Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (1,002.) 13 mars 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
SVENSK LÄRARETIDNING.
181
tyngdpunkten på det praktiska lagd
undervisning samt
genom kommunens försorg en tillräckligt
stor och tidsenlig idiotanstalt, i hvilken de
sinnesslöa kunna erhålla den uppfostran och
vård, af hvilken de äro i behof.
Först därmed, säger d:r Hellström, kunna
de ena såväl som de andra göras till
nyttiga och lyckliga människor.
Medborgerlig bildning och
rekrytbildning.
En märklig riksdagsmotion.
Hvarje gång förslag om en
väsentlig utsträckning af de värnepliktiges
öfningstid varit före, har den tanken
framkastats, att den för landets hela
vapenföra ungdom gemensamma
rekrytskolan tillika skulle blifva ett slags
folkhögskola.
I den kungl, proposition angående
ny härordning, som blifvit förelagd
innevarande års riksdag, finnes
visserligen en liten svag antydan härom, i
det chefen för
landtförsvarsdepartementet däruti yttrar, att under
utbildningstiden lika mycken
uppmärksamhet och nit bör ägnas åt att utveckla
rekrytens förstånd och sedliga
egenskaper som att bibringa honom de rent
kroppsliga färdigheterna.
Att man i dessa allmänna uttryck
emellertid icke får inlägga för
mycket, visar sig genast, då man tager
. kännedom om rekrytskolans läroplan.
Enligt propositionen skall denna
omfatta följande ämnen: instruktion,
exercis, fälttjänst, målskjutning,
gymnastik och bajonettfäktning samt
simning. »Men därtill bör», heter det,
»komma undervisning i läsning,
skrifning och räkning, i den mån som
de värnepliktiga däraf äro i behof»;
och härtill lägges ytterligare: »Hvad
de olika undervisningsämnena eller
utbildningsgrenarna beträffar, skulle
rekryter, som sakna tillräcklig kunskap
i innanläsning, däri erhålla
undervisning. Likaså skulle de rekryter, som
ej ha nöjaktig färdighet i skrifning
och räkning, beredas öfning uti dessa
ämnen.»
Endast för dem, som genomgå
korpor alskolan, skulle härtill komina »en
lämpligen afvägd kurs i
fäderneslandets historia och geografi».
Att gifva rekrytskolan karaktären af
ett slags »folkhögskola» har sålunda
icke i någon mån varit af regeringen
tillämnadt. Den skulle på sin höjd
tjäna såsom ett slags nödtorftig
ersättningsskola i innanläsning, skrifning
och räkning för de ynglingar, hvilkas
undervisning i dessa elementära
färdigheter under folkskoleåldern blifvit
försummad.
Med anledning häraf har under förra
veckan inom andra kammaren väckts
en motion af hr Ivar Månsson i Trää
med instämmande af flera andra
inflytelserika riksdagsmän, hvaruti
framhålles, att den af regeringen föreslagna
rekrytundervisningen bör fullständigas
genom undervisning i medborgerliga
ämnen.
Motionären utgår från den mycket
allmänna och enligt hans mening
»icke ogrundade farhågan, att vår
nuvarande militära utbildnings brister
skulle fortplanta sig i den nya
härordningen, ja, där till och med visa
sig i förvärrad skepnad: såsom en
militarism i sämre mening».
Man fruktar, bland annat - säger
motionären -, att de värnepliktiges förlängda
öfningstid skulle prisgifva många af dem åt
kasernlifvets dåliga inflytelser, att en ensidig
militär utbildning skulle kunna hämma,
kanske någon gång kväfva, de andliga anlagen
och motverka både karaktärens utveckling
och daningen för det medborgerliga kallet.
Sådana farhågor kunna ej skingras på ett
bättre sätt än att man söker verksamt
förebygga det fruktade onda. Och medlet härtill
är hvarken nytt eller alldeles opröfvadt. Det
finnes såsom ett gammalt önskningsmål af
fosterländskt sinnade, bildningsälskande män,
hvilket nu allt kraftigare och flerstämmigare
gör sig hördt, och det kan uttryckas i få ord
så: må den medborgerliga och
karaktärsutbildningen gå hand i hand med den militära!
Ty detta är ju innebörden i talrika
meningsyttringar vid offentliga möten rörande
försvarsfrågan och i varmhjärtade upprop af
bepröfvade målsmän för den högre, allra
ytterst på utdaningen till fosterlandssinne och
medborgardygd riktade folkundervisningen.
Från det rent militära hållet väntar
sig motionären häremot den
invändningen, att de värnepliktiges
öfningstid måste ägnas helt och hållet åt de
rent militära färdigheternas
fönvärf-vande och sålunda ej lämnar
utrymme för åhörande af fria föredrag
q. d. i allmänt medborgerliga ämnen.
A denna invändning svarar han
emellertid med anförande af följande
uttalande af folkhögskoleföreståndaren
L. Holmström å Hvilan:
Man invände ej, att man saknar tid till
dylika fria föredrag, ty man skall rätt snart
komma underfund med att man vinner tid
därigenom. Lyckas man nämligen blott få det
stora flertalet af manskapet vaket och
intresseradt, så skall man till sin förvåning och glädje
förnimma, att den militära utbildningen däraf
i hög grad underlättas. Dåsighet och
liknöjdhet skola efterträdas af lifaktighet och
villighet. Sådan är åtminstone vår erfarenhet inom
folkhögskolan. Läraren skall blott gifva sig
själf, och han vinner gehör och lystring.
Beträffande undervisningens
omfattning och sättet för dess bedrifvande
framhåller motionären, att den enligt
erfarna skolmans mening visserligen
borde i första hand afse sådana
kunskaper och färdigheter, som äro de
för alla oundgängligaste, men att den
ej borde inskränkas härtill.
I öfrigt skulle - säger han -
handledningen meddelas hufvudsakligen genom
föredrag, uppläsningar, omväxlande med sång
eller instrumentalmusik, förevisningar,
beledsagade af förklaringar öfver företeelser i
naturen, konsten m. m., utfärder ej blott för
nöjes skull, utan äfven i syfte af
undervisning o. s. v. När allt kommer omkring, är
väl denna form för handledningen den som
bäst lämpar sig för alla värnepliktige. Valet
af ämnen för föredragen borde ej vara svårt;
d:r Holmström föreslår »skildringar ej blott
på historiens, biografiens (det senare ett
ytterst tacksamt ämne), land- och
folkbeskrif-ningens, nationalekonomiens,
statsförfattningens och litteraturens många områden utan
äfven öfver ämnen, hämtade ur det rent
militära, t. ex. öfver rådighet, käckhet och
dristighet i fält, god kamratanda, gymnastikens och
vapenöfningarnas betydelse för karaktärens
utbildning, ridhästen som god kamrat,
soldaten i patrulltjänst m. m.»
Motionären erinrar därpå om de
uttalanden, som nyligen blifvit gjorda
af en annan svensk folkhögskoleman,
Teodor Holmberg i Tärna, hvilken
med styrka framhållit, att »ett
verkligt och äkta nationalförsvar fordrar
en vaken, sedligt-religiös svensk
natio-nalanda och att den ifrågavarande
medborgerliga utbildningen är en
kraftig hafstång för väckande af en sådan
anda hos de värnepliktige». Han
påminner vidare om det möte, som i
slutet af förra året hållits mellan
danska folkhögskollärare och officerare i
och för åstadkommande af »ett
samarbete mellan folkhögskolan och
kasernen», hvarvid man beslöt verka för:
1) att föredrag hållas af folkhögskollärare
i militära kretsar och af officerare i
högskolekretsar ;
2) att småskrifter utgifvas och spridas; .
3) att yngre befäl af armén och flottan få
tillfälle att vistas vid folkhögskolor.
Föredragen skulle vara ägnade att väcka
och stärka fosterländska och andliga
intressen, men hålla sig utanför hvarje slags
partipolitik och agitation.
Beträffande slutligen den för sakens
hela karaktär och resultat så ytterst
viktiga frågan om de personer, i
hvilkas händer den tillämnade
medborgerliga undervisningen skulle läggas,
upplyser motionären, att de af honom
åberopade svenska folkhögskolemännen
i detta stycke äro af olika mening.
Hr Holmberg synes önska, att utbildningen
skall meddelas de värnepliktige genom en
särskild civil lärarekår, men hr Holmström
fasthåller, att man icke får ställa en sådan
mellan befälet och manskapet.
Jag ansluter mig - säger motionären -
fullständigt till sistnämda uppfattning. Det
militära befälet bör handhafva ledningen
äfven-af den medborgerliga utbildningen för de
värnepliktige men skall äga rätt att anlita
all god hjälp, som därvid kan stå till buds,
närmast inom de värnepliktiges egna led.
På grund af hvad sålunda blifvit
anfördt hemställer motionären:
a) att till k. m:ts förslag om ny
värneplikts-lag § 35 mom. 2 måtte fogas en så lydande
punkt:
Därjämte skall sådan värnepliktig erhålla,
af vederbörande befäl eller andra sakkunnige,
handledning i medborgerliga kunskaper,
meddelad genom föredrag och praktiska kurser
eller äfven på annat sätt, likaledes enligt
särskilda föreskrifter;
b) att till samma förslags § 30 lägges en
tredje punkt:
Värnepliktige, som åtnjutit undervisning
vid statens läroverk eller högskola eller vid
enskildt läroverk eller högskola eller som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
