Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (1,004.) 27 mars 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYEHSK LÄRAEETIDOTNG.
rm 13
Biskop £ E. &. m Mkk var af samma
mening. Luthers lilla katekes borde stå kvar
såsom bekännelseskrift, men vid sidan af
densamma behöfdes en lärobok, kortare och
enklare än den nuvarande utvecklingen, hvilken
med sina ur .sammanhanget lösryckta och
därför vilseledande bibelspråk vore olämplig.
Lektor 8. J. Kardell betonade, att
afstyrkan-det af motionen icke berott på obenägenhet
för en reform utan tvärtom. I motionen hade
inga grunder för en ny lärobok blifvit
angifna, men utan fastställande af sådana skulle
resultatet helt visst endast bli en ny upplaga
af den gamla utdömda katekesutvecklingen.
Rektor Hj. Sjövall medgaf dennas brister
men ansåg felet i nuvarande
kristendomsundervisning mindre bero på den anbefallda
boken än på en dålig lärometod. Yrkade
emellertid bifall till utskottets hemställan.
Hr Carl Sandquist höll under starkt sorl i
kammaren ett längre anförande, hvari han
betonade, att om »storkatekesen» någonstädes
varit en plåga för barnen, så berodde detta
därpå, att läraren varit dålig. Där åter läraren
varit god, där hade han ock kunnat bidraga
att göra boken god. Detta kunde tal. på grund
af egen erfarenhet intyga, ty i 16 år hade
han undervisat efter denna förkättrade bok,
men hvarken för honom eller hans barn hade
den någonsin varit en plåga. Däremot hade
han erfarit, att andra skolböcker kunnat blifva
barnen så förhatliga, att de i sin förbittring
uppspikat dem >>på ett visst ställe» (stormande
munterhet). Efter uttalande häraf ville tal.
emellertid äfven för sin del biträda utskotetts
hemställan.
Denna blef därpå utan votering godkänd.
Kyrkostämmoförordningen
har under senaste veckan varit på tal inom
riksdagen med anledning af några motioner.
Sålunda har riksdagen på grund af motion
af hrr ,7. F. Spånberg, K. Almqvist m. fl.
beslutat att hos k. na:t. anhålla om
utarbetande af lämpliga lagbestämmelser om
befogenhet för kyrkostämma att besluta,
huruvida och i hvilka fall kungörelse om stämma
skall i en eller flera tidningar inom orten
införas. Motionärerna hade bl. a. anfört,
att kyrkostämmas ordförande flerstädes
vägrat utlysa och till pröfning upptaga väckt
fråga, att stämmokungörelsen, förutom
uppläsning från predikstolen i sockenkyrkan,
jämväl skulle få publiceras i ortens
tidningar, framhållande att det senare
tillvägagångssättet saknade stöd i gällande lag och
för öfrigt stode i strid mot af domkapitlet
utfärdadt cirkulär angående kyrkokassans
användning. Lagutskottet ansåg det både
önskligt och behöfligt att utom kungörelses
uppläsande i kyrka äfven antydda sätt
användes för att sprida meddelandet om
hållande af kyrkostämma, och kamrarna
instämde i denna mening.
Med anledning af motion af hr E.
Persson i Borrby har riksdagen vidare beslutat
hos k. m:t begära utarbetande af sådant
tillägg till kyrkostämmoförordningen, att de,
som handhafva eller handhaft någon
förvaltning, icke må kunna väljas till eller
deltaga i val af revisorer för granskning af
den förvaltning, för hvilka de äro
redovisningsskyldige. Ett dylikt stadgande borde
egentligen vara öfverflödigt, ty det ligger i
sakens natur, att de, som äro satta att
handhafva en förvaltning, ej böra på något sätt
d,eltaga i granskningen af denna förvaltning.
Men då, enligt hvad erfarenheten ådagalagt,
missbruk i angifna hänseende understundom
förekommit, anser lagutskottet Välbetänkt,
att lagbestämmelser åstadkommas, som
stadga uttryckligt förbud för dem, söni inför
kyrkoförsamling äro redovisningsskyldige,
att väljas till eller deltaga i val af
revisorer för granskning af kyrkans och skolans
räkenskaper och förvaltning,
Däremot har riksdagen afslagit hr J.
Olofssons i Digernäs motion om uttryckligt
förbud för kyrkostämmas hå«llande samtidigt
med kommunalstämma. Lagutskottet ansåg
nämligen, att i regel kollision mellan
stämmorna undvikes och att därför lagens
ingripande på nu ifrågavarande område ej
vore behöfligt., ,
Slutligen har riksdagen afslagit
kontraktsprosten O. V. Redelius\ motion om
bestämmelser angående röstlängdens granskning
vid kyrkostämma. Lagutskottet påpekar, att
för omröstningen å kyrkostämma erfordras
ej annan justering af den kommunala
röstlängden än den, som,kan finnas påkallad
af de kommunalt röstberättigades ställning
till svenska kyrkan, och utskottet betviflar,
att en sådan partiell justering vid
omröstningstillfället kan föranleda allvarsamma
olägenheter.
Högre pension för de högre
folkskolornas lärarepersonål
var ifrågasatt uti af hrr P, M. Söderberg
i första och J. V. Spånberg i andra
kam-j maren väckta motioner. Statsutskottet
af-| styrkte framställningen på följande skäl:
Upprepade gånger hafva, på sätt
motionärerna jämväl erinrat, framställningar hos
riksdagen gjorts om höjande af hpgsta
delaktig-.hetsbeloppet i folkskollärarnes
pensionsinrättning. Dessa framställningar hafva emellertid
städse af riksdagen afslagits. Däremot har
riksdagen behjärtat de lägre aflönade
folkskollärarnes intressen genom att bereda dem
dels vid 1898 års riksdag ett andra
ålderstillägg å 100 kronor och dels vid 1900 års
riksdag ett tredje ålderstillägg, likaledes å 100
kronor, hvarjämte vid sistnämda riksdag
jämväl beslöts, att rätt till kofoder skulle
upphöra och begynnelselönen i stället höjas med
100 kronor till 700 kronor. Enligt dessa
medgifvanden kommer numera hvarje
folkskollärare att, sedan de tre ålderstilläggen
intjänats, vinna högsta delaktighet i
pensions-inrättningen, nämligen för 1,000 kronor. För
genomförande af den ökade pensionering, som
häraf blifver en följd, har det ordinarie årliga
anslaget till sagda .pensionsmrättning måst
höjas vid 1898 års riksdag med 50,000 kronor
och vid 1900 års riksdag med ytterligare
120,000 kronor. Enär pensionsinrättningens
ekonomiska ställning befunnits mindre
tillfredställande, nödgades riksdagen därjemte
år 1898 till tryggande af densamma öka
berörda anslag med 95,000 kronor-utöfver
ofvannämda 50,000 kronor, hvadan den
sammanlagda ökningen vid dessa tre riksdagar belöpt
sig till 265,000 kronor.
Under sådana förhållanden synes man vara
manad till största försiktighet vid bedömandet
af frågor, som kunna innebära ytterligare
höjning af statens kostnader för
folkskollärarepersonalens pensionering. Och att riksdagen
då skulle för de nu ifrågavarande lärarne vid
högre folkskolor, hvilkas antal är jämförelsevis
ringa, och som ingalunda torde vara c|e, som
åtnjuta de högsta aflöningarna bland folkskol
lärarepersonalen, ställa i utsikt en sådan
höjning, som motionärerna ifrågasatt, anser
utskottet icke vara tillrådligt, helst någon
utredning angående de ökade kostnader, som
af en dylik höjning skulle för statsverket
uppstå, icke föreligga. Då därtill kommer,
att k ’’högre’ föMoloiMiåe vånnit någon
lifligare anslutning inom landet utan blifvit
ersatta med andra skolformer, kan utskottet
icke tillstyrka* att för ifrågavarande lärares
skull vidtages en åtgärd, som måhända, skulle
hafva till indirekt följd en allmän höjning
af delaktighetsbeloppet och därigenom höget
betydligt oljade utgifter för statsverket.
Ut-skotjbet .hemställer därför, ,
att hr Söderbergs pcfr hr Spånbergs
ifrågavarande motioner icke må ,af riksdagen
bifallas. , -
Vid ärendets föredragning i lördags
talade i första kammaren hr P. M..
Söderberg för sitt förslag, dock u^an framgång.
Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan.
Understöd åt äldre behöfvande
småskollärare.
K, m:ts proposition i detta ämne hade
- såsom redan i förra numret omnämdes
- tillstyrkts med någon modifikation.
Statsutskottet yttrade:
Emot k. m:ts nu ifrågavarande, af-
Tiksdagens skrifvelse i ämnet föranledda
framställning har utskottet icke något annat att
erinra, än att den lefnadsålder, vid hvilken
k, m:t föreslagit att rätten till understöd skulle
inträda, eller 50 år, förefaller utskottet alltför
låg, en åsikt, som utskottet finner bestyrkt
af statskontorets på anställda jämförelser
grundade uttalande härom. Sagda ålder synes
böra, såsom statskontoret föreslagit,
bestämmas till 55 år. Genom en dylik skärpning
af villkoren skulle för ifrågavarande förre
småskollärare och småskollärarinnor ej uppstå
annan menlig följd, än att de finge några år
senare än eljest komma i åtnjutande af
understödet.
Enligt hvad tillgängliga handlingar utvisa,
utgör bland de 261 personer, som af k. m:t
ifrågasatts till understöds erhållande, antalet
af dem, som befinna sig i en ålder af 50-54
år, 33 personer. Efter beräkning i
öfverensstämmelse med statsrådsprotokollets uppgifter
af ett medelunderstödsbelopp å 85 kronor
skulle för dessa 33 personer åtgå ett belopp
af 2,805 kronor. Af drages detta från det af
k. m:t äskade anslagsbeloppet, återstå i rundt
tal 19,400 kronor, hvilken siffra alltså
betecknar den kostnad för statsverket, som nu skulle
genom ett bifall till utskottets förslag
förorsakas.
Med anledning häraf hemställde utskottet,
att k. m:ts nu ifrågavarande framställning
måtte på det sätt bifallas, att riksdagen å
allmänna indragningsstaten för år 1902
anvisar och till k. m:ts disposition ställer
ett anslag af 19,400 kronor för beredande
af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och
lärarinnor vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och extra ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka,
efter att hafva i minst 15 års tid
oförvit-ligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan
att erhålla understöd enligt reglementet den
22 juni 1892, samt under följande villkor
och bestämmelser i öfrigt:
att lärares eller lärarinnas tjänstgöring
af-slutats så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt
nyssnämda reglemente icke kunnat honom
eller henne beviljas, eller före utgången af
år 1891;
att sådan från tjänsten afgången lärare
eller lärarinna uppnått en lefnadsålder af
minst 55 år;
att han eller hon styrkes befinna sig i
behöfvande omst ändigheter;
att det belopp, hvartill understöd högst
må meddelas, bestämmes till 100 kronor
årligen; samt
att k. m:t må äga att meddela de närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
