Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,006.) 11 april 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 15
Det är en sorglig sanning, att pastors
liknöjdhet kan vara en bland hufvudorsakerna
till skolornas dåliga skick i en församling;
men det är icke mindre sant, att där
tillståndet tvärtom är godt, har man
förnämligast pastorns värma och kraft att därför
tacka. - - -
Ett annat bevis på hans omtanke om
skolan är, att han 1876 stiftade Nora
pastorats lärareförening, hvars öfverläggningar
han de första åren ledde som ordförande
och i hvars möten han äfven sedan var
en intresserad deltagare. Äfven beredde
han sina lärare tillfälle att bevista
skolrådssammanträdena och deltaga i
öfverläggningarna.
År 1854 utgaf han en »barnalärobok i
biblisk historia», hvilken en tid användes
i åtskilliga skolor.
I öfrigt hänvisas till den utförliga
biografi, som finnes intagen i n:r 13 af denna
tidning för i fjor.
Oskar Bohm föddes den 11 januari 1816 i
Tillberga. Fadern var fanjunkare. Student
i Uppsala 1833 blef B. prästvigd 1839. Två
år senare utnämdes han till kollega vid
läroverket i Falun. Vikarierande rektor
därstädes 1859-60. Kyrkoherde i Nora 1862 och
kontraktsprost året därpå.
En petition
angående
vanartade och sedligt försummade
barns behandling.
Sistlidna tisdag öfverlämnades till
k. m:t nedanstående petition:
Till Körningen.
Sedan lång tid tillbaka har svenska
folkskollärarekåren haft sin uppmärksamhet
riktad på de i sedligt afseende synnerligen
beklagansvärda förhållanden, under hvilka
en stor del af vårt lands ungdom växer
upp. De olycksbringande verkningar, som
dessa förhållanden utöfva på skollifvet och
uppfostringsverksamheten, hafva varit
alltför påtagliga, för att icke folkskolans
arbetare häraf skulle känna sig uppfordrade
att söka utreda det ondas orsaker och
utforska dess botemedel. Inom
folkskollärarekåren har det därför under många år
varit ett önskemål, att en omfattande
undersökning af dessa förhållanden måtte
komma till stånd samt att kraftiga åtgärder
måtte vidtagas för beredande af lämplig
uppfostran åt moraliskt vanvårdad eller
vilsekommen ungdom. Yrkanden i denna
riktning hafva framkommit inom
skolpres-sen, inom folkskollärareföreningarna i olika
delar af riket^ inom centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening
samt slutligen år 1896 äfven inom riksdagen,
hvilken med anledning af härom väckt
motion i skrifvelse till Eders k. m:t anhöll,
att Eders k. m:t måtte låta utarbeta och
för riksdagen framlägga förslag om åtgärder
för beredande af lämplig uppfostran dels
åt minderåriga förbrytare, dels åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn.
I betraktande af denna
folkskollärare-kårens ställning säger det sig själft, att
den med lifligaste intresse tagit del af de
förslag angående vanartade och sedligt
försummade barns behandling, som blifvit
utarbetade af den för ifrågavarande ärendes
utredning af Eders k. m:t tillsatta
Tvångsuppfostringskommittén. Lika gifvet är ock,
att samma kår, hvilken mer än någon
annan varit i tillfälle att göra närmare
bekantskap med det samhällsonda, hvarom
här är fråga, måste känna ett behof att
före ärendets afgörande få inför Eder s-k.
m:t uttala sina åsikter och önskningar med
afseende på kommitténs förslag. På grund
häraf har centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening ansett sig böra
under förlidet år utsända frågan till allmän
behandling inom denna förening, hvilken
nämda år räknade 242 kretsföreningar med
sammanlagdt 7,315 medlemmar.
Enligt till centralstyrelsen inkomna
protokollsutdrag har ärendet varit föremål för
öfverläggning inom ej mindre än 210
krets-föreningar, af hvilka dock 4 beslutat att
ej i frågan göra något uttalande.
Hvad de öfriga 206 kretsföreningarna
angår, hafva samtliga förklarat sig gilla
den i kommittébetänkandet (sid. 27)
föreslagna ändringen af folkskolestadgans § 42
mom. 3 i syfte att omöjliggöra sådana
olämpliga reglementsbestämmelser, som nu
flerstädes lägga hinder i vägen för ett rätt
utöfvande af skolans uppfostrande
verksamhet.
Kommitténs förslag . (i § 2) att
omhändertagandet af vanartade och sedligt
försummade barn måtte anförtros åt en
kommunal uppfostringsmyndighet, som skulle
hafva skoldistriktet till sitt
verksamhetsområde, har biträdts af 202 kretsföreningar,
medan 2 icke gillat nämda begränsning
och 2 ej därom yttrat sig. En
kretsförening, nämligen hufvudstadens, har
betecknat den af kommittén (sid. 83) ifrågasatta
delningen af de större skoldistrikten i
särskilda mindre barnavårdsområden såsom
olämplig, enär en dylik delning skulle göra
det jämförelsevis lätt för tredskande
föräldrar och målsmän att medelst successiv
flyttning undandraga sig den tillsyn, lagen
ville åstadkomma.
Samtliga 206 kretsar, som yttrat sig i
frågan, hafva förklarat sig gilla kommitténs
förslag rörande de pedagogiska åtgärder,
som för barnens skyddande och
tillrättaförande borde användas, nämligen:
undersökning af barnens lefnadsförhållanden och
uppförande, de försumliga föräldrarnas
förmanande, de vanartade barnens varnande
och ägande, föräldrarnas och barnens
öfvervakande, de försummade eller vanartade
barnens skiljande från föräldrahemmet,
barnens anbringande i fosterhem, barnhem eller
skyddshem samt det fortsatta öfvervakandet
af från föräldrahemmet skilda samt åt
fosterhem, barnhem eller skyddshem
öfver-låtna barn (§§ 8-23). En kretsförening
har dock ansett »fosterhem» mindre
lämpliga, hvarjämte en annan ställt sig tveksam
med afseende å de föreslagna
bestämmelserna om barns skiljande från föräldrarna.
De af kommittén föreslagna hufvudgrun-
derna för bestridande af kostnaderna för
vanartade och sedligt försummade barns
omhändertagande (§§ 28-32) hafva gillats
af 169 kretsföreningar. Bland de öfriga
hafva 5 ansett, att staten borde vidkännas
hela kostnaden, 6 att största delen af
utgifterna borde öfvertagas af staten, 9 att
kostnaderna borde bestridas af staten och
i mån af tillgång af de för barnets
försörjning ansvarig samt 7 att kostnaderna
borde åläggas föräldrar och målsmän till
det belopp, som § 30 i kommittéförslaget
angifver, men i öfrigt staten.
Endast 16 kretsföreningar hafva uttalat
sig för den af kommitténs flertal (§§ 2-4)
föreslagna Barnavårdsnämden. Af de öfriga
hafva 181 uttryckligen biträdt reservantens
förslag att befattningen med vanartade och
sedligt försummade barn fortfarande måtte
såsom regel tillkomma distriktets skolstyrelse.
Därjämte hafva 2 kretsföreningar uttalat
såsom sin mening, att kommunen borde
få välja mellan skolråd och barnavårdsnämd.
Allmänt hafva kretsföreningarna uttalat
sin tillfredställelse med kommitténs arbete i
det hela taget samt sin förhoppning att
en lag i hufvudsaklig öfverenstämmelse med
dess förslag med snaraste måtte komma
till stånd. Flera kretsföreningar hafva
härvid framhållit nödvändigheten af att den
blifvande lagen göres tillräckligt effektiv,
så att den lokala uppfostringsmyndigheten
ej kommer att stå alldeles maktlös gentemot
tredskande föräldrar och barn.
I det centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening härmed inför
Eders k. m;t framlägger ofvanstående
sammanfattning af kretsarnas yttranden,
anhåller den att i underdånighet få för egen
del tillägga, att den fullständigt ansluter
sig till de åsikter, som af kretsförening^
arnas stora flertal blifvit uttalade. Särskildt
anser den sig böra betona angelägenheten
däraf, att vården om de i sedligt afseende
förs ammade eller vilsekomna barnen icke
blifver fördelad på flera af hvarandra
oberoende kommunala myndigheter. Oafsedt
de många olägenheter af rent praktisk art,
som en dylik anordning måste medföra,
skulle densamma ofelbart leda därtill, att
ansvaret för ungdomens ledning och
öfvervakande blefve i så betänklig mån
splittradt och försvagadt, att den motsedda lagen
lätt kunde komma att stanna på papperet.
Skulle i enlighet med kommitténs förslag
en ny myndighet inom hvarje skoldistrikt
erhålla »den särskilda uppgiften att öfva
uppsikt beträffande uppfostringsförhållandena
inom kommunen», så måste följden häraf
blifva, att skolrådet förlorade sin nuvarande
ställning såsom uppfostringsråd samt
tvingades att betrakta sig väsentligen såsom
undervisningsråd, hvilket måste leda till en
svår och ödesdiger missuppfattning af
folkskolans hela karaktär och syfte.
Med stöd af hvad sålunda blifvit i
korthet anfördt, tillåter sig centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening
härmed att å denna förenings vägnar i
underdånighet anhålla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
