Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (997.) 6 februari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
SVENSK LÄRARETIDNING.
91
åldern med den kursen o. s. v. En sådan
tankegång - säger utgifvaren i sina
inledande ord »om läroverkets reform» - är
felaktig därför, att man vid densamma
förutsätter som själfklart, att man kan i namn
.af en senare utvecklingsåldér pålägga en
tidigare en viss börda utan undersökning, OM
denna för åldern i fråga är afpassad. Men
härtill äger man ingen som helst rätt.
Uppfostrarens första uppgift är att gifva hvarje
ålder hvad densamma tillkommer. Först
när och om han gjort detta, kan den
människa kallas lycklig, som varit under hans
behandling. Han skall sålunda icke först
tänka på hvad genom hans behandling
kommer en framtid till godo utan först och
främst på det närvarandes kraf. Tanken
på framtidens behof har en utomordentligt
stor betydelse för uppfostringsarbetet, men
den får dock icke tyrannisera detta. l
hvarje ålder har den unge först och främst
rätt att lefva sitt eget lif; ingen ålder må
behandlas blott som medel för en
efterföljande.
Genomförandet af denna grundsats
innebär betydande förändringar icke blott i
läroverkets organisation utan ock i dess
undervisningssätt. Det finnes icke heller något
ämne, vare sig läroämne eller öfningsämne,
som ej just nu med afseende på sin
behandling är stadt i rask utveckling: i
religionsundervisningen framträder bemödandet
att allt renare skilja religionens hufvudsak
och väsende från bisak och oväsentligheter,
modersmålet kräfver en själfständigare
ställning, för svensk litteratur är intresset
starkare än någonsin o. s. v. I betraktande
häraf anser^ utgifvaren det knappast vara
förmätet att hoppas, att tiden snart skall
vara kommen för en enig sammanslutning
kring vissa förbättringskraf för hvarje
särskildt ämne. För den diskussion, som,
möjligen skulle kunna leda till en dylik
sammanslutning, vill Lan, hvad de allmänna
läroverken beträffar, i sin tidskrift bereda
rum.
Det är till den yngre generationen af
läroverkslärare, som utgifvaren i fråga om denna
diskussion förnämligast sätter sitt hopp.
Hittills har det nästan uteslutande varit de äldre,
som fört ordet; de yngre tyckas hafva
misströstat om möjligheten att vinna något
gehör för sina iakttagelser och åsikter. Detta
finner utgifvaren vara att beklaga. De
yngre lärarne, säger han, stå i mera
omedelbart förhållande till tidens nya riktningar
och äga en lifligare känsla för det goda och
berättigade i dessa. Om deras ord ej göra
sig gällande, skola läroverken och
undervisningen ovillkorligen stelna i former, som
ej längre kunna anses lifsdugliga.
I det hela taget får man af den nya
tidskriften det intrycket, att den såväl i
fråga om organisation som undervisningssätt
vill ställa sig på rent pedagogisk grund -
något som näppeligen kan sägas om de
läroverksorgan, som hittills existerat. Detta
synes oss så mycket mera betydelsefullt,
som man på denna grund, och på den
allena, kan hoppas någon samverkan mellan,
läroverkens målsmän å ena sidan och
folkskolans å den andra.
Tidskriften »Skolan» utkommer under år
1901 med 8 hälften om 2 ark. Priset för
år är 3 kronor. Med tidskriften kommer
att förenas en serie smärre skrifter i
ämnen af vikt för läroverkets och
undervisningens utveckling i tidsenlig riktning.
Skolor för fortsatt
undervisning.
I likhet med folkskolestadgan talar
nya normalplanen om tre former af
skolor för fortsatt undervisning:
folkskolans högre afdelning,
fortsättnings-skolan och er sättning s skolan.
Om den förstnämda heter det i
normalplanen :
Enär folkskolans högre afdelning måste
gestalta sig olika under olika förhållanden,
hafva föremålen för undervisningen i
densamma angifvits i ganska allmänna ordalag,
under förutsättning att lärokurserna i hvarje
särskildt reglemente närmare bestämmas efter
de olika fordringar och uppgifter, som på
olika orter kunna uppställas. Af sådana
växlande förhållanden beror också
årsklassernas antal, hvarför man ej kunnat angifva
någon fördelning af kurserna på särskilda
klasser utan lämnat de närmare
bestämmelserna härom till deras ornsorgr, som hafva
att uppgöra och granska reglementen för
folkskolans högre afdelning.
Att utesluta alla anvisningar betiäffande
en ny, i folkskolestadgan upptagen afdelning
af folkskolan, utgörande en öfverbyggnad på
densamma, har däremot icke ansetts vara
riktigt, i synnerhet som befintligheten af
sådana anvisningar gifver ett mål och en sporre
för Sträfvandena att utveckla en orts
folkskoleväsende,
För sådana ämnen, som utöfver de i
folkskolestadgan angifna kunna förekomma i
folkskolans högre afdelning såsom värderika
för vissa orter och vissa förhållanden, t. ex.
främmande språk, hafva icke några
anvisningar lämnats, enär dessa ämnen i alla
händelser icke äro obligatoriska.
För dessa skolor är sålunda hvarken
fastslagen någon bestämd lärotid eller
bestämda lärokurser. De vanliga
skolämnena, som i folkskolestadgans § 12
mom. 3 uppräknas, få naturligtvis ej
uteslutas å en sådan skolas program,
men såsom synes här ofvan, behöfver
ej åt kurserna i dem gifvas den
omfattning, att införandet af ett eller flera
andra ämnen, särskildt önskliga för
den ort, där skolan är belägen,
omöj-liggöres. Ue lokala myndigheterna äga
sålunda ordna dessa skolor, så att de
kunna draga till sig så många som
möjligt af de*barn, som afgå från
folkskolan.
Denna rättighet är, såsom
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folk-ökollärareförening i sin skrifvelse till
kommitterade framhöll, också alldeles
nödvändig, om folkskolans högre
afdelning skall kunna få någon framtid.
Vid den ålder, som här är i fråga,
börja de unga människorna rikta sina
tankar åt hvad de skola bli. En skola
för dem måste därför, bredvid de rent
allmänbildande, upptaga ämnen, som
peka åt någon grupp af lefnadsyrken,
begärliga för ortens befolkning. Gifvet
är, att flera af de obligatoriska
ämnena kunna anläggas efter samma
synpunkt, så snart ej någon »normalplan»
lägger hinder i vägen därför.
De anvisningar, som nya
normalplanen lämnar för folkskolans högre
afdelning, innebära endast, att så och
så kan den ordnasr. Under den
förutsättningen instämma vi gärna i, att
»befintligheten af sådana anvisningar
gifver ett mål och en sporre för
sträfvandet att utveckla en orts
folkskoleväsende».
Den plan, som framlagts, afser
tvåårig kurs med årsklasserna
undervisade hvar för sig. Ettårig och treårig
kurs omnämnas; äfvenså tvåårig kurs
med båda klasserna undervisade
tillsammans, i hvilket fall kursväxling
förordas.
Den vanliga fortsättningsskolan
anses nu böra vara tvåårig med sex
veckors undervisning hvarje år. Förut
kunde två till fyra veckor få tagas
från folkskolans lärotid, äfven där
denna, fortsättningsskolan oberäknad, ej
gaf åt hvarje lärjunge mera än 85 ä
90 läsdagar årligen. I sådana skolor
anses fortsättningsskolan nu ej böra
inkräkta med mera än två veckor på
folkskolans lärotid. Där barnen hafva
hel lästid, ifrågasattes ingen ändring
i begränsningen af den tid, som får
tagas ifrån folkskolan. Några andra
förändringar i anvisningarna om
fortsättningsskolan hafva ej vidtagits. Den
korta lärotiden, som till stor del kan
få tagas från folkskolans, skall
fortfarande delas mellan fem till sju
ämnen.
Tydligen kan resultatet af dessa
få timmar i hvarje ämne ej bli
mycket märkbart ens i fråga om
miniies-kunskaper, men ännu mindre betydelse
äger det själfklart för de ungas
andliga utveckling och uppfostran. Finge
tiden ägnas ät ett par ämnen - ett
medgifvande, som dock ej kan göras
genom en normalplan - så skulle ju
något kunna uträttas. En
ungdomsskola, där sammanhang och
grundlighet äro omöjliga att åstadkomma, kan
endast föra en tynande och konstlad
tillvaro.
Ersättningsskolan, som också skall
vara ett slags fortsättningsskola, har
fått en snöplig behandling i
normalplanen, alldeles såsom den förtjänar.
Angående densamma hänvisas
nämligen endast till, hvad som står om den
i folkskolestadgan.
Normalplanen vill sålunda ej
uppmuntra till inrättandet af
ersättningsskolor. Säkerligen hafva kommitterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
