Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (1,002.) 13 mars 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
SVENSK LÄEAEEIIDNING.
N:r 11
eljest äga ett större mått af fackbildning, äro
pliktiga att biträda med den handledning i
medborgerliga kunskaper, hvarom talas i §
35 mom. 2, andra punkten.
#
Det skall bli synnerligen intressant
att se, hvilka verkningar detta förslag
kan komma att få.
Saken i sig själf är af
utomordentligt stor betydelse. Att rekrytskolan,
ined god vilja från alla håll, borde
kunna blifva ett slags folkhögskola,
kan ej bestridas. Men med den
ställning, motionären intagit i den
afgörande tvistepunkten mellan hrr
Holmström och Holmberg, frukta vi
högeligen, att hans förslag, ; ifall det nu
kan tillvinna sig vederbörandes bifall,
icke skall kunna föra till det af honom
önskade målet. Meddelad af personer,
som ledas icke af allmänt rnedborger
liga synpunkter utan af speciellt
militära, skulle undervisningen helt
naturligt erhålla icke en allmänt
medborgerlig karaktär utan en speciellt
militär. Föredrag om »ridhästen som god
kamrat», om »soldaten i patrulltjänst»
och om »vapenöfningarnas betydelse
för karaktärens utbildning» skulle de
värnepliktige nog få höra, likaså
skildringar af slaget vid Jankovitz eller
krigsskådeplatsen i Sydafrika m. m.,
men huru skulle det gå med
skildringarna från »historiens, biografiens,
land- och folkbeskrifningens,
nationalekonomiens, statsförfattningens och
litteraturens många områden»? Och i
hvilken anda skulle dessa skildringar
blifva hållna?
Ett märkligt tidens tecken utgör
motionen i alla händelser; därom kan
ingen tvekan råda.
Andligt vanlottade barn.
Då Stockholms
folkskollärareförening för någon tid sedan ingick till
k. rn:t med en petition, innehållande
vissa önskemål i fråga om en ny
folkskolestadga för hufvudstaden, upptogs
häri bland annat äfven det önskemålet,
att för »svagt begåfvade barn» särskild
undervisning måtte anordnas. Med
.»svagt begåfvade» menade föreningen
naturligtvis icke alla de barn, som
genom tröghet, dåsighet och lättja
blifva efter i kunskaper, utan endast
sådana, som lida af verklig abnormitet:
sådana, »som utan att vara
egentliga idioter dock på grund af
kroppsliga eller andliga.bristfälligheter blifvit
på abnormt sätt hämmade i sin.
själsutveckling». Och med afseende på dem
yrkades, att de, »så snart deras
efter-blifvenhet genom sakkunnig pröfning
vederbörligen konstaterats, böra erhålla
en alldeles särskild, efter deras
förutsättningar och behof afpassad
handledning, vare sig i s. k. särklasser
och hjälpklasser eller på annat
lämpligt sätt».
Yrkanden i samma väg hafva som
bekant upprepade gånger framställts
af centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening i dess
årsskrift äfvensom i denna tidning, och
i det förlidet år utgifna tolfte häftet
af »Pedagogiska skrifter, utgifna af
Sveriges allmänna
folkskollärareförenings litteratursällskap», återfinnas fyra
arbeten, som afhandla denna fråga,
nämligen »Undersökning af patologiska
naturer» och »De slösinta och deras
uppfostran» af Arno Fuchs samt
»Undervisning för mindre begåfvade barn»
af Fritz Loeper och »Hjälpskolan i
Braunschweig» af H. Kielhorn.
I dessa dagar har det sålunda från
lärarekårens sida framställda yrkandet
vunnit ett synnerligen kraftigt stöd
genom den rapport rörande
»efterblifna och sinnesslöa folkskolebarn», som
blifvit inlämnad till
folkskoleöfverstyrelsen härstädes af
undersökningsläkaren d:r Georg Hellström, af hvilken
rapport en sammanfattning lämnas å
annat ställe i dagens nummer.
Såsom af denna rapport framgår,
har undersökningen omfattat 986
barn, hvaraf 523 gossar och 463
flickor, hvilka af vederbörande lärare och
lärarinnor blifvit anmälda såsom i
skol hänseende undermåliga. Bland
dem hafva vid pröfningen 219 gossar
och 207 flickor visat sig normalt
utrustade ehuru visserligen på grund
af sjuklighet eller yttre förhållanden
tröga och slappa samt därför
efterblifna i sina kurser. Af de öfriga hafva
summa 87, nämligen 48 gossar och
39 flickor varit sinnesslöa, medan de
återstående 473, hvaraf 256 gossar
och 217 flickor, befunnits växa, psykiskt
efterblifna. Det har sålunda blifvit
ådagalagdt, att af folkskolegossarne i
Stockholm ungefär 0,4 procent kunna
räknas till de »sinnesslöa» och 2,1
procent till de »efterblifna» samt af
folkskoleflickorna 0,3 procent till de
sinnesslöa och 1,7 procent till de
»efterblifna». I medeltal kommer en
»sinnes-slö» på hvar åttonde skolafdelning
samt ungefär två »efterblifna» på hvart
tretal skolafdelningar.
Att dylika missförhållanden
verkligen finnas, var endast hvad man i
förväg visste och kunde vänta, men
att de skulle äga så stor omfattning
hafva de flesta nog ej föreställt sig.
Konsekvensen af hvad sålunda
kommit i dagen är gifven. De sinnesslöa
barnen måste naturligtvis afskiljas för
att erhålla vård på idiotanstalt, och
för de psykiskt efterblifna måste
inrättas särklasser, där de kunna erhålla
en enkom ’för dem lämpad
undervisning, hvarvid det säger sig själft, att
afskiljandet icke får bero af de
enskilda lärarnes tycke eller
förgodtfin-nande utan måste ske först efter en
noggrann och allsidig pröfning af
därtill fullt kompetenta personer.
Detta är en oafvislig plikt mot de
stackars barn, för hvilka den allmänna
undervisningen hvarken kan eller bör
vara afpassad. Och det är en plikt
äfven mot de fullt normala barnen,
hvilkas utveckling ej bör få hämmas
genom den hänsyn, som måst tagas till
deras vanlottade kamrater. Den
allmänna undervisningen bör kunna göras
ansenligt lifligare och intressantare,
då tid och krafter ej längre behöfva
upptagas med bemödanden att
åstadkomma det omöjliga.
Till ännu en anmärkning gifver
rapporten anledning. De systematiska
läkareundersökningar, som under
senaste åren pågått vid -hufvudstadens
folkskolor men varit föremål för
ganska mycken missuppfattning, hafva
nu på ett ovedersägligt sätt visat sitt
värde, och lärarekåren har skäl att
vara till freds med den andel, den
tagit först i deras tillkomst och sedan
i deras utvidgande.
Förslaget till ny folkskolestadga
inför
hufvudstadens kyrkostämmor.
Sistlidna måndag hade
kyrkostämmorna härstädes att afgifva yttranden
med anledning af
folkskoleöfverstyrel-sens förslag till ny stadga för
Stockholms folkskolor. Det blef en ganska
brokig samling uttalanden, enär
besluten i flera fall gingo i skilda
riktningar. Såsom var att vänta, rönte
öfverstyrelsens förslag icke odelad
tillslutning i någon församling, utan
gjordes öfverallt anmärkningar, dock minst
i Katarina, där kyrkostämmans
ordförande tillika är ordförande i
folkskoleöfverstyrelsen.
För de mera betydelsefulla
ändringsförslagen lämnas i det följande en
sammanträngd redogörelse.
Antalet ordinarie lärarekrafter var af
öfverstyrelsen föreslaget till »minst tre
fjär-delar». Samtliga församlingar beslöto i
enlighet med lärareföreningens petition att
höja siffran till »minst fem s jettedelar».
(Storkyrkoförsamlingens uttalande var ’dock
något sväfvande och gällde endast en
förhöjning i allmänhet.)
Möten med lärarekårens ombud skola
hädanefter hållas. Öfverstyrelsen hade
föreslagit, att »om så anses lämpligt, må %
stället hållas särskilda sammanträden med
olika afdelningar af lärarne jämte
folkskoleinspektören». I enlighet med
lärareföreningens önskan utbytte Klara,
Jakob-Jo-hannis, Maria, Östermalms, Kungsholms
och Adolf Fredriks församlingar orden »i
stället» mot »därjämte».
Tjänstgöringsbetygen skola enligt
öfverstyrelsens förslag utfärdas af skolråden.
Detta godkändes af församlingarna. Klara,
Maria, Östermalms och Kungsholms
församlingar tillade dock, att det bör ske efter
inspektörens hörande.
Den dagliga skoltidens längd var af
öfverstyrelsen föreslagen till »i folkskolans två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
