Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (1,004.) 27 mars 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 13
ägnat sin mannaålders, krafter. Alla de,
som i likhet med’höiiom älska att se satsen
»en frisk sjal . i en sund kropp»
förverkligad /hos ’ Sveriges yngre släkte, ,instämma
helt visst i den önskan, att det måtte varda
honom beskärdt att ännu ofta rask och<
liflig få fira den 23 mars.
Hyllningsfest
för
Fridtjuv Berg.
Som i förra numret omtalades, fyllde
folkskolläraren och riksdagsmannen ’Fridtjuv
Berg i onsdags 50 år. Kamrater och
vänner i hufvudstaden till ett antal af något
öfver 100 personer hade till nämda dags
afton inbjudit jubilaren med fru till Hotel.
Continentals festvåning för att såmedelst
bringa B. sin hyllning. Bland de
närvarande, som företrädesvis utgjordes af
riksdags- och yrkeskamrater jämte några andra
meningsfränder från skilda läger, märktes
direktör Otto Salomon, professorerna Ernst
Carlson, Curt Wallis, G. De Geer och I.
Bendixson, riksdagsmännen Ivar Månsson
i Trää, Harts Andersson i Nöbbelöf, A.
Henricsson i Karlslund, J. Bromée m. fl.,
d:r N. G. V. Lagerstedt,
skolföreståndarinnan fröken Anna Sandström,
skolrådsledamoten fröken Lilly Engström, direktör Sv.
Palme, redaktörerna Henrik Hedlund och O.
von. Zweigbergk m. fl., äfvensom lärare och
lärarinnor från alla Stockholms folkskolor.
Efter supén, som serverades vid 9-tiden,
intogs kaffe i smårummen, hvarefter de
närvarande åter samlades i stora salen, där
tal och sång omväxlade till något öfver
midnatt.
Tre tal iör jubilaren.
Första talet hölls af professor Curt Wallis,
den äldste riksdagsmannen inom första
val-kretseri och kamrat med B. inom nämda
valkrets ända sedan 1890 års val. Han
talade för Berg såsom riksdagsman och
politiker.
Jubilarens politiskt-sociala verksamhet hade
kännetecknats framför allt af trohet mot det
program, på hvilket han blifvit invald som
riksdagsman, det liberalt-demokratiska. Under
de 12 riksdagarna hade han ock vunnit ökade
sympatier; andra kammarens män hade fått
klart för siar, att hr Bergs åsikter och
önskemål ej vore hugskott utan ägde underlag af
lifserfarenhet och omfattande studier,
kammaren lyssnade med uppmärksamhet till hans
anföranden och lämnade honom ofta
förtroendeuppdrag. Flera af de ärenden, han
arbetat för, hade vunnit riksdagens bifall,
om ock en och annan fråga fallit på första
kammarens motstånd. Så anförde talaren
frågan om vanartade och sedligt försummade
barns uppfostran och hänvisade till hr Bergs
verksamhet i den af k. m:t tillsatta
Tvångsuppfostringskommittén, frågan om
minderårigas användande i industriellt yrke, om
maximalarbetsdag m. fl.
Här hade nu samlats ett trettiotal
riksdagsmän från skilda meningsgrupper inom andra
kammaren, som gemensamt med tal:ii ville
hembära jubilaren sin erkänsla. Det bästa
värn för vårt svenska folk vore^ att det
fortfarande som hittills sökte i fråga om kultur
och civilisation hålla sig i främsta ledet bland
nationerna. Hr Berg hade visat, att häri både
ville och kunde arbeta för detta Köga mal,
och därför slutade talaren med en önskan, att
Jubilarens kommande ar måtte skänka honom
kraft att fortsätta länge på sin inslagna bana.
Ett fyrfaldigt lefve!
Ordföranden i Stockholms
folkskollärareförening hr Carl Lidman ^tecknade därefter
Fridtjuv Bergs betydelse tör lärarekårens
sammanslutning och det arbete, han
nedlagt tör Sveriges allmänna folkskol
lärareförening.
Känslan af samhörighet mellan
folkskollä-rarekårens medlemmar och behofvet af
samfälda bemödanden för ett fruktbringande
folkbildningsarbete hade föranledt den
sammanslutning, som utgör Sveriges allmänna
folkskollärareförening. Som främsta mål. för sin
verksamhet hade föreningen satt den svenska
folkskolans och folkbildningens höjande.
Säkert hade ingen mera lifligt än Fridtjuv
Berg omfattat denna samlingstanke. Ingen
hade väl eftertryckligare än han betonat
faran för skolarbetet af slentrian och andlig
förkrympning hos läraren eller kraftigare
framhållit behofvet för derine af den lyftning,
den vidgade blick, den själf uppfostran, som
tankeutbytet och det gemensamma arbetet
skänker. Med denna djupa insikt om
nödvändigheten af samarbete och med den
ideella uppfattning af folkbildningsarbetet, som
besjälat Fridtjuv Berg, var det helt naturligt,
att han skulle komma att med lif och
intresse ägna sig åt arbetet inom S. A. F.
Tal:n erinrade därefter om Fridtjuv Bergs
mångåriga verksamhet inom centralstyrelsen,
företrädesvis såsom styrelsens sekreterare, och
ville särskildt framhålla som värdefullt, att
B. i sitt arbete för föreningen städse haft
stadig syn på det ideella målet: folkets
upplysning och rippfostran. Andra intressen hade
af honom tillerkänts betydelse endast i den
mån, deras främjande kunnat utgöra
förutsättning för .eller medel, till uppnående af
detta mål.
Fridtjuv Berg hyllades nu af lärare och
lärarinnor landet rundt, och han hade
förtjänat detta, ej blott därför, att hans arbete
varit mångomfattande, gediget och
fruktbringande, utan äfven –’och ej minst - därför,
att det präglats af den ideala lyftning, som
bär löfte med sig om framtiden.
Efter att till sist hafva framfört Stockholms
folkskollärareförenings lyckönskan äfvensom
dess tack till Fridtjuv Berg för hvad han
varit och verkat för föreningen, höjde tal:n
för honom ett lefve, som åtföljdes af kraftiga
hurra-rop.
.1 ledaktör Emil Hammarlund talade
se-daii för den pedagogiske skriftställaren
Fridtjuv Berg.
Talrn instämde lifligt i hvad de, två
föregående talarne anfört. Bergs arbete såväl inom
riksdagen som- inom skolan och Sveriges
allmänna folkskollärareförening vore med
rätta högt skattadt och af stor betydelse. Men
det funnes en tredje sida af Bergs verksamhet,
där hans namn utan tvifvel lyste ännu
starkare, ja, lyste som en stjärna af första
klassen, och detta vore i egenskap af pedagogisk
skriftställare.
Det är en särdeles omfattande och
mångsidig verksamhet B. utöfvat på detta område:
rent pedagogiska skrifter (om folkskolan som
bottenskola, om våra pedagogiska stormän,
såsom Comenius, Diesterweg m. fl.),
läroböcker i historia, geografi och geometri,
kartböcker och kartor samt barnböcker (bearbetning
af våra gamla folksagor m. m.)
Men det mesta och bästa af sina tankar
hade han helt visst nedlagt i tidnings- och
tidskriftsuppsatser. Svensk Läraretidning hade
ju glädjen att sedair många år tillbaka räkna
honom som sin främste- medarbetare, och
äfven i den pedagogiska tidskriften Verdandi
äro hans pennas alster synliga.
j Tal:n berättade därpå åtskilliga s råa
vinte-¥iörer från B:s tidigare verksamhet på -detta
bmråde.’ - Sin ’ första tidningsartikel-^skref B.
bom K) ä 1^ \ års . skolyngling i Norrköping.
Att den händla.de"-om/folkskolan såsom
bottenskola s-kall säkert icke väcka förvåning, men att
den rönte; hedern att införas i den
konservativa Norrköpings Tidningar är mera
anmärk-ningsvärdt. ,
] Tidning för folkskolan är 1877
beskär-made sig en seminarielärarQ öfver några >i en
landsortstidning» förekommande artiklar om
folkskollärarnes utbildning samt om den
metodiska folkundervisningen. Förf. rifver ner
det bestående, fördömer allt, intet är godt,
allt är odugligt, barnsligt, ja rent af -
»metodiskt». Så tolkade seminarieläraren i
korthet dessa artiklars innehåll. Hvem var den
djärfve, som redan 1877 vågade kritisera
det bestående och hysa tvifvel om dess
förträfflighet i alla .afseenden? Jo, en ung
folkskollärare i Finspång, vid namn Fridtjuv
Berg, och landsortstidningen var den mycket
spridda, af Arvid Gumaelius utgifna
»Allehanda för Folket». Redan förut hade B. i
samma tidning skrifvit en märklig artikelse- j
rie om »Ben danska folkhögskolan och den
svenska», närmast med anledning af vissa
tendenser inom den svenska folkhögskolan
vid denna tid att allt för mycket
reglemen-tera och öfvergifva personlighetens grund.
I det af Albrekt Segerstedt från och med
1877 utgifna »Veckoblad för
folkundervisningen» såg man då och då märket Fr v Brg,
förnämligast under bokrecensioner.
Då år 1882 Svensk Läraretidning började
utgifvas, dröjde det ej länge, förrän dess
läsare fingo taga del af alstren af Bergs penna.
Den första uppsatsen utgjordes af en
pris-täflingsskrift med rubriken »Folkskolan och
folkskolläraren», införd i numret för deri 8
juni 1882. Sedan hade efter hand på grund
af samarbete och vänskapsförbindelse mellan
talrn och festföremålet Svensk
Läraretidning fått i allt högre grad njuta frukterna af
Bergs pedagogiska skriftställareverksam het, och
lärarekåren önskade och hoppades, att ännu
länge få taga del af B:s tankar och idéer på
det pedagogiska området.
Hvad B. på detta fält åstadkommit hade
ett beståndande värde. Det skulle alltid läsas
såsom det främsta, hvilket under slutet af
1800- och början af 1900-talet blifvit skrifvet
från folkskollärarnes sida. Att inom
folkskollärarnes led framträdt en man med den
stilistiska talang som Bergs vore lärarekårens
stolthet - många andra kårer kunde i detta
hänseende afundas folkskollärarne.
Ett kännetecknande drag för denna
likaväl som andra sidor af B:s verksamhet vore
hans själfständighet. Han älskar, såsom
skalden uttrycker det, sina egna tankar tänka
och säger ut dem fritt.–––––
»Det är godt att lägga tyngd i slaget,
när man fått en klinga i sin hand,
ännu mer att ha ett ord i laget
en gång, när det gäller folk och land.»
En sådan man, som lagt sitt tungt vägande
ord i laget, särskildt när det gällt folkskolan
och folkupplysningen, och som äfven satt detta
ord på papperet, är fridtjuv Berg. Ett
fyr-faldigt lefve för Fridtjuv Berg såsom
pedagogisk skriftställare!
.ife
Sedan bifallsyttringar och hurrarop tystnat,
sjöngs unisont: »Mandom, mod och morske
män».
Pir Berg svarade på de tre talen i ett
af bifallsyttringar ofta afbrutet anförande,
som allmänt ansågs vara aftonens
glanspunkt.
Fridtjuv Bergs tal.
En af mina äldre vänner - till min
öfverraskning finner jag honom här
närvarande ; jag skall icke nämna hans namn;
jag skall endast säga, att han är vår ende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
