts först på en och samma dag af hvar
och en af församlingarna å kyrkostämma
och därefter af kyrkofullmäktige.
Sedan dessa författningar tillkommit, ha
emellertid, enligt hvad kommitterade
framhålla,
förhållandena betydligt förändrats.
Sålunda utgjorde folkmängden i Stockholm
vid 1860 års smt allenast 112,391 personer
men torde numera belöpa sig till öfver
300,000 personer. År 1860 var Katarina
den folkrikaste församlingen och hade
något öfver 18,000 invånare. Vid 1899 års
slut var den mantalsskrifna befolkningen i
den numera folkrikaste församlingen eller
Hedvig Eleonora församling 66,114 personer.
Enligt staten för år 1863 utgjorde den
folkskoleafgift, som församlingarna hade att
gällda, 41,084 kr. 23 öre, då däremot den
under år 1899 till folkskoleöfverstyrelsen
inlevererade folkskoleafgiften uppgick till ej
mindre än 1,084,923 kr. 85 öre.
Under de senaste decennierna har den
uppfattningen gjort sig alltmera gällande, att
beslutanderätten i en angelägenhet af så
allmänt intresse som folkskolebudgetens
bestämmande ej lämpligen må vara fördelad
mellan flera hvarandra sidoordnade
kyrkostämmor utan bor tillkomma en enda, för
kommunen gemensam myndighet. Förslag
i denna riktning ha ock gång efter annan
blifvit framställda.
Kommitterade redogöra härefter för de
förslag härutinnan, som afgifvits af den af
öfverståthållareämbetet år 1891 tillsatta
kommittén och den år 1895 af k. m:t tillsatta
kommittén. Dessa båda kommittéer
före-slogo att öfverlämna beslutanderätten öfver
folkskolebudgeten åt delegationer, utsedda
af kyrkostämmorna, nämligen den förra
kommittén åt kyrkofullmäktige och den senare
åt skolfullmäktige, men intetdera förslaget
lyckades vinna vare sig kyrkostämmornas
eller andra vederbörandes godkännande.
Interiörer från kyrkostämmorna.
Som ofvan framhållits, har under de
senaste fyra decennierna invånareantalet i
Stockholm nästan tredubblats, under det att
församlingarna bibehållits vid samma antal som
förut. Denna omständighet har gjort, att
de till kyrkostämma röstberättigades antal
vuxit så betydligt, att ingen lokal finnes
tillräckligt stor att kunna rymma mera än
en bråkdel af de å hvarje särskild
kyrkostämma röstberättigade, hvilket gäller äfven
om de minsta församlingarna.
När å en kyrkostämma ett ärende af mera
allmänt intresse förekommer, är nämligen
den största lokal, som finnes att tillgå,
kyrkan, till trängsel fylld, och de röstberätti-
gade, som ej kunna komma in i kyrkan,
måste gå därifrån med oförrättadt ärende.
Vidare kan vid sådana tillfällen till följd
af de akustiska förhållandena knappt en
tiondedel af de närvarande höra
diskussionen, hvaraf följer, att en stor del af de
röstberättigade ej uppfattar de propositioner till
omröstning, som framställas. Begäres
votering, åtgå många timmar för densammas
verkställande, så att stämman ej slutar förr
än sent på natten, och. mången på grund
däraf aflägsnar sig utan att ha varit i
tillfälle att afgifva sin röst. Detta har haft
till följd, att allmänhetens intresse att
deltaga i behandlingen af de ärenden, som
förekomma å kyrkostämma, betydligt slappats.
Redan dessa nu påpekade
omständigheterna utgöra, enligt kommitterades åsikt,
tillräckligt skäl för att ett så viktigt ärende
som folkskolornas budget ej vidare må
afgöras å kyrkostämma. Men äfven andra
lika viktiga omständigheter anse sig
kommitterade böra framhålla.
Den växlande och oberäkneliga
majoriteten i kyrkostämman kan lätt föranleda
skadliga omkastningar i organisationen af
folkskoleväsendet. Då kyrkostämmorna, där de
ej genom tillfälliga omständigheter blifvit
föremål för ett mera allmänt intresse, ofta
äro högst fåtaligt besökta, kan ett vaksamt
och påpassligt fåtal genomdrifva beslut, som
ingalunda äro uttryck för åsikterna hos det
verkliga flertalet bland de röstberättigade.
Detta kan äfven inträffa, då
kyrkostämman är till trängsel besökt, eftersom de flesta
röstberättigade ej kunna få tillträde till
stämman på grund af lokalens otillräcklighet.
Kommitterade anse med stöd häraf, att
kyrkostämman i Stockholm bör ersättas af
någon annan myndighet, som erbjuder större
garantier för ett mera konsekvent
handhaf-vande af folkskolans angelägenheter.
För utredande af frågan om till hvilken
myndighet beslutanderätten öfver
skolbudgeten bör öfverlämnas erinra kommitterade,
att i Sveriges näst folkrikaste stad,
Grote-borg, har, allt sedan
kommunalförfattning-arnes införande, beslutanderätten öfver
folkskolebudgeten tillkommit stadsfullmäktige.
Såvidt kommitterade hafva sig bekant, har
aldrig något afsevärdt missnöje förekommit
mot folkundervisningen i denna stad, utan
densamma alltid ansetts skötas på ett i det
hela utmärkt sätt. I grannländernas större
städer såsom exempelvis Köpenhamn,
Kristiania och Helsingfors samt i de större
städerna i Tyskland och Frankrike tillkommer
det stadsfullmäktige eller däremot svarande
myndighet att besluta öfver
folkskolebudgeten.
Kommitterade påpeka, att den
folkskolebudget, som ej afser anskaffande och
underhåll af skollokaler, redan nu är
gemensam för hufvudstadens samtliga invånare,
oberoende ^f församlingsindelningen.
Då de kommunala utgifter, öfver hvilka
stadsfullmäktige besluta, nu uppgå till
omkring 28x/2 millioner kr. årligen, torde -
säga kommitterade - skäl ej förefinnas att
för bestämmandet af folkskolebudgeten, som
uppgår till omkring l1/2 millioner kr.,
bibehålla det nuvarande invecklade
förfarandet, helst
folkskolebudgetens öfverflyttande till
stadsfullmäktige
medför den fördel, att beslutanderätten
öfver hela den budget, som är gemensam
för stadens invånare, tillägges en enda
myndighet. En sådan öfverflyttning bör icke
heller kunna i afsevärd mån verka
betungande för stadsfullmäktige.
Slutligen anföra kommitterade, att
åtminstone i Stockholm de skattdragandes
åsikter torde vara på ett sannare sätt
representerade hos stadsfullmäktige än hos
kyrkostämmorna, där känslan af ansvar icke
torde hos flertalet göra sig i samma grad
gällande som hos kommunens valde
representanter.
Af dessa skäl anse kommitterade, att
beslutanderätten öfver den för församlingarna
gemensamma folkskolebudgeten bör
öfver-flyttas från de kyrkliga myndigheterna till
stadsfullmäktige.
Bli skolans angelägenheter tilllakasatta
af stadsfullmäktige ?
Emellertid hafva af 1895 års kommitté
åtskilliga anmärkningar framställts mot
vidtagande af en sådan åtgärd. Dessa söka
nu kommitterade besvara.
Bland skälen mot beslutanderättens
öfver-lämnande till stadsfullmäktige har anförts, att
stadsfullmäktige icke väljas med särskild
hänsyn till undervisningsfrågor, att då
stadsfullmäktige äro i främsta rummet upptagna
af en stor mängd borgerliga ärenden, som
höra till deras handläggning, skolans
angelägenheter lätt skulle kunna blifva
tillba-kasatta, samt att det icke vore lämpligt att
till stadsfullmäktige öfverlåta budgeten och
åt en särskild skolstyrelse uppdraga de
egentliga skolfrågorna jämväl af den
anledningen, att de ekonomiska och
pedagogiska frågorna icke borde skiljas från
hvarandra, enär de ofta vore beroende af
hvarandra och därför helst borde behandlas i
ett sammanhang och sålunda handläggas af
samma myndighet.
Dessa skäl kunna emellertid, hvad
Stockholm angår, enligt kommitterades
förmenande, ej anses giltiga. Mera än en
åttondel af stadsfullmäktige i Stockholm tillhör
eller har tillhört lärarekåren, och en
betydligt större procent af den har
universitetsbildning. Något skäl att antaga, att
skolans angelägenheter skulle bli
tillbaka-satta af stadsfullmäktige, finnes därför ej
för närvarande, och man har all anledning
hysa den förhoppning, att stadsfullmäktige
fortfarande skola komma att till stor del
utgöras af eliten af de bildade män, som
bo i hufvudstaden. I Stockholm hafva
alltsedan 1862, då folkskolebudgeten, med
undantag för kostnaderna att bygga och
un-hålla skolhus, blef gemensam för stadens
invånare, de ekonomiska och pedagogiska
frågorna handlagts skilda från hvarandra,
de förra af kyrkostämmorna och
kyrkofullmäktige och de senare af
folkskoleöfverstyrelsen, men denna omständighet synes
ej hafva haft menlig inverkan, ty
folkskolorna i Stockholm torde knappt i något
hänseende kunna sägas stå efter
folkskolorna i det öfriga riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
