Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,006.) 11 april 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15.
ILLUSTRERADT VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
STOCKHOLM, 11 APRIL 19O1.
20:e årg.
Prenumerationspris;
Vi år 4 kr., 3/4 år 8,25 kr., 1/2 år 2,25 kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid: 10-6. Allm. tel. 60 00,
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvas: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare :
Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Iduna Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid : hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
10 öre för en millimeters höjd på enkel spalt. Födelse-, f örlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, so kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
6n afliden i. d. folkskoleinspektör.
tisdags afled kyrkoherden i Nora stads- och
bergsförsamlingar, prosten Oskar Bohm i en ålder af 85 år.
Med honom bortgick en af de kyrkans män, som varmast
tagit sig an folkskolans sak. Som ordförande i Nora
församlingars skolråd omgestaltade han helt och hållet det dittills i
distriktet försummade folkskoleväsendet. Då han tillträdde det stora
pastoratet, funnos där blott 5 folkskolor
- l i staden och 4 i landsförsamlingen -
och af dessa senare voro två ambulerande.
Nu finnas i pastoratet 41 skolor,
nämligen 21 folkskolor, 4 mindre folkskolor och
16 småskolor, alla fasta och väl försedda
med undervisningsmateriel.
Åren 1869-74 var han
folkskoleinspektör i den delen af Örebro län, hvilken hör
till Västerås stift. Äfven på denna post
var han nitisk och ådagalade en klarsynt
uppfattning af skolans mål och medlen att
uppnå detta, såsom tydligen framgår af
hans år 1872 till k. m:t afgifna berättelse.
Att han ingalunda hörde till dem, som
låta agrarernas skenfagra talesätt inverka
på sig, synes af nedanstående yttrande:
Länge betraktades 1842 års
folkskoleväsende af den stora hopen såsom ett onödigt
påfund och af dem, hvilka skulle vidkännas
kostnaderna därför, såsom en förhatlig börda.
Under årens lopp har det däremot hunnit
blifva föremål för, en allmännare välvilja,
emedan hvarje människa med sundt omdöme
.kommit till insikt af dess oumbärlighet.
Visserligen märkes ännu esomoftast, huru man
frestas till otålighet vid de ständigt
återkommande utgifterna - när man en gång byggt,
anskaffat materiel m. m., borde man ju,
tycker man, slippa höra talas om vidare kraf
- men om blott staten hjälper till och för
öfrigt alla samhällsklasser träffas lika af tungan, så frambär man
omsider utan knot sitt bidrag, ja, man finner en ära och glädje i att få
vara med om ett så stort verk, som afser kommande släktens
danande till upplysning och dygd. ––––
Och sedan han framhållit de förhållanden, som motverka skolans
utveckling och väntade frukter, säger han de beaktansvärda orden:
Det bästa medlet att omsider bereda folkskolesaken seger öfver
både okunnighet och tredska blifver väl icke att anlita tvångsåtgärder
utan att söka göra skolorna goda, så att barnen fatta kärlek till dem
och den undervisning, i dem erhålles: en sanning, som ögonskenligen
bestyrkes af den erfarenheten, att äfven i trakter, där det står sämst
till, en väl skött skola har jämförelsevis många och trägna lärjungar.
På tal om hemmens försummelse att hälla barnen ordentligt
i skolan utbrister han:
OSKAR BOHM.
Hemmet, som i alla händelser borde vara
det uppväxande släktets sedliga plantskola,
förspiller på detta sätt sin betydelse och sitt
inflytande, åtminstone till det som godt är,
hvarigenom, å andra sidan, den offentliga
undervisningens rätta anordnande blifver så
mycket nödvändigare. Att, där hemmet så
skeft uppfattar sin ställning, ingen organisk
samverkan mellan skolan och detta kan äga
rum faller af sig själft: tvärtom nedrifves ofta
på det senare stället - genom försummadt
understöd eller till och med vrängt
motarbetande, obilligt klander och grof otacksamhet
- hvad på det förra blifvit uppbyggdt.
Skolråd och framför alla prästerskapet hafva här
för sig en stor och svår uppgift, till
bekämpande af den skadligaste förvillelse.
Med anledning af den inom ett par
församlingar inom inspektionsdistriktet
framträdande benägenheten att låta
lediga^lä-raretjänster vid folkskolorna skötas af på
obestämd tid antagna vikarier, som kunde
godtyckligt uppsägas, yttrade B. redan för
30 år sedan:
Jag har till skolråden framställt erinringar
emot detta lagstridiga förfarande, genom
hvilket icke blott uppfostringsväsendet lägges i
händerna på personer, färdiga att lämna
alltsammans, så snart utsikt öppnar sig till mera
betryggande platser, utan ock lärarnes rätt
kränkes, i det de för det närvarande komma i en osäker och
otillbörligt beroende ställning samt för sin ålderom beröfvas rättigheten
till pension.
I sin ifver för skolans uppblomstring har han i berättelsen äfven
för sina egna ämbetsbröder ett varningens och maningens ord.
Han säger bland annat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
