Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (996.) 30 januari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADT VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 5.096.)
STOCKHOLM, 3Q JANUARI 19O1,
20:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 4 kry 3/4 år 8,25 kr., 1/2 år 2,25 kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid: 10- 6. Allm. tel, 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare :
Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid : hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
10 öre för en millimeters höjd på enkel spalt. Födelse -, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, so kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Johan grodden.
gamla veteranerna, som varit med
under folkskolans barndom,
1840-talets folkskollärare, äro snart
bortgångna. En efter annan af de få
kvarvarande lägger sitt gamla gråa hufvud till rö
och går att njuta hvilan efter ett långt och
mödosamt dagsarbete. Sålunda slutade den
veteran, hvars bild vi här återgifva, sina
dagar den 22 i denna månad.
Johan Broddén var född af fattiga
föräldrar den l juni 1823 i Broddetorps
församling af Skaraborgs län. Genom
understöd af hjärtegoda lärare (Otterström, Smith)
och andra ädla människovänner samt efter
otroliga umbäranden tog han
folkskollärareexamen först i Skara 1844 och sedan i
Stockholm 1847. Under sin seminarietid i Skara
var han också elev vid veterinärskolan
därstädes, och under vistelsen i Stockholm
promoverades han 1845 till simmagister med
större belöningen.
Efter en fyraårig anställning som
folkskollärare vid Persbergs grufvor i Värmland
antogs B. 1851 som ordinarie lärare vid
Örebro folkskolor. Denna befattning
innehade han till 1893 års slut, då han afgick
med pension.
Sin pensionstid tillbragte B. med att sköta
sitt omfattande lånbibliotek och att teckna
upp sina gamla minnen. Dessa hann han
emellertid ej att afsluta, innan han lades
på dödsbädden. Ur hvad som finnes komma
möjligen några axplock att framdeles
meddelas i Svensk Läraretidning.
Han hade äfven åtskilliga bestyr som
suppleant i skolrådet, var sekreterare i
styrelsen för bespisning af fattiga skolbarn,
badbassangsbolaget m. fl. inrättningar och
innehade befattningen som simlärare för
folkskolans gossar ända till sin död.
Många vänner gåfvo honom påstötning
om att ombesörja en ny upplaga af de trenne
samlingar kvartettsånger, han utgifvit till
främjande af sången inom Sveriges
folkskollärarekår, men synen och tålamodet ville
ej tillåta honom fylla vännernas önskan.
Sådana äro i korthet konturerna af B:s
lefnadssaga - en utförligare teckning
återfinnes i n:r l af denna tidning för år 1894.
Hvad B. under en 47-årig verksamhet
som folkskollärare uträttat, det kan ej
ned-skrifvas, men det kan af hvarje barnalärare
tänkas. Det är ett oaflåtligt sående och
planterande, ett ideligt tragglande år ut och
år in. Arbetet tyckes hafva varit ganska
enformigt, då B. under större delen af sin
lärarebana undervisade i folkskolans lägre
afdelning och under de 15 sista åren blott
i första årsklassen. Det var i senare fallet
blott lärjungeskaran, som hvarje år ändrade
utseende, kurserna voro sig lika. För B.
hade detta emellertid ingen fara med sig.
Han älskade de små och trifdes helst ibland
dem. Och någon enformighet i
undervisningen visste han ej af. Han bråkade icke
sin hjärna med, om den eller den metoden
borde föredragas, och gjorde inga kalkyler
öfver uppnådda resultat. Han »lärde» blott
barnen och gick därvid den väg, stunden
ingaf honom. Och det allmänna omdömet
var, att han »lärde» bra. Hvad betyder
det då, om lärosättet var originellt? Det
var just härigenom han fastnitade
lärdomarna i sina lärjungars hjärtan, så att
de stannade kvar för hela lifvet.
De små och skolan älskade han med hela
sin själs värme, skolan var hans ögonsten,
och vågade någon i hans närvaro angripa
den, så fick han bereda sig på en grundlig
afbasning, där det ej saknades mustiga
uttryck, som betog fienden all lust till vidare
anfall. B. satte sitt kall högt, ock hans
personlighet gaf skolan respekt.
Visserligen är B:s lifsgärning enkel, men
dess betydelse, är därför icke mindre. Den
har ock på den plats, där han verkat,
blifvit högt värderad-. Då han tog afsked,
hyllades han med, de varmaste uttryck af
erkänsla såväl af skolrådet och lärarekåren
som af forna lärjungar och andra stadens
invånare. Och då han erhöll medaljen i gnid
för medborgerlig förtjänst, väckte detta
kamraternas innerliga förnöjelse, ty ingen kunde
vara mera berättigad att bära detta
hederstecken än B.
Flera efterlämnade minnesgåfvor vittna
också om hans verksamhet som sånganförare,
och jubelkransen från 1895 erinrar om hans
nit för bad och simundervisningens
befrämjande.
För ordensväsendet, särskildt
frimurareorden, hyste B. stort intresse och deltog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
