- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
180

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (1,002.) 13 mars 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r

hjälplös sinnesslö bland de kvarstående barn,
som stå redo att med uppnådt
kunskaps-mått gå ut i lifvet.

Lätt jämförliga tal erhållas, när barnen
samlas

efter årsklasserna.

Klass III visar högsta siffran af
efterblifna, nämligen 3,i proc. af alla barnen i
klassen; därnäst komma IV:e och II:a med
resp. 2,4 proc. och 2 proc., vidare I:a och
V:e rned hvardera 1,3 proc., VI:e med 1,2
proc. samt sist den VII:e med ett helt lågt
tal, 0,2 proc.

Antalet sinnesslöa visar från klass till
klass ett jämt sjunkande från 0,5 proc.
till 0,i proc.

Fördelning efter kön.

Efter kön fördela sig de psykiskt
nedsatta på följande sätt: efterblifna 256
gossar och 217 flickor, sinnesslöa 48 gossar och
39 flickor. Summa gossar 304 och flickor
256.

Hela gossantalet är 12,057. Bland dem
finnas alltså 2,i proc. efterblifna och 0,4
procent sinnesslöa. Hela flickantalet är 13,032.
Bland dem finnas alltså 1,7 proc. efterblifna
och 0,3 proc. sinnesslöa.

Beräknade på hela barnantalet blifva
procenttalen :

Gossar. Flickor.

efterblifna..-.............l proc. 0,86 proc.

sinnesslöa ____......,._..0,19 > 0,15 >

Gossarne förekomma således i något högre
antal än flickor såväl beträffande
efterblif-venhet som sinnesslöhet, i det efterblifna
gossar förhålla sig till efterblifna flickor
som 1,2: l, och sinnesslöa gossar till
sinnesslöa flickor som l,3: l, d. v. s. omkring 12
gossar motsvaras af 10 flickor.

En annan och större skiljaktighet i
fördelningen efter kön framträder, när antalet
gossar och flickor jämföras på olika stadier
af skolgången.

I l:a-6:e kurserna öfverstiga gossarne
betydligt flickorna i antal: 10 efterblifna
flickor motsvaras af resp. 18, 11, 22,, 18, 16
och 12 gossar. I 7:e-9:e kurserna är
antalet nästan absolut lika för båda. Men
därefter visar sig ett oväntadt förhållande,
i det dubbelt så många flickor som gossar
tillhöra de efterblifna i 10:e-13:e kurserna
och sinnesslöa flickor ännu visa sig där i
enstaka antal, medan sinnesslöa gossar
redan försvinna, med 9:e kursen.

Gossarnes öfvervikt på det tidigare
ske-diet af skolgången torde bero därpå, att de
såsom mindre disciplinerade och flitiga än
flickorna tidigare lägga i dagen sina
bristfälliga anlag och fördröjas, under det de
senare i följd af större flit och tillsyn i
hemmen bättre lyckas följa med i det
mekaniska arbetet. Högre upp räcker fliten
ensam ej mera till, och det visar sig här,
att gossar och flickor äro i lika mån
psykiskt nedsatta.

Obenägenheten att behålla de med
tilltagande ålder allt svårhandterliga^ abnorma
gossarne ökas sedermera, och de utskrif vas
därför såsom omöjliga, för fortsatt skolgång. På så
sätt försvinna de sinnesslöa och minskas de

efterblifna bland gossarne. Af de oftast
mer stillsamma och välartade flickorna
behällas, deras oförmåga till trots, ett
jämförelsevis större antal i skolans högsta
klasser.

Sjuka och tröga barn.

I detta sammanhang berör d:r Hellström
den kategori af till undersökning anmälda,
som befunnits föga eller ej alls psykiskt
undermåliga i verklig mening men däremot
ofta sjukliga eller vanvårdade.

Dessa barn, som bestämdt böra skiljas från
de »efterblifna», bilda en viktig del af
materialet, dels emedan studiet af dem är
ägnadt att lämna upplysning om en del
sjukdoms- och andra missförhållanden, som gifva
anledning till förväxlande med psykisk
nedsättning, dels -emedan åtskilliga af dessa
hälso-sociala förhållanden kunna förbättras
och därmed äfven resultatet af skolarbetet.

Att de sjuka eller tröga barnen ej i
genomsnitt lyckas hålla jämna steg med de
fullt friska och väl begåfvade, visar sig af
ålder s förhållandena.

Under det medelåldern för samtliga elever
i dagliga folkskolan utgör 10 år, äro
ifrågavarande barn betydligt äldre, nämligen i
medeltal 10,7 år, och stå i detta hänseende
närmare de efterblifna. Dessa uppnå en
medelålder af 11 år och befinna sig
i ålder på ungefär samma afstånd från
genomsnittsbarnen som från de sinnesslöa
(11,9 år). De förra äro omkring l år, de
senare omkring 2 år äldre än medelbarnet.
De tröga och sjukliga barnen erhålla en
jämförelsevis lång frist, under hvilka de
sättas i tillfälle att genom en eller flera
omläsningar så småningom förvärfva sig ett
normalt kunskapsmått. De sinnesslöa
återigen kvarhållas af en motsatt anledning.
De stanna nämligen på ett nyinskrifvet
barns utvecklingsgrad och kontrastera
därigenom allt för uppenbart mot sina normala
kamrater för att i regel af några hänsyn
tillåtas åtfölja dessa.

I samba’nd härmed framhåller d:r
Hellström, att proportionen i de olika klasserna
mellan psykiskt nedsatta och ej psykiskt
nedsatta bland de till undersökning anmälda
barnen är ägnad att belysa lärarnes
fordringar på ett normalt barn allt efter det
stadium, på hvilket det befinner sig.

I de fyra första klasserna är flertalet
undersökta verkligt undermåliga och
bedömandet af barnens intelligenstillstånd alltså här
jämförelsevis träffande. I öfversta
klasserna ställa sig däremot fordringarna så
höga, att ett stort antal normala, fastän
kroppsligt eller andligt ej fullt spänstiga
barn lätt nog af sina lärare uppfattas som
undermåliga. För öfrigt växla fordringarna
betydligt.

Bland de anmälda men normala befunna
äro ungefär lika många gossar som flickor,
såväl sammanlagdt (resp. 219 och 207) som
i de särskilda klasserna.

Praktiska följder af undersökningen.

De iakttagelser, d:r Hellström under
arbetets gång gjort, hafva allt fastare
öfver-tygat honom, att ej endast den bästa
omsorgen om det uppväxande släktet i dess

helhet, utan ock den mest upplysta
humanitet mot de andligt misslottade kräfver ett
afskiljande af de senare från de förra och
en särskild undervisning, afpassad efter
deras förmåga.

Hvad de sinnesslöa beträffar, kan
oaf-visligheten af en sådan fordran ej
ifrågasättas. D:r H. har anledning tro, att
öfverstyrelsen med sitt uppdrag närmast
af-sett ett svar på frågan om befintligheten
och antalet af de sinnesslöa i folkskolorna
för att därefter söka bereda lämplig
undervisning och vård åt dessa - de mest
vanlottade bland barnen.

Emellertid är det d:r H:s förhoppning,
att den del af redogörelsen, som
ådagalägger närvaron af ett relativt stort antal
»efterblifna», d. v. s. psykiskt undermåliga,
ehuru ej idioter, skall föranleda öfverstyrelsen
att taga äfven dessa, under nuvarande
förhållanden knappast mindre olyckliga barn
om händer;

Deras ställning i skolan är i själfva
verket ej afundsvärd. De första terminerna
af skolgången pressas de af plikttrogna
lärare till ett deras fattningsgåfva
öfver-ansträngande arbete, hvilket endast måste
leda till motsatsen mot den utveckling detta
arbete afser att åstadkomma. När de till
sist befunnits »omöjliga», börjar för dem
en andra period, då de ställas utom alla
fordringar såsom en särskild liten grupp i
klassen, som släpas med från kurs till kurs.
Ett dylikt maklighetstillstånd skyddar för
vidare öfveransträngning af hjärnan, men
det innebär säkerligen ingalunda den lycka,
som man fruktar beröfva barnen genom att
skilja dem från deras normalt begåfvade
kamrater. De barn, som aldrig få erfara
tillfredsställelsen af att räcka till för sina
uppgifter, bli härigenom alltjämt i saknad
af möjligheten till den lycka, en dylik
tillfredsställelse innebär, och detta efter det
de förut utsatts för vådan att genom
öfveransträngning få sin ringa andliga kraft
bruten.

Det måste därför anses af behofvet
påkalladt, att inom ej allt för lång tid steget
må tagas till inrättande af särklasser för
de »efterblifna-» barnen. Att samla dem i en
fristående skola skulle visserligen erbjuda
mer än en fördel i afseende å en
fullständig klassificering af barnen samt ett
verksamt bedrifvande af undervisningen, såväl
den teoretiska som den så viktiga praktiska
yrkesutbildningen. Dock kommer
antagligen önskvärdheten af att undvika den
större offentlighet, för hvilken det särskilda
barnet anses bli utsatt vid en dylik skola,
att föranleda sakens tillgodoseende genom
särklasser.

En stor lön för det verkligen
ansträngande arbetet skulle det - säger d:r
Hellström slutligen - innebära, om
folkskoleöfverstyrelsen ville beakta de synpunkter
och öfverväga de önskemål, som här
framställas som ett resultat af den nu afslutade
undersökningen, och hvilka kunna
sammanfattas så:

afskiljande af de sinnesslöa och de
»efterblifna» från skolans normala lärjungar,

föranstaltande af särklasser inom skolan
med en för de efterblifna afpassad, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free