Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (996.) 30 januari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 5
gånger skett, och helt visst vore det
fördelaktigt, om sakens reglerande på detta
sätt kunde genom den nya stadgans
bestämmelser i någon mån underlättas.
Att däremot utan garantier blifva
underkastad möjligheten af en förflyttning, sådan
som föreliggande förslag åsyftar, skulle för
Stockholms ordinarie folkskollärarekår
innebära en betydande rubbning af dess
hittillsvarande ställning. Visserligen skulle
vid dylik förflyttning lärarens löneförmåner
ej få förminskas. Men löneförmånerna
bestämma ej ensamma lärarens ekonomi.
Denna beror ofta - särskildt för lärare
med familj - af flera andra förhållanden,
hvilka genom tvångsförflyttningen kunde
blifva helt och hållet omkastade. I
förslaget finnes intet stadgande, som föreskrifver,
huru ofta en förflyttning af denna art finge
beslutas, och under sådana förhållanden
skulle läraren ej ens hafva någon säkerhet
för, att icke till och med själfva
flyttningskostnaderna kunde komma att stiga till
af-sevärda belopp. Helt visst skulle de i
flertalet fall blifva långt mera betungande
än motsvarande kostnader inom ett
skoldistrikt på landsbygden, för hvilka senare
allmänna folkskolestadgan dock ålägger
församlingen att utgifva ersättning åt den
däraf drabbade läraren.
Men äfven med frånseende af den
ekonomiska synpunkten skulle den föreslagna
utvidgningen af öfverstyrelsens makt i
förevarande hänseende väsentligen försämra de
villkor, under hvilka hufvudstadens
folkskollärarekår hittills fullgjort sitt arbete.
Den rättsliga trygghet, so*m innehafvandet
af ordinarie tjänst afser att gifva, skulle
därigenom till hufvudsaklig del gå förlorad.
Ordinarie lärare skulle ständigt känna sig
hotad af den möjliga risken att när som
helst och huru ofta som helst kunna flyttas
från den ena delen af Stockholms
skoldistrikt till den andra, och detta i rak strid mot
sina egna önskningar och* intressen, ja utan
att ens därom i förväg få yttra sig. Att
en sådan känsla skulle inverka i hög grad
menligt på skolarbetet ligger i öppen dag.
Härtill kommer, att den ifrågasatta
ändringen synes oförenlig med en af de
principer, hvarpå förslaget i öfrigt är byggdt.
Enligt dess § 19 mom. 7 skola nämligen
vid tillsättning af ordinarie läraretjänster
till hvarje församlings skolråd öfversändas
»ansökningshandlingarna från de såsom
behörige ansedde sökande, hvilka sökt
lärarebefattning med tjänstgöringsskyldighet inom
församlingen, jämte vitsord öfver de af
desse sökande aflagda prof, och har
skolrådet att skyndsamligen till öfverstyrelsen
inkomma med yttrande angående bemälde
sökandes lämplighet för tjänsten och den
ordning, i hvilken de mest förtjänte bland
dem, enligt i § 21 stadgade grunder, anses
äga företräde till tjänstens erhållande». Den
befattning med tillsättningen af någon viss
ordinarie tjänst, som sålunda skulle
tillkomma en församlings skolråd, har
gifvetvis sin grund däri, att skolrådet i fråga
ansetts särskildt intresseradt i denna
tillsättning, enär den utnämde skulle erhålla fast
anställning just vid dess församlings skola.
Samhörigheten mellan en viss tjänst och
en viss församling samt rättigheten för denna
församlings skolråd att öfva inflytande vid
tjänstens tillsättning stå i det organiska
förhållande till hvarandra, att om den förra
bortfaller, så bortfaller logiskt äfven den senare.
Men tydligt är, att nämda samhörighet skulle
genom den ifrågasatta utvidgningen af
öfverstyrelsens förflyttningsmakt blifva i
verkligheten upplöst. Under sådana
förhållanden funnes emellertid icke längre något
skäl, hvarför skolrådet i en församling skulle
äga inverkan på vissa tillsättningar,
skolrådet i en annan församling åter på andra.
Så länge en dylik rätt för skolråden finnes
kvar, kan det näppeligen vara i sin
ordning, att det band, som förenar en lärare
med den församlingsskola, vid hvilken han
vunnit ordinarie anställning, göres så svagt,
som nu blifvit ifrågasatt.
Slutligen torde böra erinras därom, att
ett förslag i samma syfte som det
förevarande redan år 1881 förelegat till pröfning
och afgörande. Öfverstyrelsen för
Stockholms stads folkskolor hade nämligen då
inkommit med anhållan, att Eders k. m:t
»måtte meddela sådan förklaring af
nådiga stadgan angående folkundervisningen i
Stockholm den 27 september 1861, att samma
stadga ej må anses innefatta hinder för
öfverstyrelsen att, därest den så finner
nödigt, förflytta ordinarie lärare från
lärarebefattning vid en församlings folkskola till
lärarebefattning med samma lön vid annan
församlings folkskola inom hufvudstaden».
Denna öfverstyrelsens anhållan remitterades
af Eders k. m:t till Stockholms stads
konsistorium med åläggande att rörande
densamma låta höra församlingarnas
kyrkostämmor. Den 4 juli samma år förekom
därför ärendet å kyrkostämmor inom
hufvudstadens församlingar. Förslaget
afstyrk-tes helt och hållet af sju
kyrkostämmor. Den åttonde, Kungsholms församlings,
tillstyrkte visserligen bifall men med det
tillägget, att öfverstyrelsen ej skulle äga rätt
att förflytta en lärare, så framt ej
behofvet oafvisligen fordrade det. Flera af
kyrkostämmorna beledsagade sitt afstyrkande
med en motivering, genom hvilken i skarpa
ordalag framhölls både obehöfligheten och
skadligheten af den åstundade
stadgeförklaringen. Resultatet blef ock, att Eders
k. m:t förklarade sig icke finna skäl att till
öfverstyrelsens framställning lämna bifall.
Under de tjugo år, som sedan dess
förflutit, har intet inträffat, som skulle kunna
göra ett motsatt beslut af omständigheterna
påkalladt.
6. Förening af tjänster.
Genom allmänna folkskolestadgans §§ 26
och 27 hafva de villkor blifvit fastställda,
under hvilka inom rikets öfriga skoldistrikt
läraretjänst vid folkskola må kunna vara
förenad dels med prästerlig befattning, dels
med organist- eller klockaresyssla eller med
bådadera. Enär dessa bestämmelser synas
helt eller delvis vara tillämpliga äfven på
hufvudstaden, borde de med nödiga ändringar
införas i den för Stockholm gällande
folkskolestadgan. Däremot torde den i
förslaget i deras ställe inskjutna § 26 utan
skada kunna utgå, enär den icke komme
att gifva öfverstyrelsen någon annan
verklig myndighet gentemot sådana lärare, hvilka
äro försumliga i förrättandet af sin tjänst,
än samma styrelse genom förslagets § 31
skulle få sig tillförsäkrad.
7. Villkor för afgång från folkskolan.
Enligt förslagets % 34 mom. 3 skulle
lärjunge, som fyllt 12 år och inhämtat för
afgång frän den egentliga folkskolan
erforderliga kunskaper samt har tillgång till
stadigvarande anställning i arbete, kunna
tillåtas att a) för den tid anställningen
varar deltaga i undervisningen i folkskolans
högre afdelning allenast i
fortsättningsskolans ämnen eller b) för samma tid i
stället bevista fortsättningsskolan eller c)
fullständigt befrias från skolgång.
Då det, såsom tvänne reservanter inom
öfverstyrelsen med allt fog framhållit, »på
grund icke minst af i Stockholm vunnen
erfarenhet visat sig medföra i hög grad
menliga följder, om barnen för tidigt lämna
skolan», skulle det - särskildt ur
synpunkten af barnens sedliga uppfostran -
vara synnerligen fördelaktigt, om i anförda
bestämmelse vidtoges den ändringen, att
öfvergång till fortsättningsskolan före fyllda
13 år kunde medgifvas endast de lärjungar,
hvilka erhållit stadigvarande anställning i
sådant arbete, som omförmäles i § l af
lagen angående minderårigas och kvinnors
användning i industriellt yrke, samt att
hvarje tillfälle till fullständig befrielse från
skolgång redan vid fyllda 12 år bortfölle.
En dylik befrielse borde så mycket mindre
kunna ifrågasättas, som nyssnämda lag i
sin § 3 innehåller följande bestämmelse:
»Arbetsgifvare vare skyldig att bereda hos
honom anställd minderårig, som icke fyllt
femton år, den ledighet, som för deltagande
i fortsatt undervisning kan erfordras.» Det
vore i sanning att beklaga, om en
folkskolestadga för hufvudstaden skulle afstå
från den garanti mot ungdomens förvildning
genom ett för tidigt indragande i
industri-lifvet, som denna bestämmelse afser att
lägga i skolstyrelsens hand.
8. Lärjungars tillrättavisande.
Bestämmelsen om felaktiga lärjungars
tillrättavisande har i förslagets § 40 mom. 3
erhållit samma lydelse som i allmänna
folkskolestadgans § 42 mom. 3. Upprepade
gånger har emellertid blifvit från
lärarekårens sida framhållet, att denna lydelse är
ur uppfostringssynpunkt föga lämplig. Till
denna mening har ock den af Eders k. m:t
tillsatta tvångsuppfostringskommittén
enhälligt anslutit sig genom sitt den 26 oktober
1899 afgifna »Betänkande och förslag
angående vanartade och i sedligt afseende
försummade barns behandling.»
Stockholms folkskollärareförening
instämmer för sin del i det af kommittén
framställda förslaget om ändrad lydelse af nämda
moment samt i den härför uti betänkandet
(sidd. 105, 106) gifna motiveringen.
9. Tillsyningsmän för skolgången.
I allmänna folkskolestadgans § 44
omtalas de medel, hvilka böra begagnas för
åstadkommande af en regelbunden skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
