Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (1,005.) 3 april 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14
SVENSK LÄRARETIDNING.
231
tryck af den uppfattningen, att man
egentligen är illojal, ifall nian understår
sig* att granska en bok, som blifvit
antagen på »f omskrifvet sätt» och af
»vederbörande myndighet», och ifall man
ej i tysthet af vaktar den »revidering»,
som i alla händelser måste äga rum,
sedan revision af bibelöfversättningen
blifvit »vidtagen» och den nya
öfversättningen »påbjuden». Till den grad
främmande är man alltså ännu år 1901
på vissa håll för den sanning, som vår
store Geijer åter och åter framhöll
såsom hufvudsumman af sin historiska
och politiska visdom: »lydnad för
gällande lag men öppen rätt att fordra en
bättre och fri diskussion ow medlen
därtill!»
För öfrigt vet ’en hvar, som står i
sådan beröring med folket, att han får
höra dess verkliga mening om
katekesutvecklingen, att dennas »auktoritet»
redan är undergräfd och icke mer står
att rädda. Hvad som däremot kan och
skall rädddas, det är kristendomens
egen auktoritet, och den bevaras i själfva
verket bäst därigenom, att den löses ur
sitt konstlade sammanhang med
pieteten för hrr Sundbergs och Brings
»utveckling». Ju snarare och
oförbehåll-sammare detta erkännes, dess bättre.
Mäktiga äro de krafter, som i våra
dagar söka intala massorna, att det
religiösa behofvet grundar sig på en
inbillning, att kristendomen icke längre
är någon lifsmakt och att materialismen
är den enda hållbara lifsåskådningen.
Vill man räcka dessa kraftollen
hjälpsam hand, då skall man motsätta sig
hvarje genomgripande reform af vår
kristendomsundervisning och göra
denna beroende af en skolbok, författad
af etc par för barnaundervisningen
främmande teologer.
Den författare, hvars varning mot
kritik vi ofvan anfört, begagnar med
förkärlek följande formel vid sitt
försvar af det officiellt bestående:
meningarna äro delade, somliga säga si och
andra så, alltså är det bra som det är!
Den formeln begagnar han ock nu
till katekesutvecklingens fredande. A
ena sidan anför han de uttalanden mot
denna bok, som inom Pedagogiska
sällskapet i Stockholm gjorts af
rektor L. M. Waern, rektor Sigfrid
Almquist, d:r N. G. V. Lagersteclt, d:r
Hj. Wallberger, lektor L. Bergström
m. fi. Mot »dessa yttranden, fällda af
män, som vid sina påståenden stödt
sig hufvudsakligen på teoretiska
grunder; som, utgående från sitt
psykolo-giskt-pedagogiska system, måste komma
till de slutsatser, som de f ramställt»(!),
sätter han å andra sidan »utsagor af
män, som lefva med i folkskolan».
Med spänning väntar man att få se
dessa senare män uppräknade och er-,
håller följande lista: 1) »en biskop från
västra Sverige», 2) »en annan biskop»,
3) »en tredje biskop», 4) ett
prästsällskap, 5) »en synnerligen nitisk
kyrkoherde», 6) »en, till hvars åliggande det
hör att följa undervisningen, och
särskildt kristendomsundervisningen, i ett
stort antal skolor», 7) »en annan, som
har till uppgift bland annat att vaka
öfver huru undervisningen i folkskolan
bedrifves inom ett stort område af vårt
land», 8) »ännu en annan», 9) »en
amerikan», 10) författaren själf. Som
man finner har uttrycket: »män, som
lefva med i folkskolan», på detta ställe
en mycket egen betydelse.
Härtill kommer* att samtliga
uttalanden utom tre äro tämligen intetsägande
och egentligen blott innebära, att
nuvarande kristendomsundervisning
anses ganska tillfredsställande. Men de
tre undantagen äro onekligen så
mycket mera talande.
Prästsällskapets yttrande föreligger i
form af följande protokollsutdrag :
Till prästsällskapets kännedom hade
kommit, att man vid utarbetandet af förslag till
ny skolnormalplan varit betänkt på att
framflytta den särskilda undervisning i katekes, som
luttills förekommit i småskolan, till folkskolan ;
och ville för den skull prästerskapet, som var
talrikt församladt, enhälligt uttala, att det
ansåge ett sådant framflyttande medföra fara
för kristendomskunskapens försvagande hos
folkets barn, då den ersättning, som genom
meddelandet af katekesens hufvudbegrepp i
sammanhang med undervisningen i biblisk
historia, såsom till stor del beroende af
lärarens subjektiva uppfattning af nämda begrepp,
i många fall skulle blifva så godt som ingen.
Man har skäl att vara författaren
tacksam för offentliggörandet af ett
dylikt dokument från september månad
år 1900, detta så mycket mer som
detsamma tydligen visar, hvilka de
krafter varit, som i ett viktigt
hänseende försämrat senaste
normalplankommittés verk.
Nästan ännu märkligare äro
emellertid uttalandena från sagesmannen n:r
7 och 8. Den förre förmenar nämligen,
att de, som vilja uppskjuta
bibringandet åt folkskolans barn af
»begrepps-mässig kunskap» (enligt
katekesutvecklingen), de »låta barnen gå så länge
utan att tänka, att de förlora lusten
och slutligen förmågan därtill». N:r 8
har funnit det vara fara vardt, att
folkskolan ger barnen för litet af »abstrakt
tänkande», »abstrakta kategorier» och
för mycket af »hvad som tilltalar deras
fantasi och känsla», och han anser,
att barnen genom den ensidiga
själsnäring, som de sålunda bekomma,
»fostras till tankelättja och
tankesvaghet».
Läsaren tror måhända, att dessa
uttalanden blifvit af författaren
framdragna på skämt eller som bevis på
kortsynthet och oklarhet i tankegången.
Så är dock ej förhållandet. Huru
otroligt det än kan tyckas, anföras de på
fullaste allvar såsom utsagor af män,
hvilka hafva minst lika mycket i saken
att säga som hrr Waern och Almquist
m. - fi., »hvilka vid sina påståenden
stödt sig hufvudsakligen på »teoretiska
grunder»!
Enligt en, såsom det vill synas, inom
ecklesiastikdepartementet gängse sed
slutar författaren med att ställa sig
»undrande och spörjande».
Då man - säger han - sammanställer
ofvan anförda motsägande yttranden och
iakttagelser, må man väl vara berättigad till frågan:
Hvad skall man tro?
Enligt vår o förgripliga mening är
en dylik fråga allt annat än berättigad.
De, som hafva folkskolans ledning sig
anförtrodd, få i en sak sådan som
förevarande icke åtnöjas med att skaffa
sig en godtköps-tro i form af ett slags
medelproportional mellan stridiga
påståenden. De måste själfva undersöka
och pröfva. Vilja de lära känna, hvad
den allmänna erfarenheten i saken har
att säga, då må de vända sig icke till
biskopar och prästsällskap eller resande
amerikaner, utan till »de män, som
lefva med i folkskolan», d. ä. till
folk-skollärarekåren. Där, och endast där,
kunna de härom få verkligt besked.
Resestipendier åt 14
folkskollärare och folkskollärarinnor.
Det af riksdagen beviljade anslaget
till resestipendier åt lärare och
lärarinnor vid landets folkskolor har nu
för andra gången blifvit af regeringen
utdeladt. Beloppet, 4,000 kronor, har
sålunda fördelats:
folkskolläraren Gustaf Bergh i Stockholm
400 kr. för att under minst fem veckor i
några af Tysklands större städer, särskildt
Dresden och Leipzig, studera
folkskoleim-dervisningen, med särskildt aktgifvande på
undervisningen i skolans lägiie afdelningar,
samt fortsättnings- och yrkesskolor
äfvensom för att i Chemnitz taga kännedom om
lekens användande som uppfostringsmedel;
folkskolläraren Axel Blomqvist i
Stockholm 300 kr. för att under minst fyra
veckor i Finland inhämta kännedom om
författningar rörande folkskolans organisation
samt om andesvaga och i hemmet sedligt
försummade barns vård äfvensom* i mån af
tillfälle undervisningen i naturkunnighet och
kristendom;
folkskolläraren Fredrik Ekman i Uppsala
400 kr. för att under minst fem veckor vid
några tyska folkskolor äfvensom vid
folkskolor i Köpenhamn och Norrköping
studera undervisningen, särskildt
språkundervisningen och modersmålets skriftliga
behandling ;
folkskolläraren Johan Alfred Lagerström
i Odensvi 300 kr. för att under minst fyra
veckor i Finland studera svenskspråkliga
folkskolors organisation, arbetssätt,
läroplaner, reglementen och läroböcker äfvensom
särskildt undervisningen i kristendom,
historia och geografi samt taga kännedom om
anordnandet af skolbad;
folkskolläraren Axel Teodor Vahlström i
Sköfde 300 kr. för att under minst fem
veckor dels vid folkskolor i Sverige inhämta
kännedom om undervisningen i
modersmålet och matematik m. m. dels ock vid
folkskolor i Norge följa undervisningen i
modersmålet, matematik och naturkunnighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
